Längs Bottniska vikens kuster bedrivs i dag ett småskaligt
kustfiske med små båtar, miljömässigt riktigt med korta
transporter till marknaden. Man fiskar huvudsakligen med
nät, garn och fasta redskap nära hemmahamnen. Fisket
präglas av ett väl avvägt resursutnyttjande.
Det finns således all anledning att stödja det kustnära fisket, vilket såväl
svenska myndigheter som EU:s organ för fiske uttalat och inriktat sig på.
Fiskemetoderna i fisket utanför de fem nordligaste länens kuster (Norrlands-
länen och Uppsala län) är dock på ett helt annat sätt än trålfiske sårbara för
att
säl skadar fångad fisk och redskap.
Antalet gråsälar i Östersjön har stadigt ökat sedan mitten 1980-talet bl.a.
tack vare en successivt minskad belastning av miljögifter. Gråsälarna har
också blivit avsevärt mer oskygga än någonsin tidigare. De förekommer
därför numera allmänt i vatten intill kusten där de tidigare inte funnits; till
och med i älvmynningarna och långt in i vikar.
Vid de senaste inventeringarna (1995) har omkring 5 300 gråsälar räknats.
Den verkliga populationsstorleken är dock större. Enligt beräkningar
observeras nämligen högst 70 procent av beståndet vid inventeringarna. Det
verkliga antalet gråsälar torde därmed uppgå till åtminstone 7 500 djur.
Ökningen har så gott som helt och hållet skett i Bottniska viken. Den årliga
reproduktionen ligger i dag på omkring 12 procent. Det innebär att antalet
gråsälar troligen kommer att uppgå till minst 15 000 djur vid sekelskiftet.
Det ökande antalet gråsälar och deras numera helt oskygga beteende har
medfört att konflikterna med fisket ökat markant de senaste åren. Exempelvis
har ersättningarna till yrkesfiskarna för sälskador ökat från 0,1 miljoner
kronor (1986) till 6,5 miljoner kronor (1993). Av lämnade ersättningar för
sälskador som inträffat under fiskeåret 1993 svarar Norrlandslänen
tillsammans för nästan 80 procent. De senare åren har sälskadorna ökat
mycket kraftigt även i Uppsala län och fortsätter att öka allt längre söderut.
Genom det nya systemet för viltskador har den ekonomiska situationen för
kustfisket försämrats ytterligare. Ersättningarna har begränsats till 1993 års
nivå, dvs. 6,5 miljoner kronor, samtidigt som skadorna enligt
Naturvårdsverket beräknas till minst 10 miljoner kronor år 1995. Under
fiskeåret 1996 beräknas fiskarnas kostnader till samma nivå, 6,5 miljoner
kronor, som ersättning från det allmänna. Man får således bara ersättning för
halva förlusten som sälarna orsakat.
För flera fiskare har sälskadorna blivit så omfattande att det inte längre är
möjligt att bedriva fiske och fisket har därför avvecklats. Ett antal fiskare i
Hudiksvallsområdet har drabbats så hårt av sälskador att
kronofogdemyndigheten har utfärdat betalningsförbud och ersättningen är i
dessa fall för låg och kommer för sent för att rädda verksamheten.
Åtgärder för att minska sälskadorna har inte varit framgångsrika. Frågan
om jakt efter gråsäl aktualiseras eftersom problemen ökat i omfattning och
andra åtgärder inte givit resultat. Avgörande inför ett beslut om skyddsjakt är
givetvis i vilken mån sälstammen tål en begränsad jakt. Som redovisas ovan
är gråsälsbeståndet av sådan storlek (ca 7 500) att det helt klart tål att
beskattas. Vidare talar utvecklingen för att beståndet inom några få år har
vuxit till en nivå som riskerar att leda till en helt okontrollerbar situation
för
yrkesfisket i en hel region.
Risken för illegal jakt måste mot bakgrund av de problem med
försörjningen som många har uppfattas som överhängande. Effekten kan bli
att fler djur fälls illegalt än vad som annars skulle kunna fällas legalt. Det
riskerar i sin tur att leda till en minskad respekt för faunavården i allmänhet.
För gråsälarna, som är jämförelsevis intelligenta marina däggdjur, är det
rimligt att tro att t.o.m. mycket begränsad skyddsjakt har en verklig effekt
genom att djuren snabbt lär sig att frukta människor.
Mot denna bakgrund är det utomordentligt viktigt att snabbt komma igång
med någon form av jakt efter gråsäl. Det behövs för att
- minska de allt mer omfattande sälskadorna
-
- klartlägga jaktens inverkan
-
- förebygga de ökande riskerna för illegal jakt
-
- bryta fiskarnas känsla av maktlöshet
-
- skapa andrum i avvaktan på att andra skadeförebyggande åtgärder
utvecklas
-
- uppfylla riksdagens beslut om att viltskador i första hand skall förebyggas
genom jakt
-
- i tid möta den snabba beståndsökningen och slå vakt om myndigheternas
förmåga att hantera situationen.
-
Tillstånden bör meddelas efter samråd med berörda myndigheter och
organisationer i de aktuella länen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsjakt på säl.
Stockholm den 1 oktober 1996
Karl Hagström (s)
Axel Andersson (s)
Widar Andersson (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Agneta Brendt (s)