Tystnaden är en bristvara och den ostörda miljö vi behöver för rekreation och friluftsliv blir en allt mer knapp resurs. Då avses i första hand inte behovet av tystnad i skärgårdar och fjäll, vilka varit föremål för utredningar där riktlinjer föreslagits för att minska buller från bl. a. vattenskotrar, snöskotrar och andra motorredskap. Det gäller framför allt de bostadsnära miljöerna i och i närheten av våra större tätorter där människor dagligen lever och vistas.
I den statliga utredningen SOU 1993:65 Handlingsplan mot buller behandlades på ett genomgripande sätt bullerproblemen i olika delar av samhällslivet. Förslag lades om olika åtgärder för att begränsa och minska bullerproblemen i olika miljöer och förhindra uppkomst av ohälsa orsakad av buller. Utredningen resulterade våren 1994 i en proposition och riksdagsbehandling följt av beslut om ett antal åtgärder, vilka till en del också har genomförts. Som exempel kan nämnas att Naturvårdsverket i samarbete med Banverket har lagt fram förslag till riktlinjer för att minska bullerstörningar från järnvägstrafiken och spårvägarna. Vägverket har lagt fram ett program med syfte att minska störningarna från vägtrafiken. Vidare har Socialstyrelsen i allmänna råd givit rekommendationer om högsta ljudnivåer från konserter och diskotek samt givit riktlinjer för buller i inomhusmiljöer. Naturvårdsverket har även lämnat förslag till långsiktiga miljömål för olika transportmedel: vägtrafik, flyg och tåg.
Några bindande riktlinjer för buller från vägtrafik, flyg och tåg i utomhusmiljö finns dock för närvarande inte. Myndigheterna är ofta rådvilla hur de skall hantera bullerfrågor i olika sammanhang, vare sig det gäller klagomål från enskilda personer eller vid bedömning av bullerfrågor i samband med bygglov och planer. Denna osäkerhet finns hos myndigheter på såväl lokal som regional nivå. Vägtrafiken är den dominerande bullerkällan samtidigt som utbyggnad av nya stora trafikleder pågår runt om i landet. Inte minst i storstadsregionerna finns det en uppenbar risk att bullerproblemen kommer att öka och att tidigare orörda, tysta områden kommer att bli utsatta för bullerstörningar.
För att underlätta för beslutsfattare på kommunal och regional nivå att ta ställning till utbyggnader av transportleder m.m. och samtidigt kunna beakta behovet av att bevara tysta områden för mänskligt boende och friluftsliv, bör konsekvenserna av trafikleder samt den totala bullerbelastningen från andra verksamheter redovisas för hela det geografiska område som berörs. Detta sker inte i dag. I planer och miljökonsekvensutredningar bör bullermattor redovisas ned till nivån 40 dB(A) Leq för det geografiska område som berörs. Detta skall ske både för planerade och befintliga anläggningar. Bullermattor bör redovisas inte bara för områden avsatta för friluftsområden i kommunala planer utan även för befintliga och planerade områden för bostäder, skolor, daghem samt vårdlokaler.
I riksdagsbeslutet 1994 angavs vidare att det fanns behov av ökad satsning på forskning inom bullerområdet. När det gäller buller i den yttre miljön har Naturvårdsverket haft ett särskilt ansvar. På Naturvårdsverket finns också kompetenta handläggare i bullerfrågor. Det finns emellertid stor anledning att hysa oro för Naturvårdsverkets framtida möjligheter att samordna, stödja och initiera nödvändiga satsningar inom bullerforskningsområdet. Framför allt finns anledning till oro vad beträffar forskning rörande effekter av buller på människan. Nuvarande resurser tillfredsställer inte behovet av folkhälso- relaterad miljöforskning. I avvaktan på resultat av ytterligare forskning kan de förslag till riktlinjer för buller från vägtrafik som föreslogs av Naturvårdsverket 1991 gälla som riktvärden. Detta innebär att strängare bullerkrav ställs i bostadsområden med låg bakgrundsnivå utan andra aktiviteter än boende. Riktlinjerna innebär också att ljudnivån 40 dB(A) Leq inte skall överskridas i friluftsområden avsatta i kommunala översiktsplaner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka Naturvårdsverkets roll när det gäller samordning och fördelning av resurser inom bullerforskningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverkets förslag till riktlinjer för buller från vägtrafik skall gälla som riktvärden i avvaktan på resultat av ytterligare forskning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta redovisningskrav i planer och miljökonsekvensutredningar vad gäller buller.1
Stockholm den 6 oktober 1996
Jan Jennehag (v)
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.