Enligt riksdagsbeslut från år 1975 om olika åtgärder som
syftade till ökad återvinning och ett bättre omhändertagande
av avfall ingick att en obligatorisk insamling av
pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle
påbörjas. Svenska renhållningsverksföreningen uppger att
tidningsinsamling för närvarande sker i så gott som samtliga
kommuner.
Enligt beräkningar av skogsindustrierna uppgick mängden insamlat
returpapper år 1990 till 909 ton, vilket är en fördubbling jämfört med år
1975. År 1990 omfattade insamlingen av tidningar och tidskrifter 438 ton,
medan insamlad mängd av wellpapp, spill och övrig s.k. insamlingsvara
uppgick till 270 ton. Pappersindustrins förbrukning av returpapper, som var
1034 ton år 1990, har mer än tredubblats sedan 1975.
Riksdagen har under senare år fattat beslut om förändringar i
renhållningslagen för att främja en miljövänligare hantering av bl.a.
pappersavfall genom ökad källsortering och återanvändning. Det står också
klart att pappersbruken efterfrågar mer returpapper än de får in. Å andra
sidan har de hittills inte visat något intresse av att betala ett pris som
täcker
kommunernas insamlingskostnader.
Enligt Renhållningsverksföreningens beräkningar betalar pappersbruken
400 kr för ett ton svenskt returpapper. Enligt samma källa kostar det
emellertid 300 kr att samla in ett ton. Till detta kommer ungefär 225 kr för
att ta hand om papperet innan det säljs. Kommunerna förlorar i dag alltså
125 kr per insamlat ton papper. På många håll överväger man därför att börja
elda upp papperet tillsammans med andra brännbara sopor och ta hand om
energin i form av fjärrvärme. Ekonomin tillåter helt enkelt inte kommunen
att subventionera den miljöinsats som pappersinsamlandet innebär.
En möjlighet att komma till rätta med problemet borde kunna sökas i det
tyska "Dualsystemet" (dual = tvåfaldig). Detta innebär i korthet att
konsumenterna samlar återvinnbara förpackningar hemma i en separat
behållare. Vilka som kan återvinnas anges på förpackningen med en särskild
symbol - en grön prick. Industrin ansvarar sedan för att behållarna hämtas
och att innehållet sorteras och återvinns. Matrester och andra sopor som
läggs i den vanliga tunnan är däremot som tidigare kommunens ansvar. Det
tyska systemet innebär alltså att hela den kommersiella kedjan från
tillverkare till säljare får ta över det ekonomiska och praktiska ansvaret för
att deras förpackningar återvinns i stället för att bli avfall. Branschen får
betala notan. Om så önskas kan de sedan köpa in insamlingstjänsterna av
kommunerna. Det tyska miljödepartementet har föreslagit att tidningspapper
också skall innefattas av förslaget. Inom Miljödepartementet i Sverige sker
enligt uppgift en "problembeskrivning" av frågan.
Svenska naturskyddsföreningen har uttalat sig mycket positivt om det
tyska systemet som man menar borde kunna bli en förebild också för
Sverige. Greenpeace har låtit göra en undersökning om skogsråvara
respektive returpapper i Tyskland. I dag används enligt rapporten ca 14
miljoner ton papper. Det skulle enligt denna rapport vara möjligt att spara ca
1,9 miljoner ton papper per år, bl.a. med hjälp av ökad användning av
returpapper i papperstillverkningen och glas i stället för papper i
förpackningar. Den ökade användningen av returpapper anses leda till att
förbrukningen av skogsråvara kan minskas till hälften i Tyskland.
Greenpeace hävdar att besparingarna skulle leda till en kraftig minskning av
importen av skogsråvara till Tyskland och därmed minska trycket på
skogarna i Sverige, Finland, USA och Kanada.
Det tyska Dualsystemet för insamling av förpackningar torde med
förhållandevis kort varsel kunna tillämpas i Sverige, där vi nu börjar få god
erfarenhet av avfallshantering, källsortering etc. För att i god tid förebygga
att kommunerna hålls ekonomiskt skadeslösa vad gäller returpappers-
hantering är det väsentligt att tidningar och tidskrifter från början inlemmas i
systemet. För tidningarnas och tidskrifternas del är det rimligt att tidnings-
företagen, pappersbruken och massafabrikerna gemensamt åläggs ansvaret
för returförfarandet.
Jordbruksutskottet hänvisar i sitt betänkande 1995/96:JoU13 till pågående
utvärderingar av områdena förpackningar, däck och returpapper i Natur-
vårdsverkets regi vad gäller producentansvar. Bl.a. påpekas att Naturvårds-
verket inte anser att det för närvarande finns anledning att förändra systemet
med returpapper. Detta uttalande är synnerligen motsägelsefullt mot
bakgrund av de tidigare positiva omdömen som verket avgett vad gäller
behovet av ett effektivare återvinningssystem för returpapper.
Erfarenheter från bl.a. Tyskland visar att lagstiftning på området är det
enda verksamma medlet för att få till stånd ett sådant effektivt
återvinningssystem. Då ytterligare erfarenheter nu vunnits av det tyska
systemet, där bl.a. producentansvaret för säljförpackningar ligger på handeln,
finns det goda skäl för riksdagen att göra ett uttalande i frågan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om returpappershantering.