Enligt EU:s fågeldirektiv är skarven (Phalacrocorax carbo
sinensis) en utrotningshotad art och kan därmed inte bli
föremål för allmän jakt. Det torde för alltfler stå klart att
denna status inte längre är gällande och att arten därför kan
avföras från denna röda lista.
Enligt tillgängliga uppgifter har antalet häckande skarvpar tiodubblats den
senaste tioårsperioden och nya kolonier rapporteras fortlöpande såväl runt
våra kuster som nu också i våra insjöar.
Denna accelererande ökning av skarvbestånden utgör betydande problem
såväl för miljön som för fiske och fiskevård. På de platser där fåglarna bildar
kolonier förändras landskapet drastiskt. Träden dör och på vissa öar, kobbar
och skär är det omöjligt att gå iland på grund av fåglarnas spillning. För
yrkesfisket innebär den ökande skarvförekomsten en betydande konkurrens
om tillgången på fisk. Speciellt är fåglarnas fångst av ål ett icke obetydligt
ekonomiskt avbräck för näringen.
Numera har även Statens naturvårdsverk gjort framställningar om att
skarvens status skall förändras så att den kan omfattas av allmän jakttid. Det
är emellertid uppenbart att det i så fall krävs någon form av aktion från
svensk sida för att få till stånd en sådan ändring.
Alla viltbestånd måste vårdas - och om så är lämpligt beskattas - i syfte att
tillförsäkra en uthållig stam. Detta måste också gälla en art som skarven.
Jag föreslår att Sveriges regering inom samarbetet i EU verkar för att
skarven avförs från listan av hotade arter ("annex 1") i EU:s fågeldirektiv så
att den kan bli föremål för jakt under allmän jakttid. Det blir därefter
svenska
myndigheters ansvar att bedöma behovet av avskjutning som skall balanseras
ur bevarandeintresse för arten och utifrån de störningar som kan uppstå vid en
okontrollerad utbredning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skarven bör avföras från listan om utrotningshotade arter.