En kollektiv miljöskadeförsäkring infördes den 1 juli 1989.
Försäkringen regleras i miljöskyddslagen (1969:387) och
förordning (1989:365) om miljöskadeförsäkring.
Försäkringen är obligatorisk och omfattar, med vissa undantag enligt
förordningen, all miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd eller anmälan
enligt miljöskyddslagen. Genom försäkringen ska det gå att få ersättning om
man har rätt till skadestånd enligt miljöskyddslagen men inte kan få ut
ersättningen på annat sätt. Det kan t.ex. bero på att det inte går att avgöra
vem som bär ansvaret för skadan.
Miljöskadeförsäkringen sköts av ett konsortium - Miljöskadekonsortiet -
som har bildats av fem försäkringsbolag: Folksam, Länsförsäkringar,
Skandia, Wasa och Trygg-Hansa.
En person som skadas på grund av brott mot miljöskyddslagen kan få
ersättning med upp till 5 miljoner kronor, och skador på egendom kan
ersättas med upp till 50 miljoner kronor per skadetillfälle. Konsortiets
åtagande är begränsat till 200 miljoner kronor per år för sak- och person-
skada tillsammans.
Försäkringsavgiften varierar efter antalet anställda och verksamhetens
miljöfarlighet. Den högsta avgiften är 80 000 kronor per år och gäller för
företag med mer än 500 anställda och där verksamheten kräver att regeringen
ger lokaliseringstillstånd, t.ex. större massaindustrier och raffinaderier. Det
lägsta beloppet på 800 kronor per år gäller bl.a. för mindre värmeverk och
stora bensinstationer. De årliga bidragen från de bidragspliktiga, ca 7 000
företag med ca 10 000 arbetstillfällen, uppgår till sammanlagt drygt 20
miljoner kronor.
Miljöskadenämnd
Miljöskadekonsortiets skadeavdelning prövar
ersättningsfrågan. Om den sökande inte är nöjd med
skadeavdelningens beslut kan, på begäran av den sökande,
miljöskadenämnden lämna ett utlåtande i ärendet. En
eventuell tvist mellan försäkringsgivaren och den
skadelidande avgörs av skiljemän enligt lagen om skiljemän
(1929:145). Ordföranden i skiljenämnden utses av
regeringen.
Tillgångar och oreglerade
skador
Vid årsskiftet 1995/96 fanns det ca 120 miljoner kronor som
premiereserv (exkl. driftskostnader m.m.). Fram till
sommaren 1996 hade drygt 40 anspråk framställts på
ersättning ur miljöskadeförsäkringen. Någon ersättning för
miljöskada har emellertid hittills inte betalats ut. Detta
måste anses vara synnerligen anmärkningsvärt, inte minst
mot bakgrund av att flera anmälningar rör sig om ytterst
allvarliga skador i form av miljöfarliga utsläpp från tung
industri. Enskilda personer, bl.a. fiskare har drabbats av
miljöskador med stora ekonomiska förluster som följd utan
att de kunnat erhålla ersättning genom
miljöskadeförsäkringen.
Frågan om en miljöskadefond (som föreslogs i SOU 1987:15) eller en
försäkring är bästa metoden att skapa ett stabilt och rättvist ersättningssystem
vid miljöskador har länge varit omtvistad. Sju års erfarenhet av miljöskade-
försäkringen har visat sig vara helt verkningslös varför en skyndsam ut-
värdering i högsta grad är påkallad. Nuvarande konstruktion innebärande att
försäkringen upphandlas för i princip obegränsad tid och helt utan
konkurrens måste också starkt ifrågasättas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nytt
försäkringsskadesystem för miljöskador.