PVC-plasten hör inte hemma i kretsloppssamhället. PVC ska därför avvecklas. Det beslutet fattade riksdagen för knappt ett år sedan. Det var ett tydligt besked och det angav tydligt inriktningen. PVC ska bort.
Företag med en medveten kretsloppsstrategi driver på utvecklingen. Exempelvis har Body Shop redan bannlyst PVC i sitt sortiment. IKEA började redan 1992 att ta bort PVC-haltiga varor. De har konstaterat att det nu finns fullgoda ersättningar på de flesta områden. Men tyvärr kan man fortfarande handla varor såsom haklappar, frotté och regnkläder med PVC i i småbarnsaffärer. I sämsta fall finns det inte ens PVC-fria alternativ. Detta är inte bra.
För att göra PVC mjukt används olika tillsatser, bland annat de omdiskuterade ftalaterna som kan påverka reproduktionen negativt.
Ftalaterna kan spridas till omgivningen. Redan i ett regeringsförslag 1990/91:90 anförs att negativa miljöeffekter har dokumenterats i fråga om ftalater. Vidare att spridningen till miljön kan ske vid framställning och distribution av ftalater, vid tillverkningen av plastvaror innehållande mjuk PVC, vid användning av dessa varor samt slutligen vid omhändertagande av avfall som innehåller dessa varor.
I Kemikalieinspektionens delredovisning den 15 september 1995 av upp- draget att föreslå åtgärder för att minimera risker med mera med olika till- satser anförs bland annat att mjukgörare kan läcka ut ur PVC-produkter under deras användningstid. De största ftalatförlusterna står utomhusprodukter som plastbelagd plåt och väv för. Störst betydelse för exponeringen av människor har läckaget av mjukgörare från medicinsk utrustning, till exempel blodpåsar. Exponeringsnivåerna kan därvid bli höga.
I jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU8 om PVC skrivs också följande: Försiktighetsprincipen bör gälla för ämnen beträffande vilka det finns grundad anledning att misstänka att de medför risker för hälsa och miljö.
Försiktighetsprincipen innebär slarvigt uttryckt att det är klokt att vara försiktig när man inte kan förutse konsekvenserna.
För mig framstår det som direkt olämpligt att utsätta små barn för onödig kontakt med PVC. Jag anser att det bör tas fram en avvecklingsplan för PVC i vardagsprodukter som används till barn under ett år. Det är givetvis inte så enkelt att avgränsa vad vardagsprodukter är, men man bör kunna göra en plan även för detta och starta med ett fåtal produkter för att stegvis utveckla det till att röra flertalet produkter. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för PVC i vardagsprodukter som används till barn under ett år.
Stockholm den 7 oktober 1996
Marie Wilén (c)