Det finns flera hot mot den naturliga balansen i naturen och
de naturliga ekosystemen. En allmän uppfattning är att det är
de krympande livsmiljöerna som utgör det allvarligaste hotet.
Människans expansion raderar ut livsutrymmet för andra
arter. Det är vårt arealkrävande jordbruk, intensiva
skogsbruk, höga energikonsumtion och bebyggelse som
omöjliggör existensen av många arter. I stort sett härskar
jungfruliga, orörda naturmiljöer endast i trakter där
människan har svårt att leva, t.ex. Arktis och öknar.
Utöver detta hot mot den biologiska mångfalden finns det en rad andra
globala och regionala problem som hotar de naturliga miljöerna och därmed
den naturliga sammansättningen av arter. Ett allvarligt och växande problem
är den spridning, introduktion eller invasion av både vilda arter och
kulturarter som människan åstadkommer, en spridning som sker både
omedvetet och medvetet.
Denna mänskliga spridning av arter har pågått i tusentals år men i takt med
den moderna människans allt ökade rörlighet av både sig själv och sina varor
har omfattningen nått förödande nivåer. Främmande arter som har spritts till
nya områden, kontinenter eller länder orsakar ekonomiska förluster och slår
ut inhemska, naturligt förekommande arter och ekosystem.
Sverige och Skandinavien har hittills genom sitt geografiska läge och
klimat varit relativt förskonade från biologiska invasioner men det finns en
uppenbar risk att även vi kan drabbas hårt. Får vi t.ex. in en insekt, svamp
eller mikroorganism som är svårbekämpad, förökar sig snabbt och lever på
t.ex. gran, tall eller björk kan detta leda till svåra skador, av både
ekologisk
och ekonomisk art.
Trots omfattningen av denna mänskliga spridning av arter och dess
allvarliga konsekvenser uppmärksammas problemen föga. I Sverige har det
förekommit en viss diskussion om en eventuell framtida spridning av
genmodifierade arter. Det kan kanske bli ett problem vid enstaka framtida
händelser, men den mänskliga spridningen av existerande arter till nya
miljöer är nu ett stort och växande problem och har så länge varit. Denna
motion är ett försök att aktualisera frågan.
Internationella och svenska
exempel
Det finns ett otal exempel på biologiska invasioner, både
historiska och nutida. Välkänd är t.ex. människans spridning
av bruna och svarta råttan från Sydostasien via sjöfart.
Numera finns råttor i alla landområden utom de allra mest
ogästvänliga. Råttor sprider som bekant sjukdomar, utrotar
fågelarter och är en svår skadegörare på grödor och
livsmedelslager.
Mindre känd historisk invasionsart är gråsparv som från Europa och
Centralasien spritt sig med hjälp av människan till större delen av världen. På
många platser är den en svår skadegörare på grödor och har konkurrerat ut
inhemska fågelarter. Biologiska invasioner sker både av växter, djur, svampar
och mikroorganismer. Smittkoppor och boskapspest är förödande historiska
exempel på det senare. Moderna exempel är aids och förkylningsvirus.
Andra moderna exempel som orsakat skador för miljardbelopp och kaos i
ekosystemen är zebramusslan från Kaspiska havet som hamnat i de stora
sjöarna i Nordamerika och i delar av Europa. Den fäster sig på alla hårda ytor
och sprids bl.a. via fartygsskrov. Musslan förökar sig fort, tränger ut andra
arter effektivt och orsakar därmed hela ekosystems kollaps, förstör fartyg och
rörsystem m.m. Den europeiska lövskogsnunnan (liten fjäril) som äter
lövträdsblad beräknas i USA ha kostat skogsbruket miljardbelopp. I
Kalifornien orsakar medelhavsflugan förluster i fruktodlingarna för 900
miljoner dollar per år. Vildhavren som har spritt sig med utsäde till 55 länder
beräknas årligen minska spannmålsskörden med 13 miljoner ton. Ett sista
internationellt exempel: Nilabborren - en glupsk rovfisk - inplanterades i
Viktoriasjön på 1950-talet. Nu har den utrotat hälften av de 400 ursprungliga
fiskarterna och slagit ut det traditionella fisket. Det finns risk för att hela
sjöns ekosystem kollapsar.
I vårt eget land och närområde har vi ett otal exempel på biologiska
invasioner. Än så länge är skadorna begränsade, men vi bedömer risken som
överhängande att även vi kan drabbas hårt i framtiden. Välkända exempel är
jättebjörnlokan som ger brännskador och tränger undan andra växter,
ryssgubben i östra Svealand som nu snabbt sprider sig, Kanadagåsen vilken
tränger undan andra fågelarter och ger upphov till bl.a. sanitära problem,
mink som orsakar skador bland fåglar i skärgårdarna, inplanterad lax som i
kombination med ett virus slår ut vildlaxen, inplanterad sik som konkurrerar
ut röding, planteringar av contortatall som visar sig efter några decennier
orsaka skogsbruket stora förluster osv. Vi är naturligtvis också drabbade av
ett flertal kosmopolitiska växter, djur och mikroorganismer, t.ex. råttor,
åkerogräs m.m.
Till Östersjön och Västerhavet har minst ett sextiotal nya arter kommit med
hjälp av människan. Skadliga parasiter och giftiga plankton finns bland dem.
Förutom sjöfarten är vattenbruk en källa till spridningen av främmande
vattenlevande arter. Skarvfågeln breder nu ut sig efter östkusten och vållar
problem.
Japansk sargassotång är ett annat exempel som nu snabbt ger oss problem.
Den har spritt sig från Japan via ostronodlare i Engelska kanalen till
västkusten och är nu dominerande på många platser. Den försvårar fiske och
slår ut annan undervattensvegetation. Dess samlade inverkan på västkustens
marina havsbiotoper är ännu svår att förutse.
Invasionernas moderna
spridningsvägar
Den globala handeln och dess effektiva transportlogistik har
revolutionerat både varutransporterna och spridningen av
främmande organismer. Den moderna hanteringen av fartyg
och deras laster utgör en global "motorväg" för arter.
Containertrafik där en container kan stå veckor i en hamn för
att sedan transporteras obruten till avlägsna platser gör att
vissa arter med lätthet sprider sig. Eftersom containrar många
gånger förs plomberade från dörr till dörr via både fartyg och
bil sker inte längre invasionerna i hamnarna utan kan starta
på de mest oväntade platser.
Även hanteringen av ballastvattnet i fartygen gör sjöfarten till en bra
invasionsmetod. Det seglar 28 000 handelsfartyg på våra oceaner. Enbart ett
bulkfartyg kan ta 190 miljoner liter ballastvatten. Med detta vatten kan
marina arter spridas. Ofta sugs bottensediment med, vilket gör att även
bottenlevande arter kan spridas. Ballastvattnet har utvecklats till ett
vattennätverk som transporterar arter över hela jorden. I en amerikansk
havsvik konstaterade forskare att under en fyraårsperiod kom 357 arter från
enbart Japan med ballastvatten.
Även flygtrafiken är i dag ett internationellt "organismtransportväsen" inte
minst av virus. Infekterade flygresenärer genomför oavbrutet en daglig global
transport av sjukdomsalstrande virus. Även insekter och andra mindre arter
sprids alltmer i takt med att passagerarantalet och godset på flyg ökar.
Även smuggling, flyttningar av trädgårdsväxter, regionala transporter av
varor, jord, fyllningsmassor och avfall påskyndar spridningen av arter i en
takt som ibland är miljontals gånger högre än den naturliga. Kräftpest är ett
välkänt exempel.
Komplicerade och
sammansatta effekter
I Kanada är 28 % av floran av främmande ursprung, på Nya
Zeeland är siffran 47 %. Det är omöjligt att förutse effekterna
av en invasion. Ett exempel: en europeisk senapsart
invaderade Nordamerika på 1800-talet. Först på 1980-talet
började den att expandera och är i dag ett hot mot floran i
östra Nordamerika. Den tidigare nämnda zebramusslan - i
sin hemmiljö i Kaspiska havet en harmlös, vänlig varelse i
balans med naturen - tvingar i dag kraftindustrin i USA att
bygga om sina rörsystem för miljardbelopp eftersom den
förstör klaffar, ventiler och alla hårda metallytor under
vatten. Ett slags mänsklig biologisk nedskräpning.
Ekosystem fungerar som kedjor i nätverk - egentligen flerdimensionella
nätverk. Förändras en länk kan hela nätverket förändras med oanade
konsekvenser. Om t.ex. ett rovdjur införs som äter hjortdjur effektivare än
inhemska rovdjur kan hjortstammen krascha. Då kan växtarter som
hjortdjuren höll nere på en stabil nivå expandera och tränga undan andra
konkurrenskänsliga växtarter. Växtarter som t.ex. var livsmiljö för vissa
insektsarter, insektsarter som i sin tur var nödvändiga för pollination av andra
örter o.s.v.
Vänsterpartiets förslag till
åtgärder
Den grundläggande principen måste vara att hindra och
motverka alla former av okontrollerad mänsklig spridning av
andra arter. Naturligtvis kan människan tjäna på att sprida
arter, men skall en medveten spridning ske i dag måste
långtgående, grundläggande studier ske av konsekvenserna.
Det är inte vår roll att föreslå konkreta åtgärder. Riksdagen bör ge
regeringen och Naturvårdsverket i uppdrag att komma med ett samlat
nationellt program för att minimera de biologiska invasionerna. Naturvårds-
verket berör problemet i sin aktionsplan för biologisk mångfald men endast
med avseende på Sveriges marina miljöer. Vi nämner här kort ett antal
möjliga åtgärder.
- bekämpa och utrota främmande arter - vi har t.ex. påbjudit utrotning av
jättebjörnlokan (utan att lyckas),
- blockera spridningsvägar,
- förhindra smuggling och avsiktlig införsel av främmande arter,
- bekämpa olyckor som sprider arter.
I ett handlingsprogram bör en effektiv beredskap ingå för att
snabbt motverka en främmande art, eftersom det är betydligt
enklare och billigare att tidigt stoppa en arts etablering och
spridning. Vårt nationella handlingsprogram bör också
utarbetas i nära samarbete med framför allt Norge och
Finland.
Internationellt bör Sverige naturligtvis aktualisera dessa frågor. Ett
internationellt, effektivt samarbete i dessa frågor är avgörande om åtgärder
skall lyckas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att
ta fram ett handlingsprogram för att motverka den mänskliga spridningen av
främmande arter,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att
komma med förslag till hur Sverige bör agera i dessa frågor i internationella
fora.
Stockholm den 3 oktober 1996
Hanna Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Lennart Beijer (v)
Jan Jennehag (v)
Karl-Erik Persson (v)
Owe Hellberg (v)