Miljöhoten mot Västerhavet är fortfarande överhängande och
det är bråttom med insatser. På flera områden tycks
miljöhoten ha förvärrats. Experiment visar att kväve
fortfarande begränsar den primära produktionen i havet
under de flesta årstiderna och i de flesta områdena. Stora
mängder kväve och fosfor tillförs Västerhavet via
vattendragen.
Av de tungmetaller som tillförs Skagerrak och Kattegatt ackumuleras
avsevärda mängder i finkorniga sediment vid kusterna. I Västerhavet är
halterna relativt stabila för bly, kadmium och koppar i sill och strömming.
Däremot stiger halterna av kvicksilver, vilket är mycket oroväckande.
Nordsjödeklarationen
Vid den fjärde Nordsjökonferensen i juni 1995 enades
miljöministrarna om att kontinuerligt minska utsläpp,
emissioner och förluster av farliga kemiska ämnen till
Nordsjön. Målet är att dessa helt ska upphöra inom en
generation, det vill säga inom 25 år. Det här beslutet utgör en
milstolpe i den svenska miljöpolitiken. Eftersom länderna
har förbundit sig att utsläppen av farliga ämnen ska upphöra
inom 25 år så innebär det att även användningen av farliga
kemikalier måste upphöra på sikt. Konferensens deltagare
antog en definition av farliga ämnen som är mycket vid. Det
gör att i stort sett alla naturfrämmande ämnen liksom
tungmetaller omfattas av deklarationen. Det är nu viktigt att
den svenska miljö- och kemikaliepolitiken skärps för att det
ska vara möjligt att uppnå den fjärde Nordsjökonferensens
mål.
Övergödning
Kväve transporteras från södra Nordsjön in i Skagerrak i
betydande mängder. Detta bidrar till övergödningen.
Läckaget av kväve och fosfor från södra Nordsjön till
Kattegatt och östra Skagerrak har ökat betydligt under de
senaste 20 åren. Stora mängder kväve och fosfor tillförs
Västerhavet via vattendragen. Undersökningar av
sedimentbottnar utanför Göteborgs och Bohus län visar att
grunda bottnar genomgått en storskalig förändring.
Uppskattningsvis 30-40 % av det totala bottenområdet var
helt täckt av ettåriga grönalger.
Laholmsbukten är extra drabbad av övergödning. Enligt miljömålen skulle
kvävetillförseln till Laholmsbukten ha minskat med 50 % till 1995 jämfört
med 1985 års värde. De åtgärder som hittills genomförts bedöms ha minskat
belastningen med ca 20 %. Man har dock inte kunnat konstatera någon
minskning av tillförseln från vattendragen. Låga syrehalter vid bottnarna
förekommer årligen. Laholmsbukten är mycket värdefull både för yrkesfiske,
fritidsfiske och turism.
Åtgärdsgrupp Västs uppföljning av
åtgärder
Åtgärdsgrupp Väst bildades 1981 och gruppens uppgift har
varit att sammanställa belastningen av närsalter, organisk
substans och miljögifter på Västerhavet, samordna
recipientkontrollen i kustvatten samt föreslå och samordna
åtgärder. Under 1995 genomförde åtgärdsgruppen en
uppföljning av hur de åtgärder som föreslagits för att minska
belastningen av kväve och fosfor på Västerhavet genomförts.
Undersökningen omfattar de fyra kustlänen Malmöhus,
Kristianstads, Hallands samt Göteborgs och Bohus län.
Resultatet blev följande:
Ca 90 % av de kustbaserade avloppsreningsverken med
över 2000 personenheter uppnådde 1994 åtgärdsgruppens
mål 0,5 mg fosfor per liter respektive 90 % reningseffekt.
Däremot uppnådde bara 45 % av de kustbaserade
avloppsreningsverken med över 10000 personenheter
åtgärdsgruppens mål 15 mg kväve per liter respektive 50
% reningseffekt.
För stora avloppsreningsverk och avloppsreningsverk med
utsläpp av farliga ämnen till känsliga recipienter gäller
strängare mål. Merparten av dessa reningsverk uppfyllde
inte de strängare målen.
Vid flera reningsverk planeras åtgärder de närmaste åren
bl.a. i syfte att uppnå utökad kväverening. Effekten av de
åtgärder som genomförts efter 1985 har uppskattats till ca
1200 ton kväve och 280 ton fosfor per år.
För att uppfylla skötsellagens krav på lagringskapacitet av
stallgödsel har gödselanläggningarna byggts ut på många
gårdar, men fortfarande återstår utbyggnad på ett antal
gårdar.
Andelen höst- och vinterbevuxen mark har ökat kraftigt
sedan mitten av 1980-talet.
Den totala åkerarealen har minskat och andelen
outnyttjad åker har ökat. Det minskade kväveläckaget till
följd av minskad åkerareal och ökad andel vall och
outnyttjad åker sedan 1984 har uppskattas till ca 1900 ton
per år för de fyra kustlänen.
Antalet djurenheter har minskat med ca 4 % sedan 1985.
Arealen anlagda och planerade våtmarker har uppskattats
till ca 335 hektar respektive 215 hektar.
Vi föreslår att ytterligare insatser bör sättas in för att minska
närsaltbelastningen på Västerhavet. Detta bör ges regeringen till känna.
Kommunala avloppsreningsverk och
våtmarker
Vi föreslår att ett system med miljöskatter på kväveutsläpp
från kommunala reningsverk införs. Systemet bör vara
utformat så att det står kommunerna fritt att välja metod för
kvävereningen. Skatten skulle stimulera kommunerna att
bygga ut kapaciteten för kvävereduktion. De kommuner som
istället för att minska utsläppen från reningsverken anlägger
våtmarker eller installerar lokalt omhändertagande av urin
och fekalier bör få miljöskatten reducerad med den
reningseffekt som våtmarken beräknas ge. Vi föreslår också
satsningar på demonstrationsanläggningar av urin- och
fekalieseparerade toaletter. Kretsloppen av näringsämnen
måste slutas och demonstrationsanläggningar är ett sätt att
uppmärksamma människor på att den nya tekniken finns och
fungerar. Vi föreslår också att stora arealer våtmarker bör
återskapas och nyskapas.
Näringsläckage från jordbruk och
skogsmark
En betydande del av de växtnäringsämnen som tillförs
Västerhavet härrör från jordbruket. Vi anser att dagens
svenska jordbruk inte är långsiktigt hållbart. Under de
senaste decennierna har jordbruket genomgått en snabb
specialisering med ökad användning av handelsgödsel och
kemiska bekämpningsmedel samt koncentrerad djurhållning.
I de djurtäta områdena med lätta jordar, t.ex. i Halland, är
problemen med kväveutlakning värst. Vi förordar ett
lantbruk där djurhållningen är fördelad på fler
brukningsenheter och mer jämnt fördelad över landet. I
Miljöpartiet de grönas jordbrukspolitiska motion föreslår vi
omfattande satsningar på ekologiskt lantbruk. Vi föreslår
också kraftigt höjda miljöavgifter för kväve och kadmium i
handelsgödsel.
Idag finns ett förbud i 7 § skötselförordningen mot spridning av stallgödsel
och andra organiska gödselmedel under tiden 1 december-28 januari om inte
nedbrukning sker till minst 10 cm samma dag. Det finns också ett visst
förbud mot spridning av stallgödsel under tiden 1 augusti-30 november i de
sydligaste länen samt längs kusten från Norge till Stockholms skärgård.
Vi föreslår att all spridning av stallgödsel förbjuds under vintern, samt att
den tidsperiod som avses som vinter differentieras över landet. Dessutom
föreslår vi att spridning på hösten endast ska vara tillåten på jordar som har
lägre lerhalt än 25 % annat än till grödor som vall- och höstoljeväxter.
Läckage av näringsämnen från skogsmark står för en allt större del av
övergödningen av haven. Kväveoxider, framförallt från vägtrafiken,
deponeras från skogsmarken. Skogen kan inte ta upp hur mycket kväve som
helst. Marken når till slut kvävemättnad och utlakningen ökar därmed. I
Miljöpartiets motion om skogsbruk föreslår vi åtgärder i syfte att minska
skogens miljöbelastning.
Vattenbruk
Fiskodling i kassar orsakar normalt endast lokala
miljöeffekter. Utsläppen av näringsämnen kan lokalt vara
stora. Men lokalt kan fiskodlingar ha stor betydelse. Vi
föreslår därför att alla tillstånd för fiskodlingar bör omprövas
efter 10 år.
Tungmetaller
För att bilda sig en uppfattning om hur metallerna påverkar
djurs och människors hälsa mäts halterna av bly, kadmium,
koppar och kvicksilver i strömming och sill i de vatten som
omger Sverige. Utvecklingen av metallhalten i dessa fiskar
skiljer sig åt mellan de olika vattenområdena. I Västerhavet
är halterna relativt stabila för bly, kadmium och koppar.
Däremot stiger halterna av kvicksilver, vilket är mycket
oroväckande. Det är oklart vad ökningen beror på.
Belastningen av luftburet kvicksilver på Sverige har minskat
betydligt på senare år.
Västerhavet tillförs metaller bl.a. från försurade sjöar och vattendrag. I
syfte att motverka försurningen föreslås en ökad satsning på kalknings-
verksamheten i Miljöpartiets motion med anledning av budgetpropositionen.
Den totala mängden av metaller i varor, konstruktioner och avfallslager är
mångfalt större än de kända utsläppen. De utgör ett potentiellt hot mot vår
miljö. De åtgärder som behöver sättas in mot metallerna har allt mer kommit
att förskjutas mot gamla produkter, avfallshantering och förorenad mark.
Internationella begränsningar
Vi anser att Sverige bör verka för så långtgående
internationella begränsningar som möjligt när det gäller
tungmetaller och då främst kvicksilver, kadmium och bly.
Det är också av största vikt att prioritera att de mål som satts
i havskonventionerna också genomförs i praktiken. Det
internationella arbetet för att minska utsläppen av såväl
metaller som försurande ämnen till luft och vatten har stor
betydelse för metallbelastningen i Västerhavet.
Miljökvalitetsmål för tungmetaller
Koncentrationerna av metaller får inte tillåtas öka ytterligare.
Kunskaperna om metallernas biologiska effekter är mycket
bristfälliga. Därför föreslår vi att miljökvalitetsmål införs
som innebär att halten kvicksilver i fiskkött inte får överstiga
0,5 mg/kg färskvikt och att metallhalten i levande
organismer och ytsediment i havet inte får öka från 1990 års
nivåer.
Kadmium i handelsgödsel
Halterna av kadmium i svensk åkermark ökar, liksom
halterna i t.ex. vetekärnor. I Miljöpartiets jordbrukspolitiska
motion föreslår vi en miljöavgift på kadmium i
handelsgödsel, samt att en avvecklingsplan för kadmium i
handelsgödsel ska upprättas.
Läckage från miljöskadade områden
En hel del metaller läcker också från miljöskadade områden.
I vår motion med anledning av budgetpropositionen föreslår
vi därför en omfattande sanering av miljöskadade områden
såsom gamla industriområden och avfallsupplag. Metoderna
för beräkning av metalltillförseln till våra hav måste
förbättras, så att åtgärderna kan sättas in där de gör störst
nytta. Det är också viktigt att förbättra återtagning och slutlig
deponering av gamla produkter som innehåller kvicksilver,
bly och kadmium.
Organiska miljögifter
Klor ingår i många av de allvarligaste organiska
miljögifterna. De mest kända är DDT, PCB och dioxiner.
Halterna av PCB, DDT och dioxiner har sjunkit betydligt på
senare år i fisk från Västerhavet. Men fortfarande används
många långlivade organiska ämnen.
Tillförseln av långlivade organiska ämnen till miljön upphör inte för att
utsläpp från industrier och liknande gör det. Det förråd som byggts upp i
avfallsupplag, sediment, mark och konstruktioner i samhället kommer att
belasta miljön under lång tid framöver.
Vi anser att nya långlivade organiska ämnen inte bör introduceras på
marknaden och att kraven på information om nya kemikalier bör skärpas. Vi
anser vidare att Sveriges internationella arbete med att begränsa de organiska
miljögifterna bör intensifieras. Nationella och internationella program, för att
övervaka långlivade organiska ämnen, bör samordnas.
Begränsa utsläppen från punktkällor
och förbättra omhändertagandet
Utsläppen av långlivade organiska ämnen från punktkällor
måste begränsas ytterligare. Några särskilt viktiga branscher
och områden är massaindustri, kemisk industri, metallverk,
avfallsförbränning, aluminiumverk, träimpregnering och
småskalig eldning. Omhändertagandet och den slutliga
deponeringen av produkter, byggnadsmaterial m.m. som
innehåller långlivade organiska material måste förbättras.
Miljöfarliga avlopp
Ett stort problem med dagens avloppssystem är att
hushållens avlopp blandas med miljöfarliga avlopp från
industrier och verkstäder och dagvatten. Vi anser att endast
sådant avloppsvatten som innehåller nedbrytbara ämnen ska
ledas från industrier till kommunala reningsverk. Vi föreslår
att kommunerna ska ges rätt att förbjuda storskalig
överledning av miljöfarligt avloppsvatten till kommunala
reningsverk.
Mer forskning behövs
Det finns många frågeställningar beträffande stabila
organiska föreningar som behöver belysas ytterligare. Det
gäller bl.a. vilka lång- och kortsiktiga effekter som de
organiska ämnena har och sambanden mellan övergödningen
och miljögifternas omsättning. Det pågår begränsade projekt
(t ex EUCON - om eutrofiering/organiska miljögifter), men
här behövs en särskild satsning.
Prospektering och borrning
efter olja i Skagerrak
Sedan beslutet i norska stortinget den 13 juni 1994 om
provborrningar efter olja och gas i Skagerrak har ingenting
hänt som ser ut att kunna hejda dessa. Sveriges regering har
begärt regelrätta samråd utan framgång.
Konsekvensbeskrivningar har producerats, men inga nya
fakta som på något sätt förändrar hållningen bland
kommunerna runt Skagerrak eller regeringens inställning.
Miljödepartementet har haft invändningar mot den
preliminära slutrapporten som kom under sommaren 1996.
Norge har att sammanställa en slutrapport, som skall sändas
ut på remiss till bl a berörda kommuner.
Provborrningarna och den eventuella - förväntade - utvinningsverksam-
heten utgör en alltför stor fara för havet och kusterna runt om. Den svenska
regeringen bör ta bestämt avstånd mot de provborrningar, som den norska
regeringen planerat dela koncessioner på under våren 1997.
Miljöpartiet anser att det är dags att föreslå en "fredning" av Skagerrak och
Kattegatt vad gäller borrningar efter olja och gas. Den svenska regeringen
bör ta upp diskussioner med våra grannländer genom exempelvis Nordiska
Rådet i syfte att uppnå sådan här överenskommelse.
Oljeskadeskyddet
Mer omfattande oljeutsläpp skulle kunna få katastrofala
följder för vissa sjöfågelbestånd. Miljöpartiet har tidigare
påtalat att åtgärder snarast bör vidtas för att effektivisera det
rättsliga förfarandet när det gäller att beivra oljeutsläpp i bl.a.
Östersjön. I Miljöpartiets motion "Begränsningen av
tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna
på utländska fartyg" presenteras flera förslag som syftar till
att brott av denna typ ska leda till åtal.
Satellitbildinformation för
oljedetektion
Ny teknik gör det möjligt att snabbt upptäcka olja till havs.
Eftersom olja har andra optiska egenskaper än vatten kan
oljeutsläpp upptäckas med olika optiska metoder. Idag
patrullerar Kustbevakningen totalt 2500 timmar med tre plan
utrustade med radar. Utöver detta sker optisk observation
från fartyg. En av de nya metoder som skulle kunna tillämpas
i de svenska vattnen är satelliter som tillsammans kan
kartlägga vattenytan en gång per dygn. En fördel med denna
metod, jämfört med traditionella metoder, är att det är
möjligt att upptäcka små oljeutsläpp. I Norge kombineras
satellitspaning och spaning med flygplan och de norska
erfarenheterna är mycket positiva. Vi föreslår att
Naturvårdsverket ges i uppdrag att utreda behovet av
satellitbildinformation för oljedetektion.
Gör fjärrdetektion av olja juridiskt
bindande
Det är också nödvändigt att det internationella
oljeskyddsarbetet intensifieras. Vi anser att Sverige inom
ramen för arbetet i IMO, HELCOM, Osparcom och
Nordsjökonferensen ska verka för att fjärrdetektion av olja
upphöjs till att utgöra juridiskt bindande bevisning för
överträdelser av gällande regelsystem. Det är också
nödvändigt att genomföra informations- och
utbildningsinsatser för att komma till rätta med problemen
med oljeutsläpp.
Mottagning av olja och dubbla skrov
Vi föreslå att samtliga berörda hamnar ska ha
mottagningsstationer för olja och annat kemikaliespill senast
den 1 juli 1998. Vi föreslår att krav på dubbla skrov ska
ställas på fartyg som transporterar kemikalier och olja till
svenska hamnar.
Biologisk mångfald
Marina reservat
I Miljöpartiets motion om biologisk mångfald föreslås att
arbetet med inrättandet av marina reservat skyndsamt måste
fördjupas, konkretiseras och påskyndas. Dessutom anser vi
att den nyligen presenterade planen "Marina reservat i
Sverige" skyndsamt måste realiseras, men också
kompletteras, speciellt beträffande grunda kustområden, med
exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar.
Genomför inventeringar och upprätta
rödlistor
De naturinventeringar som genomförts i de svenska
havsområdena har i första hand skett i samband med
etablering av marina reservat. De flesta svenska län och
kommuner saknar planer för ett systematiskt genomförande
av marina inventeringar. Därför bör en plan för inventering
av olika biotoper tas fram. Därför föreslår vi att
Naturvårdsverket ges i uppdrag att arbeta fram ett program
för utveckling av marin inventeringsmetodik samt listar
angelägna inventeringar i de svenska havsområdena.
Rödlistor för marina växter och djur bör utarbetas av
artdatabanken.
Främmande arter
Många nya arter har introducerats i de svenska
havsområdena via den internationella sjöfarten. De
främmande arter som sprids kommer dels från påväxt på
skrov etc., dels från ballastvatten. Problemet är mindre
allvarligt i Västerhavet än vad som är fallet med Östersjön.
Vi anser att Sverige i internationella sammanhang ska vara
drivande för att motverka oönskade introduktioner, för
Nordsjön inom Osparcom, men på längre sikt även inom EU
och globalt. De frivilliga riktlinjer som IMO utvecklat för
hantering av ballastvatten är inte tillräckliga. Det behöver ske
en utveckling av metoder och tekniska lösningar för att
förhindra att organismer sprids med ballastvatten. Åtgärderna
måste samordnas internationellt, såväl för den befintliga
fartygsflottan som för nya fartyg. För att minska problemen
med introduktion av främmande arter i havsområden krävs
dels tekniska lösningar, dels en effektiv övervakning.
Radioaktivt avfall
UK Atomic Authorities (UKAEA) planerar, enligt uppgift,
en utökad hantering av radioaktivt avfall med ökade
radioaktiva utsläpp som följd vid Dounreay på den skotska
nordkusten. Utökningen kan bl.a. ske med avfall från
Ryssland. Transporterna måste ske med fartyg antingen via
Östersjön eller Murmansk. Riskerna är uppenbara. En olycka
i Östersjön eller Kattegatt/Skagerrak/Nordsjön skulle utgöra
ett direkt hot mot svenskt kustvatten och den svenska kusten.
Utsläppen vid Dounreay sker till vatten i direkt anslutning
till Nordsjön. De radioaktiva utsläppen kan föras med
havsströmmarna till den svenska kusten. I en särskild motion
om radioaktivt avfall kräver vi att regeringen bör undersöka
möjligheterna att genom internationell rätt stoppa de
radioaktiva utsläppen i Dounreay.
Stora katamaraner
Ett antal stora höghastighetskatamaraner trafikerar nu
hamnar på den svenska västkusten. Denna trafik medför flera
miljöproblem. Katamaranerna är betydligt mer
energikrävande än annan sjöfart. De åstadkommer med sina
jetstrålar stora tryckförändringar (acceleration och
retardation) i vattnet som påverkar reproduktionsplatserna i
de grunda havsvikarna och torde ha skadlig inverkan på
plankton. Varje djup har en kritisk hastighetsnivå, varje
passage måste ha sin restriktion. Svallen in till skyddade
lägen, fågelskyddsområdena, de snabba vattenrörelserna mot
bottnarnas samhällen - allt det här måste undersökas och
beskrivas i miljökonsekvensbeskrivningar. Vi föreslår att
höghastighetskatamaranernas miljöpåverkan utreds.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska miljö- och kemikaliepolitiken för att det skall vara
möjligt att uppnå den fjärde Nordsjökonferensens mål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ytterligare insatser bör göras i syfte att minska
närsaltbelastningen på västerhavet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa ett system med miljöskatter på kväveutsläpp från
kommunala reningsverk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande av demonstrationsanläggningar med urin- och
fekalieseparerade toaletter,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återskapande och nyskapande av våtmarker,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya regler för spridning av stallgödsel,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige internationellt bör verka för en begränsning av
mängden tungmetaller,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbättra återtagning och slutlig deponering av gamla
produkter som innehåller kvicksilver, bly och kadmium,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att intensifiera Sveriges internationella arbete med att begränsa de
långlivade organiska miljögifterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökvalitetsmål för metaller i fisk, andra levande organismer
och ytsediment,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna skall ges rätt att förbjuda storskalig överledning
av miljöfarligt avloppsvatten till reningsverk,
12. att riksdagen begär att regeringen bestämt tar avstånd från planerade
provborrningar i Skagerrak i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fredning av Skagerrak,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utreda behovet av
satellitbildsinformation för oljedetektion,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i det internationella oljeskyddsarbetet bör verka för att
fjärrdetektion av olja skall upphöjas till att vara juridiskt bindande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla berörda svenska hamnar skall ha mottagningsstationer för
olja och kemikaliespill senast den 1 juli 1998,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samordna åtgärderna beträffande mottagningsanläggningar i
hamnar,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att krav på dubbla skrov bör införas för fartyg som anlöper
svenska hamnar,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av inventeringsmetodiken för arter och listning av
angelägna inventeringar i de svenska havsområdena,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör vara drivande för att
motverka introduktion av främmande arter,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av teknik och metoder för att hindra att organismer
sprids via ballastvatten,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av katamaraners miljöpåverkan.
.Stockholm den 3 oktober 1996
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Eva Goës (mp)
Kia Andreasson (mp)