Lika länge som kärntekniken har det funnits vetenskapsmän utanför denna sfär, som anser att joniserande strålning i mycket låga doser har effekt på människors hälsa som är tio till tjugo gånger större än vad strålskyddsmyndigheter anger. Att joniserande strålning i låga doser kan ha skadliga effekter på arvsmassan är man överens om. Likaså att detta kan ge upphov till cancer och ärftliga skador som visar sig först i senare släktled.
Vissa forskare anser att joniserande strålning kan ha ytterligare negativa effekter för hälsan. De motiverar detta genom att hänvisa till radikalbiologin. Det är genom s k fria radikaler som joniserande strålning orsakar cellskador. Fria radikaler bildas genom jonisering av vattenmolekyler i cellvattnet. Indicier pekar på att det finns samband mellan fria radikaler och ett flertal oftast kroniska sjukdomar. Fria radikaler bildas även på annat sätt än genom joniserande strålning. Hiroshima och Tjernobyl skiljs åt genom deras olika "utseende" - den första var en brandstorm och den andra var en explosion med radioaktivt utsläpp av tunga partiklar med lång halveringstid, därav omvärderingen om strålningens påverkan.
Intern strålning
Strålningseffekterna per dos kan vara våglängdsrelaterade, dvs olika för olika radionnuklider. Detta kan ha särskild betydelse när det gäller intern strålning, där radionnuklider når människan via födan. Skillnaderna kan också förstärkas eftersom olika grundämnen anrikas helt olika i organ, celler eller mindre strukturer inom cellerna. En ökning genom ett tillskott av kärnteknisk strålning skulle kunna få en relativt stor effekt genom att cellerna behöver tid för att anpassa sitt radikalskydd. Det går inte att bortförklara kärnteknisk strålning som något ofarligt, därför att den ligger i samma storleksordning som bakgrundsstrålning. Då bortser man från att strålningseffekterna per dos kan vara våglängdsrelaterade.
På 80-talet skedde denna omvärdering i samband med nya rön från Japanstudierna. Ett nytt dosimetersystem DS86 publicerades av RERF (Radiation Effect Research Foundation). Efter denna omvärdering sänkte ICRP och olika nationella strålskyddsorgan gränserna för högsta tillåtna exponering för personer som är sysselsatta inom verksamhet med joniserande strålning från extern strålkälla. (SSI FS 1989:1)
Nya gränsvärden
En rådsförordning från 1989 har redan fastställt taken för acceptabel radioaktivitet i mat som ska gälla efter "nästa Tjernobyl". De nya värdena är svåra att jämföra med de gamla eftersom man i stället för en enda siffra sätter separata tak för fyra kategorier (vilka inkluderar respektive strontiumisotoper, jodisotoper, alfapartikelutsläppande plutoniumisotoper och transplutoniumdelar samt cesium 134 och 137). Slutresultatet kommer att tillåta mycket högre nivåer av radioaktivitet i livsmedel för både barn och vuxna. Det är av oerhörd vikt att vi får relevanta gränsvärden som återspeglar de faktiska riskerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa relevanta gränsvärden både i Sverige och i EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minimera hälsoriskerna efter Tjernobyl,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påvisa vilka effekter Tjernobyl haft på hälsan för oss svenskar.
Stockholm den 23 september 1996
Eva Goës (mp)