Motion till riksdagen
1996/97:Jo902
av Eskil Erlandsson och Kjell Ericsson (c)

Behovet av en rovdjurspolitik i Sverige


Under de senaste åren har rapporterna om möten med våra
stora rovdjur duggat tätt. Vi har nästan varje vecka kunnat ta
del av olika kontakter mellan människor och våra stora
rovdjur.
Den svenska björnstammen är t ex världens snabbast växande. Tillsam-
mans med en kraftigt växande lodjursstam och en ökande vargstam så har vi
idag den starkaste rovdjursstammen på över 100 år.
Ökningen har setts som positiv och har fått allmän acceptans, men
förhållandet håller nu på att ändras.
Björnen och lon har lämnat det stadium då de kan anses utrotningshotade.
Det är därför nödvändigt att börja förvalta dessa viltarter från en ny
utgångspunkt.
Detta innebär att man nu måste ta hänsyn till vilken påverkan fler rovdjur
kommer att få på t ex jordbruket och tamdjursskötseln, friluftsliv, männi-
skors rekreationsbehov, hundars liv, jakten och rennäringen.
Behovet av en samland rovdjurspolicy framstår klart.
När det gäller ersättningsfrågorna vid rovdjursskador så finns idag två
system. Ett för rennäringen där statsmedel tillförs och ett system för övriga
skadelidande. När det gäller s k övriga skadelidande har fastlagts att bidrag
till förebyggande av eller ersättning till inträffade skador inte lämnas om det
går att försäkra mot skadan. Enligt vår uppfattning är det för det första ett
rättvisekrav att all egendom (hundar, tamboskap osv) som utsätts för skada
av våra rovdjur ersätts av allmänna medel och för det andra ett måste för att
upprätthålla den allmänna acceptans som idag finns för att behålla våra stora
rovdjur i landet.
Även i denna fråga framgår behovet av en samlad rovdjurspolicy klart.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna  vad i motionen
anförts om behovet av en samlad rovdjurspolicy och
ersättningsbestämmelser vid rovdjursskador.

Stockholm den 25 september 1996
Eskil Erlandsson (c)

Kjell Ericsson (c)