Strandskyddet som vi har idag har sitt ursprung i
naturvårdslagens 15 och 16 §§. Där står det att
läsa:"Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och
vattendrag. Syftet med strandskyddet är att trygga
förutsättningar för allmänhetens friluftsliv och att bevara
goda livsvillkor på land och i vatten för växt- och djurlivet."
Vidare påtalas i tredje stycket 15 § att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får förordna att strandskyddsområde som uppenbart
saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syfte inte skall omfattas av
strandskydd.
Strandskyddet är generellt och omfattar normalt 100 m från normalt vatten-
stånd, men regering eller myndigheten får göra en utökning till högst 300 m.
Vi vill med klarhet slå fast att grundtanken i strandskyddslagstiftningen
som vi har idag är bra. Naturvårdsvårdslagens regler om strandskydd är väl
grundade. För samhället måste det vara av grundläggande betydelse att inse
och erkänna att stränderna har mycket stor betydelse både för det rörliga
friluftslivet som för fritidsboende. Vi instämmer också helt i det som
lagstiftningen syftar till att mark inte får tas i anspråk på sådant sätt att
allmänheten hindras eller avhålls från att beträda strandskyddat område.
Kommunerna har genom PBL, och därigenom en fastslagen ordning för
översiktlig planering, ett väl fungerande och ett bra instrument för att på ett
nyanserat sätt avväga konsekvenserna för alternativ markanvändning.
Bostadsutskottet har i sitt betänkande 1995/96:BoU1 behandlat översikts-
planeringen för PBL-lagen, och dess krav på miljökonsekvensbeskrivningar
är exempel på hur beslutsunderlaget i planärenden förstärks för att säkerställa
miljöaspekter. Vidare påtalas att de kommunala översiktsplanerna förutsätts
vara ett viktigt underlag vid beslut, enligt flertalet av de lagar som reglerar
markanvändningen. Enligt utskottet är medborgarinflytandet i planprocessen
ett viktigt komplement till den representativa demokratin.
Förhållandet mellan fritidsboende och friluftsliv i fråga om stränder är
väsentligt olika i olika delar av landet, och den generella tillämpningen av
lagstiftningen kan av den anledningen få oönskade konsekvenser, både för
enskilda medborgare och för den kommunala fysiska planeringen i typiska
glesbygdskommuner. Ett båthus på västkusten och i inlandet är två helt olika
anläggningar, både beträffande funktion och utseende.
Vi vill hävda att allmänhetens tillgång på stränder för rörligt friluftsliv kan
tryggas på ett bra sätt samtidigt som fritidsbybyggelse inom 100 meter från
stränderna tillåts i en större omfattning. I flera norrlänska inlandskommuner
kan en stor del av fritidsbebyggelsen tillåtas inom 100 meter utan att
strandskyddets syfte mätbart påverkas.
Vad vi vill trycka på är att strandskyddet är generellt och inte regionalt
anpassat. Samma principer kan strikt användas i Stockholms skärgård, på
västkusten, i fjällvärden och i Pajala kommun, trots att verkligheten, behoven
och förutsättningarna och förhållandena är helt olika. Det enda som är
gemensamt är att det är stränder. Enligt 40 § naturvårdslagen har Natur-
vårdsverket möjlighet att generellt överklaga alla beslut som meddelats med
stöd av lagen. Detta kan leda till motsatsförhållanden mellan de myndigheter
som har ansvar för tillämpningen av lagstiftningen.
Som exempel kan nämnas att de styrande i Arjeplog tillsammans med
länsstyrelsen gjorde ett undantag från strandskyddet då det ansågs ej störa det
rörliga friluftslivet, ej heller medföra negativa konsekvenser för biotopen
strand (växter och djur).
Naturvårdsverket överklagade beslutet till regeringen som upphävde det.
Enligt vår mening bör man kunna få fram en lagstiftning som i grunden är
den nu idag gällande, men inför "allmänna råd" tillför en tillämpning som ger
möjlighet till regional och lokal anpassning. Vidare bör man skapa
möjligheter för kommuner i sina översiktsplaner att göra lokala nyanseringar
av strandskyddet, självfallet då i samråd med de instanser som har att bevaka
riksintressena.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av naturvårdslagens bestämmelse om strandskydd.