Innehåll
1 Inledning
Östersjön är föremål för många olika intressen och intressekonflikter. Hårt utnyttjande av fiskeresurser, transporter av människor och gods, utvinning av olja och exploatering av kustområden är några exempel på hur vi utnyttjar Östersjön. De flesta miljöhoten med anknytning till havsmiljön är gränsöverskridande. Därför är det viktigt att bedriva och vidareutveckla internationellt samarbete kring Östersjön.
Sverige är det land som har den längsta kuststräckan mot Östersjön. En stor del av Östersjöns naturlax produceras i Sverige. Ungefär 50 % av Östersjöns gråsälar finns inom det svenska territoriet och ca 70 % av knubb- sälarna. Sveriges andel av den totala tillrinningen till egentliga Östersjön utgör knappt 6 %. Ryssland, Polen och Lettland står för den största delen av tillrinningen. Men de svenska kustområdena påverkas mest av vattnet från våra egna vattendrag.
2 Samarbete i Östersjöregionen
Det finns ett antal olika aktörer som arbetar med Östersjöfrågor och utveckling av regionerna kring Östersjön. I boken Actors around the Baltic Sea, som utgavs i maj 1996 listas de olika aktörer som är involverade i Östersjöfrågor. 27 organisationer arbetar med frågor som rör allmänt miljöskydd, 3 organisationer arbetar enbart med frågor som rör energi, inom jordbruks- och fiskeområdet finns 7 etablerade organisationer. För att det internationella arbetet med Östersjöfrågor ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt är det viktigt att aktörerna har god kunskap om vad de andra gör och att arbetet samordnas. Regeringen bör erbjuda mellanstatliga organisationer och andra aktörer som arbetar med Östersjöfrågor att samlas under en paraplyorganisation.
3 Möten och konferenser för samverkan inom Östersjöregionen
Östersjörådet som bildades 1992 är ett regionalt samarbetsforum. Medlemmarnas utrikesministrar sammanträder en gång om året. Med anledning av Sveriges ordförandeskap i rådet inbjöds ländernas regeringschefer till en konferens i Visby i maj 1996. Konferensen betonade särskilt samarbetet inom tre områden. Dessa följdes sedan upp vid utrikesministermötet i Kalmar i juli. Kalmarmötet anger en rad aktionsprogram, samlade under rubrikerna: ett mellanfolkligt program för politisk stabilitet och medborgarinflytande, en miljömässigt hållbar utveckling och ekonomisk samverkan och program för att återställa den ekologiska balansen i Östersjöområdet. I september hölls sedan en parlamentarikerkonferens i Riga, som i sin tur också poängterade andra viktiga områden som hur samarbetet kan underlättas när man anknyter till gemensam historia och likheter i kulturell bakgrund. Viktigt är också det folkliga engagemanget som växer när nationella och internationella NGO:s involveras i arbetet. Övergång till förnybar energi betonades, och konferensen beslutade att uppmana Council of the Baltic Sea States (CBSS) att varje år presentera en skriftlig rapport över de årliga aktionsprogrammen till de deltagande ländernas parlament.
4 Miljösatsningar i Östersjöstaterna
Bilparken i det forna Östeuropa växer nu oerhört snabbt. Fordonsbeskattningen är föga utvecklad i Polen och Baltikum. Detta leder till en oacceptabel stadsmiljö och utsläpp av bl.a. kväveoxider och koldioxid. Vi menar att denna utveckling måste bromsas på olika sätt. Vi anser att det är av stor vikt att stödja utvecklingen av kollektivtrafiksystemen i det forna Östeuropa bl.a. de baltiska staterna och Polen. Järnvägsförbindelserna utmed Östersjön måste byggas ut. Ett steg är utbyggnad av linjen Tyskland, Polen, S:t Petersburg. Utsläppen av föroreningar till luft och vatten bör minskas genom ekonomisk styrning.
Vi anser att planerna på en ledning för fossilgas från Norge över Sverige till Baltikum måste skrinläggas. Istället bör Sverige stödja utvecklingen av alternativa energisystem i de baltiska staterna. Omfattande satsningar på vindkraft och solenergi bör göras. Det finns goda möjligheter att öka användningen av biobränslen i Baltikum. Idag exporteras stora mängder torv från de baltiska staterna till olika västländer för att användas som bränsle och jordförbättringsmedel. Detta anser vi är helt oacceptabelt. Om torv över- huvudtaget ska användas som bränsle bör det användas inom de länder där det bryts, och då för att ersätta andra fossila bränslen under tiden som alternativa energisystem byggs upp.
Den svenska miljöskulden har tidigare redovisats i rapporter från Miljövårdsberedningen och i budgetpropositionen. Vi anser att en viktig del i Östersjösamarbetet är att varje land ska redovisa sin miljöskuld.
5 Miljötillståndet i Östersjön
Vattenutbytet mellan Nordsjön och Östersjön har varit mycket ringa under den senaste 20-årsperioden. Under januari 1993 flödade mycket syrerikt vatten in i Östersjön och följdes sedan av tre något mindre inflöden i december 1993 och mars 1994. Detta ledde till att syrevärden som inte uppmätts sedan 1930-talet uppmättes i Gotlandsdjupet under 1995. Byggandet av Öresundsbron kan komma att äventyra inströmningen av vatten till Östersjön.
Den största delen av fosfor, kväve och organiskt material från Sverige till havsområdena transporteras med vattendragen. De kommer från punkt- utsläpp uppströms, markläckage och atmosfärisk deposition. Detta utgör ca 75 % av fosforn och ca 90 % av kvävet. Andra källor är kustnära renings- verk, industri och fiskodlingar. Hur mycket näring som transporteras beror i första hand på mängden nederbörd per år. Den totala mängden kväve som tillförs till Östersjön har beräknats till ca 1 miljon ton per år. Det finns dock nya mätningar som tyder på att tillförseln från vissa baltiska floder har underskattats.
Både kadmiumhalten och kopparhalten har ökat signifikant i strömming fångad i södra Östersjön sedan 1980. Det är svårt att säkert säga vad det beror på. En förklaring är att markerna nu har blivit så sura att stora mängder metaller utlakas. Även halten av kvicksilver, som är en av de farligaste metallerna, visar en tendens att öka i strömming från Östersjön. Blyhalterna visar tecken på att minska, men inte i den grad som man kunnat vänta till följd av minskad blyhalt i bensinen i Europa.
De klorerade organiska kolvätena har särskilt drabbat Östersjön. Både PCB- och DDT-halterna minskar. De halter av DDT som nu återfinns i fisk härstammar troligen från luftutsläpp.
Årligen återfinns ett stort antal oljeskadade fåglar i de svenska havsområ- dena, främst i samband med olagliga oljeutsläpp.
6 Vattenparlament
I juli 1996 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utarbeta ett administrativt system för områdesvis hantering av vattenanknutna miljö- och resursfrågor. Utgångspunkten skall bl.a. vara de förslag till miljökvalitetsnormer som presenterats av Miljöbalksutredningen. Vi föreslår att möjligheten att inrätta regionala s.k. vattenparlament, enligt fransk modell, ska utredas. Frankrike är indelat i sex vattenområden där de olika floderna och deras tillrinningsområden utgör basen. På så sätt har man fått en områdesindelning som tillåter att man tar ett helhetsgrepp på vattenvårdsfrågorna och inte hindras av den splittring av ansvaret som den administrativa gränsen ofta innebär.
7 Övergödning
Den halvering av kvävenedfallet som är nödvändig med hänsyn till marken i södra Sverige är också önskvärd för havet. Därutöver måste de vattenburna utsläppen av kväve och fosfor minskas med minst 50 %. Miljösituationen i våra kustvatten är beroende både av tillståndet i det öppna havet och av utsläpp från land. I områden som har lågt utbyte med havet och stor belastning från land får de åtgärder som vidtas i Sverige stor effekt.
7.1 Avloppsreningsverk och våtmarker
Vi föreslår att ett system med miljöskatter på kväveutsläpp från kommunala reningsverk införs. Systemet bör vara utformat så att det står kommunerna fritt att välja metod för kvävereningen. Skatten skulle stimulera kommunerna att bygga ut kapaciteten för kvävereduktion. De kommuner som istället för att minska utsläppen från reningsverken anlägger våtmarker eller installerar lokalt omhändertagande av urin och fekalier skulle kunna få sina miljöskatter reducerade med den reningseffekt som detta beräknas ge.
En av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska tillförseln av kväve till haven är att återskapa våtmarker. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att stora arealer våtmarker, behöver återskapas och nyskapas. Det är viktigt att skärpa kontrollen av näringsämnen i det avrinnande vattnet från anlagda våtmarker. För att öka kunskaperna om våtmarkernas förmåga att reducera näringsämnen bör forskningen inriktas på bl.a. att förbättra kunskapen om avskiljningen av fosfor i våtmarkerna, studera hur våtmarker som är äldre än 10 år skiljer av kväve, utveckla metoder för skötsel av våtmarker samt analysera hur reduktionen av kväve och fosfor kan ökas vid stora vattenflöden.
Oxelösunds avloppsreningsverk saknar det biologiska steg som normalt används för att åstadkomma kväverening. Istället för en dyr utbyggnad av reningsverket har kommunen fått tillstånd att under en femårig försöksperiod pröva naturens egen förmåga att ta bort kvävet ur det i övrigt renade avloppsvattnet. Rent praktiskt innebär det att reningsverkets mekaniska och kemiska rening kompletteras med biologisk rening i form av en anlagd våt- mark. Vi anser att våtmarker som ett komplement till de nuvarande tre stegen mekanisk, kemisk och biologisk rening bör införas på fler ställen. På sikt bör det införas vid i stort sett alla reningsverk. Undantag kan då göras för reningsverk belägna i större städer, eller på andra ställen där det inte är möjligt att förlägga stora våtmarker i anslutning till reningsverket.
7.2 Demonstrationsanläggningar för alternativa toalettsystem
Vi föreslår också en satsning på demonstrationsanläggningar av urin- och fekalieseparerade toaletter såväl i Sverige som i Polen och de baltiska staterna. Kretsloppen av näringsämnen måste slutas och det är ett viktigt steg att genom demonstrationanläggningar uppmärksamma människor på att den nya tekniken finns och fungerar.
7.3 Läckaget av näringsämnen från jordbruket
En stor del av det kväve som tillförs Östersjön kommer från jordbruket. Det svenska jordbruket är idag inte långsiktigt hållbart. Under de senaste decennierna har jordbruket genomgått en snabb specialisering som varit möjlig eftersom man samtidigt ökat användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Användningen av handelsgödsel har gjort att djurhållningen har varit möjlig att koncentrera. I de djurtäta områdena med lätta jordar är problemen med kväveutlakning värst. I vår jordbrukspolitiska motion föreslår vi omfattande satsningar på ekologiskt lantbruk. Vi förordar ett lantbruk där djurhållningen är fördelad på fler brukningsenheter och mer jämnt fördelad över landet. Vi föreslår också kraftigt höjda miljöavgifter för kväve och kadmium i handelsgödsel.
Idag finns ett förbud i 7 § skötselförordningen mot spridning av stallgödsel och andra organiska gödselmedel under tiden 1 december-28 januari om inte nedbrukning sker till minst 10 cm samma dag. Det finns också ett visst förbud mot spridning av stallgödsel under tiden 1 augusti-30 november i de sydligaste länen samt längs kusten från Norge till Stockholms skärgård.
Vi föreslår att all spridning av stallgödsel förbjuds under vintern, samt att den tidsperiod som avses som vinter differentieras över landet. Dessutom föreslår vi att spridning på hösten endast ska vara tillåten på jordar som har lägre lerhalt än 25 % och endast till grödor som vall och höstoljeväxter.
7.4 Läckage av näringsämnen från skogsmark
Läckage av näringsämnen från skogsmark står för en allt större del av övergödningen av Östersjön. Kväveoxider, framförallt från vägtrafiken, deponeras från skogsmarken. Skogen kan inte ta upp hur mycket kväve som helst. Marken når till slut kvävemättnad och utlakningen ökar därmed. I Miljöpartiet de grönas motion om skogsbruk föreslår vi åtgärder i syfte att minska skogens miljöbelastning.
7.5 Vattenbruk
Vattenbruk utgör inte någon stor del av de totala utsläppen av närsalter till Östersjön som helhet. Men lokalt kan fiskodlingar ha stor betydelse. Eftersom halterna av kväve och fosfor i Östersjön ligger långt över de naturliga bakgrundsvärdena är det viktigt att minimera utsläppen från så många källor som möjligt. Vi föreslår att alla tillstånd för fiskodlingar bör omprövas efter 10 år.
8 Metaller
Östersjön tillförs metaller från försurade sjöar och vattendrag. Det är oerhört viktigt att hejda försurningen. Därför föreslår vi en ökad satsning på kalkningsverksamheten i vår motion med anledning av budgetpropositionen. Den totala mängden av metaller i varor, konstruktioner och avfallslager är mångfalt större än de kända utsläppen. De utgör ett potentiellt hot mot vår miljö. De åtgärder som behöver sättas in mot metallerna har allt mer kommit att förskjutas mot gamla produkter, avfallshantering och förorenad mark.
8.1 Internationellt arbete
Vi anser att Sverige bör agera för så långtgående internationella begränsningar som möjligt när det gäller tungmetaller och då främst kvicksilver, kadmium och bly. Det är också av största vikt att prioritera att de mål som satts i havskonventionerna också genomförs i praktiken. Arbete inom ECE/LRTAP och HELCOM för att minska utsläppen av såväl metaller som försurande ämnen till luft och vatten har stor betydelse för metallbelastningen i Östersjön. Sverige bör stödja introduktionen av blyfri bensin i länderna i Östeuropa.
8.2 Miljökvalitetsmål
Koncentrationerna av metaller får inte tillåtas öka ytterligare. Kunskaperna om metallernas biologiska effekter är mycket bristfälliga. Därför föreslår vi att följande miljökvalitetsmål införs.
För skydd av människors hälsa och hushållning med naturresurser får halten kvicksilver i fiskkött inte överstiga 0,5 mg/kg färskvikt.
För skydd av biologisk mångfald får halten av metaller i levande organis- mer och ytsediment i havet inte öka från 1990 års nivåer för i Östersjön.
På många håll i landet släpps tungmetaller ut som kan leda till förhöjda halter i mark- och vattenområden. Källan kan vara punktutsläpp, läckage från produkter eller läckage från avfallsdeponier och förorenade områden. Därför finns det anledning att minska utsläppen av metaller, ofta andra metaller än de mest miljöbelastande metallerna bly, kadmium och kvicksilver. Därför bör man sätta upp regionala eller lokala mål för utsläpp av metaller.
8.3 Kadmium i åkermark
Den svenska åkermarken innehåller en betydande mängd kadmium. I landets södra delar där både deposition från luften och gödselgivor är högst har tillförseln under lång tid varit 3-10 gånger högre än bortförseln. Medelhalten av kadmium i svensk matjord uppgår till 0,26 mg per kg torrsubstans. De högsta halterna finns i Skåne, Östergötland, Mälardalen och kring Storsjön i Jämtland. Kadmiumhalten i vetekärnor har fördubblats under 1900-talet och ligger i Skåne på i medeltal 0,08 mg per kg. Prover över gränsvärdet på 0,1 mg per kg kommer främst från Skåne och Mälardalen. I Miljöpartiet de grönas jordbrukspolitiska motion föreslår vi en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel, samt en avvecklingsplan för kadmium i handelsgödsel.
8.4 Återtagning och deponering
Det är också viktigt att förbättra återtagning och slutlig deponering av gamla produkter som innehåller kvicksilver, bly och kadmium. Detta bör ges regeringen till känna. En hel del metaller läcker också från gamla avfallsupplag. Det finns ett stort behov av att sanera dessa gamla upplag. I vår motion med anledning av budgetpropositionen föreslår vi därför en omfattande sanering av miljöskadade områden såsom gamla industriområden och avfallsupplag.
Metoderna för beräkning av metalltillförseln till Östersjön måste förbättras, så att åtgärderna kan sättas in där de gör störst nytta.
9 Organiska miljögifter
Antalet kemiska ämnen är mycket stort och ökar ständigt. Totalt finns det nära 15 miljoner kemiska föreningar beskrivna, men trots detta används ett begränsat antal kommersiellt. I Kemikalieinspektionens produktregister finns 50 000 kemiska produkter registrerade, vilka innehåller ca 20 000 kemiska ämnen.
Tillförseln av långlivade organiska ämnen till miljön upphör inte för att utsläpp från industrier och liknande gör det. Det förråd som byggts upp i avfallsupplag, sediment, mark och konstruktioner i samhället kommer att belasta miljön under lång tid framöver.
9.1 Krav på nya kemikalier
Nya långlivade organiska ämnen bör inte introduceras på marknaden och kraven på information om nya kemikalier bör skärpas. Sveriges internationella arbete med att begränsa de organiska miljögifterna bör intensifieras. Nationella och internationella program, för att övervaka långlivade organiska ämnen bör samordnas.
9.2 Substitutionsprincipen
Substitutionsprincipen infördes direkt i lagtexten i lagen om kemiska produkter till följd av en miljöpartimotion under mandatperioden 1988- 1991. Arbetet med att ersätta skadliga kemikalier med mindre skadliga pågår idag och det är viktigt att det arbetet påskyndas. I detta arbete är det viktigt att vidareutveckla kriterier för miljö- och hälsofarlighet, att kartlägga kemikalieanvändningen och alternativ som är bättre för miljön i olika branscher och för olika ändamål.
9.3 Begränsa utsläppen
Utsläppen av långlivade organiska ämnen från punktkällor måste begränsas ytterligare. Några särskilt viktiga branscher och områden är massaindustri, kemisk industri, metallverk, avfallsförbränning, aluminiumverk, träimpregnering och småskalig eldning. Omhändertagandet och den slutliga deponeringen av produkter, byggnadsmaterial m.m. som innehåller långlivade organiska material måste förbättras.
Många avfallsupplag och gamla industriområden är förorenade av orga- niska ämnen, därför är det viktigt att undersöka och åtgärda dessa gamla upplag.
Ett stort problem med dagens avloppssystem är att hushållens avlopp blan- das med miljöfarliga avlopp från industrier och verkstäder. Vi anser att endast sådant avloppsvatten som innehåller nedbrytbara ämnen ska ledas från industrier till kommunala reningsverk. Vi föreslår därför att kommunerna ska ges rätt att förbjuda storskalig överledning av miljöfarligt avloppsvatten till kommunala reningsverk.
9.4 Ytterligare forskning behövs
Det finns många frågeställningar beträffande stabila organiska föreningar som behöver belysas ytterligare. Det gäller bl.a. vilka lång- och kortsiktiga effekter som de organiska ämnena har och sambanden mellan övergödningen och miljögifternas omsättning.
Under senare år har exempelvis laxens reproduktionsförmåga kraftigt begränsats därför att upp till 90 % av ynglen dör i Östersjön. Laxsjukdomen M74 kan troligen kopplas till miljöföroreningar, och organiska miljögifter har nämnts som en möjlig orsak.
10 Utsläpp av olja och kemikalier
Bara runt Gotland påträffades förra året ca 25 000 fåglar som dött till följd av oljeutsläpp. Utifrån denna siffra kan man sluta sig till att minst 100 000 fåglar dött av oljeskador i Östersjön som helhet under året. Då ska man också ha i minnet att många fåglar övervintrar ute till havs. När de skadas av olja flyter de inte i land och kommer därmed inte med i statistiken för oljeskadade fåglar.
Mer omfattande oljeutsläpp skulle kunna få katastrofala följder för vissa sjöfågelbestånd. Några exempel på sårbara bestånd är den miljon alfåglar som övervintrar i vattnen söder om Gotland under vintern och beståndet av sillgrisslor från stora Karlsö som är speciellt sårbart under juni och juli då årsungarna, som ännu inte kan flyga, ligger ute till havs med föräldrarna. Under 1995 ökade antalet olagliga utsläpp av olja i Östersjön. Transporten av olja i Östersjön beräknas dessutom öka i framtiden. Ett annat problem är utsläppen av kemikalier från s.k. kemtankrar. Dessa utsläpp är ännu svårare att detektera.
10.1 Åtal för utsläpp av olja
Miljöpartiet de gröna har tidigare påtalat att åtgärder snarast bör vidtas för att effektivisera det rättsliga förfarandet när det gäller att beivra oljeutsläpp i bl.a. Östersjön. I Miljöpartiet de grönas motion om begränsningen av tillämpningen av svensk lag vad gäller vissa brott begångna på utländska fartyg presenteras flera förslag som syftar till att brott av denna typ ska leda till åtal.
I utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU17 Havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet anges att Miljöbalksutredningen särskilt bör undersöka olika möjligheter på det straffrättsliga området för att komma till rätta med föroreningen av den marina miljön. Problemen med oljeutsläpp från fartyg är stora varför vi anser att det är av yttersta vikt att verkningsfulla regler tillkommer på det här området.
10.2 Det internationella oljeskyddsarbetet
Det är också nödvändigt att det internationella oljeskyddsarbetet intensifieras. Vi anser att Sverige inom ramen för arbetet i IMO, HELCOM, OSPARCOM och Nordsjökonferensen ska verka för att fjärrdetektion av olja upphöjs till att utgöra juridiskt bindande bevisning för överträdelser av gällande regelsystem. Åtgärderna i de olika länderna runt Östersjön måste samordnas bl.a. beträffande mottagningsanläggningar i hamnar. Dessutom är det nödvändigt att genomföra informations- och utbildningsinsatser för att komma till rätta med problemen med utsläpp av olja och kemikalier till havs.
10.3 Heltäckande miljöatlaser
Vi anser att det är mycket viktigt att ha god beredskap vid olyckssituationer. Fortfarande saknas regionvisa s.k. miljöatlaser för delar av Sveriges kust. Dessa miljöatlaser är ett operativt hjälpmedel när det gäller beslut om insatser och hur dessa skall inriktas för att begränsa skadorna vid olje- och kemikalieolyckor vid Sveriges kust. Miljöatlasen redovisar också områden som är speciellt skyddsvärda. Arbetet med att ta fram regionvisa miljöatlaser måste intensifieras så att det finns sådana miljöatlaser som täcker hela Sveriges kust senast den 1 januari 1998.
10.4 Flygspaning och satellitbildinformation
Det finns ett nationellt mål för oljeskadeskyddet som innebär att oljeupptagning ska kunna påbörjas inom 8 timmar till sjöss och inom 4 timmar i kustzonen. Ny teknik gör det möjligt att snabbt upptäcka olja till havs. Eftersom olja har andra optiska egenskaper än vatten kan oljeutsläpp upptäckas med olika optiska metoder. Idag patrullerar Kustbevakningen totalt 2 500 timmar med tre plan utrustade med radar. Utöver detta sker optisk observation från fartyg. En av de nya metoder som skulle kunna tillämpas i de svenska vattnen är satelliter som tillsammans kan kartlägga vattenytan en gång per dygn. En fördel med denna metod är möjligheten att även små oljeutsläpp kan upptäckas. I Norge kombineras satellitspaning och spaning med flygplan och de norska erfarenheterna är mycket positiva.
Vi föreslår att Naturvårdsverket ges i uppdrag i samverkan med SMHI och övriga intressenter att utreda behovet av satellitbildinformation för olje- detektion och att det norska systemet för operativ samverkan mellan flyg- spaning och satellitbildinformation därvid studeras och analyseras.
Vi föreslår att samtliga berörda hamnar ska ha mottagningsstationer för olja och annat kemikaliespill senast den 1 juli 1998.Vi föreslår att krav på dubbla skrov ska ställas på fartyg som trafikerar svenska hamnar.
11 Biologisk mångfald
11.1 Marina naturinventeringar
Det råder en kunskapsbrist om den biologiska mångfalden i marin miljö. Det behövs grundläggande information om förekomsten av olika arter som är hotade och som är känsliga för mänskliga verksamheter och vilka ekosystem och biotoper som bör skyddas. Det är viktigt att sammanställa dokumenterad kunskap och att utveckla metodik för marina naturinventeringar. Därför bör Naturvårdsverket ges i uppdrag att i samarbete med bl.a. de marina forskningscentra utreda möjligheterna att tillskapa en marin databas för de svenska kust- och havsområdena.
De naturinventeringar som genomförts i de svenska havsområdena har i första hand skett i samband med etablering av marina reservat. De flesta svenska län och kommuner saknar planer för ett systematiskt genomförande av marina inventeringar. Därför bör en plan för inventering av olika biotoper tas fram. Planen bör innehålla analys och utvärdering av metoder samt en prioritering av olika kustområden. Därför förslår vi att Naturvårdsverket ges i uppdrag att, i samarbete med länsstyrelserna och de marina forskningscentra, arbeta fram ett program för utveckling av marin inventeringsmetodik samt lista angelägna inventeringar i de svenska havsområdena. Rödlistor för marina växter och djur bör utarbetas av artdatabanken. Det är angeläget att ta fram rödlistor för makroalger och evertebrater och att revidera rödlistan för fiskar. Därför är det mycket viktigt att artdatabankens arbete med att ta fram rödlistor får fortsätta. En översiktlig analys har genomförts som ett underlag till de aktionsplaner för biologisk mångfald som presenterades av Naturvårdsverket m.fl. myndigheter i november 1995. Behovet av att arbeta vidare med detta och därvid på ett enhetligt sätt analysera varje arts behov av livsmiljö är stort.
11.2 Marina reservat
I Miljöpartiet de grönas motion om biologisk mångfald föreslås att arbetet med inrättandet av marina reservat skyndsamt fördjupas, konkretiseras och påskyndas. Dessutom anges att den nyligen presenterade planen "Marina reservat i Sverige" skyndsamt måste realiseras, men också kompletteras, speciellt beträffande grunda kustområden med exempelvis mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar. Vi föreslår även en översyn av de skyddsinstitut som finns i naturvårdslagen. Frågan om de är tillräckliga ska belysas och om så inte är fallet ska förslag till nytt skyddsinstitut presenteras.
11.3 Främmande arter
Många nya arter har introducerats i de svenska havsområdena via den internationella sjöfarten. De främmande arter som sprids kommer dels från påväxt på skrov etc., dels från ballastvatten. Detta är speciellt allvarligt för Östersjön. Problemen med introduktion av främmande organismer har även rönt stor uppmärksamhet i det internationella arbetet under senare tid. IMO (International Maritime Organisation) har t.ex. presenterat frivilliga riktlinjer för hantering av ballastvatten. Vi anser att Sverige i internationella sammanhang ska vara drivande för att motverka oönskade introduktioner, i första hand för Östersjön (HELCOM) och Nordsjön (OSPARCOM), men på längre sikt även inom EU och globalt. De frivilliga riktlinjer som IMO utvecklat för hantering av ballastvatten är inte tillräckliga. Det behöver ske en utveckling av metoder och tekniska lösningar för att förhindra att organismer sprids med ballastvatten. Åtgärderna måste samordnas internationellt, såväl för den befintliga fartygsflottan som för nya fartyg. För att minska problemen med introduktion av främmande arter i havsområden krävs dels tekniska lösningar, dels en effektiv övervakning av att gällande regler efterföljs.
12 Öresundsförbindelsen
Miljöpartiet de gröna är motståndare till Öresundsförbindelsen. Anläggningsarbetena är nu i full gång. I början av 1996 slog Öresundskonsortiets miljöcontrollers larm om att de fastlagda villkoren för muddringen inte hade följts. De siffror om spill vid muddringarna som Öresundskonsortiet redovisade var inte signifikant säkerställda. Vi anser att stränga miljökrav ska ställas på anläggandet av Öresundsbron och att kontrollen av miljöprogrammen ska skärpas.
13 Miljözon i Östersjön
Vi föreslår att Sverige ska ta initiativ till att inrätta en miljözon i Östersjön. För att fartyg ska få trafikera Östersjön ska de uppfylla högt ställda miljökrav.
14 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan olika aktörer i Östersjöområdet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att stödja utvecklingen av kollektivtrafiksystemen i de baltiska staterna och Polen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ledning för fossilgas från Norge över Sverige till Finland och Baltikum inte får komma till stånd,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska satsningar på utveckling av alternativa energisystem i Baltikum,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om torvanvändningen i Baltikum,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en viktig del av Östersjösamarbetet är att varje land skall redovisa sin miljöskuld,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett system med miljöskatter på kväveutsläpp från kommunala reningsverk,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten att tillskapa vattenparlament enligt fransk modell skall utredas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av demonstrationsanläggningar med urin- och fekalieseparerade toaletter,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återskapande av våtmarker,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya regler för spridning av stallgödsel,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige internationellt bör verka för en begränsning av mängden tungmetaller,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra återtagning och slutlig deponering av gamla produkter som innehåller kvicksilver, bly och kadmium,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att intensifiera Sveriges internationella arbete med att begränsa de långlivade organiska miljögifterna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökvalitetsmål för metaller i fisk, andra levande organismer och ytsediment i Östersjön,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetet med att ersätta skadliga kemikalier med mindre skadliga,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall ges rätt att förbjuda storskalig överledning av miljöfarligt avloppsvatten till reningsverk,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verkningsfulla regler mot oljeutsläpp måste införas i samband med den nya miljöbalken,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i det internationella oljeskyddsarbetet verkar för att fjärrdetektion av olja skall upphöjas till att vara juridiskt bindande,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla berörda svenska hamnar skall ha mottagningsstationer för olja och annat kemikaliespill senast den 1 juli 1998,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samordna åtgärderna beträffande mottagningsanläggningar i hamnar,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regionvisa miljöatlaser som täcker hela Sveriges kust skall ha redovisats senast den 1 januari 1988,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utreda behovet av satellitbildsinformation för oljedetektion,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på dubbla skrov hos fartyg som anlöper svenska hamnar,4
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillskapandet av en marin databas,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av inventeringsmetodiken för arter och listning av angelägna inventeringar i de svenska havsområdena,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om artdatabankens angelägna arbete med att ta fram rödlistor,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i internationella sammanhang bör vara drivande för att motverka introduktion av främmande arter,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av teknik och metoder för att hindra att organismer sprids via ballastvatten,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Öresundsförbindelsen,4
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att inrätta en miljözon i Östersjön. 32.
Stockholm den 2 oktober 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Eva Goës (mp)
Per Lager (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Barbro Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Ewa Larsson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Annika Nordgren (mp)
Roy Ottosson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
1 Yrkandena 1-6 hänvisade till UU. 2 Yrkande 7 hänvisat till SkU.
3 Yrkande 9 hänvisat till BoU.
4 Yrkandena 24 och 30 hänvisade till TU.