Försurningen av mark och vatten är ett av de allvarligaste hoten mot vår livsmiljö och den biologiska mångfalden. Skogens livskraft avtar och markens förmåga att hålla kvar metaller försämras vilket resulterar i giftiga utflöden för växter och djur. Utflöden av närsalter ökar och orsakar övergödning av sjöar, vattendrag och det kustnära havet.
I Halland är läget speciellt allvarligt dels beroende på den stora belastningen av luftföroreningar, både inhemska och sådana som kommer från andra länder, dels för att berggrunden på västkusten inte har förmåga att neutralisera det sura nedfallet utan tvärtom är sur till sin natur.
Vi ser konsekvenserna av försurningen i det allt mer övergödda Kattegatt och enda möjligheten att hålla sjöar och vattendrag vid liv är att tillföra kalk.
Byggnader vittrar på grund av det sura nedfallet. En stark misstanke finns att försurningen är en starkt bidragande orsak till de blödande granarna i Halland. Någon forskning har ännu inte funnit orsaken till sjukdomen. Därför anser vi att även universitet och högskolor måste anlitas för att utröna orsaken.
Trafiken är en källa till de sura luftföroreningarna, främst kväveoxider. Kväveoxiderna kommer till mycket stor del från andra länder men det nationella bidraget är fortfarande stort. Den tekniska förbättringen av bilarnas avgasrening har gett resultat men trafikökningen neutraliserar till viss del detta. Utsläppen vid kallstarter är fortfarande höga och bör åtgärdas. Detta kan ske genom att ett högsta gränsvärde införs för utsläpp av de försurande ämnena vid kallstarter.
Det fossila bränslet är grundorsaken till det stora försurningsbidraget från trafiken och den slutgiltiga lösningen kan finnas i en övergång till biologiska bränslen. Alkoholer framställda på träråvara och jordbruksgrödor ger en möjlighet att skapa bränslen som kan ingå i ett naturligt kretslopp. Av den anledningen behövs ökade insatser för att framställa och distribuera motor- alkoholer.
Jordbrukets hantering av framför allt naturgödsel bidrar till stora utsläpp av ammoniak som också försurar naturen. En del åtgärder har vidtagits men fler åtgärder är nödvändiga framför allt när det gäller lagring och spridnings- metoder.
För att klara situationen fram till dess att nedfallet minskat till en nivå som naturen tål och marken hunnit återhämta sig måste kalkning av stor skala utföras. I Halland har kalkning genomförts i stor omfattning under 20 år och i många sjöar och vattendrag hålls livet uppe på detta sätt. De kalkningsanslag som staten lämnat har förbrukats och ytterligare insatser behövs. Det är därför mycket angeläget att detta svårt försurningsdrabbade län prioriteras mycket högt när Naturvårdsverket skall utföra en nationell kalkningsplan. Det skulle vara en enorm förstörelse att behöva avbryta något av de kalkningsobjekt som nu hålls livskraftiga med dessa insatser.
Den största delen av de luftburna kväveoxiderna kommer från våra grann- länder. Det är därför nödvändigt att fortsätta det arbete som påbörjats inom EU på svenskt initiativ för att begränsa de försurande utsläppen. Vi har också noterat att EU är på väg att acceptera principen att det är förorenaren som skall betala för de skador de orsakar. Det är därför naturligt att EU också lämnar bidrag till kalkning i Sverige eftersom vi är stor nettoimportör av dessa försurande föroreningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning för att utröna orsakerna till kådflödet på gran,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsvärde vid kallstarter av bilar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt engagemang för att producera och distribuera motoralkoholer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare åtgärder mot ammoniakutsläpp i gödselhanteringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av kalkningsinsatser i Halland,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-bidrag till kalkning.
Stockholm den 2 oktober 1996
Pär-Axel Sahlberg (s)
Majléne Westerlund Panke (s) Hans Hoff (s)