Tystnaden är en bristvara och den ostörda miljö vi behöver
för rekreation och friluftsliv blir en allt mer knapp resurs. Då
avses i första hand inte behovet av tystnad i skärgårdar och
fjäll, vilka varit föremål för utredningar där riktlinjer
föreslagits för att minska buller från bl. a. vattenskotrar,
snöskotrar och andra motorredskap. Det gäller framför allt de
bostadsnära miljöerna i och i närheten av våra större tätorter
där människor dagligen lever och vistas.
I den statliga utredningen SOU 1993:65 Handlingsplan mot buller
behandlades på ett genomgripande sätt bullerproblemen i olika delar av
samhällslivet. Förslag lades om olika åtgärder för att begränsa och minska
bullerproblemen i olika miljöer och förhindra uppkomst av ohälsa orsakad av
buller. Utredningen resulterade våren 1994 i en proposition och
riksdagsbehandling följt av beslut om ett antal åtgärder, vilka till en del
också har genomförts. Som exempel kan nämnas att Naturvårdsverket i
samarbete med Banverket har lagt fram förslag till riktlinjer för att minska
bullerstörningar från järnvägstrafiken och spårvägarna. Vägverket har lagt
fram ett program med syfte att minska störningarna från vägtrafiken. Vidare
har Socialstyrelsen i allmänna råd givit rekommendationer om högsta
ljudnivåer från konserter och diskotek samt givit riktlinjer för buller i
inomhusmiljöer. Naturvårdsverket har även lämnat förslag till långsiktiga
miljömål för olika transportmedel: vägtrafik, flyg och tåg.
Några bindande riktlinjer för buller från vägtrafik, flyg och tåg i
utomhusmiljö finns dock för närvarande inte. Myndigheterna är ofta rådvilla
hur de skall hantera bullerfrågor i olika sammanhang, vare sig det gäller
klagomål från enskilda personer eller vid bedömning av bullerfrågor i
samband med bygglov och planer. Denna osäkerhet finns hos myndigheter
på såväl lokal som regional nivå. Vägtrafiken är den dominerande
bullerkällan samtidigt som utbyggnad av nya stora trafikleder pågår runt om i
landet. Inte minst i storstadsregionerna finns det en uppenbar risk att
bullerproblemen kommer att öka och att tidigare orörda, tysta områden
kommer att bli utsatta för bullerstörningar.
För att underlätta för beslutsfattare på kommunal och regional nivå att ta
ställning till utbyggnader av transportleder m.m. och samtidigt kunna beakta
behovet av att bevara tysta områden för mänskligt boende och friluftsliv, bör
konsekvenserna av trafikleder samt den totala bullerbelastningen från andra
verksamheter redovisas för hela det geografiska område som berörs. Detta
sker inte i dag. I planer och miljökonsekvensutredningar bör bullermattor
redovisas ned till nivån 40 dB(A) Leq för det geografiska område som
berörs. Detta skall ske både för planerade och befintliga anläggningar.
Bullermattor bör redovisas inte bara för områden avsatta för friluftsområden
i kommunala planer utan även för befintliga och planerade områden för
bostäder, skolor, daghem samt vårdlokaler.
I riksdagsbeslutet 1994 angavs vidare att det fanns behov av ökad satsning
på forskning inom bullerområdet. När det gäller buller i den yttre miljön har
Naturvårdsverket haft ett särskilt ansvar. På Naturvårdsverket finns också
kompetenta handläggare i bullerfrågor. Det finns emellertid stor anledning
att hysa oro för Naturvårdsverkets framtida möjligheter att samordna, stödja
och initiera nödvändiga satsningar inom bullerforskningsområdet. Framför
allt finns anledning till oro vad beträffar forskning rörande effekter av buller
på människan. Nuvarande resurser tillfredsställer inte behovet av folkhälso-
relaterad miljöforskning. I avvaktan på resultat av ytterligare forskning kan
de förslag till riktlinjer för buller från vägtrafik som föreslogs av
Naturvårdsverket 1991 gälla som riktvärden. Detta innebär att strängare
bullerkrav ställs i bostadsområden med låg bakgrundsnivå utan andra
aktiviteter än boende. Riktlinjerna innebär också att ljudnivån 40 dB(A) Leq
inte skall överskridas i friluftsområden avsatta i kommunala
översiktsplaner.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka Naturvårdsverkets roll när det gäller samordning och
fördelning av resurser inom bullerforskningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Naturvårdsverkets förslag till riktlinjer för buller från
vägtrafik
skall gälla som riktvärden i avvaktan på resultat av ytterligare forskning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta redovisningskrav i planer och
miljökonsekvensutredningar vad gäller buller.1