Motion till riksdagen
1996/97:Jo745
av Ragnhild Pohanka och Gudrun Lindvall (mp)

Domesticerad biologisk mångfald


Bevarande av biologisk mångfald omfattar också den
rikedom av mångfald som ryms bland våra tama djur och
odlade växter. Särskilt intressanta, men ofta bortglömda, är
de s k lantraserna bland djuren och lantsorterna bland
växterna. Bevarande av dessa i ursprunglig miljö är
nödvändigt. Det är de lokala förhållandena som skapat
särarten. Förändras dessa förändras också arten.
Under Nordiska Ministerrådet verkar Nordiska Genbanken (NGB) på
växtsidan och Nordisk Genbank for Husdyr (NGH) på djursidan.
NGB arbetar med "mandatarter" som ska uppfylla vissa kriterier för att
prioriteras i bevarandearbetet. Vissa trädgårdsväxter, prydnadsväxter, undan-
tas t ex från aktiv insats. Ogräsen, som har en mellanställning i förhållande
till de vilda och odlade växterna, utesluts också från mandatlistan. Fröför-
merade kulturväxter bevaras endast ex situ, d v s som nedfrysta frön. Vege-
tativt förökade kulturväxter samlas i sortsamlingar, klonarkiv, antingen i fält
(på ideell grund) eller i laboratorium, in vitro. Rent ekonomiskt klarar NGB
enbart att hålla en förteckning över de kloner som bevarats i fält.
NGH har upprättat en databas för att bl a härstamningsuppgifter om enskil-
da djur och raser ska kunna registreras på ett säkert sätt. Basen kommer att
registrera information som samlats in av skilda intressenter. Informationen
ska vara tillgänglig i hela Norden. Praktiskt bevarande är ideellt.
Det finns stora brister i fråga om en samlad politik eller plan för bevarande
av domesticerade arter och i synnerhet de äldre lokala formerna av dessa. I
Sverige är det Jordbruksverkets uppgift att inom sitt sektorsansvar främja ett
jordbruk som bevarar mångfalden. Steget till ett aktivt bevarandearbete är
dock långt. Visserligen kan verket inom ramen för EU:s miljöstödsprogram
ge vissa bidrag till brukare som håller utrotningshotade nötkreatur, får eller
getter av svenskt ursprung, men någon beredskap för bevarandeinsatser ifall
dessa ideella personer av någon anledning tvingas upphöra med sin djur-
hållning finns inte.
Jordbruksverket arbetar i stor utsträckning genom rasföreningar. Dessa är
ofta bräckliga organisationer med lågt medlemstal och svag ekonomi. De
utgör ingen garanti för stabil och långsiktig verksamhet.
På växtsidan sker i praktiken inget på det nationella planet om man bortser
från en osystematisk och oöverblickbar ideell verksamhet. Fröförordningen,
som inte medger försäljning av fröer utan hämmande restriktioner, kan
dessutom hindra ett effektivt bevarandearbete. Här bör regelverket ses över.
Det stöd som f.n. lämnas inom ramen för miljöstödsprogrammet för in situ-
bevarande av kulturväxter - "Bruna bönor på Öland" - är helt löjeväckande,
särskilt med tanke på att det finns en rad bönsorter som verkligen är hotade.
För att driva frågorna kring domesticerad och semidomesticerad biologisk
mångfald vidare behöver ansvarsfrågan på nationell nivå till alla delar
klarläggs. Därefter bör ett nordiskt nätverk byggas upp med politisk
förankring i Nordiska Ministerrådet. NGB och NGH är mycket viktiga
institutioner i sammanhanget, som behöver förstärkta resurser.
Det är dock viktigt att komma ihåg att när det gäller att bevara lantraser,
grödor, ogräs och andra kulturväxter är det i slutändan fråga om ett stort
praktiskt och mycket konkret arbete som måste utföras. Det handlar om
djurskötare, trädgårdsarbetare och inte minst bönder, som ska ta hand om
detta levande kulturarv. Det är nödvändigt att på ett kraftfullt sätt beakta de
praktiska aspekterna i bevarandearbetet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att stärka de nordiska genbankernas verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att uppgiften att
ansvara för och att samordna alla former av bevarande som rör äldre grödor,
ogräs och andra kulturväxter samt lantraser och andra djur som använts i det
äldre hushållet bör samordnas hos en myndighet,
3. att riksdagen fördelar tillgängliga medel så att denna bevarandeuppgift
rörande biologisk mångfald kan genomföras på ett tillfredsställande sätt.

Stockholm den 3 oktober 1996
Ragnhild Pohanka (mp)

Gudrun Lindvall (mp)