I samband med sitt godkännande av FN:s
havsrättskonvention beslutade riksdagen om vissa ändringar i
svensk lag (utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU17).
Bl.a. försvagades stödet för ingripanden till skydd för havs-
miljön. Mest uppmärksammat blev slopandet av fängelse i
straffskalan för vissa miljö- och fiskebrott.
Kustbevakningens möjligheter att ingripa minskade i
praktiken. Detta gav naturligtvis fel signaler om samhällets
värdering av miljöbrott, samtidigt som det innebar fördelar
att ett stort antal nationer tillämpar gemensamma regler.
Konventionen är ju inte delbar utan vi var tvungna att ta den
som helhet.
Det ligger i sakens natur att det är svårt att på nationell basis komma till
rätta med oljeutsläpp på internationellt vatten från utlandsflaggade fartyg
som går mellan utländska hamnar. Erfarenheterna från många års arbete visar
också tydligt att det inte räcker med att agera nationellt. Internationellt
samarbete behövs. Konventionen har å andra sidan inte öppnat tillräckligt
starka möjligheter att ingripa mot den allvarliga miljöförorening som ett
oljeutsläpp faktiskt innebär. Regeringen bör bevaka möjligheterna att agera
för att en strängare syn på föroreningar i den marina miljön införs i
konventionen och gripa första tillfälle att ta ett sådant initiativ.
När det gäller åtgärder för att effektivisera det rättsliga förfarandet för att
beivra oljeutsläpp gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen i
samband med att konventionen godkändes. Vi anser att det är angeläget att
regeringen snarast gör denna översyn av möjligheterna att inom ramen för
gällande konvention skärpa den svenska lagstiftningen. Mot bakgrund av
antalet upptäckta oljeutsläpp och hur få fall som leder till effektiva rättsliga
åtgärder och den långa tid det vanligtvis tar, är det angeläget att regeringen
ser över hur förfarandet fungerar i praktiken. Regeringen kan efter en sådan
kartläggning undanröja de praktiska hinder som faktiskt föreligger, t.ex.
genom utbildningsinsatser, ändrade rutiner eller organisatoriska förändringar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av svenskt initiativ till skärpningar i
havsrättskonventionen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av revidering av den svenska lagstiftningen inom ramen
för gällande konvention,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att åstadkomma ett bättre skydd för den marina miljön
genom att i praktiken effektivisera förfarandet från upptäckt av oljeutsläpp
till dom.