I enlighet med proposition 1995/96:83, baserad på
Kärnbränslefondsutredningens betänkande SOU 1994:108,
beslutade riksdagen 1995 (betänkande 1995/96:NU10) om
ett nytt system för finansiering av kostnaderna för hantering
och slutförvaring av kärnkraftens avfall. Den nya lagen gäller
från den 1 januari 1996.
Det nya systemet innebär dels att förvaltningen av de medel som fonderats
för kärnavfallskostnaderna överföres från SKI (Statens kärnkraftsinspektion)
till en nyinrättad särskild myndighet, Kärnavfallsfonden, dels att en del av de
beräknade avfallshanteringskostnader som hittills legat till grund för de
avgifter som kärnkraftsindustrin betalat till fonden, ersatts med garantier och
säkerheter.
För 1995 betalade kraftföretagen en avgift till avfallsfonden på i genom-
snitt 1,9 öre/kWh kärnkraftsel.
För 1996 skulle avgiften om det gamla systemet fortfarande gällt, enligt
SKI:s beräkningar behövt vara 2,4 öre/kWh för att täcka avvecklings-
kostnaderna.
Med det nya finansieringssystemet kommer dessa avgifter, trots att
kostnadsberäkningarna är desamma, att reduceras till omkring hälften. Det
innebär att kärnkraftsföretagens kostnader för avsättning till avfallsfonden
kommer att minska med ca 1 miljard kr per år.
Detta kan förklaras av två skäl. Dels kommer fondens tillgångar i framtiden
att placeras och realräntesäkras hos Riksgäldskontoret, dels kommer den del
av kostnaderna för avfallshanteringen som är svåra att förutse att täckas med
garantier eller säkerheter istället för genom avsättning till fonden.
Genom att realräntesäkra fondens tillgångar hos Riksgäldskontoret blir det
i praktiken skattebetalarna som får stå för en del av det finansiella
risktagandet.
En del av de framtida avfallshanteringskostnaderna är svårbedömda, bl a
beroende på vilken slutförvaringsmetod som slutligen väljs. Om någon
reaktor måste ställas av tidigare än SKI:s beräkningar förutsatt förändras
också kostnadsbilden. Dessutom är, det oavsett vilken slutförvarsmetod som
används, nästan omöjligt att förutse alla kostnader i ett längre perspektiv.
Den nya finansieringsmodellen är så konstruerad, att de av SKI beräknade
kostnaderna har delats upp utifrån två olika scenarier. Ett s k "basscenario"
innefattande de kostnader som man med stor säkerhet kan beräkna och ett
scenario baserat på "mindre sannolika men inte orimliga händelser".
Finansieringen av kostnaderna för basscenariot skall ske med fondmedel.
De kostnader som kan uppstå däröver skall täckas genom att kärnkrafts-
företagen lämnar säkerheter eller garantier. Garantierna får inte utgöras av
säkerheter eller inteckningar i kärnkraftsanläggningar.
Innebörden av detta är att kärnkraftsföretagen kan inteckna andra anlägg-
ningar och fastigheter än kärnkraftsanläggningar för att skapa de garantier
som krävs.
Ett icke osannolikt antagande är att det är vattenkraftsanläggningar och
andra anläggningar för elproduktion som kommer att intecknas.
Om avfallshanteringskostnaderna i framtiden visar sig bli högre än det som
ingår i det s k basscenariot betyder det att vattenkraft och annan elproduktion
kommer att belastas med kostnader för avvecklingen av kärnkraften. Det
kommer att pressa upp elpriserna för denna produktion. En sådan övervältring
av kostnaderna för kärnkraftens avfall står helt i strid med principen att
kärnkraften skall bära sina egna kostnader.
Detta bör förhindras genom ett tillägg i den nuvarande lagstiftningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som innebär att
vattenkraft och andra elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för
kärnkraftens avfallshanteringskostnader.