Regeringen har beslutat att bidrag eller ersättning inte skall lämnas för rovdjursdödade tamdjur "om det gått att försäkra egendomen mot skador", 29 a JF. Bestämmelsen trädde i kraft vid årsskiftet 1995/96.
De "fyra stora" rovdjuren har ökat kraftigt under den senaste 10- årsperioden, vilket också har varit samhällets målsättning helt i enlighet med internationella åtaganden. Man räknar idag med att det finns drygt 1 000 lodjur, 800-1 300 björnar, 40-50 vargar och 150-200 järvar i Sverige. Det finns således mer rovdjur i Sverige idag än det funnits de senaste 150 åren. Samhället har tidigare med kraftfulla medel försökt minimera rovdjursstammarna. Den enskilde tamdjursägaren har aldrig behövt lägga in rovdjursskador i sina ekonomiska kalkyler. Samhällets ändrade syn på de stora rovdjuren och borttagen ersättning vid rovdjursangrepp har drastiskt förändrat villkoren för många tamdjursägare. Djurägarnas ekonomiska kalkyler kan helt raseras av rovdjursangrepp eller av de höga försäkrings- premier som blir följden av ökande rovdjursstammar.
För att de "fyra stora" rovdjurens framtida spridning och långsiktiga överlevnad skall kunna tryggas i Sverige måste allmänheten ha förståelse för och känna delaktighet i de beslut som fattas. Beslutet att ta bort ersättningen för rovdjursdödade tamdjur är ett stort steg tillbaka för dem som ute i landet arbetar med att skapa ett gott opinionsklimat för rovdjuren. Att i ett skede då rovdjuren och konflikterna ökar ta bort ersättningen för dödade och skadade tamdjur är att äventyra hela rovdjursförvaltningen. När lagstiftning och bestämmelser inte överensstämmer med majoritetens rättsuppfattning finns en uppenbar risk för att den enskilde väljer att ta lagen i egna händer och "löser rovdjursproblemet" utan myndigheternas inblandning. En sådan utveckling gagnar ingen! Allra minst rovdjuren!
Staten utbetalade budgetåret 1994/95 totalt 221 264 kronor för rovdjurs- dödade tamdjur, exklusive ren. För rovdjursdödade renar betalade staten samma år ut 21 769 205 kronor. Ersättningen för tamdjur (utom ren) utgjorde således ca 1 % av de totala utbetalningarna. Regeringsbeslutet har således medfört en mycket liten besparing, men lett till en stor försämring av tamdjursägarnas rovdjursacceptans. Så gott som samtliga ideella naturvårds- organisationer och Naturvårdsverket har protesterat mot regeringens beslut att ta bort ersättningen. Dagens starka rovdjursstammar riskerar att bli en parentes i historien om inte regeringen återinför ersättningen för tamdjur. Detta finansieras inom aktuellt utgiftsområde.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av ersättning för samtliga tamdjur som dödas av stora rovdjur.
Stockholm den 1 oktober 1996
Kjell Ericsson (c) Lennart Brunander (c)
Gotab, Stockholm 1996