Östersjön är föremål för många olika intressen och intressekonflikter.
Hårt utnyttjande av fiskeresurser, transporter av människor och gods,
utvinning av olja och exploatering av kustområden är några exempel på
hur vi utnyttjar Östersjön. De flesta miljöhoten med anknytning till
havsmiljön är gränsöverskridande. Därför är det viktigt att bedriva och
vidareutveckla internationellt samarbete kring Östersjön.
Sverige är det land som har den längsta kuststräckan mot Östersjön. En
stor del av Östersjöns naturlax produceras i Sverige. Ungefär 50 % av
Östersjöns gråsälar finns inom det svenska territoriet och ca 70 % av knubb-
sälarna. Sveriges andel av den totala tillrinningen till egentliga Östersjön
utgör knappt 6 %. Ryssland, Polen och Lettland står för den största delen av
tillrinningen. Men de svenska kustområdena påverkas mest av vattnet från
våra egna vattendrag.
2 Samarbete i Östersjöregionen
Det finns ett antal olika aktörer som arbetar med Östersjöfrågor och
utveckling av regionerna kring Östersjön. I boken Actors around the
Baltic Sea, som utgavs i maj 1996 listas de olika aktörer som är
involverade i Östersjöfrågor. 27 organisationer arbetar med frågor som
rör allmänt miljöskydd, 3 organisationer arbetar enbart med frågor som
rör energi, inom jordbruks- och fiskeområdet finns 7 etablerade
organisationer. För att det internationella arbetet med Östersjöfrågor ska
kunna bedrivas på ett effektivt sätt är det viktigt att aktörerna har god
kunskap om vad de andra gör och att arbetet samordnas. Regeringen bör
erbjuda mellanstatliga organisationer och andra aktörer som arbetar med
Östersjöfrågor att samlas under en paraplyorganisation.
3 Möten och konferenser för samverkan inom
Östersjöregionen
Östersjörådet som bildades 1992 är ett regionalt samarbetsforum.
Medlemmarnas utrikesministrar sammanträder en gång om året. Med
anledning av Sveriges ordförandeskap i rådet inbjöds ländernas
regeringschefer till en konferens i Visby i maj 1996. Konferensen
betonade särskilt samarbetet inom tre områden. Dessa följdes sedan upp
vid utrikesministermötet i Kalmar i juli. Kalmarmötet anger en rad
aktionsprogram, samlade under rubrikerna: ett mellanfolkligt program
för politisk stabilitet och medborgarinflytande, en miljömässigt hållbar
utveckling och ekonomisk samverkan och program för att återställa den
ekologiska balansen i Östersjöområdet. I september hölls sedan en
parlamentarikerkonferens i Riga, som i sin tur också poängterade andra
viktiga områden som hur samarbetet kan underlättas när man anknyter
till gemensam historia och likheter i kulturell bakgrund. Viktigt är också
det folkliga engagemanget som växer när nationella och internationella
NGO:s involveras i arbetet. Övergång till förnybar energi betonades, och
konferensen beslutade att uppmana Council of the Baltic Sea States
(CBSS) att varje år presentera en skriftlig rapport över de årliga
aktionsprogrammen till de deltagande ländernas parlament.
4 Miljösatsningar i Östersjöstaterna
Bilparken i det forna Östeuropa växer nu oerhört snabbt.
Fordonsbeskattningen är föga utvecklad i Polen och Baltikum. Detta
leder till en oacceptabel stadsmiljö och utsläpp av bl.a. kväveoxider och
koldioxid. Vi menar att denna utveckling måste bromsas på olika sätt. Vi
anser att det är av stor vikt att stödja utvecklingen av
kollektivtrafiksystemen i det forna Östeuropa bl.a. de baltiska staterna
och Polen. Järnvägsförbindelserna utmed Östersjön måste byggas ut. Ett
steg är utbyggnad av linjen Tyskland, Polen, S:t Petersburg. Utsläppen av
föroreningar till luft och vatten bör minskas genom ekonomisk styrning.
Vi anser att planerna på en ledning för fossilgas från Norge över Sverige
till Baltikum måste skrinläggas. Istället bör Sverige stödja utvecklingen av
alternativa energisystem i de baltiska staterna. Omfattande satsningar på
vindkraft och solenergi bör göras. Det finns goda möjligheter att öka
användningen av biobränslen i Baltikum. Idag exporteras stora mängder torv
från de baltiska staterna till olika västländer för att användas som bränsle och
jordförbättringsmedel. Detta anser vi är helt oacceptabelt. Om torv över-
huvudtaget ska användas som bränsle bör det användas inom de länder där
det bryts, och då för att ersätta andra fossila bränslen under tiden som
alternativa energisystem byggs upp.
Den svenska miljöskulden har tidigare redovisats i rapporter från
Miljövårdsberedningen och i budgetpropositionen. Vi anser att en viktig del i
Östersjösamarbetet är att varje land ska redovisa sin miljöskuld.
5 Miljötillståndet i Östersjön
Vattenutbytet mellan Nordsjön och Östersjön har varit mycket ringa
under den senaste 20-årsperioden. Under januari 1993 flödade mycket
syrerikt vatten in i Östersjön och följdes sedan av tre något mindre
inflöden i december 1993 och mars 1994. Detta ledde till att syrevärden
som inte uppmätts sedan 1930-talet uppmättes i Gotlandsdjupet under
1995. Byggandet av Öresundsbron kan komma att äventyra
inströmningen av vatten till Östersjön.
Den största delen av fosfor, kväve och organiskt material från Sverige till
havsområdena transporteras med vattendragen. De kommer från punkt-
utsläpp uppströms, markläckage och atmosfärisk deposition. Detta utgör ca
75 % av fosforn och ca 90 % av kvävet. Andra källor är kustnära renings-
verk, industri och fiskodlingar. Hur mycket näring som transporteras beror i
första hand på mängden nederbörd per år. Den totala mängden kväve som
tillförs till Östersjön har beräknats till ca 1 miljon ton per år. Det finns
dock
nya mätningar som tyder på att tillförseln från vissa baltiska floder har
underskattats.
Både kadmiumhalten och kopparhalten har ökat signifikant i strömming
fångad i södra Östersjön sedan 1980. Det är svårt att säkert säga vad det
beror på. En förklaring är att markerna nu har blivit så sura att stora mängder
metaller utlakas. Även halten av kvicksilver, som är en av de farligaste
metallerna, visar en tendens att öka i strömming från Östersjön. Blyhalterna
visar tecken på att minska, men inte i den grad som man kunnat vänta till
följd av minskad blyhalt i bensinen i Europa.
De klorerade organiska kolvätena har särskilt drabbat Östersjön. Både
PCB- och DDT-halterna minskar. De halter av DDT som nu återfinns i fisk
härstammar troligen från luftutsläpp.
Årligen återfinns ett stort antal oljeskadade fåglar i de svenska havsområ-
dena, främst i samband med olagliga oljeutsläpp.
6 Vattenparlament
I juli 1996 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att utarbeta ett administrativt system för områdesvis hantering av
vattenanknutna miljö- och resursfrågor. Utgångspunkten skall bl.a. vara
de förslag till miljökvalitetsnormer som presenterats av
Miljöbalksutredningen. Vi föreslår att möjligheten att inrätta regionala
s.k. vattenparlament, enligt fransk modell, ska utredas. Frankrike är
indelat i sex vattenområden där de olika floderna och deras
tillrinningsområden utgör basen. På så sätt har man fått en
områdesindelning som tillåter att man tar ett helhetsgrepp på
vattenvårdsfrågorna och inte hindras av den splittring av ansvaret som
den administrativa gränsen ofta innebär.
7 Övergödning
Den halvering av kvävenedfallet som är nödvändig med hänsyn till
marken i södra Sverige är också önskvärd för havet. Därutöver måste de
vattenburna utsläppen av kväve och fosfor minskas med minst 50 %.
Miljösituationen i våra kustvatten är beroende både av tillståndet i det
öppna havet och av utsläpp från land. I områden som har lågt utbyte med
havet och stor belastning från land får de åtgärder som vidtas i Sverige
stor effekt.
7.1 Avloppsreningsverk och våtmarker
Vi föreslår att ett system med miljöskatter på kväveutsläpp från
kommunala reningsverk införs. Systemet bör vara utformat så att det står
kommunerna fritt att välja metod för kvävereningen. Skatten skulle
stimulera kommunerna att bygga ut kapaciteten för kvävereduktion. De
kommuner som istället för att minska utsläppen från reningsverken
anlägger våtmarker eller installerar lokalt omhändertagande av urin och
fekalier skulle kunna få sina miljöskatter reducerade med den
reningseffekt som detta beräknas ge.
En av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska tillförseln av
kväve till haven är att återskapa våtmarker. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen till känna att stora arealer våtmarker, behöver återskapas och
nyskapas. Det är viktigt att skärpa kontrollen av näringsämnen i det
avrinnande vattnet från anlagda våtmarker. För att öka kunskaperna om
våtmarkernas förmåga att reducera näringsämnen bör forskningen inriktas på
bl.a. att förbättra kunskapen om avskiljningen av fosfor i våtmarkerna,
studera hur våtmarker som är äldre än 10 år skiljer av kväve, utveckla
metoder för skötsel av våtmarker samt analysera hur reduktionen av kväve
och fosfor kan ökas vid stora vattenflöden.
Oxelösunds avloppsreningsverk saknar det biologiska steg som normalt
används för att åstadkomma kväverening. Istället för en dyr utbyggnad av
reningsverket har kommunen fått tillstånd att under en femårig försöksperiod
pröva naturens egen förmåga att ta bort kvävet ur det i övrigt renade
avloppsvattnet. Rent praktiskt innebär det att reningsverkets mekaniska och
kemiska rening kompletteras med biologisk rening i form av en anlagd våt-
mark. Vi anser att våtmarker som ett komplement till de nuvarande tre stegen
mekanisk, kemisk och biologisk rening bör införas på fler ställen. På sikt bör
det införas vid i stort sett alla reningsverk. Undantag kan då göras för
reningsverk belägna i större städer, eller på andra ställen där det inte är
möjligt att förlägga stora våtmarker i anslutning till reningsverket.
7.2 Demonstrationsanläggningar för alternativa toalettsystem
Vi föreslår också en satsning på demonstrationsanläggningar av urin- och
fekalieseparerade toaletter såväl i Sverige som i Polen och de baltiska
staterna. Kretsloppen av näringsämnen måste slutas och det är ett viktigt
steg att genom demonstrationanläggningar uppmärksamma människor på
att den nya tekniken finns och fungerar.
7.3 Läckaget av näringsämnen från jordbruket
En stor del av det kväve som tillförs Östersjön kommer från jordbruket.
Det svenska jordbruket är idag inte långsiktigt hållbart. Under de senaste
decennierna har jordbruket genomgått en snabb specialisering som varit
möjlig eftersom man samtidigt ökat användningen av handelsgödsel och
kemiska bekämpningsmedel. Användningen av handelsgödsel har gjort
att djurhållningen har varit möjlig att koncentrera. I de djurtäta områdena
med lätta jordar är problemen med kväveutlakning värst. I vår
jordbrukspolitiska motion föreslår vi omfattande satsningar på ekologiskt
lantbruk. Vi förordar ett lantbruk där djurhållningen är fördelad på fler
brukningsenheter och mer jämnt fördelad över landet. Vi föreslår också
kraftigt höjda miljöavgifter för kväve och kadmium i handelsgödsel.
Idag finns ett förbud i 7 § skötselförordningen mot spridning av stallgödsel
och andra organiska gödselmedel under tiden 1 december-28 januari om inte
nedbrukning sker till minst 10 cm samma dag. Det finns också ett visst
förbud mot spridning av stallgödsel under tiden 1 augusti-30 november i de
sydligaste länen samt längs kusten från Norge till Stockholms skärgård.
Vi föreslår att all spridning av stallgödsel förbjuds under vintern, samt att
den tidsperiod som avses som vinter differentieras över landet. Dessutom
föreslår vi att spridning på hösten endast ska vara tillåten på jordar som har
lägre lerhalt än 25 % och endast till grödor som vall och höstoljeväxter.
7.4 Läckage av näringsämnen från skogsmark
Läckage av näringsämnen från skogsmark står för en allt större del av
övergödningen av Östersjön. Kväveoxider, framförallt från vägtrafiken,
deponeras från skogsmarken. Skogen kan inte ta upp hur mycket kväve
som helst. Marken når till slut kvävemättnad och utlakningen ökar
därmed. I Miljöpartiet de grönas motion om skogsbruk föreslår vi
åtgärder i syfte att minska skogens miljöbelastning.
7.5 Vattenbruk
Vattenbruk utgör inte någon stor del av de totala utsläppen av närsalter
till Östersjön som helhet. Men lokalt kan fiskodlingar ha stor betydelse.
Eftersom halterna av kväve och fosfor i Östersjön ligger långt över de
naturliga bakgrundsvärdena är det viktigt att minimera utsläppen från så
många källor som möjligt. Vi föreslår att alla tillstånd för fiskodlingar
bör omprövas efter 10 år.
8 Metaller
Östersjön tillförs metaller från försurade sjöar och vattendrag. Det är
oerhört viktigt att hejda försurningen. Därför föreslår vi en ökad satsning
på kalkningsverksamheten i vår motion med anledning av
budgetpropositionen. Den totala mängden av metaller i varor,
konstruktioner och avfallslager är mångfalt större än de kända utsläppen.
De utgör ett potentiellt hot mot vår miljö. De åtgärder som behöver sättas
in mot metallerna har allt mer kommit att förskjutas mot gamla
produkter, avfallshantering och förorenad mark.
8.1 Internationellt arbete
Vi anser att Sverige bör agera för så långtgående internationella
begränsningar som möjligt när det gäller tungmetaller och då främst
kvicksilver, kadmium och bly. Det är också av största vikt att prioritera
att de mål som satts i havskonventionerna också genomförs i praktiken.
Arbete inom ECE/LRTAP och HELCOM för att minska utsläppen av
såväl metaller som försurande ämnen till luft och vatten har stor
betydelse för metallbelastningen i Östersjön. Sverige bör stödja
introduktionen av blyfri bensin i länderna i Östeuropa.
8.2 Miljökvalitetsmål
Koncentrationerna av metaller får inte tillåtas öka ytterligare.
Kunskaperna om metallernas biologiska effekter är mycket bristfälliga.
Därför föreslår vi att följande miljökvalitetsmål införs.
För skydd av människors hälsa och hushållning med naturresurser får
halten kvicksilver i fiskkött inte överstiga 0,5 mg/kg färskvikt.
För skydd av biologisk mångfald får halten av metaller i levande organis-
mer och ytsediment i havet inte öka från 1990 års nivåer för i Östersjön.
På många håll i landet släpps tungmetaller ut som kan leda till förhöjda
halter i mark- och vattenområden. Källan kan vara punktutsläpp, läckage från
produkter eller läckage från avfallsdeponier och förorenade områden. Därför
finns det anledning att minska utsläppen av metaller, ofta andra metaller än
de mest miljöbelastande metallerna bly, kadmium och kvicksilver. Därför
bör man sätta upp regionala eller lokala mål för utsläpp av metaller.
8.3 Kadmium i åkermark
Den svenska åkermarken innehåller en betydande mängd kadmium. I
landets södra delar där både deposition från luften och gödselgivor är
högst har tillförseln under lång tid varit 3-10 gånger högre än
bortförseln. Medelhalten av kadmium i svensk matjord uppgår till 0,26
mg per kg torrsubstans. De högsta halterna finns i Skåne, Östergötland,
Mälardalen och kring Storsjön i Jämtland. Kadmiumhalten i vetekärnor
har fördubblats under 1900-talet och ligger i Skåne på i medeltal 0,08 mg
per kg. Prover över gränsvärdet på 0,1 mg per kg kommer främst från
Skåne och Mälardalen. I Miljöpartiet de grönas jordbrukspolitiska
motion föreslår vi en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel, samt en
avvecklingsplan för kadmium i handelsgödsel.
8.4 Återtagning och deponering
Det är också viktigt att förbättra återtagning och slutlig deponering av
gamla produkter som innehåller kvicksilver, bly och kadmium. Detta bör
ges regeringen till känna. En hel del metaller läcker också från gamla
avfallsupplag. Det finns ett stort behov av att sanera dessa gamla upplag.
I vår motion med anledning av budgetpropositionen föreslår vi därför en
omfattande sanering av miljöskadade områden såsom gamla
industriområden och avfallsupplag.
Metoderna för beräkning av metalltillförseln till Östersjön måste
förbättras, så att åtgärderna kan sättas in där de gör störst nytta.
9 Organiska miljögifter
Antalet kemiska ämnen är mycket stort och ökar ständigt. Totalt finns det
nära 15 miljoner kemiska föreningar beskrivna, men trots detta används
ett begränsat antal kommersiellt. I Kemikalieinspektionens
produktregister finns 50 000 kemiska produkter registrerade, vilka
innehåller ca 20 000 kemiska ämnen.
Tillförseln av långlivade organiska ämnen till miljön upphör inte för att
utsläpp från industrier och liknande gör det. Det förråd som byggts upp i
avfallsupplag, sediment, mark och konstruktioner i samhället kommer att
belasta miljön under lång tid framöver.
9.1 Krav på nya kemikalier
Nya långlivade organiska ämnen bör inte introduceras på marknaden och
kraven på information om nya kemikalier bör skärpas. Sveriges
internationella arbete med att begränsa de organiska miljögifterna bör
intensifieras. Nationella och internationella program, för att övervaka
långlivade organiska ämnen bör samordnas.
9.2 Substitutionsprincipen
Substitutionsprincipen infördes direkt i lagtexten i lagen om kemiska
produkter till följd av en miljöpartimotion under mandatperioden 1988-
1991. Arbetet med att ersätta skadliga kemikalier med mindre skadliga
pågår idag och det är viktigt att det arbetet påskyndas. I detta arbete är
det viktigt att vidareutveckla kriterier för miljö- och hälsofarlighet, att
kartlägga kemikalieanvändningen och alternativ som är bättre för miljön
i olika branscher och för olika ändamål.
9.3 Begränsa utsläppen
Utsläppen av långlivade organiska ämnen från punktkällor måste
begränsas ytterligare. Några särskilt viktiga branscher och områden är
massaindustri, kemisk industri, metallverk, avfallsförbränning,
aluminiumverk, träimpregnering och småskalig eldning.
Omhändertagandet och den slutliga deponeringen av produkter,
byggnadsmaterial m.m. som innehåller långlivade organiska material
måste förbättras.
Många avfallsupplag och gamla industriområden är förorenade av orga-
niska ämnen, därför är det viktigt att undersöka och åtgärda dessa gamla
upplag.
Ett stort problem med dagens avloppssystem är att hushållens avlopp blan-
das med miljöfarliga avlopp från industrier och verkstäder. Vi anser att
endast sådant avloppsvatten som innehåller nedbrytbara ämnen ska ledas från
industrier till kommunala reningsverk. Vi föreslår därför att kommunerna ska
ges rätt att förbjuda storskalig överledning av miljöfarligt avloppsvatten till
kommunala reningsverk.
9.4 Ytterligare forskning behövs
Det finns många frågeställningar beträffande stabila organiska föreningar
som behöver belysas ytterligare. Det gäller bl.a. vilka lång- och
kortsiktiga effekter som de organiska ämnena har och sambanden mellan
övergödningen och miljögifternas omsättning.
Under senare år har exempelvis laxens reproduktionsförmåga kraftigt
begränsats därför att upp till 90 % av ynglen dör i Östersjön. Laxsjukdomen
M74 kan troligen kopplas till miljöföroreningar, och organiska miljögifter
har nämnts som en möjlig orsak.
10 Utsläpp av olja och kemikalier
Bara runt Gotland påträffades förra året ca 25 000 fåglar som dött till
följd av oljeutsläpp. Utifrån denna siffra kan man sluta sig till att minst
100 000 fåglar dött av oljeskador i Östersjön som helhet under året. Då
ska man också ha i minnet att många fåglar övervintrar ute till havs. När
de skadas av olja flyter de inte i land och kommer därmed inte med i
statistiken för oljeskadade fåglar.
Mer omfattande oljeutsläpp skulle kunna få katastrofala följder för vissa
sjöfågelbestånd. Några exempel på sårbara bestånd är den miljon alfåglar
som övervintrar i vattnen söder om Gotland under vintern och beståndet av
sillgrisslor från stora Karlsö som är speciellt sårbart under juni och juli då
årsungarna, som ännu inte kan flyga, ligger ute till havs med föräldrarna.
Under 1995 ökade antalet olagliga utsläpp av olja i Östersjön. Transporten av
olja i Östersjön beräknas dessutom öka i framtiden. Ett annat problem är
utsläppen av kemikalier från s.k. kemtankrar. Dessa utsläpp är ännu svårare
att detektera.
10.1 Åtal för utsläpp av olja
Miljöpartiet de gröna har tidigare påtalat att åtgärder snarast bör vidtas
för att effektivisera det rättsliga förfarandet när det gäller att beivra
oljeutsläpp i bl.a. Östersjön. I Miljöpartiet de grönas motion om
begränsningen av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott
begångna på utländska fartyg presenteras flera förslag som syftar till att
brott av denna typ ska leda till åtal.
I utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU17 Havsrättskonventionen och
tillämpningsavtalet anges att Miljöbalksutredningen särskilt bör undersöka
olika möjligheter på det straffrättsliga området för att komma till rätta med
föroreningen av den marina miljön. Problemen med oljeutsläpp från fartyg är
stora varför vi anser att det är av yttersta vikt att verkningsfulla regler
tillkommer på det här området.
10.2 Det internationella oljeskyddsarbetet
Det är också nödvändigt att det internationella oljeskyddsarbetet
intensifieras. Vi anser att Sverige inom ramen för arbetet i IMO,
HELCOM, OSPARCOM och Nordsjökonferensen ska verka för att
fjärrdetektion av olja upphöjs till att utgöra juridiskt bindande bevisning
för överträdelser av gällande regelsystem. Åtgärderna i de olika länderna
runt Östersjön måste samordnas bl.a. beträffande
mottagningsanläggningar i hamnar. Dessutom är det nödvändigt att
genomföra informations- och utbildningsinsatser för att komma till rätta
med problemen med utsläpp av olja och kemikalier till havs.
10.3 Heltäckande miljöatlaser
Vi anser att det är mycket viktigt att ha god beredskap vid
olyckssituationer. Fortfarande saknas regionvisa s.k. miljöatlaser för
delar av Sveriges kust. Dessa miljöatlaser är ett operativt hjälpmedel när
det gäller beslut om insatser och hur dessa skall inriktas för att begränsa
skadorna vid olje- och kemikalieolyckor vid Sveriges kust. Miljöatlasen
redovisar också områden som är speciellt skyddsvärda. Arbetet med att ta
fram regionvisa miljöatlaser måste intensifieras så att det finns sådana
miljöatlaser som täcker hela Sveriges kust senast den 1 januari 1998.
10.4 Flygspaning och satellitbildinformation
Det finns ett nationellt mål för oljeskadeskyddet som innebär att
oljeupptagning ska kunna påbörjas inom 8 timmar till sjöss och inom 4
timmar i kustzonen. Ny teknik gör det möjligt att snabbt upptäcka olja till
havs. Eftersom olja har andra optiska egenskaper än vatten kan
oljeutsläpp upptäckas med olika optiska metoder. Idag patrullerar
Kustbevakningen totalt 2 500 timmar med tre plan utrustade med radar.
Utöver detta sker optisk observation från fartyg. En av de nya metoder
som skulle kunna tillämpas i de svenska vattnen är satelliter som
tillsammans kan kartlägga vattenytan en gång per dygn. En fördel med
denna metod är möjligheten att även små oljeutsläpp kan upptäckas. I
Norge kombineras satellitspaning och spaning med flygplan och de
norska erfarenheterna är mycket positiva.
Vi föreslår att Naturvårdsverket ges i uppdrag i samverkan med SMHI och
övriga intressenter att utreda behovet av satellitbildinformation för olje-
detektion och att det norska systemet för operativ samverkan mellan flyg-
spaning och satellitbildinformation därvid studeras och analyseras.
Vi föreslår att samtliga berörda hamnar ska ha mottagningsstationer för
olja och annat kemikaliespill senast den 1 juli 1998.Vi föreslår att krav på
dubbla skrov ska ställas på fartyg som trafikerar svenska hamnar.
11 Biologisk mångfald
11.1 Marina naturinventeringar
Det råder en kunskapsbrist om den biologiska mångfalden i marin miljö.
Det behövs grundläggande information om förekomsten av olika arter
som är hotade och som är känsliga för mänskliga verksamheter och vilka
ekosystem och biotoper som bör skyddas. Det är viktigt att sammanställa
dokumenterad kunskap och att utveckla metodik för marina
naturinventeringar. Därför bör Naturvårdsverket ges i uppdrag att i
samarbete med bl.a. de marina forskningscentra utreda möjligheterna att
tillskapa en marin databas för de svenska kust- och havsområdena.
De naturinventeringar som genomförts i de svenska havsområdena har i
första hand skett i samband med etablering av marina reservat. De flesta
svenska län och kommuner saknar planer för ett systematiskt genomförande
av marina inventeringar. Därför bör en plan för inventering av olika biotoper
tas fram. Planen bör innehålla analys och utvärdering av metoder samt en
prioritering av olika kustområden. Därför förslår vi att Naturvårdsverket ges i
uppdrag att, i samarbete med länsstyrelserna och de marina forskningscentra,
arbeta fram ett program för utveckling av marin inventeringsmetodik samt
lista angelägna inventeringar i de svenska havsområdena. Rödlistor för
marina växter och djur bör utarbetas av artdatabanken. Det är angeläget att ta
fram rödlistor för makroalger och evertebrater och att revidera rödlistan för
fiskar. Därför är det mycket viktigt att artdatabankens arbete med att ta fram
rödlistor får fortsätta. En översiktlig analys har genomförts som ett underlag
till de aktionsplaner för biologisk mångfald som presenterades av
Naturvårdsverket m.fl. myndigheter i november 1995. Behovet av att arbeta
vidare med detta och därvid på ett enhetligt sätt analysera varje arts behov av
livsmiljö är stort.
11.2 Marina reservat
I Miljöpartiet de grönas motion om biologisk mångfald föreslås att
arbetet med inrättandet av marina reservat skyndsamt fördjupas,
konkretiseras och påskyndas. Dessutom anges att den nyligen
presenterade planen "Marina reservat i Sverige" skyndsamt måste
realiseras, men också kompletteras, speciellt beträffande grunda
kustområden med exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och
musselbankar. Vi föreslår även en översyn av de skyddsinstitut som finns
i naturvårdslagen. Frågan om de är tillräckliga ska belysas och om så inte
är fallet ska förslag till nytt skyddsinstitut presenteras.
11.3 Främmande arter
Många nya arter har introducerats i de svenska havsområdena via den
internationella sjöfarten. De främmande arter som sprids kommer dels
från påväxt på skrov etc., dels från ballastvatten. Detta är speciellt
allvarligt för Östersjön. Problemen med introduktion av främmande
organismer har även rönt stor uppmärksamhet i det internationella arbetet
under senare tid. IMO (International Maritime Organisation) har t.ex.
presenterat frivilliga riktlinjer för hantering av ballastvatten. Vi anser att
Sverige i internationella sammanhang ska vara drivande för att motverka
oönskade introduktioner, i första hand för Östersjön (HELCOM) och
Nordsjön (OSPARCOM), men på längre sikt även inom EU och globalt.
De frivilliga riktlinjer som IMO utvecklat för hantering av ballastvatten
är inte tillräckliga. Det behöver ske en utveckling av metoder och
tekniska lösningar för att förhindra att organismer sprids med
ballastvatten. Åtgärderna måste samordnas internationellt, såväl för den
befintliga fartygsflottan som för nya fartyg. För att minska problemen
med introduktion av främmande arter i havsområden krävs dels tekniska
lösningar, dels en effektiv övervakning av att gällande regler efterföljs.
12 Öresundsförbindelsen
Miljöpartiet de gröna är motståndare till Öresundsförbindelsen.
Anläggningsarbetena är nu i full gång. I början av 1996 slog
Öresundskonsortiets miljöcontrollers larm om att de fastlagda villkoren
för muddringen inte hade följts. De siffror om spill vid muddringarna
som Öresundskonsortiet redovisade var inte signifikant säkerställda. Vi
anser att stränga miljökrav ska ställas på anläggandet av Öresundsbron
och att kontrollen av miljöprogrammen ska skärpas.
13 Miljözon i Östersjön
Vi föreslår att Sverige ska ta initiativ till att inrätta en miljözon i
Östersjön. För att fartyg ska få trafikera Östersjön ska de uppfylla högt
ställda miljökrav.
14 Hemställan
14 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samarbete mellan olika aktörer i
Östersjöområdet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att stödja utvecklingen av
kollektivtrafiksystemen i de baltiska staterna och Polen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en ledning för fossilgas från Norge över
Sverige till Finland och Baltikum inte får komma till stånd,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska satsningar på utveckling av alternativa
energisystem i Baltikum,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om torvanvändningen i Baltikum,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en viktig del av Östersjösamarbetet är att
varje land skall redovisa sin miljöskuld,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa ett system med miljöskatter på
kväveutsläpp från kommunala reningsverk,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att möjligheten att tillskapa vattenparlament
enligt fransk modell skall utredas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggande av demonstrationsanläggningar med
urin- och fekalieseparerade toaletter,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återskapande av våtmarker,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya regler för spridning av stallgödsel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige internationellt bör verka för en
begränsning av mängden tungmetaller,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förbättra återtagning och slutlig deponering
av gamla produkter som innehåller kvicksilver, bly och kadmium,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att intensifiera Sveriges internationella arbete
med att begränsa de långlivade organiska miljögifterna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljökvalitetsmål för metaller i fisk, andra
levande organismer och ytsediment i Östersjön,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetet med att ersätta skadliga kemikalier med
mindre skadliga,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kommunerna skall ges rätt att förbjuda
storskalig överledning av miljöfarligt avloppsvatten till reningsverk,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att verkningsfulla regler mot oljeutsläpp måste
införas i samband med den nya miljöbalken,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i det internationella oljeskyddsarbetet
verkar för att fjärrdetektion av olja skall upphöjas till att vara juridiskt
bindande,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla berörda svenska hamnar skall ha
mottagningsstationer för olja och annat kemikaliespill senast den 1 juli
1998,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att samordna åtgärderna beträffande
mottagningsanläggningar i hamnar,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regionvisa miljöatlaser som täcker hela
Sveriges kust skall ha redovisats senast den 1 januari 1988,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utreda
behovet av satellitbildsinformation för oljedetektion,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på dubbla skrov hos fartyg som anlöper
svenska hamnar,4
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillskapandet av en marin databas,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av inventeringsmetodiken för arter
och listning av angelägna inventeringar i de svenska havsområdena,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om artdatabankens angelägna arbete med att ta fram
rödlistor,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör
vara drivande för att motverka introduktion av främmande arter,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av teknik och metoder för att hindra
att organismer sprids via ballastvatten,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Öresundsförbindelsen,4
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att inrätta en
miljözon i Östersjön.
32.
Stockholm den 2 oktober 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Eva Goës (mp)
Per Lager (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Barbro Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Ewa Larsson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Annika Nordgren (mp)
Roy Ottosson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
1 Yrkandena 1-6 hänvisade till UU.
2 Yrkande 7 hänvisat till SkU.