Kunskaperna om våtmarkernas betydelse för vattenkvaliteten har ökat betydligt under de senaste åren. I en nyligen presenterad doktorsavhandling (Stålnacke, 1996) beräknas kväveretentionen (kvävereningen) vara 25 % för t.ex. Lagan. Inom Lagans avrinningsområde är variationen stor. I vissa delområden långt från mynningen är retentionen över 50 % medan den närmast kusten är praktiskt taget försumbar.
Av den nämnda avhandlingen framgår också att jordbruksmarken bidrar med lika mycket kväve till Östersjön som alla andra källor tillsammans. Större hänsyn måste tas till dessa fakta så att åtgärder sätts in där effekten blir bäst för våra kustvatten.
En del av Sveriges jordbruksmark bidrar endast marginellt till havsför- oreningarna. Inom sådana områden borde de generella föreskrifterna vara tillräckliga. I vissa kustområden är läckaget däremot oacceptabelt högt trots att man följer gällande föreskrifter och regler. En möjlig väg är att ytterligare skärpa bestämmelserna i dessa områden. I det enskilda fallet kan det emellertid innebära att de sammantagna kraven kommer att bli mycket långtgående.
Det finns därför anledning att också pröva ett system som ger den enskilde större frihet att själv välja och kombinera de åtgärder som ger bra miljöeffekt. En markägare som vill satsa på t.ex. våtmarksrening kan med nuvarande regler inte få lindrigare miljökrav i något annat avseende även om våtmarkens miljöeffekt blir väsentligt mycket större än effekten av alla obligatoriska åtgärder tillsammans. Det saknas med andra ord en morot i systemet.
Kartlägg potentiella våtmarker
För att underlätta våtmarksrestaurering krävs vidare klara signaler till kommuner och länsstyrelser så att en mer strategisk vattenplanering kommer till stånd. I synnerhet bör sådana uppdrag ges till kustkommunerna i södra Sverige. En kartläggning av potentiella våtmarker och av vilka genomförandemöjligheter som finns bör genomföras snarast.
Det är rimligt att kommun och stat svarar för planeringskostnaderna. I vissa fall krävs t.ex. en prövning enligt vattenlagen, något som knappast den enskilde markägaren vill finansiera. Ett enklare förfaringssätt bör dessutom införas.
Översyn av EU:s miljöstöd
Vidare måste initiativ tas till en översyn av reglerna för EU:s miljöstöd när det gäller ersättning för våtmarker. Utgångspunkten måste vara att stödet i större utsträckning riktas till särskilt miljökänsliga områden.
Med nuvarande regler måste våtmarkerna ligga på åkermark vilket är en kraftig begränsning av möjligheterna att utnyttja denna stödform. De flesta potentiella våtmarkerna i Hallands jordbruksbygd ligger t.ex. utanför åker- marken. Reglerna bör därför ändras så att våtmarken huvudsakligen måste ta emot vatten från åkermark, men inte nödvändigtvis vara belägen på åker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att styra miljöinsatser till de åtgärder som ger bäst effekt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategisk vattenplanering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för miljöstöd när det gäller ersättning för våtmarker.
Stockholm den 6 oktober 1996
Christer Eirefelt (fp)