Missöden att lära av
I Tyskland har arbetet med ett effektivt producentansvar kommit längre än i Sverige. De tyska konsumenterna har uppmanats att bl.a. källsortera ut sina plastförpackningar. De är duktiga på detta. Bättre än vad återvinningsindustrin förväntat sig. Resultatet har blivit att det tyska plastberget växer. För att bemästra problemen har den tyska återvinningsindustrin till del hemfallit åt en lockelse: Varför inte exportera det energiskt sorterade plastmaterialet för förbränning utomlands? Skandalerna kom kort därefter. I augusti 1992 upptäcktes transport av plastavfall till Frankrike. Denna skandal följdes av rapporter från Östeuropa och Sydostasien om att det som tyska konsumenter sorterat nu förbrändes för energiutvinning. De tyska konsumenterna liksom den tyska miljörörelsen rasade naturligtvis över detta.
På en upplagsplats i Skara ligger det också berg av flaskor och andra förpackningar som det står "recycling" på. Svenska lastbilschaufförer avslöjar att de åker i skytteltrafik mellan Skara och Tyskland för att förse den svenska importören med en mycket lönsam produkt. Snart står en ertappad - men nöjd och glad - kraftvärmeverkschef från Linköping i TV-rutan och förklarar att det utsorterade plastavfallet är ett utomordentligt bra bränsle och en lysande affär.
I Sverige hörs då och då upprörda röster från glassorterande konsumenter som förbittrat konstaterat att lastbilen som tömmer återvinningsbehållarna blandar det färgade glaset med det ofärgade. Kommunerna svarar med ursäkter, men trovärdigheten blir ifrågasatt. Varför skall jag ta mitt ansvar när kommunen inte tar sitt?
Utan trovärdighet ingen sortering
De flesta av oss är välvilligt inställda till att gratis bidra med vår lilla insats för att sluta materialkretsloppet och därmed göra något för miljön. Men det är viktigt att inse att detta ideella engagemang inte är obetingat, utan tvärtom mycket beroende av att trovärdigheten i sorteringssystemet upprätthålls. Vi erbjuder vår gratis arbetskraft till sorteringsarbete mot att de intentioner vi förespeglats med insamlingen verkligen fullföljs. Utan trovärdighet ingen sortering.
Dåligt lagstöd för att upprätthålla trovärdigheten
Det regelverk som i dag reglerar producentansvaret stadgar att konsumenten har ett ansvar (utan sanktion) för att sortera och lämna in vissa specificerade material. Producenten, å sin sida, åläggs att
I fråga om returpapper: " materialåtervinns eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt." (SFS 1994:1205)
I fråga om förpackningar: " återanvänds, materialåtervinns, energiutvinns eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt." (SFS 1994:1235)
I fråga om däck: " återanvänds, materialåtervinns, energiutvinns eller tas om hand på något annat miljömässigt godtagbart sätt." (SFS 1994:1236)
Gemene man uppfattar det knappast som meningsfullt att sortera när det insamlade materialet sedan går till sopförbränning. Är deponering ett "miljömässigt godtagbart sätt" när producenterna, liksom i Tyskland, inte kan utveckla återvinningen i takt med att den insamlade avfallsmängden ökar? Reglerna lämnar ett oacceptabelt stort utrymme för trovärdighetskriser i återvinningssystemen.
Inför en "trovärdighetsparagraf" i renhållningslagen
För att i förebyggande syfte upprätthålla trovärdigheten i de återvinningssystem som är kopplade till producentansvaret bör renhållningslagens avsnitt om producentansvar tillföras en lagtext som svarar mot följande intentioner:
Huvudregeln för producentansvar som inbegriper enskilda konsumenters sortering är att de sorterade materialfraktionerna skall gå till återanvändning eller återvinning.
Återvinningen/återanvändningen skall ske i Sverige och på ett sådant sätt att ett minimum av transporter erfordras.
Är inte återanvändning/återvinning av ett visst materialslag tekniskt möjlig skall det åläggas producenten att på insamlingsbehållare och genom annan information till hushållen klart deklarera hur det insamlade materialet avses att användas. Denna utfästelse skall utan undantag följas.
Motsvarande regler som gäller svenskt producentansvar skall i tillämpliga delar tillämpas på import av sorterade avfallsfraktioner. Det innebär exempelvis att det inte skall vara möjligt att bränna insamlat plastmaterial från Tyskland, om det är insamlat för återvinning och/eller det inte är tillåtet att bränna materialet i Tyskland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i renhållningslagen att trovärdigheten i producentansvaret garanteras i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 6 oktober 1996
Kia Andreasson (mp)