Banverket har besprutat banvallar med olika
bekämpningsmedel sedan fyrtiotalet. Man bedömer att ogräs
på banvallarna - och inte minst på spåren - är en
säkerhetsrisk. För närvarande använder man bland annat ett
bekämpningsmedel som heter "Arsenal 250" som består av
imazapyr. Detta är ett s.k. rörligt ämne som kan sprida sig i
vatten- och marklagren och föras vidare utanför
användningsområdet. Eftersom konsekvenserna av dess
användning fortfarande inte är helt klarlagda så har
Banverket endast tillstånd att använda detta medel till och
med 1997. Kemikalieinspektionen menar att det kan finnas
en risk för kontaminering av yt- och grundvatten. Rörlighet
kan enligt Kemikalieinspektionen även innebära risk för
ackumulering i jord eftersom nedbrytning av ämnet går
mycket långsamt. I Arsenal 250 ingår även en viss mängd
nonylfenoletoxylater som är direkt giftiga för fisk,
evertebrater och alger. Nonylfenol är ett hormongift, som
liknar det kvinnliga könshormonet östrogen. Hormongifter
har uppmärksammats alltmer i debatten och borde förbjudas.
Kommuner har överklagat
Fem kommuner har via miljö- och hälsoskyddsnämnderna
beslutat att förbjuda användningen av Arsenal 250 inom
deras kommuner. De har hänvisat till den s.k.
substitutionsprincipen, som återfinns i lagen om kemiska
produkter 5 § och 16 § i samma lag som anger att:
"...tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och
förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall
efterlevas." Denna lag syftar till att förebygga och skydda
människors hälsa och miljön från skador. Miljönämnderna
har i sina överklaganden menat att Banverket sedan 1991 har
använt två andra bekämpningsmedel med glyfosat, ett
mindre osäkert ämne, som verksamt ämne. Glyfosat kan ha
en väldigt varierande nedbrytningstid i jord och den är endast
verksam på plantan i sig, medan Arsenal 250 angriper
plantorna i jorden och ger en mer bestående effekt. Vissa
kommuner har även beslutat om förbud av besprutning med
bekämpningsmedlet Roundup som har glyfosat som
verksamt ämne. Som skäl har man anförts att de områden
man avser att bespruta beträds av allmänheten. Banverket har
överklagat besluten till länsstyrelsen i samtliga fall och fått
rätt mot kommunerna. Länsstyrelsen anför att tidigare
använda medel inte är jämförbara med Arsenal 250 eftersom
de verkar på olika sätt. Vidare anför man att Arsenal 250
faktiskt är ett godkänt bekämpningsmedel och att det sålunda
saknas laglig grund för kommunerna att förbjuda medlet.
Länsstyrelserna anför slutligen, i linje med vad Banverket
självt menar, att 5 § i lagen om kemiska produkter inte är
tillämplig eftersom det enligt lag är förbjudet att beträda
järnvägsområde oavsett om det är inhägnat eller ej. När
besprutning sker, går det dessutom att undvika skador på
människor genom att man informerar innan och tillämpar
andra särskilda åtgärder.
Stärk kommunerna i den
rättsliga prövningen
Trots att de fem kommunernas miljönämnder i samtliga fall
förlorat den rättsliga prövningen har de anfört mycket goda
skäl. De har dels visat på ett alternativt ämne, dels påpekat
att det finns risk för skador på människor eftersom de kan
komma att beträda område under besprutning som inte är
inhägnat. Att medlet Arsenal 250 dessutom är tidsbegränsat
av Kemikalieinspektionen för användning eftersom man inte
är helt säker på konsekvenserna av dess användning, är
ytterligare ett skäl som talar för att kommuner som vill ha en
särskilt hög säkerhetsstandard för sina invånare ska kunna ha
detta. Kommuner som betonar arbetet med Agenda 21 och
lägger ner stor möda på att försöka skapa villkor för en
långsiktigt hållbar utveckling ska belönas - inte motarbetas!
Det är uppenbart att lagen om kemiska produkter 5 och 16 §§
inte är tillämplig när det gäller banvallsbesprutning. Med det
resonemang som Banverket fört om att ett medel är godkänt
och därför inte bör bytas ut, kan substitutionsprincipen eller
16 § inte tillämpas alls på godkända preparat. Om
miljönämnderna bedömer att de inte vill ta en risk, ska detta
respekteras. Deras bedömning grundar sig på oron för vissa
osäkra utfall med användandet av medlet Arsenal 250, som
gör att en viss försiktighet från miljönämndernas sida är
rimlig. Deras främsta omsorg gäller kommuninvånarnas
hälsa och miljön. Banverket å sin sida prioriterar självfallet
säkerheten på järnvägsspåren - men beaktar kostnaderna för
denna. Därför är man inte beredd att införa mekanisk
rensning i särskilt känsliga områden, och därför är man inte
heller beredd att använda ett medel som angriper själva
plantorna och därmed kräver ökad (mer kontinuerlig) insats.
Vi anser att kommunerna bör få möjligheter att förebygga
eventuella skador på hälsa och miljö genom att stoppa
användningen av kemiska produkter som är förknippade med
risker i form av exempelvis långsiktigt osäkra konsekvenser.
Detta måste ske genom en skärpning av de båda ovan
nämnda paragraferna i lagen om kemiska produkter, eller
eventuellt genom ett tillägg i samma lag. Vi föreslår att
riksdagen begär att regeringen återkommer med en
lagändring som uppfyller de mål vi ovan beskrivit. Vi
föreslår även att banvallsbesprutning i Sverige utreds så att
riksdagen ges möjlighet att återkomma i frågan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om
kemiska produkter i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om banvallsbesprutning i Sverige.