Den så kallade mellanskarven har sedan den inplanterades på egendomen Värnanäs söder om Kalmar tillvuxit oerhört i antal. Efterhand har skarvkolonier etablerats på allt flera platser, numera även i insjöar. Antalet häckande skarvpar har tiodubblats under den senaste tioårsperioden. Enligt en notis i Dagens Nyheter har skarvarna nu blivit ett problem för fiskarna ända uppe på Möja i Stockholms skärgård.
Det karaktäristiska för skarvkolonierna är att fåglarna genom sin spillning förstör sin egen livsmiljö. Träden avlövas och dör. Spillningen gör att vissa grynnor och skär blir omöjliga att leva på för den övriga faunan och mycket svåra att gå iland på för människor. När ett område förstörts drar skarvflocken vidare till nästa. Ofta övertar skarvarna hägerkolonier. Man kan med fog hävda att den alltför stora skarvexpansionen hotar den biologiska mångfalden inom många områden.
För yrkesfisket, särskilt ålfisket, innebär skarvarna, som gemenligen benämns ålakråkor, ett stort avbräck.
Statens naturvårdsverk har på senare tid gjort framställningar om att skarven skall omfattas av allmän jakttid. Uppenbart är skarven inte längre utrotningshotad. Det bästa vore om skarven kunde avföras från listan över hotade arter i EU:s fågeldirektiv. Det bör vara den svenska regeringens uppgift att verka för att så sker. Därefter skulle det bli de svenska myndigheternas uppgift att avväga behovet av avskjutning mot intresset av att bevara arten.
Om förändringen av den så kallade röda listan (EU:s fågeldirektiv) skulle visa sig dra ut på tiden bör regeringen verka för att bestämmelserna om skyddsjakt förändras så att den oerhörda expansionen av antalet skarvkolonier kan begränsas genom utökad skyddsjakt och möjligheter att skatta beståndet genom vårjakt och äggprickning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör verka för att skarven avförs från listan över utrotningshotade arter, 2. 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen i avvaktan på att så sker bör verka för att skarvens utbredning hejdas genom utökade möjligheter till skyddsjakt, vårjakt och äggprickning.. 11F Stockholm den 1 oktober 1996
Nils Fredrik Aurelius (m) Leif Carlson (m)