Många av miljöproblemen är världsomfattande. Av den
anledningen är det mycket viktigt att det globala och
alleuropeiska miljösamarbetet utvecklas. Bland annat måste
de östeuropeiska länderna delta på likvärdiga villkor. Därför
måste ett organ som ECE, där bindande mellanstatliga beslut
om reduktion av utsläpp tas, stärkas betydligt. Även instanser
som Baselkonventionen och Montrealprotokollet bör stärkas
och få efterföljare på flera områden. För att Sverige ska
kunna vara pådrivare i de sammanhangen krävs att vi har rätt
att föra fram självständiga åsikter och hävda våra egna
ståndpunkter. EU ska alltså inte få hindra medlemsländer att
ställa hårdare krav i internationella miljösammanhang.
När det gäller skatteväxling, miljödeklarationer av varor och processer,
miljöstandarder, miljöforskning m.m. kan EU göra viktiga insatser i
Östeuropa och Medelhavsregionen. Om EU agerar kraftfullt - inte minst med
ekonomiska medel - innebär detta ett språng i utvecklingen. Det finns en stor
förväntan från enskilda, organisationer och miljöengagerade länder i EU att
Sverige ska vara pådrivare i EU:s miljöarbete. Vänsterpartiet eftersträvar att
Sverige skall förmå uppfylla dessa förväntningar.
Regeringskonferensen
Sverige har presenterat sina förslag till regeringskonferensen
bl.a. beträffande miljöfrågor. Vi vill här påpeka att det
viktigaste är att driva frågan om rätten att ställa hårdare
miljökrav än EU:s regler, att miljögarantin verkligen får göra
skäl för namnet och att det uthålliga samhället blir det
överordnade målet för unionen.
Till detta kommer kravet på att miniminivåer på miljöskatter ska betraktas
som miljökrav och därmed att beslut kring dem ska kunna tas med kvalifi-
cerad majoritet.
Slutligen måste Sverige vara tydligt när det gäller substitutionsprincipen.
Sverige har nu krävt att processer och ämnen (varor) ska bytas ut när det så
är möjligt (possible). Vi föreslår att man skriver tillgängligt (available). Det
innebär att gammal teknik ska bytas ut när det finns miljövänligare. Om man
ska vänta på när det är möjligt kan en rad andra faktorer spela in som
fördröjer eller helt inhiberar en teknikutveckling.
Regeländringar
För att miljön ska prioriteras före varuhandeln krävs att
fördraget ändras på ett tydligt sätt. Vi föreslår därför att
Sverige verkar för följande förändringar av fördraget:
att artikel 2, målparagrafen, ändras så att ett uthålligt kretsloppsbaserat
samhälle blir unionens överordnade mål,
att miljön anges som en grund för nationella särregler i artikel 36,
att artikel 100 a.4, ofta felaktigt kallad "miljögarantin", som hittills
aldrig kunnat användas, förstärks så att den blir en verklig rätt att ha
nationellt hårdare krav. Den ska omfatta rätten att skärpa krav, inte
bara behålla befintliga. Den ska omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa
och säkerhet.
Vad gäller substitutionsprincipen är det viktigt att den blir
fördragsfäst och att detta inte bara gäller under miljöområdet,
artikel 130r, utan även för varuartikeln 100a.4.
Substitutionsprincipen, som betyder att en vara som kan
bytas ut mot en mindre miljöbelastande vara ska bytas ut, är
en av de viktigaste principerna för miljöarbetet.
Det skall också skrivas in att det måste göras miljökonsekvensanalyser av
stora projekt t. ex. infrastrukturinvesteringar.
Bevisföringen ska vara omvänd så att ett land anmäler att man genomför
hårdare krav till kommissionen. Kommissionen har tre månader på sig att
invända mot de hårdare kraven och måste i så fall gå till domstolen för att
försöka hindra dem. Domstolen ska behandla frågan utifrån dess miljö- och
konsumentaspekt, inte utifrån varornas rörlighet. För att detta ska fungera
krävs att domstolen förstärks med en kompetent miljöinstans. Om det före-
ligger miljö/konsumentskyddsskäl ska domstolen döma till medlemsländer-
nas fördel även om det innebär en inskränkning i varornas fria rörlighet.
För att efterlevnaden av nationella miljöregler ska kunna kontrolleras bör
rätten till nationell gränskontroll skrivas in i fördraget.
WTO:s regler får en allt större betydelse för den internationella miljö-
politiken. Artikeln om handelspolitik i Romfördraget, art 110 och följande,
bör få en tydlig miljöinriktning som innebär att unionen i internationella
handelsöverenskommelser alltid arbetar för att handelsavtal inte ska innebära
någon inskränkning i möjligheterna att skärpa miljölagstiftningen och hindra
import av miljöfarliga varor för olika nationer, förutsatt att det inte handlar
om miljömässigt omotiverad protektionism. Tvister löses i WTO:s
överprövningsorgan, där omvänd bevisföring bör tillämpas.
Bestämmanderätten över kärnkraften ska vara en nationell fråga.
Euratomfördraget är till stora delar föråldrat och bör avvecklas. Det kan
ersättas av ett mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling
av energiteknik baserad på förnyelsebara energislag.
Miljöhänsynen måste få en överordnad roll i EU:s jordbrukspolitik, därför
måste de relevanta artiklarna, 38 och följande, få en tydligare miljöprofil.
Utsläppen från trafiken är ett av EU:s största miljöproblem. Trots detta
medverkar EU till en rad nya vägar och broutbyggnader som ökar miljö-
problemen, exempelvis Öresundsbron. Därför måste artikel 129 om trans-
europeiska nätverk ändras så att trafiksektorn åläggs ett ansvar för luftför-
oreningar, buller, markintrång och säkerhet.
Miljöorganisationerna måste utnyttjas som remissorgan i samtliga fall där
miljö, hälsa och säkerhet hotas.
De här förhållandena och ståndpunkterna har Vänsterpartiet tidigare
motionerat om eller på annat sätt påpekat för regeringen och regeringspartiet.
Vi tar i den här motionen endast upp nya frågor eller frågeställningar samt de
yrkanden som vi anser att regeringen inte tillfredsställt eller behandlat
tillfredsställande.
Försurningen
Som det ser ut idag är Sverige ensamt om att driva
försurningsfrågorna i EU. Om försurningen ska vara en
prioriterad fråga för Sverige, vilket det enligt
budgetpropositionen ska vara, så måste vi börja visa det i
handling. I en särskild motion har vi redovisat vår syn på
försurning och åtgärder mot denna. Trots det vill vi även i
det här sammanhanget ta upp frågan ur ett EU-perspektiv.
Sverige bör utveckla den nationella användningen av ekonomiska
styrmedel. På så sätt driver vi frågan framåt och processen stannar inte upp
som den verkar ha gjort i dagsläget. Samma sak bör göras i CO2-frågan där vi
dock uppfattar regeringens handlingar som betydligt kraftfullare även om
resultatet är lika klent.
Det är av högsta prioritet att regeringen snarast kommer med förslag om
utsläppsminskningar på såväl "gamla" områden (bilar och fasta anlägg-
ningar) som på nya områden, t.ex. sjöfart och arbetsmaskiner - traktorer,
gräsklippare, motorsågar, etc. Vad gäller de senare har i princip ingenting
gjorts. Vi föreslår till en början en skrotningspremie eller annat inbytes-
system för gamla maskiner. En lämplig summa skulle kunna vara 200 kr/st
för gamla bensindrivna gräsklippare.
Kommunikationsdepartementet ansvarar för ett förslag gällande miljö-
relaterade farledsavgifter. Det är viktigt att Sverige antar dessa regler
omgående och sedan försöker sprida dem vidare i EU. Genom att själva
bevisa att vi kan och också peka på nya vägar att förändra vårt miljö-
relaterade arbete så kan Sverige vara föregångare och inspirationskälla.
TEN (transeuropeiska
nätverk) och koldioxid
Målet från RIO-konferensen att reducera koldioxidutsläppen
till 1990 års nivå senast år 2000 kommer inte att nås. Detta
enligt såväl EU-kommissionen som IEA (International
Energy Agency). Enligt kommissionen räknar man med en
ökning fram till år 2000 med minst 5 % jämfört med tidigare
prognoser. Enligt IEA ökar utsläppen mellan 1990 och 2000
med 6 % och därefter fram till 2010 med ytterligare 7 %.
EU svarar för 13 % av jordens totala utsläpp av CO2. 95 % av dessa
utsläpp kommer från kol- och oljeeldade elkraftverk; trafiken bidrar också
med en stor del.
Koldioxidutsläppen från personbilar utgör en betydande del av de samlade
koldioxidutsläppen i EU. Mindre än 50 % av personbilskörningen i Europa
handlar om körning till och från arbetet, resten är fritidskörning. Kravet på
en mer tillgänglig och billigare kollektivtrafik kombinerat med stränga
miljökrav på bilindustrin bör drivas av Sverige i ministerrådet.
Därför måste artikel 129 om transeuropeiska nätverk ändras så att trafik-
sektorn åläggs ett ansvar för luftföroreningar, buller, markintrång och
säkerhet.
Parlamentet och kommissionen kom i somras fram till en miljömässigt
svag kompromiss om riktlinjer för TEN-projekten. Nu ska medlemsländerna
finansiera 90 % av projekten (mot tidigare 75 %) vilket naturligtvis är ett
steg åt rätt håll. Sverige har fått TEN-projektpengar för Öresundsbron som är
tänkt att vara en del av det europeiska vägnätet. I samma projekt ingår
Fehmarnbroprojektet och ett starkt argument för de båda broarna har varit
den andras existens (eller kommande existens). Nu visar det sig att Fehmarn-
projektet går dåligt. Deutsche Bank drog sig ur i våras då den gjorde den
bedömningen att projektets ekonomi inte var realistisk. Öresundsbrons
kostnad har med åren växt - nu är kostnaden uppe i minst 40 miljarder. Och
bron kommer endast att täcka ett regionalt behov.
Vänsterpartiet kräver nu att Sverige överger tanken på en bro över Öresund
och istället inriktar sig på att få TEN-pengar till Botniabanan, banan mellan
Kalmar och Karlskrona och Götalandsbanan. Transportsatsningar som kan
ingå i det framtida ekologiskt uthålliga samhället till skillnad mot Öresunds-
bron. Argument för dessa projekt redovisas i en annan riksdagsmotion
inlämnad under allmänna motionstiden 1996/97.
Övergångsreglerna
En väsentlig del av villkoren för anslutningen av Sverige till
unionen utgörs av särbestämmelser som innebär att
medlemsländerna får behålla sina ofta strängare nationella
regler under en övergångsperiod. Ett flertal av dessa
undantag gäller för s.k. "rak övergång", d.v.s. när perioden
har gått ut så förutsätts EU-reglerna gälla. EU har förutsatts
göra en översyn av sina regler under övergångsperioden.
Ibland anges detta i anslutningsakten, i andra fall hänvisas
det till att en sådan översyn föreskrivs i den berörda
rättsakten. Även andra åtgärder kan vara kopplade till
övergångsbestämmelser. Efter övergångsperioden förutsätts
Sverige och andra medlemsländer att fullt ut tillämpa EG-
reglerna, oberoende av översynens resultat på respektive
område. De nya medlemsländerna har dock möjlighet att
med berörd EG-instans ta upp frågan om en förlängning av
övergångsperioden. Ytterst ligger avgörandet hos EU-
domstolen.
Sverige har på ett flertal områden undantag för att få använda vår svenska
lagstiftning. Men nu är det hög tid att se över dessa undantag. Att räkna med
att vi får behålla dem eller att vi lyckas påverka EUs regelverk utan hårt
arbete och medveten kamp är nog att vara naiv. Inom vissa områden har
regeringen tydligt påpekat Sveriges inriktning i att behålla svensk lagstift-
ning. För att bara nämna några av dessa områden:
Kadavermjöl. Det svenska undantaget gäller t. o. m. december 1997.
På grund av problematiken med galna ko-sjukan har Sveriges ställning
stärkts och kommissionsledamoten Fischler har uttalat sig positivt vad
gäller de svenska önskningarna att ha ett fortsatt förbud.
Formaldehyd. Direktoratet har utarbetat ett förslag som följer de
svenska reglerna. Dock finns ingen majoritet i rådet för denna
förändring i EU:s regelverk.
Men det finns också områden där vi ser större problem med
förståelsen för våra nationella krav samt en bristande
utveckling inom EU:
Kadmium. Sedan 1995 arbetar en expertgrupp med en översyn av
direktivet rörande kadmium. Det man funderar över är vilken typ av
kadmiumanvändning som bör begränsas i första hand, återvinning av
kadmiumhaltig plast eller användning av kadmium i pigment. Sam-
tidigt finns det tankar på en frivillig överenskommelse för branschen
vad gäller begränsningar av kadmiumanvändningen. Går det igenom är
ett nytt direktiv överflödigt om det inte blir mer kraftfullt och långt-
gående än det frivilliga systemet.
Batteridirektivet tar upp batterier och ackumulatorer som innehåller
farliga ämnen. Sverige har fortfarande kvar sitt förbud för försäljning
av brunstensbatterier som innehåller kvicksilver, och något sådant
förbud finns ej inom EU. En kommitté har ansvar för översynen och
anpassningen av EU:s avfallslagstiftning till tekniska och vetenskap-
liga framsteg. Frågan om kvicksilver i brunstensbatterier har ännu inte
tagits upp.
EU skall bidra till att
minska miljöbelastningen i
Östeuropa
EU har ett antal program för att främja miljöarbetet och/eller
företagsamhet i östeuropa. TACIS, PCP, LIEN, JOP, ECOS
m.fl. projekt inom dessa program måste analyseras utifrån en
helhetssyn på miljön. Idag är det andra hänsyn som i alltför
hög grad styr investeringsbeslut m.m. Sverige bör engagera
sig mer i utformningen av dessa program utifrån att
programmen ska bidra till en långsiktig ekologisk utveckling
såväl i Öst- som i Västeuropa.
Urinseparation
EUs regler tillåter inte att man använder människourin i
jordbruket, men för att få ett jordbruk/samhälle där
näringsämnen cirkulerar i ett kretslopp måste dessa regler
ändras.
Exempel på hur det kan fungera är i Åre där ett av hotellen lämnar sin urin
till en näraliggande bonde som använder det på sina marker och sen
producerar livsmedel för hotellets räkning.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att formulera alternativ
lagstiftning på detta område som gör det möjligt att skapa ett verkligt
kretslopp av näringsämnen.
Bekämpningsmedelsrester
kontra den fria
konkurrensen
Sverige har tidigare haft gränsvärden för hur mycket
bekämpningsmedelsrester som får finnas i en rad olika
livsmedel. EU har inte förrän nyligen, då det beslutades
under sessionen v 38, haft regler för alla dessa livsmedel.
Men nu har EU infört gränsvärden som Sverige får anpassa
sig till. Svenska regeringen hade uppenbarligen inte några
invändningar i rådet mot kommissionens förslag, som
innebär en försämring av Sveriges regler på området.
Vänsterpartiet menar att regeringen borde ha pressat
kommissionen för att få gränsvärden i nivå med de svenska.
Ursprungsmärkning
Vad gäller ursprungsmärkning har vi förstått att regeringen
ligger i förhandlingar med EU för att få en obligatorisk
ursprungsmärkning av produkter. Vi stödjer det kravet helt
och fullt. I dagens EU med stora problem med t.ex. BSE
(galna ko-sjukan) tror vi att detta krav har stor möjlighet att
gå igenom vilket skulle underlätta för konsumenterna. För
Vänsterpartiet handlar detta krav också om att göra det
lättare för konsumenter att påverka transportsträckan för de
varor de väljer att köpa. I Sverige kan vi ju köpa morötter
som är producerade i såväl Sverige som Spanien. Det är av
största vikt att konsumenterna själva kan välja vilka
produkter man vill köpa.
Vänsterpartiet vill också införa en märkning av hur produkten färdats från
produktionen till inköpsstället. Vi kan tänka oss ett system där symboler
anger hur stor del av transporten som skett via flyg, lastbil eller annat fordon
drivet av bensin eller diesel, tåg eller annat sätt. Vänsterpartiet vill med
detta
förslag, som är mer utvecklat i vår motion om livsmedel/forskning, uppdra åt
regeringen att avsätta pengar för forskning kring miljöutrymme.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU inte skall kunna hindra medlemsländer från att ställa
hårdare krav i internationella sammanhang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges miljökrav i regeringskonferensen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målparagrafen - artikel 2 - ändras så att ett uthålligt
kretsloppsbaserat samhälle blir unionens överordnade mål,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljön skall kunna anges som grund för nationella särregler i
artikel 36,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att artikel 100a.4 - "miljögarantin"- förstärks så att den blir en
verklig rätt till nationellt hårdare krav,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att substitutionsprincipen blir fördragsfäst både under
miljöområdet - artikel 130r - och för varuartiklar - artikel 100 a.4,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bevisföringan skall vara omvänd om ett land anmäler hårdare
miljökrav till kommissionen, dvs. att kommissionen då måste invända mot de
hårdare kraven,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att domstolen bör kompletteras med en kompetent miljöinstans,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rätten till nationella gränskontroller skrivs in i fördraget,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att artikeln om handelspolitik i Romfördraget, artikel 110, bör få
en tydlig miljöinriktning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Euratomfördraget bör avvecklas och ersättas med ett
mellanstatligt samarbete om energisparande och utveckling av energisystem
som baseras på förnybara energislag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljöhänsynen måste få en överordnad roll i EU:s
jordbrukspolitik,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljöorganisationerna skall användas som remissorgan i de
fall där miljö och hälsa berörs,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall ta upp frågan om miljöförbättringar av
arbetsmaskiner och fartyg genom t.ex. införande av skrotningspremie på
gamla uttjänta maskiner,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att artikel 129 om transeuropeiska nätverk ändras så att
trafiksektorn åläggs ett ansvar för sin miljöbelastning,2
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör överge tanken på en bro över Öresund och i stället
inriktar sig på att få TEN-pengar till Botniabanan, banan mellan Kalmar och
Karlskrona och Götalandsbanan,2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall bidra till att EU:s program för att stödja
utvecklingen i Östeuropa främjar utvecklingen av ett ekologiskt uthålligt
samhälle,1
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen får i uppdrag att ta fram alternativ EU-lagstiftning
som tillåter att mänsklig urin får användas i produktionen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ursprungsmärkning.
Stockholm den 3 oktober 1996
Hanna Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Owe Hellberg (v)
Lennart Beijer (v)
Jan Jennehag (v)
Karl-Erik Persson (v)