Motion till riksdagen
1996/97:Jo908
av Kjell Ericsson och Lennart Brunander (c)

Ersättning för rovdjursdödande tamdjur


Regeringen har beslutat att bidrag eller ersättning inte skall
lämnas för rovdjursdödade tamdjur "om det gått att försäkra
egendomen mot skador", 29 a JF. Bestämmelsen trädde i
kraft vid årsskiftet 1995/96.
De "fyra stora" rovdjuren har ökat kraftigt under den senaste 10-
årsperioden, vilket också har varit samhällets målsättning helt i enlighet med
internationella åtaganden. Man räknar idag med att det finns drygt 1 000
lodjur, 800-1 300 björnar, 40-50 vargar och 150-200 järvar i Sverige. Det
finns således mer rovdjur i Sverige idag än det funnits de senaste 150 åren.
Samhället har tidigare med kraftfulla medel försökt minimera
rovdjursstammarna. Den enskilde tamdjursägaren har aldrig behövt lägga in
rovdjursskador i sina ekonomiska kalkyler. Samhällets ändrade syn på de
stora rovdjuren och borttagen ersättning vid rovdjursangrepp har drastiskt
förändrat villkoren för många tamdjursägare. Djurägarnas ekonomiska
kalkyler kan helt raseras av rovdjursangrepp eller av de höga försäkrings-
premier som blir följden av ökande rovdjursstammar.
För att de "fyra stora" rovdjurens framtida spridning och långsiktiga
överlevnad skall kunna tryggas i Sverige måste allmänheten ha förståelse för
och känna delaktighet i de beslut som fattas. Beslutet att ta bort ersättningen
för rovdjursdödade tamdjur är ett stort steg tillbaka för dem som ute i landet
arbetar med att skapa ett gott opinionsklimat för rovdjuren. Att i ett skede då
rovdjuren och konflikterna ökar ta bort ersättningen för dödade och skadade
tamdjur är att äventyra hela rovdjursförvaltningen. När lagstiftning och
bestämmelser inte överensstämmer med majoritetens rättsuppfattning finns
en uppenbar risk för att den enskilde väljer att ta lagen i egna händer och
"löser rovdjursproblemet" utan myndigheternas inblandning. En sådan
utveckling gagnar ingen! Allra minst rovdjuren!
Staten utbetalade budgetåret 1994/95 totalt 221 264 kronor för rovdjurs-
dödade tamdjur, exklusive ren. För rovdjursdödade renar betalade staten
samma år ut 21 769 205 kronor. Ersättningen för tamdjur (utom ren) utgjorde
således ca 1 % av de totala utbetalningarna. Regeringsbeslutet har således
medfört en mycket liten besparing, men lett till en stor försämring av
tamdjursägarnas rovdjursacceptans. Så gott som samtliga ideella naturvårds-
organisationer och Naturvårdsverket har protesterat mot regeringens beslut att
ta bort ersättningen. Dagens starka rovdjursstammar riskerar att bli en
parentes i historien om inte regeringen återinför ersättningen för tamdjur.
Detta finansieras inom aktuellt utgiftsområde.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återinförande av ersättning för samtliga tamdjur som dödas av
stora rovdjur.

Stockholm den 1 oktober 1996
Kjell Ericsson (c)

Lennart Brunander (c)




































Gotab, Stockholm 1996