Grunden för kretsloppssamhället är en vision av hur samhället kan
utvecklas. Ett långsiktigt uthålligt samhälle måste skapas med en
utveckling, som tillgodoser dagens behov utan att inskränka kommande
generationers möjligheter att tillgodose sina. Nya levnadsmönster som är
ekologiskt hållbara, socialt attraktiva och ekonomiskt livskraftiga är på
väg att se dagens ljus. Centerpartiet står för en politik som förenar
miljöansvar och hållbar ekonomisk utveckling. Det borde vara en
självklarhet för alla, att den ekonomiska utvecklingen inte får leda till att
människors hälsa och naturens långsiktiga överlevnad hotas.
Centerinitiativ för kretslopp
Med Centerpartiets inträde i regeringen 1991 blev miljön för första
gången ett centralt område i regeringsarbetet. Kretsloppsarbetet initierade
en helhetssyn för att skapa en hållbar utveckling. Miljöpolitiken lades om
och miljöarbetet inriktades på mer förebyggande insatser.
Samhällsplaneringen blev en integrerad del i denna politik. Den
centerledda miljöpolitiken fick genomslag främst genom en ökad
användning av ekonomiska styrmedel och därmed en större möjlighet för
konsumenter att välja en god miljö. Samtidigt fick producenterna ansvar
för varornas användning, även sedan de tjänat ut.
Regeringens oförmåga på miljöområdet
Efter regeringsskiftet 1994 har mycket av miljöarbetet avstannat. I
budgetpropositionen aviseras inga nya förslag, förutom miljöbalken.
Regeringen har inte förmått att genomföra det nytänkande och
framgångsrika arbete med riktlinjer för kretsloppsidéerna, som
initierades under den förra mandatperioden. Detta märks tydligt i
förteckningen över propositioner avsedda att lämnas till riksdagen under
hösten 1996. Det enda Miljödepartementet överlämnar till riksdagen är
en skrivelse där det redogörs för 1996 års miljöarbete.
Miljöpolitikens mål
Insikten om att världen behöver förändras i denna riktning ökar i allt
vidare kretsar i många utvecklade länder. Istället för tillväxt bör
begreppet utveckling användas och denna utveckling måste vara hållbar
och uthållig. Dagens generationer får inte leva så att livsbetingelserna för
kommande generationer förstörs. En övergång från linjär resurshantering
till kretsloppshantering måste vara en ledstjärna för
samhällsutvecklingen. Centerpartiet anser att kretsloppsprinciperna
måste ligga till grund för framtidens samhälle och för politiska beslut i
alla samhällssektorer. Ett kretsloppssamhälle kan inte byggas på direktiv
uppifrån. Samhället ska ange ramar och riktlinjer, skapa förutsättningar
och utforma styrmedel. Men omställningen kan bara genomföras genom
en ändrad inställning och ett ändrat beteende hos samhällets alla aktörer.
Den insikten är nödvändig i ett kretsloppsanpassat samhälle. Åtgärder för
att minska miljöskulden, införa skatteväxling och utveckla
producentansvaret visar vilken inriktning Centerpartiet vill ge
miljöpolitiken.
Kretsloppsprincipen måste vara vägledande när det gäller användningen av
våra naturresurser, och all användning av dessa bör ske inom ramen för vad
människor och natur tål. Beslut och genomförande av åtgärder bör ske av
eller så nära de berörda människorna som möjligt.
Även energisektorn måste kretsloppsanpassas. Sveriges framtida
energisystem måste baseras på förnybar energi, som produceras över hela
landet. Den redan utbyggda vattenkraften, bioenergi, vind och sol måste vara
framtidens viktigaste energikällor. Kärnkraften kan inte ingå som en del i ett
kretsloppsanpassat energisystem. Den medför dessutom oacceptabla risker.
Därför måste den avvecklas. Centerpartiet deltar konstruktivt i de
överläggningar, som för närvarande pågår om energisystemets utformning i
syfte att utveckla ett uthålligt energisystem.
Centerpartiet fortsätter att vara pådrivande i kretsloppsarbetet. Detta gäller
bl.a. arbetet med att utveckla producentansvaret. Producentansvar innebär,
att producenten ansvarar för produkterna även sedan de tjänat ut för sitt
ursprungliga ändamål. För många varor är detta en effektiv metod för
kretsloppsanpassning. Regeringen måste med kraft verka för att
producentansvar systematiskt införs för fler varor och produkter. Vissa
ämnen och produkter måste avvecklas så att inte miljön allvarligt försämras.
Det gäller främst ämnen, som är naturfrämmande och som inte bryts ned i
naturen. PVC är ett exempel på en produkt, som bör avvecklas.
Avvecklingen kan ske med hjälp av ekonomiska styrmedel och/eller med
lagstiftning. För att utveckla kretsloppsanpassningen är det viktigt att
teknikutvecklingen drivs framåt. På Centerpartiets initiativ har en
miljöteknikdelegation inrättats med uppgiften att stimulera utvecklingen av
ny miljöteknik.
Allt eftersom kretsloppsanpassningen av samhället går vidare måste
lagstiftningen förändras. Den svenska miljölagstiftningen måste kontinuerligt
utvecklas och förbättras. Efter regeringsskiftet 1994 drogs förslaget om en
samlad miljölagstiftning i en miljöbalk tillbaka av den nytillträdda
regeringen med stöd av bl.a. Miljöpartiet. Detta har inneburit att
lagstiftningsarbetet har tappat fart. Den angelägna reformen med en
miljöbalk har kraftigt försenats. Vi noterar att regeringen i budget-
propositionen aviserar att den under våren 1997 avser att till riksdagen lämna
förslag om en miljöbalk. Förslaget är tänkt att träda ikraft den 1 januari 1998.
Centerpartiet utgår från att förslaget läggs i sådan tid, att en fullödig
riksdagsbehandling kan genomföras och de av riksdagen eventuellt begärda
förändringarna i förslaget kan åtgärdas av regeringen så att miljöbalken kan
träda ikraft den 1 januari 1998. För att underlätta detta föreslår vi redan i
denna motion, att riksdagen beslutar om viss lagstiftning som bör ingå i
förslaget till miljöbalk.
En uthållig utveckling, såväl nationellt som globalt, måste bygga på de
enskilda människornas engagemang och kunskap om miljöproblemen.
Miljötänkande i samhällslivet och människors medvetande har skett stegvis.
Miljöfrågorna måste vara ett övergripande samhällsintresse för såväl
myndigheter, företag och organisationer som enskilda. Många av de
förändringar, som är långsiktigt nödvändiga, är mer genomgripande än de
som genomförts hittills. Det krävs en brett spridd kunskap och ett
engagemang i miljöfrågorna, som når hela samhället, för att dessa
förändringar ska kunna genomföras.
Kretsloppsutvecklingen måste gå vidare
Kretsloppsarbetet är det arbetssätt, som vi måste använda för att skapa en
hållbar utveckling. Kretsloppsprincipen innebär att det som utvinns ur
naturen på ett uthålligt sätt ska kunna användas, återanvändas, återvinnas
eller slutligt omhändertas med minsta möjliga resursförbrukning och utan
att naturen skadas. I det framtida kretsloppssamhället kan
materialflödena inom samhället läggas till de naturliga kretsloppen utan
att orsaka oacceptabla miljöstörningar ens på mycket lång sikt. Uttagen
av icke förnybara material ska begränsas för att spara resurser till
kommande generationer. Uttagen av biomassa och vatten får inte över
tiden överstiga tillväxt eller tillrinning.
Kretsloppsprincipen måste ligga till grund för framtidens samhälle. Ett nytt
kretsloppsanpassat samhälle är under utveckling. Nya livsmönster, som är
ekologiskt hållbara, socialt attraktiva och ekonomiskt livskraftiga, är på väg
att se dagens ljus. Ur folkhälsosynpunkt är dessa nya livsmönster
nödvändiga, inte minst med tanke på de allergiproblem som finns i Sverige.
Insikten om detta förändringsbehov framstår allt tydligare.
En viktig uppgift i denna utveckling är att åstadkomma materialkunskap i
samhället. Kretsloppsdelegationen har bl.a. till uppgift att ta fram förslag
till
hur varusektorn ska kretsloppsanpassas. Successivt införs producentansvar
på olika områden. Nu gäller det att gå vidare från den grund, som lades i
kretsloppspropositionen (prop. 1992/93:180) på initiativ av Centerpartiet. En
kretsloppsanpassning måste genomföras inom alla samhällssektorer.
Människors krav på en god livsmiljö driver fram utvecklingen av sundare
byggnader och en god närmiljö. Stad och land skapar i samverkan nya
mönster för närproduktion av livsmedel, odling och förädling av
energiråvaror och bioråvaror till industrin. Varje samhällssektor måste
kretsloppsanpassas. Det kräver ett gediget beslutsunderlag för att kunna
prioritera, vilka insatser som bör göras. Sverige har goda förutsättningar att
skapa modeller för kretsloppssamhället. Det gäller dock att samtliga
samhällssektorer inser, vilka möjligheter en sådan omställning innebär. En
kretsloppsanpassad utveckling av samhället är en hävstång för att utveckla
Sverige även tekniskt och ekonomiskt. En offensiv miljöpolitik innebär, att
svenska företag kan ta marknadsandelar på den snabbt växande gröna
marknaden. Detta ger Sverige en unik möjlighet att behålla välfärden.
Producentansvar
Producentansvar är en metod för att förbättra miljön genom att skapa
drivkrafter för kretsloppsanpassade produkter. Producentansvaret
innebär, att producenten tar ansvar för att tillhandahållande av produkter
med inneboende miljöstörande egenskaper får så lite negativa effekter
som möjligt på miljön. Syftet är att de produkter, som förs ut på
marknaden, är så väl kretsloppsanpassade som möjligt. Ett framgångsrikt
genomfört producentansvar innebär i praktiken att produkterna kommer
att innehålla allt mindre av miljöfarliga ämnen, är lätta att demontera,
inte innebär resursslöseri, är långlivade och uppgraderbara. Ett annat
viktigt mål, som producentansvaret ska bidra till att uppfylla, är ett
miljömässigt riktigt omhändertagande av de uttjänta produkterna. Detta
mål kan uttryckas i termer som insamling, återanvändning, återvinning
och slutbehandling av produkterna. Centerpartiet anser, att det arbete
med att införa producentansvar inom olika varuområden, som startades
under förra mandatperioden, inte får tappa fart. Regeringen bör förelägga
riksdagen förslag till nya områden där producentansvaret ska gälla. Det
av Kretsloppsdelegationen utarbetade förslaget till producentansvar för
elektriska och elektroniska produkter respektive byggnadsmaterial bör
snarast föreläggas riksdagen för beslut. Detta bör ges regeringen till
känna.
Vi börjar att få en samlad bild av de juridiska frågor, som hänger samman
med kretsloppsanpassningen och producentansvaret. Det regelverk som bör
omge kretsloppsanpassningen och producentansvaret bör nu samlas i en
kretsloppslag. Regeringen bör i sitt aviserade förslag till miljöbalk inkludera
ett förslag med karaktären av en kretsloppslag. Detta bör ges regeringen till
känna.
Programmet för omställning till hållbar utveckling
Centerpartiet och regeringen har i samband med den s.k.
sysselsättningspropositionen kommit överens om ett femårigt program
med investeringsbidrag för omställning till hållbar utveckling.
Sammanlagt satsas drygt 1 miljard kronor under fem år.
I det aktuella programmet bör många olika idéer och projekt prövas.
Resursspridning och småskaliga lösningar bör prioriteras. En satsning på
några få resursslukande projekt bör undvikas. Särskild uppmärksamhet bör
ägnas sådana projekt, som syftar till en energirelaterad kretsloppsanpassning
som t.ex. ett minskat utnyttjande av el och ökad användning av biobränslen
för uppvärmning i olika typer och former av bebyggelse. Programmets
successiva genomförande bör årligen redovisas för riksdagen. Vad som ovan
sagts om programmet för omställning till hållbar utveckling bör ges
regeringen till känna.
Miljömärkning
Arbetet med att utveckla miljömärkningssystemen måste fortsätta.
Regeringen bör komma med förslag till ny organisation för
Miljömärkningskommittén. Enligt Centerpartiets mening bör
miljöorganisationerna, företagen och dagligvaruhandeln ges ett större
inflytande i denna verksamhet. Märkningen måste ges en sådan
utformning och inriktning att den underlättar och stimulerar val av
energisnåla och kretsloppsanpassade produkter. Ambitionsnivån i den
nordiska miljömärkningen bör vara ett riktmärke för detta arbete. Detta
bör ges regeringen till känna.
Standardisering
Ett viktigt instrument för att skapa en kretsloppsanpassad produktion är
införandet av gemensamma standarder. Sverige måste vara pådrivande i
det internationella standardiseringsarbetet. Idag ställs t.o.m. krav på att
vissa miljöfarliga ämnen ska ingå i en produkt, istället för att krav på
funktioner anges. Sverige bör tillsätta en särskild kommitté för att stärka
miljökompetensen inom standardiseringsarbetet. Internationellt bör
Sverige verka för att miljökriterier utarbetas och läggs som ram för
standardiseringsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
Internationellt samarbete
De globala miljöproblemen är ett allvarligt hot mot jordens ekosystem.
Sverige måste aktivt och offensivt agera för att minska de globala
miljöproblemen. För det krävs det att den svenska regeringen driver
dessa frågor offensivt i de globala fora som finns. Regeringens
nuvarande internationella miljöpolitik är alltför begränsad till EU. Det är
Centerpartiets åsikt att detta arbete måste drivas med kraft inom såväl EU
som andra internationella organ. Den svenska regeringen måste visa en
större aktivitet när det gäller det globala miljöarbetet. Även
biståndsarbetet måste ha en tydlig miljöinriktning.
Internationellt kretsloppssamarbete
För att en uthållig utveckling ska kunna uppnås, krävs åtgärder även
internationellt, eftersom dagens resurser, varor och föroreningar rör sig
över gränserna. Vid FN:s konferens om miljö- och utveckling i Rio de
Janeiro 1992 antogs rekommendationer och riktlinjer för en utveckling
mot en mer uthållig produktion. Utvecklingen av det internationella
miljöarbetet fokuseras allt mer kring frågor rörande användningen av
råvaror. OECD-ländernas miljöministrar har uttalat att ett viktigt mål,
som bör uppnås, är en effektivare användning av jordens resurser. Från
svensk synpunkt är det viktigt att allt fler länder anammar
kretsloppsidéerna. Dessutom blir effekten av kretsloppsanpassningen
större, om gemensamma internationella mål kan ställas upp. För Sveriges
del bör arbetet med kretsloppsanpassningen drivas såväl inom EU som i
andra internationella fora som t.ex. World Trade Organization (WTO).
Sådant samarbete kan t.ex. gälla forskning och utveckling,
märkningsstandarder och regler om att miljöhänsyn ska gå före frihandel.
Vad ovan sagts om internationellt kretsloppsarbete bör ges regeringen till
känna.
Handel och miljö
Internationaliseringen av världens ekonomier går allt snabbare. Ett
smörjmedel i denna internationalisering är den internationella handeln,
och kärnan i internationell handel är transporter. Ett mått på handelns
ökade betydelse i världsekonomin är att volymen på handeln de senaste
årtiondena vuxit betydligt snabbare än den samlade produktionen.
Ytterligare en viktig trend inom handelspolitiken är det snabbt växande
intresset för frihandelsområden och allmän avreglering av den
internationella handeln.
Inom miljöområdet pågår samtidigt en utveckling, där fokus förskjuts från
utsläpp vid s.k. punktkällor till samhällets varuströmmar. I takt med att
konsumtionen av varor ökar, tilltar de miljöproblem, som är förknippade
med en varas användning eller slutliga omhändertagande när varan tjänat ut.
Många varor innehåller i sig miljörisker i form av direkta eller fördröjda
utsläpp av skadliga ämnen. Därmed ökar behovet av insatser, som syftar till
att produkter anpassas till naturens kretslopp genom att återvinning,
återanvändning samt material- och energisnålhet premieras.
Mot bakgrund av denna utveckling står det fullständigt klart, att vikten av
att integrera miljöhänsyn i de regler som ställs upp för handeln knappast kan
överbetonas. Handelspolitiken måste i praktisk handling återspegla den
strävan efter en långsiktigt hållbar utveckling, som flertalet av världens
statschefer enades om i samband med undertecknandet av Agenda 21 och
Riodeklarationen vid UNCED 1992. Reglerna för internationell handel måste
systematiskt omformas så att de underlättar och inte försvårar en omställning
till en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling.
Miljöanpassa World Trade Organization
Vikten av att integrera miljöhänsyn i handelsreglerna är också något som
medlemsländerna i WTO enats om i samband med undertecknandet av
förhandlingsresultatet av Uruguayrundan. I förtexterna till WTO-avtalet
skrivs särskilt att ett av syftena med bildandet av WTO är att bidra till en
långsiktigt hållbar utveckling, där miljön skyddas och miljövärden
förvaltas. Detta är mycket positivt, men mycket hårt förhandlingsarbete
kommer att krävas för att omsätta orden i praktisk handling.
Sverige bör nu öka ansträngningarna för att snarast möjligt få igång sådana
regelrätta förhandlingar i WTO:s miljökommitté. I första hand bör målet med
ett sådant förhandlingsarbete vara att förändra reglerna och/eller tolkningarna
av reglerna inom WTO så att handelsrestriktioner i internationella miljöavtal
inte ska kunna anses utgöra otillåtna handelshinder. Tvärtom bör en
förändring av handelsreglerna åstadkommas, så att sådana handelsregler,
som blivit överenskomna i internationella miljöavtal, med automatik ska vara
erkända av WTO och därmed ej kunna ifrågasättas. Med internationella
miljöavtal ska i sammanhanget förstås sådana avtal, som förhandlats fram
inom ramen för FN:s verksamhetsområde, som varit öppna för deltagande för
alla länder och som omfattar minst lika många länder som det i normalfallet
krävs för att ett internationellt avtal ska träda i kraft. Vid tveksamhet om
antalet medlemsländer bör väljas samma antal medlemsländer, som krävdes
för att avtalet inom WTO skulle träda i kraft.
Miljöproblemen känner inga mänskligt konstruerade gränser och
fungerande ekosystem är en absolut förutsättning både för mänskligt liv och
för samhällsekonomin. Sverige bör därför initiera en diskussion i
miljökommittén i WTO om hur den nuvarande tolkningen av den
geografiska omfattningen av GATT-avtalets artikel XX kan förändras i
riktning mot att också globala miljövärden, som ligger utanför något enskilt
lands kontroll, ska kunna värnas genom användande av handelsåtgärder. I
detta sammanhang ska betonas, att det nordiska samarbetet har fungerat
mycket väl och varit av stort värde i miljö- handel-samarbetet. Centerpartiet
vill därför starkt betona vikten av att detta samarbete fortsätter, särskilt vad
gäller arbetet med att få EU-kommissionen att föra EU:s talan i WTO i den
riktning, som förespråkas i denna motion. Sverige måste med kraft verka för
att de internationella miljöavtalen respekteras och överordnas handels-
reglerna. De ska ses som ett ramverk för världshandeln. Sverige bör tillse att
en viktig uppgift för miljökommittén inom WTO blir att göra en miljökonse-
kvensanalys av det nya GATT-avtalet som en grund för en framtida
miljöanpassning av avtalet.
Detta bör ges regeringen till känna.
FN:s miljöarbete måste bli bättre
För att uppnå en globalt hållbar utveckling krävs att miljöpolitiken
prioriteras i FN och i all internationell politik. Många av dagens globala
hot har sin grund i bristen på hållbar utveckling i världen. Det gäller
hoten mot miljö- och naturresurser, ökade ekonomiska klyftor,
befolkningsutvecklingen och akuta katastrofer. För att klara dessa olika
hotbilder, vid sidan av militära och akuta katastrofer, krävs enligt
Centerpartiets mening att ett ytterligare säkerhetsråd inrättas inom FN-
systemet. Detta miljösäkerhetsråd ska arbeta parallellt med det nuvarande
och inneha motsvarande befogenheter. Till nuvarande Commission on
sustainable development (CSD) bör också knytas ansvaret för en
räddningsstyrka för miljön. Naturkatastrofer drabbar med stor kraft.
Enskilda länder har ofta svårt att själva hantera dessa katastrofer.
Gemensamma insatser är då nödvändiga. Den svenska regeringen bör
aktualisera en sådan förstärkning av CSD, så att beslut kan fattas i
samband med uppföljningen av Rio-konferensen 1997. Detta bör ges
regeringen till känna.
Miljöarbetet i EU
Medlemskapet i EU ger Sverige möjligheter att medverka i utformningen
av den gemensamma miljöpolitiken. Framgång i det arbetet beror till stor
del på hur vi som land använder det inflytande medlemskapet innebär.
Sverige ska agera föredöme, vara pådrivande och visa på framgångar i
det egna nationella miljöarbetet för att denna målsättning ska uppfyllas.
Tillsammans med andra länder med en progressiv miljöpolitik måste vi
bidra till att utveckla långtgående och bindande överenskommelser inom
EU.
I samband med regeringens skrivelse angående Sveriges förhandlings-
ståndpunkter inför regeringskonferensen föreslog Centerpartiet ett antal
förändringar för att stärka EU:s miljöpolitik. Bl.a. föreslogs att
försiktighetsprincipen ska tillämpas när rådet fattar beslut om harmonisering
av lagar och författningar i syfte att upprätta den inre marknaden. Enskilda
länders rätt att gå före och införa strängare regler för varor ska förstärkas.
Centerpartiet anser vidare att artikel 100a.4 ska formuleras så att alla beslut
i
miljöfrågor, såväl för miljöförstörande utsläpp från fasta anläggningar som
för handel med varor, ska vara minimiregler. Det är enligt vår mening av
största vikt, att det införs ökade möjligheter att ta miljöhänsyn vid
beslutsfattande inom EU.
Genom Centerpartiets ansträngningar i fyrpartiregeringen fick Sverige
dispens för sina hårdare miljökrav på kemikalieområdet. Dispensen gäller i
fyra år från det att vi blev medlemmar. Centerpartiet anser att regeringen,
som en mycket viktig uppgift, har att aktivt verka för en skärpning av EU:s
gemensamma miljöregler, så att de når upp till minst gällande svensk nivå.
Om EU:s regler trots dessa insatser inte uppnått gällande svenska regler,
måste Sverige verka för att dispenserna förlängs ytterligare. Det är viktigt att
markera, att Sverige inte kommer att sänka sina ambitioner på miljöområdet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Inom ett antal andra sakområden måste Sverige aktivt agera för att en
skärpning av EU:s miljöpolitik genomförs. När det gäller försurnings-
problematiken måste de gemensamma kraven skärpas. Direktivet om stora
förbränningsanläggningar måste anpassas till en målsättning, som innebär att
utsläppen minskar till en nivå som naturen tål. EU bör spela en pådrivande
roll inom ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar. Frågan om att införa en gemensam miniminivå för
koldioxidskatt inom EU har diskuterats länge i gemenskapen. De förslag,
som förelagts minsterrådet, har dock stoppats av Storbritannien, då det krävs
enhällighet i beslutsfattande vad gäller gemensamma skatter inom EU.
Denna situation är mycket allvarlig, då det föreligger ett stort behov av att
införa ekonomiska styrmedel för att begränsa koldioxidutsläppen i Europa.
Regeringen bör intensifiera ansträngningarna för att få till stånd en sådan
skatt. Detta bör även ske genom att de länder, som förespråkar denna skatt,
går samman om en gemensam handlingslinje, även om konsensus inte
erhållits i EU:s medlemskrets. Detta bör ges regeringen till känna.
Arbetet med att förhindra användning och spridning av farliga kemikalier
måste ha en internationell inriktning. Substitutionsprincipen och försiktig-
hetsprincipen ska vara vägledande för det europeiska arbetet med kemikalier.
Sverige måste verka för att EU ansluter sig till målet att avveckla använd-
ningen av alla svårnedbrytbara naturfrämmande ämnen. Avvecklingsplaner
för en rad miljöfarliga ämnen måste utarbetas.
I och med den inre marknadens genomförande finns det en risk för ökade
transporter. Åtgärder måste inom EU vidtas som motverkar negativa
miljökonsekvenser av en sådan utveckling. Utsläppen från transportsektorn
måste nedbringas och miljövänliga transportsätt främjas. Sverige bör verka
för att det europeiska järnvägsnätet byggs ut och effektiviseras.
Sverige måste verka för en större öppenhet inom EU även vad gäller
miljöpolitiken. Det är viktigt att EU utarbetar former för ett bättre samarbete
med miljöorganisationer innan förslag antas. Ett remissinstitut liknande det
svenska bör utformas även inom EU.
EU:s femte miljöhandlingsprogram avser perioden 1993-2000. Enligt
handlingsprogrammet är en av EU:s uppgifter att främja en hållbar och icke-
inflatorisk tillväxt med respekt för miljön. I programmet konstateras att
varken den inre marknaden eller Europeiska unionen kommer att lyckas, om
inte industri-, energi-, transport och jordbrukspolitiken samt den regionala
utvecklingen bedrivs på ett uthålligt sätt. Arbetet har påbörjats med att
utveckla ett nytt handlingsprogram, som ska gälla efter år 2000. Sverige bör
aktivt arbeta för att detta program utvecklar resonemangen om
kretsloppssamhället samt vikten av att utveckla producentansvaret på
europeisk nivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Implementeringen av EU:s miljödirektiv i svensk
lagstiftning
De flesta av EU:s miljödirektiv skulle ha varit införlivade i svensk
lagstiftning senast den 1 januari 1995. Bland de direktiv, som nu ska
gälla i Sverige, finns ett tiotal med miljökvalitetskrav på luft och vatten.
Det finns bl.a. direktiv, som föreskriver hur mycket bly det får finnas i
luften och vilken kvalitet, som minst måste uppnås i de vattendrag som
används för bad. I den svenska lagstiftningen finns för närvarande inget
klart lagstöd för att kunna föreskriva miljökvalitetsnormer. Jämförs den
svenska lagstiftningen med de krav EG-domstolen ställt i sin praxis, står
det klart att det svenska genomförandet av dessa direktiv är otillräckligt
och i flera fall obefintligt. En förutsättning för att kunna genomföra en
gemensam miljöpolitik inom EU är att alla länder åtminstone efterlever
de minimikrav som ställs upp. Den svenska regeringen har förklarat sin
vilja att arbeta för detta inom gemenskapen. Det är därför av största vikt
att regeringen återkommer till riksdagen med en redogörelse för hur EU:s
miljödirektiv har implementerats. Detta bör ges regeringen till känna.
Agenda 21-arbetet
Tankarna bakom Agenda 21-arbetet har länge drivits av Centerpartiet.
Genom ett decentraliserat synsätt kan ett stort lokalt engagemang uppnås
för miljöarbetet. Uppdraget från Riokonferensen, där varje kommun
senast 1996 ska ha påbörjat utarbetandet av en lokal Agenda 21, skapar
helt nya förutsättningar för ett lokalt engagemang i miljöfrågorna. I
arbetet med lokal Agenda 21 ska siktet vara inställt på en långsiktig
samhällsutveckling, som ser till helheten och samverkan mellan olika
kommunala sektorer, samtidigt som det ska leda till konkreta handlingar,
som kan genomföras redan idag eller i morgon. Arbetssättet bör vara
öppet och uppmuntra kommuninvånare, företag och organisationer att
medverka. Detta engagemang skapas, om enskilda känner att de har
möjligheter att påverka utformningen av en uthållig utveckling i den
egna regionen. Centerpartiet anser, att det även är av stor vikt att
industrin än mer uppmuntras att delta i de lokala Agenda 21-
programmen. Industrin står numera inte enbart för den ekonomiska delen
av utvecklingen utan har i många fall börjat arbeta upp en god kompetens
inom miljöområdet, som är värdefull i det lokala miljöarbetet.
Om kommunerna lyckas fullfölja arbetet med lokala Agenda 21 och
därigenom staka ut vägen mot det bärkraftiga samhället, är det en styrka för
den lokala demokratin. Det är viktigt, att det fortsatta Agenda 21-arbetet har
ett underifrånperspektiv. Utvecklingen av de lokala agendorna måste ske
utan centrala påtryckningar i form av föreskrifter eller liknande. Centrala
myndigheter och institutioner bör utveckla kanaler för att ge stöd och hjälp
när det gäller rådgivning om t.ex. problemlösning och teknisk utveckling.
För det fortsatta arbetet mot hållbar utveckling, är det viktigt att
kommunerna har lätt att erhålla information om utvecklingen på
miljöområdet. Det är även viktigt, att landets studieorganisationer även i
fortsättningen engagerar sig i det folkbildningsarbete, som krävs för att öka
kunskapen om Agenda 21.
I undersökningar, som gjorts om vad kommunerna anser bör förbättras för
att skapa möjligheter till en fortsatt utveckling av Agenda 21-arbetet på lokal
nivå, nämns ofta lagstiftningen som en hämmande faktor. Lagstiftningen bör
anpassas till Agenda 21- tankarna om demokrati och medbestämmande för
att ge mer utrymme för lokala lösningar. Centerpartiet har tidigare föreslagit
att ett antal kommuner i landet som själva så önskar, bör ges möjlighet att
friare, under en försöksperiod, fatta beslut om sådana förändringar som
ligger i linje med förslagen i den egna Agenda 21. De aktuella kommunerna
kan bli ett slags frikommuner med avseende på miljöplaneringen och den
lokala Agenda 21. Detta kan t.ex. gälla regler för va och avfallshantering.
Miljöanpassa den offentliga upphandlingen
En miljöanpassad upphandling bör ingå i ett integrerat miljöarbete.
Genom att ställa miljökrav vid upphandlingen kan myndigheter,
kommuner och landsting aktivt bidra till en utveckling av mer
miljöanpassade varor och tjänster och samtidigt minska de negativa
miljöeffekterna från den egna verksamheten. Eftersom all verksamhet
och alla produkter påverkar miljön, bör miljökraven successivt avse all
upphandling, från varu- och produktområden med känd miljöpåverkan
till tjänster som traditionellt inte förknippas med sådan påverkan. Sverige
bör inta en offensiv hållning i arbetet med att förändra EG-direktiven i
riktning mot en mer miljöanpassad offentlig upphandling. I rapporten
Offentlig upphandling och miljö har Naturvårdsverket uppmärksammat
behovet av en ökad miljökunskap bland landets offentliga uppköpare. En
bättre information och kunskap om miljömässig upphandling är
nödvändig för att förbättra upphandlingen ur miljösynpunkt. Vad som
sagts om information bör ges regeringen till känna.
Regeringen bör dessutom förelägga riksdagen förslag till ändringar i lagen
(1994:1528) om offentlig upphandling. Det bör i lagen konkretiseras hur
miljöhänsyn ska tas i förfrågningsunderlaget och beslut om upphandlingar.
Exempel på vad som bör förtydligas är hur frågor angående hushållning med
energi och andra resurser, varors livslängd, möjligheter till återanvändning
eller återvinning och reparationer ska beaktas i upphandlingsförfarandet.
Detta bör ges regeringen till känna.
En miljöteknikdelegation har nu tillsatts på ett initiativ av Centerpartiet.
Delegationen har bl.a. i uppgift att genom upphandling driva på utvecklingen
av miljöteknik och därmed skapa möjligheter till en inhemsk
teknikutveckling inom detta område.
Kemikaliepolitik
För vissa ämnen och kemikalier krävs förbud för att kunna avgifta
kretsloppet. Det gäller främst ämnen, som är naturfrämmande och med
lång livslängd i naturen. För andra ämnen krävs sådana samlade
samhällsåtgärder, med eller utan förbud, som leder till en avveckling. Det
gäller t.ex. användningen av PVC. Det fortsatta kretsloppsarbetet, som
redovisades i proposition 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt
kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med
kemikaliehanteringen, måste fullföljas. I propositionen understryks
behovet av klara tillämpningsföreskrifter för substitutionsprincipen,
utbytesregeln. För närvarande arbetar en utredning med
kemikaliefrågorna. Utredningens uppdrag är att göra en översyn av
kemikaliepolitiken och föreslå hur den framtida svenska
kemikaliepolitiken ska utformas nationellt, inom EU och internationellt.
I riksdagsbeslutet med anledning av proposition 1993/94:163 år 1994 slogs
det fast, att användningen av amalgam skulle avvecklas. För barn och
ungdomar skulle detta ske till den 1 juli 1995 och för vuxna till den 1 januari
1997. Dessutom skulle användningen av kvicksilver avvecklas.
Kemikalieinspektionen har på uppdrag av regeringen undersökt hur
avvecklingen av amalgam fortskrider. Inspektionen har konstaterat att denna
avveckling har gått långsamt och att all användning av amalgam sannolikt
inte är borta till dessa tidpunkter. Detta är inte acceptabelt.
Kemikalieinspektionens rapport visar, att det finns fullgoda alternativ till
amalgam. Centerpartiet anser att det är angeläget, ur såväl miljö- som
hälsosynpunkt, att riksdagens beslut genomförs. Ekonomiska styrmedel bör
användas för att avveckla användningen av amalgam. Detta kan ske i form av
en direkt avgift på kvicksilver. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder så att avvecklingsmålet för amalgam
uppnås. Regeringen bör även driva dessa frågor inom EU. Detta bör ges
regeringen till känna.
Trafik
En av de större utmaningarna ligger i att skapa ett
kommunikationssystem som bygger på insikten om behovet av
omställning mot ett hållbart samhälle. Arbetet med miljöanpassningen av
transportsystemet måste oförtrutet gå vidare. Ambitionen om minskning
av utsläpp måste höjas. Arbetet med detta måste prioriteras.
Samhällsplanering och starkare incitament syftande till en inriktning av
transportmönster som leder till minsta möjliga miljöpåverkan måste
intensifieras. Centerpartiet anser att samhällsplaneringen i högre grad
måste inriktas på att skapa närhet mellan arbetsplats, bostad och service.
Därigenom skapas träffpunkter för människor i en levande miljö
samtidigt som behoven av långa transporter minskar.
Ett kretsloppsanpassat samhälle förutsätter ett "grönare" transportsystem.
Idag svarar bil- och lastbilstrafiken för huvuddelen av de miljöfarliga
utsläppen i form av koldioxid, kväveoxider, svaveloxider och kolväten.
Användningen av fossila bränslen måste minska. Centerpartiet anser att det
bör införas en "nollvision" för fossila bränslen. Det bör därför läggas fast en
plan för hur fossila bränslen successivt ska fasas ut och ersättas med
förnybara bränslen. Centerpartiet har i en särskild motion utvecklat hur
trafikpolitiken bör utformas.
Drivmedel för god miljö
Trafikens avgaser hotar människors hälsa och flera ekosystem som har
avgörande betydelse för kretsloppssamhället. Ambitionen måste vara att
ersätta miljöskadliga bränslen med miljövänliga. Därför måste systemet
med miljöklassning av bränslen utvecklas och ekonomiska styrmedel
användas. För att biobränslena ska kunna introduceras och konkurrera på
marknaden krävs ofta försöksverksamhet samt miljödifferentierade
skatter. Utformningen av det s.k. mineraloljedirektivet inom EU innebär
ofta ett hinder för att detta ska kunna ske. Regeringen bör enligt
Centerpartiets mening intensifiera arbetet med att få till stånd
förändringar i detta direktiv, så att introduktionen av biobränslen
underlättas. Detta bör ges regeringen till känna. Vi anser dessutom att
bensinstationer ska vara skyldiga att tillhandahålla drivmedel med
inblandning av etanol och metanol. Samma metod bör användas som den
i förordningen om blyfri bensin. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att regeringen bör initiera en förhandling med berörda
parter, såsom producentorganisationer, bil- och petroleumindustrin samt
berörda statliga myndigheter, om hur en övergång från fossila till
biobränslebaserade drivmedel ska ske. Tills dessa förhandlingar avslutats,
bör inga förändringar av nu gällande skatteregler rörande exempelvis etanol
och rapsmetylester ske. Detta bör ges regeringen till känna.
Uthålligt utnyttjande av vattenresurser
Rent och friskt vatten är en förutsättning för livet och för det mänskliga
samhället. Vattnet har en avgörande betydelse både i det globala
miljöarbetet och i det lokala. Att skydda vatten mot föroreningar och att
skydda och rena floder, sjöar och grundvatten är ett livsvillkor för
mänskligheten. I Sverige är vi bortskämda med god tillgång på vatten.
Det finns ändå anledning att hushålla med denna resurs av flera orsaker.
Det finns ett samband mellan hög vattenförbrukning och hög
energiförbrukning. En hög vattenförbrukning innebär större utsläpp av
avloppsvatten. Även i Sverige finns lokala problem med
vattenförbrukningen. Vattentillgångarna berör miljöfrågorna på olika
sätt, dels genom den yttre miljöpåverkan, som andra sektorer har på
vattentillgångarna, dels genom den miljöpåverkan som orsakas av uttaget
av vatten och utsläpp från de stora vattenverken. De hot som finns
generellt mot grund- och ytvattnet gäller också för
dricksvattenförsörjningen. Dessa hot är bl.a. försurningen, eutrofieringen,
bekämpningsmedel och transportsystemets inverkan och överuttag av
vattenresurser.
För att skapa trovärdighet i det internationella arbetet för en uthållig
användning av jordens resurser måste vi i Sverige ha en god miljöpolitik när
det gäller våra nationella vattentillgångar i sjöar, vattendrag och
vattentäkter.
En helhetssyn behövs på hur denna resurs ska kunna utnyttjas på ett uthålligt
sätt. En parlamentarisk kommitté bör tillsättas med direktiv att utarbeta en
handlingsplan för hur en uthållig användning av vattenresurser inom alla
sektorer kan skapas i Sverige och internationellt. Kommittén bör samverka
med annan utredningsverksamhet på området, t.ex. Utredningen om system
för avrinningsområdesvis vattenadministration (dir. 1996:57). Detta bör ges
regeringen till känna.
Biologisk mångfald
Bevarandet av den biologiska mångfalden är en av de viktigaste
uppgifterna i miljöarbetet. En stor del av hoten mot den biologiska
mångfalden är relaterade till att livsmiljöerna förändras. Genom
samhällsplanering och nya och ändrade brukningsmetoder förändras eller
försvinner biotoper. Miljögifter och kemikalier, liksom geografiskt
storskaliga miljöstörningar som försurning, eutrofiering och
växthuseffekten, påverkar den biologiska mångfalden. Skogslandskapet
är den dominerande landskapstypen i Sverige. Den största delen av
skogsarealen används för kommersiellt skogsbruk. För att hindra en
fortsatt förlust av biologisk mångfald i skogslandskapet krävs en
kombination av skydd av områden med stöd av naturvårdslagen och en
anpassning av skogsbrukets metoder. Den reformering, som gjordes av
skogsvårdslagstiftningen 1993, har skapat bättre förutsättningar för
skogsnäringen att ta sådana hänsyn. Om Sverige ska leva upp till de
nationella miljömålen och de internationella åtaganden som vi gjort, bl.a.
konventionen om biologisk mångfald från FN:s konferens i Rio 1992,
krävs en kombination av områdesskydd, förbättrad naturvårdshänsyn och
aktiva åtgärder för återskapande av biologisk mångfald.
Hur det svenska jordbruket utformas har stor betydelse för bevarandet av
den biologiska mångfalden. Förändringar i jordbrukslandskapet ingår i
hotbilden för många av landets hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter.
När det öppna landskapet växer igen, försvinner många arter, som gynnas av
den vegetation som uppstår mellan brukad och icke-brukad mark. För att
bryta utvecklingen med förluster av den biologiska mångfalden i
jordbrukslandskapet behövs bl.a. att jordbruksarealer bevaras, särskilt i
Norrland och i skogsbygderna i landets mellersta och södra delar, att
kvarvarande naturbetesmarker bevaras och hävdas samt att mer extensivt
nyttjande av markerna gynnas framför mer intensiva brukningsformer. Det
miljöstöd, som det svenska jordbruket erhåller efter inträdet i EU, har stor
betydelse för att uppnå dessa mål. Det allmänna lönsamhetsläget inom
jordbruksnäringen är också av betydelse för att jordbruket ska ha möjlighet
att vårda den biologiska mångfalden.
Medel måste avsättas för bevarande av skyddsvärda biotoper, våtmarker,
inrättande av naturreservat och nationalparker. En viktig fråga att lösa är
finansieringen av tillskapandet av områden som måste ha en hög skyddsnivå.
Staten måste ha ett grundläggande ansvar för detta skydd, men det bör även
skapas förutsättningar för t.ex. gemensam finansiering mellan landsting,
kommuner och företag när det gäller inköp. Regeringen bör enligt
Centerpartiets mening initiera sådana överläggningar.
Naturvårdsavtal utgör ett viktigt komplement till andra instrument i
naturvårdsarbetet. Många naturtyper med hotade arter och höga naturvärden,
där avverkningar kan vara aktuella, omfattas inte av biotopskydd eller skydd
som naturreservat. Dessa avtal utgör då ett bra alternativ. Erfarenheterna av
dessa avtal är mycket goda. Arbetet med att utforma dessa avtal bedrivs i
samarbete mellan olika intressenter. Frivilligheten i avtalen har upplevts som
mycket positiv av markägarna. Detta är en för samhället billig form av
naturvård. Ersättningen betalas ut som en morot för en god insats och inte
som en intrångsersättning. Det är enligt Centerpartiets mening viktigt att
denna verksamhet fortsätter att utvecklas och tillförs mer medel. Avtalens
juridiska hållbarhet vid överlåtelse av fastigheter bör också förbättras. Vad
ovan sagts om naturvårdsavtal bör ges regeringen till känna.
Investeringsanslaget för markförvärv är ett av naturvårdspolitikens
viktigare medel för att behålla den biologiska mångfalden. För närvarande
föreligger ett stort behov av såväl markförvärv som annan intrångsersättning
av bevarandeskäl. Fler än 1.700 av skogens djur- och växtarter missgynnas
av mänsklig påverkan. Vi föreslår därför att 30 miljoner kronor inom ramen
för programmet för omställning till hållbar utveckling avsätts för att förstärka
insatserna för markförvärv. Detta bör ges regeringen till känna.
Bioråvaror
Sveriges jord- och skogsbruk ska bli världens renaste. Jord- och
skogsbruket är en viktig resurs i kretsloppsarbetet. Dessa resurser
kommer att ha en stor betydelse i den omställning av energisystemet,
som vi står inför. Bioråvaruutredningen presenterade 1994 betänkandet
Växande råvaror, SOU 1994:113. Utredningen föreslog avgifter på
miljömässigt negativa produkter, utveckling av mätmetoder och
miljöstandarder. Vidare föreslogs forskningssatsningar och stöd till
prototypanläggningar m.m. Centerpartiet anser, att
kretsloppsanpassningen av jordbruket måste drivas vidare. Jordbrukets
roll som producent av bioråvaror måste ytterligare utvecklas. Eftersom
jordbruket har en så central roll i kretsloppssamhället, anser vi att en
särskild utredning bör tillsättas för att belysa hur jordbrukets roll som
bioråvaruproducent kan utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
Planeringsfrågor
Genom en miljöanpassad samhällsplanering för mark och vatten kan
värdefull mark skyddas samtidigt som mark används för t.ex. bostäder,
arbetsplatser, vägar och järnvägar. Samhällsplaneringen måste ske med
hänsyn till kretsloppen i naturen. Den måste också bygga på principen
"tänk efter före". Alla olika berörda intressen måste få komma till tals i
ett tidigt skede av planeringsprocessen. Samhällsplaneringen måste ha
sin utgångspunkt i det lokala engagemanget och perspektivet. En
kombination av ambitioner på miljöområdet och den regionala
utvecklingen måste bli den fysiska planeringens viktigaste
utgångspunkter i framtiden. Centerpartiet har i motionen Samordnad
planering för en bättre miljö och ekonomisk utveckling föreslagit
åtgärder vad gäller samhällsplaneringen.
Nationalstadsparker
Behovet av att bevara och gynna den biologiska mångfalden finns i
miljöer, som är rika respektive fattiga på biologisk mångfald. Av särskilt
intresse är att bevara den biologiska mångfalden i tätortsmiljön. På
Centerpartiets initiativ tillskapades nationalstadsparken i Haga-
Brunnsviksområdet i Stockholm. Det skydd, som detta område därmed
erhöll, är av stor betydelse för de boende i Stockholm och även för
möjligheterna att utveckla kultur- och naturturism i Stockholmsområdet.
På senare tid har det kommit oroande signaler om att ett antal
exploateringsintressen är på väg att påverka nationalstadsparken. Detta
får givetvis inte ske. Centerpartiet förutsätter att regeringen hävdar denna
nationalstadsparks skydd. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
en redovisning av hur skyddet av existerande nationalstadspark fullföljs.
I utredningen Nationalstadparker (SOU 1996:38) föreslås att ytterligare
nationalstadsparker ska inrättas. Centerpartiet bejakar denna utveckling och
anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till
inrättande av nya nationalstadsparker. Andra orter i landet än de som utpekas
i utredningen bör ges möjlighet att ansöka om inrättande av
nationalstadspark, under förutsättning att de föreslagna områdena uppfyller
de krav, som ställs för inrättandet av en sådan park. Detta bör ges regeringen
till känna.
Kalkningsverksamheten
Försurningen har drabbat Sverige mycket kraftigt. Över 20.000 sjöar och
120.000 km rinnande vatten är allvarligt påverkade av försurningen.
Genom kalkningsverksamheten avgiftas våra sjöar och vattendrag så att
en normal flora och fauna kan återskapas. Den är även av avgörande
betydelse för arter, som vandrar mellan söt- och saltvatten som lax och
laxöring. Även skogskalkningen har betydelse för att minska
försurningens påverkan på landets skogar. Kalkningen är en del av det
arbete, som Sverige bedrivit för att ta såväl nationellt som internationellt
ansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden och hushållningen
med naturresurserna. Kalkningen har en stor betydelse för fiske- och
naturlivet i Sverige. Tillgången till goda fiskevatten och en orörd natur är
viktig för t.ex. turismnäringen i stora delar av landet, förutom att den
givetvis påverkar människors hälsa, ekonomi och möjlighet att bo kvar i
glesbygdsområden.
Sverige har förbundit sig internationellt att minska utsläppen av
kväveoxider med 30 % från år 1980 fram till år 1998. För att uppnå detta mål
krävs ytterligare åtgärder, bl.a. inom energisektorn. I dag finns en miljöavgift
på utsläpp av kväveoxider. Avgiften uppgår till 40 kr/kg utsläppta mängder
kväveoxider, räknat som NO2. Lagstiftningen omfattar pannor med en effekt
större än 10 MW och betalas när energiproduktionen överstiger 50 GWh/år.
Dessa pannor återfinns huvudsakligen inom fjärrvärmesektorn eller inom
industrin. Inkomsterna från avgiften återförs till de avgiftsskyldiga i
proportion till företagets produktion av nyttiggjord energi. För att finansiera
kalkningen av sjöar och vattendrag anser Centerpartiet, att en miljöskatt på
kväveoxider därutöver bör införas. Skatten bör omfatta nuvarande
avgiftspliktiga pannor liksom de förbränningsprocesser inom industrin som
idag inte ingår. Skattesystemet bör omfatta pannor med en större effekt än 5
MW men med en nyttig energiproduktion större än 20 GWh. Nivån på
skatten bör vara 5 kronor per kilo utsläppta mängder kväveoxider, räknat
som NO2. Med den nivån beräknas systemet inbringa ca 200 miljoner kronor
per år i inledningsskedet. Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett förslag till skatt enligt förslaget ovan. Skatten bör
träda
ikraft snarast och intäkterna bör användas för att finansiera
kalkningsverksamheten.
Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en nationell
plan för utformningen av de fortsatta kalkningsinsatserna, vilket vi bejakar.
Samtidigt minskas dock anslagsnivån för A 3. Detta är enligt vår mening
mycket olyckligt med hänsyn till pågående verksamhet och med tanke på att
behovet av kalkningsinsatser knappast har minskat. Centerpartiet föreslår att
20 miljoner kronor inom ramen för programmet för omställning till hållbar
utveckling avsätts för att förstärka kalkningsinsatserna. Detta bör ges
regeringen till känna.
Regeringen bör i kompletteringspropositionen våren 1997 återkomma till
riksdagen med en utökad ram för utgiftsområdet 20, Allmän miljö och
naturvård, som medger ett utrymme för anslaget A 3. Bidrag till
kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag om lägst 160 miljoner kronor.
Detta bör ges regeringen till känna.
Sanering av miljöskadade områden
Regeringsrätten har i en dom ändrat möjligheterna att ställa krav på
företag att de ska sanera mark som är miljöskadad. I och med domen går
det inte att ställa krav på sanering, om företaget slutade sin verksamhet
före den 1 juli 1989. Beslutet kan komma att innebära att företag i
Sverige har möjlighet att komma undan ansvar för miljöskador, som är
äldre än sju år. En sådan ordning skulle vara unik även i ett
internationellt perspektiv och överensstämmer inte med principen att
förorenaren betalar. En grundläggande kravregel om att avhjälpa
olägenheter av miljöfarlig verksamhet har funnits i svensk lagstiftning
sedan 1942. Dessa regler förtydligades dock, bl.a. genom ett tillägg i 5 §
miljöskyddslagen 1989. Regeringsrätten har dock i sin dom inte ansett,
att det var ett förtydligande utan en ny rättsregel som då infördes, detta
trots att lagstiftarens intention med förändringen 1989 var att förtydliga
redan gällande regler. Centerpartiet anser att denna rättsliga förvirring är
mycket olycklig. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag till ändringar i miljöskyddslagen, som gör det möjligt att
upprätthålla regeln att förorenaren ska avhjälpa olägenheter av
miljöfarlig verksamhet. En sådan förändring i lagstiftningen är så
angelägen, att den inte bör invänta regeringens förslag till miljöbalk.
Detta bör ges regeringen till känna.
Kärnsäkerhet
I takt med att de svenska kärnkraftsreaktorerna åldras behöver
tillsynsinsatserna öka. Statens kärnkraftsinspektion och statens
strålskyddsinstitut har under det senaste budgetåret genomgått en
internationell granskning (SOU 1996:73), som pekar på områden där
högre effektivitet i myndigheternas verksamhet bör kunna nås.
Granskningskommissionen föreslår bl.a. förändringar vad gäller
organisation, utbildning och hur anslagna medel kan användas
effektivare. Det är enligt Centerpartiets mening av största vikt att de av
granskningskommissionen föreslagna förändringarna bereds och
genomförs. Detta bör ges regeringen till känna.
Kärnsäkerhetsfrågorna har ett mycket nära samband med miljöarbetet.
Kärntekniklagen bör därför bli en del av det aviserade förslaget till
miljöbalk. Detta bör ges regeringen till känna.
Strålskydd
Svenska kärnkraftverk släpper ut mer radioaktivitet i luft och vatten än
andra jämförbara verk i världen enligt en undersökning gjord av FN-
organet Unscear. Undersökningen baserar sig på åren 1985-89, men
enligt Strålskyddsinstitutet har utsläppen fortsatt att öka under 1990-talet.
En del av orsaken till att de svenska utsläppen är relativt sett stora är att
gränsvärdena räknas på stråldosen för de människor, som bor och vistas i
området runt kärnkraftverken. I och med att det i Sverige vistas färre
människor i kärnkraftverkens närhet än i andra länder, blir det möjligt att
släppa ut mer radioaktivitet. Centerpartiet anser, att en svensk utredning
bör göras angående svenska kärnkraftverks radioaktiva utsläpp.
Utredningen bör komma med förslag till åtgärder för att minska dessa
utsläpp. Detta bör ges regeringen till känna.
Kunskapen om den joniserande strålningens farlighet och dess
cancereffekter förbättras hela tiden. Sedan de första uppskattningarna om
cancerriskerna först gjordes på 1950-talet har det hela tiden framkommit nytt
vetenskapligt underlagsmaterial för dessa uppskattningar. Forskningen har
hela tiden kommit fram till högre siffror än de tidigare. Dagens skattning av
cancerriskerna ligger ungefär tio gånger högre än de skattningar, som gjordes
när utsläppsföreskrifterna till strålskyddslagen antogs 1977. Dessa
utsläppsföreskrifter har dock inte förändrats sedan 1977. Centerpartiet anser
att en skärpning av dessa föreskrifter måste genomföras med beaktande av
senare års forskningsrön. Detta bör ges regeringen till känna.
Strålskyddsfrågorna hänger mycket nära samman med miljöarbetet.
Strålskyddslagstiftningen bör därför inrymmas i det aviserade förslaget till
miljöbalk. Detta bör ges regeringen till känna.
Euratomfördraget
Det torde vara uppenbart för de flesta, att Euratomfördraget är föråldrat.
Med endast några få undantag pågår också en avveckling snarare än en
utveckling av kärnenergitekniken i medlemsländerna. Samtidigt pågår
runtom i medlemsländerna ett arbete att utveckla de förnybara
energikällorna, detta utan stöd eller samordning från EU. Det finns alltså
dubbel anledning att revidera EU:s energipolitik. Centerpartiet anser, att
en revidering av Euratomfördraget bör genomföras. Euratom bör
omvandlas från ett stöd för utveckling av atomenergi till ett program för
en gemensam satsning på minskat beroende av ändliga och fossila
energikällor, utveckling av förnybara energikällor samt stöd till
energieffektivisering och minskad energikonsumtion. Riksdagen bör ge
regeringen till känna vad som ovan anförs om en revidering av
Euratomfördraget.
Myndighetsfrågor
I en krympande offentlig ekonomi är det nödvändigt att de resurser, som
ställs till förfogande, används så kostnadseffektivt som möjligt.
Naturvårdsverket har till uppgift att vara en samlande och pådrivande
kraft i miljöarbetet. Verket ska dessutom svara för uppföljning och
utvärdering av såväl det nationella som det internationella miljöarbetet.
Under senare tid har verkets arbete genomgått snabba
tyngdpunktsförskjutningar, bl.a. till följd av det svenska EU-
medlemskapet. Det finns enligt Centerpartiets mening ett behov av en
förutsättningslös genomgång av Naturvårdsverkets uppdrag och
organisation, med syfte att säkerställa att ett så effektivt miljöarbete som
möjligt och effektiv användning av verkets anslagna medel kan uppnås.
En särskild utredare bör utreda vilka eventuella
organisationsförändringar av verksamheten, som bör genomföras för att
nå bästa möjliga resultatuppfyllelse. I samband med detta bör också
frågan, huruvida miljöforskningen bör vara en del av Naturvårdsverkets
verksamhet utredas. Vad som ovan sagts bör ges regeringen till känna.
Ekonomiskt stöd till miljöorganisationer
Landets miljöorganisationer har stor betydelse för att driva på
utvecklingen av såväl det nationella som det internationella miljöarbetet.
Många gånger initieras debatten kring olika miljöfrågor av dessa. De
innehar ofta stor sakkunskap inom olika ämnesområden. Det är även
inom detta område av största vikt att de medel som anslås av staten för
att stödja organisationerna i deras arbete används så kostnadseffektivt
som möjligt. Enligt Centerpartiets mening bör fördelningen av medlen
administreras av regeringen, inte som idag av Naturvårdsverket. Detta
bör ges regeringen till känna.
Miljöövervakning
Sverige bör verka för att det europeiska systemet för miljöövervakning
förbättras. Det sedan länge etablerade nordiska samarbetet ger här en god
erfarenhetsbas. EU:s miljöbyrå - European Environmental Agency
(EEA) - bör kunna samordna de ansträngningar som görs på området i
Europa. EEA måste utvecklas till ett pådrivande verktyg och ha ett
uppföljningsansvar gentemot EU-länderna. EEA bör även öppnas för
deltagande av övriga europeiska stater och arbeta med en alleuropeisk
inriktning.
Miljöombudsman
I det av regeringen tillbakadragna miljöbalksförslaget 1994 fanns ett
förslag om att en funktion som miljöombudsman skulle inrättas. Tanken
med detta förslag var att denna ombudsman skulle få i uppdrag att
företräda allmänheten för att främja miljö- och naturvårdens intressen.
Det är enligt Centerpartiets mening av största vikt att denna reform
genomförs i och med att regeringen förelägger riksdagen ett förslag till
miljöbalk. Detta bör ges regeringen till känna.
Bekämpning av miljöbrott
Miljöbrottslighet spänner över ett brett område. Det handlar om allt från
olagliga industriutsläpp till illegal handel med utrotningshotade djur.
Flera olika lagar är aktuella. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar
dock att endast ett fåtal misstänkta miljöbrott leder till åtal och fällande
dom. Av de polisanmälningar, som görs för brott mot miljöskyddslagen,
resulterar endast 10 procent av fallen i åtal. Det finns idag inte någon
nationell samordning eller strategi för hur man effektivt ska bekämpa
miljöbrottsligheten i Sverige. I rapporten Effektivare
ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1) föreslås en särskild
ekobrottsmyndighet efter främst norsk modell. I den tilltänkta
myndigheten bör utrymme skapas för en särskild arbetsgrupp, som ska
specialisera sig på att utreda miljöbrott. Gruppen skulle kunna bestå av
åklagare, polis och eventuella miljöspecialister. Det är enligt
Centerpartiets mening av största vikt att en sådan grupp inrättas i
samband med att en organisation för ekobrottsbekämpning införs. Detta
bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kretsloppsutvecklingen och målen för
miljöpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag till nya områden, där producentansvaret
skall gälla,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i det aviserade förslaget till miljöbalk
inkludera ett förslag till kretsloppslag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om programmet för omställning till ekologiskt
hållbar utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljömärkning,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om standardiseringsarbetet,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om internationellt kretsloppssamarbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenska initiativ för att miljöanpassa World
Trade Organization,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöhänsyn i internationella handelsavtal,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett miljösäkerhetsråd i FN,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att till FN:s Commission on sustainable
development knyta ansvaret för en miljöräddningsstyrka,3
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöarbetet i EU,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om koldioxidskatt,4
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetet med ett nytt miljöhandlingsprogram inom
EU,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med
en redogörelse för hur EU:s miljödirektiv har införlivats i svensk
lagstiftning,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Agenda 21-arbetet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om frikommuner för Agenda 21-arbetet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kunskap och information om miljömässig
upphandling,5
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen
(1994:1528) om offentlig upphandling i enlighet med vad som anförts
i motionen,5
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avvecklingsmålet för amalgam,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar i EU:s mineraloljedirektiv,4
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhandlingar rörande utfasningen av fossila
bränslen,
23. att riksdagen beslutar att inga förändringar av nu gällande
skatteregler rörande biobränslen skall ske,4
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyldighet att tillhandahålla drivmedel med
inblandning av biobaserade bränslen,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om uthålligt utnyttjande av
vattenresurser,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överläggningar angående gemensam finansiering
av markinköp för naturvårdsändamål,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om naturvårdsavtal,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bioråvaror,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationalstadsparker,6
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen för riksdagen bör redovisa hur
skyddet av existerande nationalstadsparker fullföljs,6
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att använda medel från programmet för
ekologisk omställning till kalkning och markförvärv,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i den ekonomiska vårpropositionen 1997
utöka ramen för utgiftsområde 20,5
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
miljöskyddslagen som i motionen anförs för att upprätthålla regeln att
förorenaren skall avhjälpa olägenheter av miljöfarlig verksamhet,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder med anledning av den internationella
granskningskommissionen för kärnsäkerhet och strålskydd,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kärntekniklagen bör ingå i det av regeringen
aviserade förslaget till miljöbalk,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationell utredning om svenska kärnkraftverks
radioaktiva utsläpp,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärpning av utsläppsföreskrifterna i
strålskyddslagen,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att strålskyddslagen bör ingå i det av regeringen
aviserade förslaget till miljöbalk,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en revidering av Euratomfördraget,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av Naturvårdsverkets uppdrag och
organisation med syfte att säkerställa ett så effektivt miljöarbete som
möjligt och en effektiv användning av verkets anslagna medel,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ansvaret för fördelning av medel till
miljöorganisationer,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöövervakning,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöombudsman,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bekämpning av miljöbrott.7