God miljö är en förutsättning för god ekonomi
Regeringens uttalade ambitioner att Sverige ska bli ett föregångsland för att skapa en hållbar samhällsutveckling avspeglas på intet sätt i budgeten. Här skärs istället på ett sätt som Miljöpartiet de gröna finner absolut oacceptabelt och som visar att det saknas en konkret vilja bakom orden. Jämfört med budgeten 1.7 1995-31.6 1996 har 30 % skurits bort. Likafullt fortsätter regeringen att skära i anslagen till Naturvårdsverket, miljöövervakning, kalkningsverksamhet m.m. i budgeten 1997 och i beräkningarna för 1998 och 1999. Miljöpartiet de gröna anser inte bara att de indragna medlen ska återläggas. Vi anser dessutom att anslagen ska förstärkas ytterligare. Likaså är det hög tid att säkerställa de sista urskogarna och naturskogarna i Sverige, liksom våtmarker, ädellövskogar med flera hotade biotoper, som bör avsättas som naturreservat och ingå i Natura 2000. Även anslaget till återställande av miljöskadade områden behöver förstärkas kraftigt. Totalt anslår Miljöpartiet de gröna 900 miljoner kronor utöver regeringens förslag under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård för budgetåret 1997. För 1998 och 1999 beräknas 961 miljoner kronor respektive 980 miljoner kronor. Genom vårt förslag att införa en naturvårdsavgift i skogsbruket förstärks satsningarna ytterligare för 1999 och framåt.
Miljösatsningarna i Miljöpartiet de grönas budget finns även på andra anslag än anslag under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Våra samlade satsningar på miljön återfinns i en särskild partimotion.
Miljön som överordnad fråga
Trots att hänsyn till miljön och hushållning med naturresurser är klart övergripande frågor behandlas de inte som sådana i riksdagens beslutsfattande. Själva basen för samhällsutveckling och välstånd är en god hushållning med naturresurser. Ofta kan det dröja lång tid från det att naturens gränser har överskridits till dess att vi kan se de negativa effekterna. Försurningen är ett exempel på detta. Från början kan marken försvara sig genom sin buffringsförmåga, men till slut faller pH-värdet, giftiga metaller löses ut och växter och djur dör. Vi anser att miljöpolitiken ska behandlas som ett överordnat område i politiken. En jämförelse kan göras med finanspolitiken. Förslag inom olika politikområden som påverkar ekonomin inordnas under den ekonomiska politiken. Därför har Finansdepartementet och riksdagens finansutskott en särställning.
Miljökonsekvenser är lika övergripande som de ekonomiska, men i ett ännu längre tidsperspektiv. Om kommande generationers möjligheter till hållbar utveckling förstörs så sker heller ingen ekonomisk utveckling i fram- tiden. Därför föreslår vi att förslagen i offentliga utredningar och proposi- tioner ska analyseras utifrån förväntade effekter på miljön.
Naturvårdsverket har till uppgift att rapportera tillståndet i naturmiljön. Verket identifierar miljöstörningar och relaterar dem till olika samhällssekto- rer. Vi föreslår att Naturvårdsverket dessutom ska göra en bedömning av vilka sektorer som ska prioriteras när det gäller att minska de olika utsläppen.
Miljöbalken - en samlad och skärpt miljölagstiftning
Miljöpartiet de gröna väckte idén om en miljöbalk redan i sittt första partiprogram 1982 och i riksdagen 1989. Den nya miljölagstiftningen ska bli lättare att använda och mer överskådlig. Lagstiftningen måste bli heltäckande och i stor utsträckning samordnas. Kravnivåer, straffrätt m.m. måste bli enhetliga. Miljöbalksutredningens huvudbetänkande som presenterades sommaren 1996 remissbehandlas under hösten. Vi kommer vid behov att presentera våra förslag då propositionen om en ny miljöbalk föreläggs riksdagen våren 1997 och lägger därför inte en särskild motion i ämnet nu.
Följ upp miljömålen och revidera åtgärderna!
Riksdagen har fattat beslut om ett antal nationella miljömål. Naturvårdsverket, som nu genomför en genomgång av samtliga miljömål i propositioner och skrivelser, anger att antalet miljömål uppgår till närmare 170 stycken i september 1996. Vissa målsättningar som täcker samma områden kommer att gallras bort och listan kompletteras med miljömål i propositioner inom andra ämnesområden än miljö. Målen har beslutats vid skilda tillfällen under årens lopp och återfinns i en rad olika propositioner och regeringsskrivelser. Det rör sig om allt från övergripande mål med inriktningen av miljöpolitiken till mer eller mindre konkreta mål om olika detaljeringsnivåer, om begränsning av utsläpp eller minskad användning av olika miljöstörande ämnen, om miljöarbetet inom olika samhällssektorer osv. I vilket sammanhang målen ska behandlas anges ofta inte speciellt tydligt. Nya mål tillkommer successivt och gamla mål byts ut, upphör eller ändras. Målen har olika karaktär och skiljer sig åt i precisionsgrad. De mål som är kvantitativt angivna och anger tidpunkt för när målen ska vara uppnådda är relativt lätta att urskilja och följa upp. Det är däremot svårare att avgöra vad som bör hänföras till de mer övergripande målen. I dagsläget konstateras bara att många av miljömålen inte uppfylls. Vi anser att uppföljningen av de antagna miljömålen måste bli tätare och kombineras med revidering av beslutade och nya åtgärder, om man kan se att målen inte kommer att uppnås. Handlingsplanerna måste vara konkreta och tidsbestämda.
Vi kan nu konstatera att de flesta målen för miljön inte uppfylls, trots att de flesta formulerades redan under mandatperioden 1988-1991 och borde ha reviderats och skärpts sedan dess. Från att internationellt ha varit ett före- gångsland har Sverige blivit en eftersläntrare i miljöpolitiken. Tillväxten inom miljöbranschen uppvisar påtagligt lägre tal för Sveriges del än inom OECD i genomsnitt. Miljökraven måste nu ses som en av de viktigaste driv- krafterna för ekonomisk utveckling. De ger inte bara en bättre miljö, de skapar också ett förändringstryck som leder till effektivare och mer ekono- misk användning av naturresurser och arbetskraft. Miljöbranschen är en bransch i tillväxt med stora och växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k. grön skatteväxling skapas förutsättningar för minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och fortsatt välfärd. Revidering och uppföljning av miljömålen är en mycket viktig del av såväl miljöpolitiken som den ekonomiska politiken.
De uppsatta miljömålen måste mer än idag genomsyra och styra alla poli- tiska beslut. Därför välkomnar vi den översyn av miljömålen som nu genomförs av Agenda 21-kommittén. Kommittén utgår från hur målen är formulerade och vilka konsekvenser de kommer att få för olika aktörer och näringar. Syftet är att skapa modeller för en bättre uppföljning av de nationella målen. I många fall är uppsatta mål inte anpassade efter vad naturen tål, utan efter vad som ansågs möjligt att nå då målet formulerades. För att nå ett ekologiskt hållbart samhälle med förutsättningar till ett gott liv även för framtida generationer krävs egentligen betydligt mer långtgående mål och åtgärder.
I Naturvårdsverkets senast publicerade genomgång av miljömålen i rapporten Hur gick det sedan? från 1995 studeras hur nio nationella miljömål uppfylls. De mål man har valt angavs vara aktuella vad beträffar tidpunkt för måluppfyllelse och de har helt olika karaktär. Vi väljer här att föreslå åtgärder för några av målen.
Kemikaliesamhället
Vi lever i kemikaliernas tidsålder. De ämnen som naturligt omger oss har cellerna i olika djur- och växtarter haft årmiljoner på sig att anpassa sig till. Det senaste seklet har det spridits en mängd nya kemikalier i miljön, kemikalier som ingen från början kunde tro skulle vara farliga.
Idag vet vi bättre. Vi vet att många kemikalier har hög giftverkan, att de anrikas i näringskedjor, bildar nedbrytningsprodukter vars egenskaper inte är kända och kan härma enzymer och hormoner. Många ämnen är cancerogena eller mutagena och många lagras i det levande. Även tungmetaller orsakar miljöproblem och anrikas i näringskedjor. Dagens miljöproblem är ofta fel ämne på fel plats och i fel koncentration. Att allting sprider sig och att ingenting försvinner är sanningar som leder till eftertanke.
Kemikaliespridningen har lett till stora miljöproblem. Listan på kemikalier som spritts av människan och som lett till omfattande miljöproblem kan göras lång. Den omfattar bl.a. DDT, PCB, freoner, nonylfenol, klorerade lösningsmedel och tungmetaller. Det finns idag ungefär 15 000 kemiska ämnen på den svenska marknaden, och över 100 000 internationellt. Strömmen av nya kemiska ämnen och produkter som kommer in på marknaden är så strid att det är omöjligt att granska ens en bråkdel av dem.
Kemikaliesamhället påverkar även människans hälsa. Allergier hos barn blir allt vanligare i västvärlden. I vissa områden och åldrar är det nästan mer normalt att vara allergisk eller överkänslig än att inte vara det. Miljöpartiet de gröna har lyft fram allergifrågan i många olika sammanhang. Frågor om allergi behandlas i en separat motion.
Stärk substitutionsprincipen och tillämpa försiktighetsprincipen!
Det går inte alltid att förutse de ekologiska sambanden. En tusendels ökning av ett giftigt ämne kan få till följd att ett helt ekosystem slås ut. Därför får brist på vetenskaplig säkerhet inte vara ett skäl att skjuta upp åtgärder mot miljöförstöring eller återställande av en skadad miljö. Försik- tighetsprincipen måste vara ledande. Principen att hellre fälla än fria måste tillämpas för tillsatser och utsläpp som vi inte säkert vet är anpassningsbara i naturens kretslopp.
Det är dags för regeringen att ta de steg som krävs för att substitutions- principen i 5 § lagen om kemiska produkter, ska kunna utnyttjas effektivare. Många ämnen är svårnedbrytbara, bioackumuleras och är toxiska. Dessa och andra egenskaper borde i sig utgöra kriterier nog för att ämnena inte skulle få användas. Dessa förslag återfinns i en särskild motion om kemikalier, liksom krav på åtgärder för grupper av och enskilda kemikalier.
Naturvårdsverkets redovisning Hur gick det sedan? 1995 omfattade några mål inom kemikalieområdet. Resultatet är nedslående.
Miljömål för stabila organiska ämnen
I proposition 1990/91:90 anges: "Utsläppen av stabila organiska ämnen skall begränsas, så att de till sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada. Åtgärder för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen från industrin prioriteras. Stabila organiska och miljöskadliga ämnen skall på sikt inte få förekomma i miljön."
Enligt Naturvårdsverket är det idag inte möjligt att avgöra vid vilken utsläppsnivå miljön inte tar skada av stabila organiska ämnen. Men att såväl lax som tumlare i Östersjön är påverkade av sådana ämnen, ofta klorerade, det blir man nu allt säkrare på. Laxsjukdomen M74 slog i år ut fler laxyngel än förra året.
Miljöpartiet de gröna anser att det är hög tid med avvecklingsplaner och slutanvändningsår för ämnen inom denna grupp.
Miljömål för användning av kadmium
I proposition 1990/91:90 anges: "Insamlingsmålet för försålda och lösa fast monterade nickelkadmiumbatterier skall vara 90 %."
Målet har inte uppnåtts. Insamlingsmålet för nickelkadmiumbatterier är inte tidsangivet i propositionen. Batteribranschen har själv åtagit sig att komma upp i en insamlingsnivå motsvarande 90 % till juni 1995, men hade då bara nått upp till nivån 35 %. Kadmium är en tungmetall som borde försvinna. Årligen framställs ungefär 18 000 ton kadmium, varav två tredjedelar används i batterier. Även nickel och kvicksilver finns i batterier. Det är viktigt att de inte ersätts med andra metaller, till exempel sällsynta jordartsmetaller som lantanin, som kan komma att orsaka nya hittills okända miljöproblem. Vår syn på producentansvaret för batterier redovisas i en separat motion.
Miljömål för vattenföroreningar
I proposition 1990/91:90 anges: "Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag samt grundvatten som vattentäkt."
Målet, som inte är tidsbestämt, har hittills inte uppnåtts. På vissa ställen i landet förekommer såväl nitrat som bekämpningsmedelsrester i grundvattnet. Att det kan ta många år innan kemikalier återfinns i grundvattnet visar det faktum att man i år funnit bekämpningsmedlet atrazin i en brunn, trots att atrazin varit förbjudet att användas sedan 1989 i Sverige. I Danmark är problemen med grundvattnet så stora att man övervägt att köpa in jordbruksmark runt städer för att slippa tillförseln av lättlösliga nitrater från handelsgödsel.
Problemen med övergödning härrör från utsläppen av kväve och fosfor. I en del kommuner byggs nu våtmarker för att biologiskt reducera mängden kväve innan vattnet når recipienten. Erfarenheter från Oxelösund tyder på att reduktionen till och med varit högre än förväntat. Miljöpartiet de gröna anser att det nu är tid att införa ett fjärde steg i reningsverk: våtmarken. Vi utvecklar detta vidare i en separat motion om Östersjön.
Luft
Växthuseffekten och tillhörande klimatförändring är nu ett faktum. Temperaturen stiger långsamt men säkert på jorden och extrema vädersituationer uppkommer alltmer frekvent. Man har observerat en global ökning av temperaturen med 0,5 grader de senaste 100 åren. Enligt en rapport från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) 1995 finns redan idag tecken som tyder på påverkan på klimatet av mänskliga aktiviteter. Alla modeller pekar på en kraftig uppvärmningseffekt under de kommande 100 åren.
Problemet med luftföroreningar måste naturligtvis lösas globalt, men först när varje land kan minska sina utsläpp i tillräckligt stor omfattning finns en lösning inom räckhåll.
Vi anser att de miljömål för luftföroreningar som Sverige har antagit är för låga. Det enda miljömål beträffande luftföroreningar som uppnåtts är svavelmålet. Som ovan anförts har miljömålen inte varit styrande för politiska beslut, som påverkat dem, till exempel beträffande trafikpolitiken. Alla beslut som påverkar målen för luftkvalitet och luftutsläpp borde kon- sekvensanalyseras utifrån miljömålen innan beslut fattas. Sådan miljökon- sekvensbeskrivning skall finnas i beslutsunderlaget. På så sätt visar regeringen att man menar allvar med målsättningen att bli ett föregångsland på väg mot ett hållbart samhälle.
Miljömål för utsläpp av svaveldioxid
I proposition 1990/91:90 anges: "De svenska svavelutsläppen skall minska med 80 % mellan 1980 och 2000." Det är en skärpning av det första nationella miljömålet som innebar att "svavelutsläppen skall minska med 65 % mellan 1980 och 1995", i proposition 1984/85:127.
65-procentsmålet för svavelutsläppen har uppnåtts. Det finns även goda förutsättningar att lyckas nå en 80-procentig sänkning till år 2000.
Miljömål för utsläpp av kväveoxider och ammoniak
I proposition 1990/91:90 anges: "Kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % mellan 1980 och 1995 och ammoniakavgången från jordbruket skall minska med 25 % till 1995 i södra och västra Götaland."
Målet att minska kväveoxidutsläppen med 30 % till 1995 jämfört med 1980 har inte uppnåtts. Under perioden 1980-1994 minskade utsläppen bara med 13 %. Målet för ammoniak har heller inte uppnåtts. Endast vissa av de föreslagna åtgärderna har genomförts och då i ett sent skede.
Buller eller snarare rätten till tystnad
Landsbygd
Tystnad börjar bli en bristvara i Sverige, även utanför tätorter. Områden där enbart naturens ljud hörs, som fågelsång och vindens sus, är oerhört viktiga för människor och allt fler söker sig till sådana trakter för rekreation. Buller från bilar, flygplan och andra motorer tränger långt in i områden som borde vara tysta. Många upplever buller som ett ständigt "gnag i själen". I områden som fjällen och skärgården, där möjligheterna finns att få uppleva enbart naturens ljud, är det därför viktigt att skapa tysta områden utan motorbuller. I Miljövårdsberedningens betänkande Hållbar utveckling i landets fjällområden (SOU 1995:100) föreslås inrättande av tysta områden, vilket Miljöpartiet de gröna framhållit som mycket angeläget i en motion med anledning av regeringens proposition 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden.
Miljövårdsberedningen har även fått i uppdrag att studera skärgården. Vi anser det lika viktigt att motsvarande tysta områden tillskapas här som i fjällen, vilket bör ges regeringen till känna.
Sverige är ett land med många mindre sjöar. Hit söker sig människor för bad och rekreation. Tystnad, det vill säga inget motorbuller, borde kunna råda här. Att förbjuda bullrande båtmotorer i sådana sjöar har visat sig mycket svårt för kommuner. Båtmotorer som drivs med fossila drivmedel är inte vänliga mot miljön och de smådjur som lever i vattnet. Buller transporteras dessutom såväl ovan som under vatten och torde påverka den biologiska mångfalden, som tidigare levt i en värld där även små ljud för kontakt har kunnat uppfattas. Vi anser att det borde vara möjligt att förbjuda bullrande båtmotorer i mindre sjöar.
Tätort
I tätorter finns gränsvärden och mål för hur mycket buller människor anses få tåla. I proposition 1990/91:90 anges: "En utgångspunkt för miljöarbetet har varit att begränsa buller till nivåer som inte fysiskt eller psykiskt skadar människors hälsa." Åtgärdsmålet är att "buller i tätorter bör minska till nivåer under Naturvårdsverkets nuvarande riktlinjer". Tidpunkt för när målet ska vara uppnått anges inte. I proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot buller angavs målnivån 55 dBA för god miljö i tätorter. Naturvårdsverkets riktlinjer innehåller målnivåer i dBA på kort och lång sikt för trafikbuller från vägtrafik, flyg och tåg.
Det kortsiktiga målet 70 dBA utomhus från vägbuller till år 2000 kommer inte att nås. När det gäller det långsiktiga målet 55 dBA utomhus i alla bostadsområden finns idag inte teknik som klarar detta mål, med bibehållen infrastruktur. Det långsiktiga målet inomhus bedöms möjligt att nå under en rimlig tidsperiod.
Bullerdämpning hos maskiner och motorer och bullerbekämpning måste vara ett av regeringen prioriterat område.
Återslut materialströmmarna och minska resursslöseriet!
Vårt samhälle är inte uthålligt eftersom det till mycket stor del baseras på linjär resurshantering.Vi förbrukar stora mängder ändliga råvaror och lämnar efter oss såväl utsläpp till luft och vatten som avfall. Vi anser att det är nödvändigt att återsluta industrisamhällets materialströmmar liksom växtnäringsflödena från jord- och skogsbruket. Vi anser att restprodukterna inte får tillåtas öka i naturen. Samhället måste vara ekologiskt uthålligt vilket innebär att vi måste leva inom naturens ramar. De åtgärder för att förbättra miljön som vi måste vidta kan inte baseras på vad som är politiskt möjligt utan på vad som ur naturvetenskaplig synvinkel är nödvändigt. Kommande generationers hälsa och välstånd måste värderas högre än dagens masskonsumtion. Det är viktigt att vi får en politik som förändrar konsumtionsmönster för att ett samhälle i ekologisk balans ska bli möjligt. Vi anser att förutsättningarna för detta är en ekonomisk politik där miljöskatter och skatteväxling spelar en dominerande roll, att försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen fasar ut varor och kemikalier, som inte hör hemma i ett sådant samhälle. Förslösandet av naturresurser måste upphöra.
Producentansvaret, som införts, har visat sig ha en del brister. I många kommuner sänks ambitionsgraden i och med att de olika materialbolagen numer ansvarar för insamlingen. Det lokala politiska initiativet har försvunnit och frågor om återvinning har centraliserats på ett olyckligt sätt. I och med införandet av en avfallsskatt för deponerat avfall hamnar många kommuner med egen deponi i ett dilemma. Om materialåtervinningen fungerar dåligt på grund av materialbolagens agerande riskerar glas, papper och annat att hamna i den fraktion som kommuner omhändertar och kan då drabbas av avfallsskatt samtidigt som den kommunala möjligheten att samla in dessa fraktioner försvunnit. En genomgång av hur producentansvaret fungerar idag och förslag till åtgärder belyses i en särskild motion.
Miljömål för avfall till slutbehandling
I proposition 1989/90:100 anges: "Förbränning och deponering av osorterat avfall skall i allt väsentligt ha upphört vid utgången av år 1993."
Målet har inte uppnåtts. För att kunna uppnå målet krävs att sorteringen byggs ut och att återvinningsteknik och behandlingsmöjligheter för de utsorterade materialen utvecklas.
Miljömål för återtagande av dryckesförpackningar
I proposition 1989/90:100 anges: "Återtagningsmålet för dryckesförpackningar skall vara minst 90 %."
Målet har delvis uppnåtts. Det har uppnåtts för aluminiumburkar och 33 cl-flaskor, men däremot inte för PET-flaskor.
Bevara den biologiska mångfalden!
Termen biologisk mångfald får inte bli ytterligare en ingrediens i miljöprosan samtidigt som biotoper med rödlistade arter förstörs och försvinner under debattens gång. Det skulle leda till att populationerna av de hotade arterna minskar. Artdatabankens listor över hotade arter visar inte bara vilka arter som är hotade utan beskriver också på ett föredömligt sätt hoten. Det finns alltså ett kunskapsunderlag idag för att vidta åtgärder. I många fall är skydd av biotopen enda utvägen, i andra fall kan särskilda hänsyn räcka. För många arter är dock hoten akuta och det är bråttom.
Den biologiska mångfalden i Sveriges skogar befinner sig i kris. Mindre än 5 % av våra skogar är ur- eller naturskogar. Många innehåller arter som är unika i världen. 1 700 av skogens växt- och djurarter missgynnas av det moderna skogsbruket. Trots kunskaper avverkas skogar med akut hotade arter. Det är en skam för landet att Sveriges regering inte anser att vi har råd att spara ens det värdefullaste vi har. De medel som anslås förslår inte alls och i brist på medel tvingas länsstyrelserna idag ge klartecken till avverkning trots beräkningar som visar att urskogen och de hotade arterna är utrotade inom 5 år, om avverkningarna fortgår i nuvarande takt.
Likaså bedrivs jakt i Sverige på arter, som finns med på hotlistan. Även i det konventionella jordbruket krymper livsutrymmet för många arter, såväl blommor som organismer i jorden, insekter och fåglar. Näringskedjorna bryts och vi blir biologiskt fattigare. Tidigare vanliga arter i kulturlandskapet som tofsvipa blir allt ovanligare.
Sverige har skrivit under en rad internationella konventioner som berör den biologiska mångfalden, till exempel Bernkonventionen, Ramsarkonven- tionen och Riokonventionen. Även EU:s fågeldirektiv och habitatdirektiv påverkar den biologiska mångfalden.
Skydd av biologisk mångfald handlar dels om skydd av de hotade arterna, dels om skydd av biotoper och livsförutsättningar för de mer vanliga arterna. Många relativt vanliga arter, till exempel enkelbeckasinen och gråsparven, minskar kraftigt i antal. Det är ytterst angeläget att orsaken till sådana reduktioner i populationer utreds för att nödvändiga beslut skall kunnas fattas för att hindra förändringen. Hoten mot den biologiska mångfalden är många och just minskningen hos arter som är mer vanliga bör ses som varningssignaler om att någon förändring i miljön kan vara för handen. Dessa och flera frågor och förslag till åtgärder presenteras i Miljöpartiets partimotioner om biologisk mångfald och skogsbruk.
Ett av de av Naturvårdsverket granskade målen rör den biologiska mång- falden.
Miljömål för biologisk mångfald
I proposition 1990/91:90 anges: "Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen bevaras så att i landet förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd."
Målet kommer inte att uppnås. Idag är vi långt ifrån målet att upprätthålla den biologiska mångfalden knuten till t.ex. ädelskogens ekosystem. Detta grundas på situationen för de rödlistade arterna och föroreningsbelastningen. Även i det vanliga skogsbruket bedrivs skogsbruk på ett sådant sätt att antalet hotade arter minskar.
Vi förordar ett ekologiskt uthålligt lantbruk och skogsbruk som bevarar den biologiska mångfalden. Det finns många skäl att skydda den biologiska mångfalden. Gener och arter som en gång gått förlorade kan inte återskapas. Vilda arter har rätt att samleva med oss på jorden. Vi har inte rätt att utrota dem. Framtida generationer ska ha samma förutsättningar vad gäller naturresurser som vi. Arter och ämnen i naturen som vi inte känner till idag kan i framtiden bli viktiga resurser.
Slutsatser
Åtgärderna är inte tillräckliga
En genomgång visar att tillräckliga åtgärder inte vidtagits för att uppnå målen. Strategin med miljömål blir verkningslös, om inte åtgärdsplaner och en stram och kritisk utvärdering genomförs. I det fortsatta miljöarbetet måste processen stramas upp och miljömålen få en mycket större genomslagskraft på alla politiska beslut. När det uppstår målkonflikter måste möjligheten att genomföra miljömålen vara avgörande. Exemplen på målkonflikter är många, t.ex. skogsbruk kontra biologisk mångfald och trafik kontra luftkvalitet.
Använd ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken!
Ekonomiska styrmedel skapar incitament för utveckling av miljöteknik och kan användas för att snabba på processen att bli av med t.ex. farliga kemikalier. I Miljöpartiets motion om skattepolitiken ges en rad förslag till ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Vi anser att en långtgående skatteväxling måste komma till stånd och att trafiken måste betala sitt fulla samhällsekonomiska kostnadsansvar.
Sluta subventionera ohållbara projekt!
Öresundsbron och Dennispaketet är exempel på projekt som är klart olönsamma om miljökostnaderna vägs in. Vägarna medför direkta miljöeffekter där de dras fram och bidrar även till en ökning av den totala biltrafiken. Ett annat tydligt exempel är kärnkraften. Vi förordar en satsning på samhällsekonomiskt lönsamma miljöinvesteringar t.ex. biobränslen, vindkraft, solvärme, energieffektivisering och järnvägar. I de samhällsekonomiska investeringskalkyler som används vid olika vägprojekt måste även miljöeffekterna av investeringen vägas in.
Miljöpartiets budgetförslag för budgetåret 1997
Regeringens uttalade ambition att vara vägledande för att skapa ett hållbart samhälle måste avspegla sig i budgeten. Miljöpartiet de gröna har inte accepterat den urholkning som redan har skett på miljöns område och kan heller inte acceptera de besparingar som nu föreslås. Miljöskulden till kommande generationer fortsätter att öka med den ekonomiska och ekologiska politik som förs idag. Den trenden måste brytas för att talet om ett hållbart samhälle skall bli annat än tomma ord.
Totalt anslår Miljöpartiet de gröna 900 miljoner kronor utöver regeringens förslag under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård för budgetåret 1997. För 1998 och 1999 beräknas 961 miljoner kronor respektive 980 miljoner kronor. Genom förslaget att införa en naturvårdsavgift i skogsbruket förstärks satsningarna ytterligare för 1998 och 1999. Fördelningen av anslagen framgår av nedanstående tabell.
A 1 Statens naturvårdsverk
I budgetpropositionen redovisas på ett förtjänstfullt sätt Naturvårdsverkets viktiga uppgifter och centrala och pådrivande roll i miljöarbetet. Regeringens uttalade ambition att driva på en hållbar utveckling borde öka verkets ansvar och verksamhet. Det är därför både förvånande och oacceptabelt att regeringen minskar anslagen till Statens naturvårdsverk. För att miljöarbetet ska kunna förstärkas behövs istället en förstärkning av anslaget.
Vi kan inte stödja regeringens förslag att under en treårsperiod avsätta 30 miljoner kronor för byggande av skoterleder. Vi väntar på att regeringen ska avsätta tysta områden i fjällen, i enlighet med Miljövårdsberedningens förslag. Om en zonering verkligen införs kan vi på nytt överväga detta ställningstagande.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget till Statens naturvårdsverk ökas med 50 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för budgetåret 1997. För budgetåret 1998 beräknas utöver regeringens förslag 58 miljoner kronor och för 1989 beräknas 72 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
Regeringen föreslår att kalkningsverksamheten minskas till 130 miljoner kronor för 1997 och därefter minskar ytterligare för år 1998 och 1999. Kalkningen av försurade områden och vattendrag är en nödvändig verksamhet, som garanterar att biologiskt liv kan finnas kvar och att farliga metaller inte lakas ut ur marken och ur sjöars sediment. Det biologiska behovet har beräknats till 600 miljoner kronor om året.
Vissa år då vårfloden är stor behövs mer pengar än torra år, varför det är nödvändigt att bidragen får fördelas över åren så som behovet är, det vill säga sparade belopp ett torrt år kan utnyttjas år då behovet är stort. I budget- propositionen anses att besparing är möjlig eftersom medel inte utnyttjats. Enligt uppgift beror det just på olika behov olika år. Förra vintern var snöfattig och kalkningsbehovet därmed mindre. En buffert är nödvändig, eftersom nästa vinter kan bli snörik och behovet större än budgeterat.
Genom kalkningsverksamheten har en hel del metaller som aluminium bundits i sediment. Om kalkningen upphör kan dessa sediment släppa sina lager av metaller och en metallchock för växter och djur kan bli följden. Att detta påverkar det levande, den biologiska mångfalden, är alldeles klart. Kalkningsverksamheten måste därför fortsätta och ökas. Även nykalkning måste komma ifråga.
Idag kalkas endast hälften av de sjöar, som skulle behöva kalkning. Sverige har aktualiserat frågan om försurningen i EU, vilket mött intresse. Eftersom försurningsskadorna inte minskar i landet är det viktigt att kalkningsverksamheten ökar, vilket även internationellt visar att Sverige tar dessa problem på allvar. Kalkningen och dess behov belyses närmare i en särskild motion.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget för kalkningsverksamhet utökas med 50 miljoner kronor för 1997 jämfört med regeringens förslag, totalt 180 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 beräknar vi en förstärkning utifrån regeringens förslag med 100 miljoner kronor per år.
A 4 Investeringar inom miljöområdet
Från anslaget betalas förvärv av mark främst i syfte att bevara den biologiska mångfalden genom att skydda särskilt värdefulla naturområden. Den biologiska mångfalden är hotad idag. Trots kunskap avverkas skogar med rödlistade arter, lövskogar minskar och många våtmarker får en allt trivialare fauna och flora på grund av kväve, fosfor och metaller. Anslagen för markinköp för att säkerställa särskilt värdefulla biotoper måste förstärkas.
En del av de marker med höga biologiska värden som fått stöd inom systemet för NOLA riskerar att förlora stödet i framtiden. De är inte klassade som jordbruksmark och kan därför inte komma ifråga för stöd inom jord- brukets miljöstöd. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utreda vilka dessa marker är och erbjuda stöd inom anslaget.
I partimotionen Ett långsiktigt bärkraftigt skogsbruk föreslås en natur- vårdsavgift för skogsbruket. Genom naturvårdsavgiften, som avses användas för skydd av skogsmark, kommer ytterligare förstärkningar för ändamålet 1998 och framgent.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget för investeringar inom miljöområdet utökas med 700 miljoner kronor utöver regeringens förslag för budgetåret 1997 till totalt 918 miljoner kronor. För budgetåren 1998 och 1999 föreslår vi på samma sätt en förstärkning på 700 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag.
Förstärkningen avser följande:
Skydd av urskogar och naturskogar
Den biologiska mångfalden i Sveriges skogar befinner sig i kris. Mindre än 5 % av våra skogar är ur- eller naturskogar. Många innehåller arter som är unika i världen. 1 700 av skogens växt- och djurarter missgynnas av det moderna skogsbruket. Bland dessa finns många av de hotade arter, som idag finns på Artdatabankens hotlistor, till exempel 223 arter mossor, ungefär 20 % av Sveriges samtliga mossor, 216 arter lavar, ungefär 10 % av Sveriges lavar. Trots kunskaper avverkas skogar med akut hotade arter. Det är en skam för landet att Sveriges regering inte anser att vi har råd att spara ens det värdefullaste vi har. De medel som anslås förslår inte alls och i brist på medel tvingas länsstyrelserna idag ge klartecken till avverkning trots beräkningar att urskogen och de hotade arterna är utrotade inom 5 år, om avverkningarna fortgår i nuvarande takt. Många nyckelbiotoper behöver skydd och av de ca 10 000 som avsetts skyddas till sekelskiftet har idag endast några hundra fått skydd.
Miljöpartiet de gröna anser att det är absolut nödvändigt att säkerställa att 5 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen skyddas.
Miljöpartiet de gröna föreslår att 500 miljoner kronor avsätts för att skydda urskogar, naturskogar och nyckelbiotoper för budgetåret 1997 och samma belopp beräknas för år 1998 och för år 1999, allt utöver regeringens förslag.
Skydd av naturområden, Natura 2000
Regeringen har lämnat förslag till områden som ska vara Sveriges bidrag till det sammanhängande nätverket av skyddade områden i Europa, Natura 2000. Detta har skett i enlighet med art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. I regeringens skrivelse 1994/95:167 anges inför detta arbete: "Nationalparker och naturreservat måste ses i sitt ekologiska sammanhang och får inte bli en isolerad företeelse."
När nu regeringen lämnat förslag till kommissionen om vilka områden i landet som skall ingå i Natura 2000, kan vi konstatera att det inte blivit något sammanhängande ekologiskt nätverk. Av de av länsstyrelserna föreslagna 2 817 områdena blev endast 563 områden kvar. Senare har 75 områden för fågelskydd samt ytterligare 77 naturområden lagts till. Av dessa totalt 715 områden var de flesta redan skyddade. Naturvårdsverket godkände vid en första granskning 1 273 områden och ansåg att det antalet var nödvändigt för att uppfylla art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Regeringens motiv för att inte fler områden kom med, uppges vara att områdesförslagen inte hunnit förankras hos berörda markägare och myndigheter.
Miljöpartiet de gröna anser det mycket angeläget att fler områden får det skydd som är nödvändigt. I dag saknar till exempel 30 % av de våtmarker som klassats som riksintresse rättsligt skydd, därav flera områden som Sverige angivit som särskilt skyddsvärda enligt Ramsarkonventionen. Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär komplettering av Sveriges bidrag till Natura 2000 med ytterligare områden för att fullt ut följa direktiven vad avser skydd av hotade arter och biotoper.
För att kunna fullfölja intentionerna med Natura 2000 föreslår vi att 200 miljoner kronor anslås för skydd av naturområden för år 1997 utöver regeringens förslag. Samma belopp beräknas för åren 1998 respektive 1999.
A 6 Sanering och återställning av miljöskadade områden
Cirka 2 000 områden i landet är förorenade och behöver saneras. Detta är en mycket påtaglig del av miljöskulden. Antingen tar denna generation hand om försyndelserna eller så överlåter vi det till kommande generationer. Då riskerar dessutom många av de gifter som borde tas omhand att spridas och ta sig in i näringskedjorna och situationen kan förvärras och saneringen fördyras.
Saneringarna är ofta dyra. Under mandatperioden 1988-1991 anslogs 150 miljoner kronor, vilka beräknades räcka till 5 objekt. De räckte till 2, där- ibland Järnsjön i Emåns vattensystem, där en sanering av PCB genomfördes.
Naturvårdsverket har begärt 210 miljoner kronor för 1997. Regeringen föreslår i budgetpropositioen att 19 miljoner kronor anslås, det vill säga mindre än 10 %. Miljöpartiet de gröna har full förståelse för det stats- finansiella läget, men naturen och de gifter som riskerar att läcka ut i miljön kan inte ta hänsyn till sådant. Åtgärderna behövs nu och de skapar förutom en renare miljö och mindre risk att gifter sprider sig också arbetstillfällen.
Miljöpartiet de gröna föreslår att 100 miljoner kronor anslås utöver regeringens budgetförslag för budgetåret 1997 för sanering och återställning av miljöskadade områden. För budgetåret 1998 beräknas utöver regeringens förslag 101 miljoner kronor och för budgetåret 1999 102 miljoner kronor.
Fördelning på ansvarsområden
Miljöpartiet de gröna föreslår följande fördelning på anslag inom utgiftsområde 20:
Förslag till anslag 1997 och beräkningar för 1998 och 1999, milj. kr.
20 Allmän miljö- och naturvård Regeringen
Miljöpartiet
Förslag Beräknat Beräknat Avvikelse från regeringen
1997 1998 1999 1997 1998 1999
Totalt för utgiftsområdet
1 330 1 174 1 139 900 961 980
Anslag
A 1 Statens naturvårdsverk 356 348 334 50 58 72
A 2 Miljöövervakning m.m. 94 92 88
2 6
A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag 130 127 122 50 100 100
A4 Investeringar inom miljöområdet 218 213 204 700 700 700
A 5 Miljö- och kretsloppsforskning 136
A 6 Sanering och återställning av miljöskadade områden 19 19 18 100 101 102
A 7 Koncessionsnämnden för miljöskydd 19 18 19
A 8 Kemikalieinspektionen 83 83 79
A 9 Visst internationellt miljösamarbete 42 43 40
A 10 Stockholms internationella miljöinstitut 12 12 12
B 1 Statens strålskyddsinstitut 74 72 72
B 2 Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader 63 65 67
B3 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning 59 56 57
B 4
Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. 27 27 27
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljön skall räknas som ett överordnat område i politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslagen i offentliga utredningar och propositioner skall analyseras utifrån förväntade effekter på miljön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket skall göra en samhällsekonomisk bedömning av prioriteringar för att minska de olika utsläppen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av de nationella miljömålen och revidering av åtgärder för att uppfylla dem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tysta områden bör tillskapas i skärgården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sluta subventionera ohållbara projekt som Öresundsbron och Dennispaketet,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till byggande av skoterleder,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av naturvårdsavgift,2
10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under utgiftsområde 20 enligt Miljöpartiet de grönas förslag i tabell under punkt 11.1.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 20 för åren 1998 och 1999 enligt tabell under punkt 11.1.
Stockholm den 2 oktober 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp) Elisa Abascal Reyes (mp) Per Lager (mp) Eva Goës (mp) Bodil Francke Ohlsson (mp) Peter Eriksson (mp) Kia Andreasson (mp) Gunnar Goude (mp) Barbro Johansson (mp) Thomas Julin (mp) Ewa Larsson (mp) Ronny Korsberg (mp) Annika Nordgren (mp) Roy Ottosson (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Birger Schlaug (mp) Yvonne Ruwaida (mp)
1 Yrkande 7 hänvisat till TU.
2 Yrkande 9 hänvisat till SkU.
Gotab, Stockholm 1996