Monteringen av katalysatorer på bilar har inneburit en väsentlig miljövinst sedan de första katalysatorerna kom 1987. Sedan dess har luften blivit 37 % renare i Sverige, enligt Institutet för vatten- och luftvård, en förbättring som katalysatorerna har en väsentlig del i. Sedan lagen om krav på katalysatorer kom 1989 har inga bensindrivna bilar sålts utan katalysator. En katalysator renar 90 % av bilens giftiga utsläpp; när motorn är varm vid landsvägskörning renas närmare 99 % av utsläppen.
Men tyvärr är nästan hälften av alla svenska bilar äldre än 10 år. Om dessa bilar förseddes med katalysatorer skulle bilarnas giftiga utsläpp minskas med 80 %. Utvecklingen dithän går tyvärr alltför långsamt. Med dagens försäljningstakt av nya katalysatorförsedda bilar kan man beräkna att det kommer att ta mer än 15 år innan alla icke-katalysatorrenade bilar är utbytta.
Tiden är nu mogen att sätta ut en tidsgräns då alla bensin- och dieselbilar tillverkade före 1989 antingen ska ha tagits ur bruk (annat än som veteran- fordon) eller ha fått en katalysator eftermonterad. Naturligtvis är målet renade avgaser; skulle ännu inte känd teknik visa sig lika effektiv som katalysator vad gäller avgasrening, är det ett fullgott alternativ.
Om såväl bilköpare som biltillverkare visste att efter 2002 är det obligato- riskt med katalysator skulle det dels innebära kraftig efterfrågan på efter- monterade katalysatorer och därmed sjunkande priser, dels en ökad nybilsförsäljning. En förnyelse av Sveriges bilpark skulle innebära stora miljövinster, men också vinster i färre trafikdödade och skadade eftersom nyare bilar är mer trafiksäkra. Dessutom skulle svensk biltillverkning gynnas, arbetstillfällen skapas inom landet och arbetslösheten pressas ned.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för icke katalysatorrenade bensin- och dieselbilar efter år 2002.
Stockholm den 3 oktober 1996
Tuve Skånberg (kd)