Lika länge som kärntekniken har det funnits vetenskapsmän
utanför denna sfär, som anser att joniserande strålning i
mycket låga doser har effekt på människors hälsa som är tio
till tjugo gånger större än vad strålskyddsmyndigheter anger.
Att joniserande strålning i låga doser kan ha skadliga effekter
på arvsmassan är man överens om. Likaså att detta kan ge
upphov till cancer och ärftliga skador som visar sig först i
senare släktled.
Vissa forskare anser att joniserande strålning kan ha ytterligare negativa
effekter för hälsan. De motiverar detta genom att hänvisa till radikalbiologin.
Det är genom s k fria radikaler som joniserande strålning orsakar cellskador.
Fria radikaler bildas genom jonisering av vattenmolekyler i cellvattnet.
Indicier pekar på att det finns samband mellan fria radikaler och ett flertal
oftast kroniska sjukdomar. Fria radikaler bildas även på annat sätt än genom
joniserande strålning. Hiroshima och Tjernobyl skiljs åt genom deras olika
"utseende" - den första var en brandstorm och den andra var en explosion
med radioaktivt utsläpp av tunga partiklar med lång halveringstid, därav
omvärderingen om strålningens påverkan.
Intern strålning
Strålningseffekterna per dos kan vara våglängdsrelaterade,
dvs olika för olika radionnuklider. Detta kan ha särskild
betydelse när det gäller intern strålning, där radionnuklider
når människan via födan. Skillnaderna kan också förstärkas
eftersom olika grundämnen anrikas helt olika i organ, celler
eller mindre strukturer inom cellerna. En ökning genom ett
tillskott av kärnteknisk strålning skulle kunna få en relativt
stor effekt genom att cellerna behöver tid för att anpassa sitt
radikalskydd. Det går inte att bortförklara kärnteknisk
strålning som något ofarligt, därför att den ligger i samma
storleksordning som bakgrundsstrålning. Då bortser man från
att strålningseffekterna per dos kan vara våglängdsrelaterade.
På 80-talet skedde denna omvärdering i samband med nya rön från
Japanstudierna. Ett nytt dosimetersystem DS86 publicerades av RERF
(Radiation Effect Research Foundation). Efter denna omvärdering sänkte
ICRP och olika nationella strålskyddsorgan gränserna för högsta tillåtna
exponering för personer som är sysselsatta inom verksamhet med joniserande
strålning från extern strålkälla. (SSI FS 1989:1)
Nya gränsvärden
En rådsförordning från 1989 har redan fastställt taken för
acceptabel radioaktivitet i mat som ska gälla efter "nästa
Tjernobyl". De nya värdena är svåra att jämföra med de
gamla eftersom man i stället för en enda siffra sätter separata
tak för fyra kategorier (vilka inkluderar respektive
strontiumisotoper, jodisotoper, alfapartikelutsläppande
plutoniumisotoper och transplutoniumdelar samt cesium 134
och 137). Slutresultatet kommer att tillåta mycket högre
nivåer av radioaktivitet i livsmedel för både barn och vuxna.
Det är av oerhörd vikt att vi får relevanta gränsvärden som
återspeglar de faktiska riskerna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa relevanta gränsvärden både i Sverige och i EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minimera hälsoriskerna efter Tjernobyl,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att påvisa vilka effekter Tjernobyl haft på hälsan för oss
svenskar.