De svenska skärgårdsområdena från Skagerraks
skärgårdskust i väster till Bottenvikens skärgårdskust i
nordväst har olika karaktärer. Det finns många olika
skärgårdstyper representerade längs Sveriges nära 700 mil
långa kust.
Begreppet skärgård ges följande beskrivning i Nationalencyklopedin.
Kustområde med talrika öar, holmar, skär, kobbar och grynnor. En skärgård
är vanligen bildad i hårda bergarter som gnejser och graniter.
Skärgårdskusten är en primär kust, som inte nämnvärt påverkats av vågor
och strömmar. Undantag finns dock, t.ex. Tombolon på Bohus Malmön och
öarna av sand och klappersten i Luleå skärgård. Skärgårdar är främst
begränsade till områden som varit täckta av inlandsisar och som nu har
landhöjning. De har relativt liten utbredning, koncentrerad till Skandinaviska
halvön och Finland, Skottland, nordöstra Kanada och södra Chile. Bland
berömda skärgårdar i Norden märks Stockholms, Åbolands och Ålands
skärgårdar samt skärgårdarna i Östergötland, Blekinge och Bohuslän.
I andra sammanhang avses skärgården omfatta ö eller öar som har fast
bosatt befolkning, men saknar fast landförbindelse.
Inom naturens ramar
Många olika typer av verksamhet bedrivs i våra
skärgårdsområden, t.ex. sjöfart, turism, fiske och vattenbruk,
jord- och skogsbruk. Vi anser att alla verksamheter i
skärgården måste bedrivas inom naturens ramar. Den bofasta
befolkningen i skärgården måste ges möjligheter att leva
kvar i skärgården och ha sin utkomst där. Skärgården bjuder
på utmärkta möjligheter till rekreation. Vi förespråkar
småskalig turism, från vilken inkomsterna kommer de
bofasta till del. Ett levande lantbruk måste även i
fortsättningen finnas i skärgården. Lantbruket ger
arbetstillfällen i skärgården och bidrar till att bibehålla
landskapet och den biologiska mångfalden.
Havsmiljön
De svenska havsområdena har på senare tid varit drabbade av
många miljöproblem. Övergödningen anses vara det
allvarligaste hotet mot skärgårdarnas miljö. I Miljöpartiets
motioner om Östersjön och Västerhavet ges en mängd
förslag i syfte att minska miljöbelastningen på haven. Här
anges några exempel:
att våtmarker skall nyskapas och återskapas på stora
arealer, satsningar på urin- och fekalieseparerade
toalettsystem samt strängare regler för spridning av
stallgödsel.
att miljöavgifterna på handelsgödselkväve skall höjas.
att Sveriges internationella arbete med att begränsa de
långlivade organiska miljögifterna skall intensifieras.
att kommunerna skall ges rätt att förbjuda storskalig
överledning av miljöfarligt avloppsvatten till reningsverk.
att fjärrdetektion av olja skall upphöjas till att vara
juridiskt bindande samt att åtgärder snarast bör vidtas för
att effektivisera det rättsliga förfarandet när det gäller att
beivra oljeutsläpp.
att Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utreda möjligheterna att
tillskapa en marin databas för de svenska kust- och havsområdena samt
att ta fram ett program för utveckling av marin inventeringsmetodik samt
att rödlistor för marina växter och djur bör utarbetas av artdatabanken.
I Miljöpartiets motion om biologisk mångfald föreslås att
arbetet med inrättandet av marina reservat skyndsamt måste
fördjupas, konkretiseras och påskyndas. Vi föreslår också att
Sverige i internationella sammanhang skall vara drivande för
åtgärder som skall vidtas för att motverka introduktion av
främmande arter i havsområdena.
Farleder
Genom de svenska skärgårdsområdena går farleder som ofta
varit etablerade sedan lång tid. Fartygens storlek har under
tidens gång ökat allt mer. Idag trafikeras skärgårdsområdena
bl.a. av mycket stora passagerarbåtar. Vi föreslår att det
svenska farledssystemet skall miljöanpassas. Vissa farleder
kan läggas ner, alternativa sträckningar där miljöpåverkan
blir mindre kan etableras och olika åtgärder bör vidtas för att
minska erosionen i skärgårdsområdena. Regeringen bör
uppdra åt Naturvårdsverket och Sjöfartsverket att göra en
översyn av farledssystemet och ta fram förslag till åtgärder.
Buller
I skärgården störs många, såväl människor som djur, av
buller från motorbåtar. Att uppleva tystnad i naturen blir allt
svårare. Möjligheten att uppleva tystnaden och stillheten i
naturen och de ljud som hör naturen till får inte gå förlorad
utan måste värnas. I ett samhälle med allt mer urbanisering
och vardagsstress blir dessa värden mer och mer väsentliga. I
en motion med anledning av regeringens proposition
1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden
föreslog vi att s.k. tysta områden skall införas omgående i
fjällen. Ett förslag till tysta områden har tidigare formulerats
av Miljövårdsberedningen i SOU 1995:100 Hållbar
utveckling i landets fjällområden. I vår motion inom
miljöområdet med anledning av budgetpropositionen föreslår
vi att tysta områden skall tillskapas i skärgården. I dessa
områden skall motorbåtstrafik inte vara tillåten. Bofasta skall
dock vara undantagna från förbudet.
Snabb motorbåtstrafik leder till mycket buller såväl av motorljudet som av
ljudet som åstadkoms av skrovets fart genom vattnet. Bullret är mycket
störande både för kringboende och för djurlivet, såväl ovan som under
vattenytan. Vattenskidåkning bygger på att båtarna har hög hastighet och
denna verksamhet upplevs ofta som mycket störande. I syfte att minska
bullerstörningarna i skärgården föreslår vi att en generell hastighetsbe-
gränsning på 5-10 knop skall införas i svenska vatten upp till 100 meter från
land. Vi föreslår att regeringen skall återkomma med förslag till en exakt
formulering av en sådan hastighetsbegränsning.
Avgaskrav på
utombordsmotorer
Många gamla miljöbelastande utombordsmotorer används
idag och beräkningar tyder på att det kommer att gå 40 år
innan alla motorer är utbytta. Vi anser att den här processen
måste påskyndas betydligt. En åtgärd skulle kunna vara att
införa en årlig avgift på tvåtaktsmotorer baserad på motorns
effekt. Men vi avvaktar att här lägga något förslag i väntan
på att Utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar
presenterar förslag inom det här området.
Båtbottenfärger
Tennorganiska föreningar i båtbottenfärger är helt förbjudna
för fritidsbåtar. De färger som idag används till fritidsbåtar
innehåller organiska bekämpningsmedel och koppar.
Antifoulingfärger är helt förbjudna för fritidsbåtar med hemmahamn i
Bottniska viken och i insjöar. På västkusten tillåts båtbottenfärger med högst
giftverkan och i Östersjön med något lägre giftverkan. Det här systemet med
olika regler i olika delar av landet har inte varit särskilt effektivt. Det går
t.ex. att köpa den giftigare västkustfärgen på östkusten. Vi föreslår att
användningen av båtbottenfärger som innehåller giftiga ämnen helt skall
förbjudas på fritidsbåtar med svensk hemmahamn från den 1 januari 1998.
Strandskydd
Det finns ett stort exploateringstryck på stränderna i landets
skärgårdsområden. Fritidshus, bryggor och hamnar tar allt
mer utrymme i anspråk. I separat motion om strandskydd
föreslår vi tydligare restriktivitet i dispensgivning från
strandskyddsreglerna. Dessutom föreslås förbud mot att inom
strandskyddsområde utföra anläggning eller åtgärd som kan
skada goda livsvillkor för växt- eller djurlivet.
Vatten och avlopp
I skärgårdsområdena råder ofta brist på färskvatten. Vid för
stora uttag av grundvatten finns risk för saltvatteninträngning
i brunnar. Problemen med saltvatteninträngning är särskilt
stora på skärgårdsöar och kuster i Göteborgs och Bohus län,
Blekinge, Östergötland, Sörmland och Uppland. Vi föreslår
att följande förslag i Grundvattenutredningens
slutbetänkande SOU 1995:45 skall genomföras.
Grundvattnet ges en starkare ställning gentemot andra
intressen i naturresurslagen.
Redovisningen av grundvattenfrågor i kommunernas
översiktsplaner förbättras.
Anmälnings- och tillståndsplikt med möjligheter till
villkor för användning av vattentäkt skall kunna införas i
områden med brist på grundvatten.
Nyligen har ett vattenverk som genom osmos tar bort salt ut
havsvatten invigts på Utö i Stockholms skärgård.
Anläggningen försörjer nu ön med färskvatten.
Erfarenheterna från denna anläggning bör kunna tas till vara
genom att fler anläggningar av denna typ anläggs på särskilt
drabbade skärgårdsöar runt om i landet.
Enskilda avlopp står för en stor del av de totala utsläppen av fosfor och
kväve. Därför anser vi att mer omfattande satsningar på alternativa va-system
bör göras i landets skärgårdsområden. Tanums kommun i Bohuslän är före-
gångare på det här området. Vi anser att det bör satsas mer på t.ex. urin- och
fekalieseparerade toaletter och våtmarker att komplettera trekammarbrunnar
med innan avloppsvattnet släpps ut i havet. Detta bör ges regeringen till
känna. I en separat motion föreslår vi ändringar i va-lagen som syftar till att
anpassa lagstiftningen till kretsloppstänkandet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla verksamheter i skärgården bör bedrivas inom naturens
ramar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöanpassning av det svenska farledssystemet,1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hastighetsbegränsning
inom ett område 100 meter från land, i enlighet med vad som anförts i
motionen,1
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot användning av
båtbottenfärger som innehåller giftiga ämnen på fritidsbåtar från den 1
januari 1998, i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Grundvattenutredningens förslag skall genomföras,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta till vara erfarenheterna från sötvattenframställning genom
osmos,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om installation av alternativa va-lösningar i skärgårdsområdena.2
Stockholm den 6 oktober 1996
Gudrun Lindvall (mp)
Per Lager (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Eva Goës (mp)