Elbilen och riksdagens koldioxidmål
Sveriges riksdag och regering har antagit ett antal miljömål, där bland annat koldioxidmålet är av stor betydelse. Det har slagits fast att utsläppen till år 2000 måste stabiliseras på 1990 års nivå, för att därefter minska. Detta är ett mycket lågt satt mål - experter menar att utsläppen måste sjunka med 50-80 % för att vi på sikt ska kunna få bukt med den accelererande växthuseffekten. Ändock får Sverige svårt att klara koldioxidmålet, framför allt på grund av vägtrafiken som står för ca 75 % av koldioxidutsläppen.
Det finns ingen praktiskt användbar teknik för att rena bilismens koldioxidutsläpp. Katalysatorer har exempelvis ingen effekt i detta avseende. Det enda sättet att minska dessa utsläpp, förutom att minska körsträckorna och sänka hastigheterna (vilket behandlas i annan motion), är att byta från fossila bränslen till förnybara. Att driva bilar med förnybart producerad el är en intressant möjlighet. Det ger nollutsläpp av koldioxid. Eftersom en mycket stor del av biltrafiken sker i innerstaden finns det dessutom ett särskilt värde i att minska utsläppen direkt från fordonet. Vidare är det naturligtvis lättare att rena en stor energianläggning än hundratusentals små förbränningsmotorer. Elbilen är därtill mycket tyst, och därmed kan man komma till rätta med bilismens bullerproblem.
Läget för elbilen
I världen finns idag ungefär en miljon eldrivna fordon, varav ca 650 000 för materialhantering och ca 250 000 för fritidssysselsättning (golfbilar och liknande). I Sverige finns ca 10 000 eldrivna truckar, medan antalet eldrivna personbilar är helt försumbart.
I Kalifornien och ett antal andra amerikanska delstater måste alla biltillverkare som säljer mer än 35 000 nya bilar per år i staten inom kort sälja minst 2 % med nollutsläpp, så kallade ZEV (Zero Emission Vehicles). Kraven, som i praktiken innebär elbilar, skärps år för år och innefattar längre fram alla biltillverkare oavsett försäljningssiffror. De som inte når upp till den angivna kvoten tvingas till dryga böter. Detta har lett till en omfattande utveckling av nya el- och hybridbilar, som börjar marknadsföras 1996-1997. Framför allt är det de japanska och amerikanska tillverkarna som utvecklat sådana fordon, och huvudmålgruppen är stora företag och institutioner som i sin vagnpark kan ha en viss andel elfordon. Vanligen är det "normala" bensinbilar konverterade till eldrift, då detta går snabbare och är billigare för tillverkaren att utveckla. Det ger dock inte optimala elbilar, eftersom många av bensinbilens komponenter är överdimensionerade för elbilen, vilket innebär onödig vikt och därmed försämrade prestanda.
Åtskilliga franska städer har förbjudit all innerstadstrafik som inte sker med elbil, för att minska de lokala luftföroreningarna. Franska staten har tillsammans med de två stora biltillverkarna Renault och Peugeot-Citroën (PSA) startat ett projekt som gör att elbilen inte blir dyrare för konsumenten än motsvarande bensindrivna bil. 15 000 elbilar räknar enbart Renault med att sälja årligen, inom några år.
Elbilssatsning skapar jobb - i Danmark
Sverige har under 1990-talet haft två elbilstillverkare, Clean Air Transport och Solon. CAT fick ett stort pris från Los Angeles för sitt elbilsprojekt, och lockade åtskilliga andra finansiärer. Projektet fick ändå läggas ner, när serieproduktion var mycket nära, eftersom svenska staten inte visade något intresse. Detta trots att projektet kunde ha gett åtskilliga arbetstillfällen i krisdrabbade Uddevalla, och gett Sverige ledningen på en snabbt växande marknad. Att CAT inte beviljades stöd är anmärkningsvärt när såväl Volvo som Saab fick stöd i miljardklassen för fabriker för konventionell biltillverkning - fabriker som de snabbt lade ner och behöll pengarna för försäljningen av lokaler, etc. Något år senare gick även Solon i konkurs, efter att ha rönt stor uppmärksamhet för sitt fordon både här hemma och internationellt.
I Sverige finns mångårig erfarenhet av biltillverkning hos Saab och Volvo, mångårig erfarenhet av elfordon hos ABB och stor kunskap om batterier och transmission hos exempelvis Vattenfall. Detta skulle kunna göra Sverige till marknadsledande på elbilsområdet, med goda exportinkomster och nya arbetstillfällen som följd, men hittills har tillfället försatts. I Danmark, som saknar traditionell bilindustri, har möjligheten tagits tillvara, och danska elbilen Kewet är världsledande i sitt segment.
Bli miljöaktivist - gynna elbilen
För en genomsnittlig konsument finns fortfarande ett antal nackdelar med elbilen. Den har ett högt inköpspris, dålig räckvidd och en låg topphastighet. Dock har elbilsutvecklingen gått framåt mer de senaste fem åren än under de första hundra. Prestanda blir nu alltmer adekvata - räckvidder på upp till tjugo mil och toppfarter på över 100 km/h är standard på flera kommersiellt tillgängliga bilar. Laddningen tar kortare tid än förut och system för snabbladdning tas fram. Batterierna har blivit åtskilligt effektivare än de var för bara några år sedan, och de miljöfarliga bly- och nickel-kadmiumbatterierna byts nu mot exempelvis zink-luftbatterier.
För att stimulera konsumenten att välja en elbil krävs fortfarande statlig stimulans. Detta har hittills saknats, kanske på grund av den svenska bilindustrins ointresse för elbilen. Inga projekt motsvarande det franska (citerat ovan) har initierats, trots riksdagens miljömål. Inte heller finns det någon lagstiftning som ens avlägset påminner om Kaliforniens Clean Air Act. Statliga institutioner, bolag och verk har inte heller i någon nämnvärd utsträckning föregått med gott exempel genom att köra elbil. Detta borde vara självklart, med utgångspunkt i riksdagens miljömål.
Hittills har elbilen gynnats statligt endast genom att den befriats från accis, vilket i snitt innebär en minskad kostnad på 6 000 kronor. Elbilen bör gynnas ytterligare, bland annat genom momsbefrielse. Det gynnar framför allt privatkonsumenten, men också företagarna som inte kan "lyfta" hela momsbeloppet. Tjäntebilsförmånen måste ses över av många anledningar (se särskild motion) och i översynen bör ingå att studera hur elbilen kan gynnas. En tänkbar möjlighet är att ge elbilen förmånsvärdet noll kronor, vilket kraftigt skulle stimulera företagen att välja en elbil som tjänstebil.
Vidare bör en miljöklass 0 eller ½ införas, för elbilar eller el- och elhybridbilar. I relevanta lagtexter måste begreppet elbil införas och förklaras - de kommuner som idag exempelvis upplåter gratis parkering för elbilar kan formellt inte göra så eftersom lagtexten inte känner begreppet "elbil". En generös tolkning som gör att också elhybridbilar kan räknas in är att föredra.
Staten bör fortsätta stimulera fram utvecklingen av elbilar, dock kanske inte genom direkta upphandlingar, av skäl som anges nedan. Däremot är vi positiva till kommunikationsforskningsberedningens (KFB) teknikutveckling av hybridfordon, vars stöd vi vill behålla på 35 miljoner för 1997, samt på 25 miljoner för vartdera åren 1998 och 1999. Det innebär ett utökat anslag jämfört med regeringens förslag till statsbudget. Se vidare vårt förslag till statsbudget.
Upphandling - hjälper eller stjälper?
Tidigt 1994 startade Nutek ett mycket omskrivet elbilskonsortium, för att samordna upphandlingen av elbilar. Den gemensamma upphandlingen skulle, var det tänkt, ge bättre bilar med bättre garantier till ett lägre pris. En vinnande personbil och ett lätt transportfordon har korats, och dessa får från Nutek en rabatt på 15 000 kronor för personbilen och 30 000 kronor för den större bilen. Spekulanter på elbilar avvaktade konsortiets resultat, och elbilsförsäljningen gick helt i stå. 1993 såldes närmare 100 elbilar i Sverige, medan försäljningen 1994 sjönk till ungefär en femtedel, trots att flera nya intressanta produkter kom på marknaden. Då det var lågkonjunktur båda åren kan inte skulden läggas på de dåliga tiderna, utan måste hamna hos Nutek. Inte heller nu, när upphandlingen är avslutad (vinnande blev en liten personbil av märket Renault samt en liten skåpbil av samma märke), har elbilsmarknaden fått någon skjuts eftersom rabatterna som Nutek ger endast gäller de i upphandlingen vinnande fordonen. Troligen är Nutek till stor del ansvarigt för bl a Solons konkurs.
Nutek budgeterade för en försäljning genom konsortiet på 500 personbilar och 500 lätta lastbilar/minibussar, men man nådde endast en bråkdel av detta. De anslagna medlen för rabatten per inköpt elbil bör därför kunna användas till att ge ovan nämnda rabatter till alla köpare av elbilar. Eventuella framtida upphandlingar bör utformas på ett sådant sätt att de inte leder till att marknaden avstannar, med mycket allvarliga konsekvenser för de sårbara aktörer som finns på en så pass liten marknad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i relevant lagtext att begreppet elbil införs, med innebörden "fordon som huvudsakligen framförs medelst elektriskt driven motor",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga institutioner, verk och bolag och användande av elfordon,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöklassning av elbilar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tjänstebilsförmånen och elbilar,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmånsvärde och elbilar,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av NUTEK:s bidrag till elbilsköpare,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om momsbefrielse av fordon som huvudsakligen drivs medelst el.1
Stockholm den 30 september 1996
Kia Andreasson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp) Eva Goës (mp)
1 Yrkandena 4, 5 och 7 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 6 hänvisat till NU.