Västsverige får årligen motta stora mängder försurande nederbörd. Stora delar av nedfallet (70 %) härrör från övriga Europa. Föroreningskällor är framför allt olika typer av förbränning. Kvävet kommer, förutom från uppvärmning, framför allt från trafiken. Med Västsveriges mycket magra och kalkfattiga berggrund utgör detta försurade nedfall ett mycket stort hot mot den biologiska mångfalden. Försurningen reducerar såväl antalet arter som antalet individer. Ett mycket fattigare ekosystem uppstår.
Kalkning återskapar inte ett naturligt ekosystem men är ändå det bästa som kan göras för att motverka försurningens effekter i en redan hårt drabbad miljö. Att försura ett vatten går snabbt medan tiden för återhämtning är lång. En förutsättning för att kalkning skall vara effektiv är att kalken räcker fram till nästa kalkningstillfälle. Om ekosystemet någon gång under året drabbas av en surstöt riskerar många djur livet. Det är därför helt nödvändigt att inte göra uppehåll i kalkningen.
Försurningen påverkar naturligtvis inte bara vattendragen. Även skogen och framför allt skogsmarken påverkas. Allt eftersom den sura nederbörden faller minskar basmättnaden i jorden. Samtidigt avtar markens motståndskraft mot försurning. Försurningen medför att mycket giftiga metaller läcker ut i skogsmarken. När dessa sedan når en kalkad sjö binds de till organiskt material och sedimenterar till botten. Om sedan sjön återförsuras riskerar hela den mängd metaller som samlats att återigen bli rörlig men nu i en betydligt högre koncentration.
Uppmärksammade exempel på troliga effekter av försurningen är den s k Hallandssjukan och älgsjukan i södra Älvsborg. Hallandssjukan yttrar sig genom kraftig missfärgning av barr och ett ymnigt kådflöde från stammen. Denna typ av skogsskada finns i hela Västsverige.
Diskussionen kring neddragningen av kalkningsanslaget har visat att det funnits en del oförbrukade medel runt om i Sverige, dock inte i Västsverige, där man sedan länge kalkat och byggt upp kalkningsprogram med hög effekti- vitet. Älvsborgs län har t ex under de senaste åren förbrukat 15-20 miljoner kronor per år. En neddragning jämfört med nuvarande nivåer skulle få mycket svåra konsekvenser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Västsverige bör prioriteras vid fördelning av tillgängliga resurser för kalkning,
2. att riksdagen verkar för att EU skall bidra med medel till kalkning.
Stockholm den 3 oktober 1996
Sonja Fransson (s)
Lisbet Calner (s) Rune Evensson (s) Majléne Westerlund Panke (s) Siw Wittgren-Ahl (s) Urban Ahlin (s)