Under de senaste åren har rapporterna om möten med våra stora rovdjur duggat tätt. Vi har nästan varje vecka kunnat ta del av olika kontakter mellan människor och våra stora rovdjur.
Den svenska björnstammen är t ex världens snabbast växande. Tillsam- mans med en kraftigt växande lodjursstam och en ökande vargstam så har vi idag den starkaste rovdjursstammen på över 100 år.
Ökningen har setts som positiv och har fått allmän acceptans, men förhållandet håller nu på att ändras.
Björnen och lon har lämnat det stadium då de kan anses utrotningshotade. Det är därför nödvändigt att börja förvalta dessa viltarter från en ny utgångspunkt.
Detta innebär att man nu måste ta hänsyn till vilken påverkan fler rovdjur kommer att få på t ex jordbruket och tamdjursskötseln, friluftsliv, männi- skors rekreationsbehov, hundars liv, jakten och rennäringen.
Behovet av en samland rovdjurspolicy framstår klart.
När det gäller ersättningsfrågorna vid rovdjursskador så finns idag två system. Ett för rennäringen där statsmedel tillförs och ett system för övriga skadelidande. När det gäller s k övriga skadelidande har fastlagts att bidrag till förebyggande av eller ersättning till inträffade skador inte lämnas om det går att försäkra mot skadan. Enligt vår uppfattning är det för det första ett rättvisekrav att all egendom (hundar, tamboskap osv) som utsätts för skada av våra rovdjur ersätts av allmänna medel och för det andra ett måste för att upprätthålla den allmänna acceptans som idag finns för att behålla våra stora rovdjur i landet.
Även i denna fråga framgår behovet av en samlad rovdjurspolicy klart.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad rovdjurspolicy och ersättningsbestämmelser vid rovdjursskador.
Stockholm den 25 september 1996
Eskil Erlandsson (c) Kjell Ericsson (c)