För den biologiska mångfalden är våtmarkerna av
grundläggande betydelse. Detta är en naturtyp som måste
ägnas särskild uppmärksamhet i säkerställandearbetet.
Våtmarkerna har sedan länge kunnat skyddas som naturreservat och
nationalparker. Dessa möjligheter visade sig emellertid inte kunna motsvara
behovet av skydd mot den pågående utdikningen.
I naturvårdsförordningen (1976:484) regleras i vilka län, kommuner och
områden det råder förbud mot markavvattning. I det enskilda fallet får dock
länsstyrelsen medge undantag från förbudet.
19 h § Förbud enligt 18 d § i naturvårdslagen (1964:822) mot markavvatt-
ning gäller i de län eller kommuner som anges särskilt.
Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge
undantag för första stycket i förordningen (1994:1161). Det innebär att
länsstyrelsen kan medge dispens för förbud för nydikning i de våtmarker som
omfattas av naturvårdsförordningen.
Bland de län som skyddas enligt denna förordning ingår anmärkningsvärt
nog inte Jönköpings län. Men det kan noteras att Jönköpings och Tranås
kommuner samt området Kävsjö-Store Mosse inom Jönköpings län omfattas
av 19 h § i naturvårdsförordningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att hela Jönköpings län skall omfattas av
19 § naturvårdsförordningen.