Miljösituationen i Skagerrak och Kattegatt är mycket
allvarlig. Trots vissa insatser och politiska
överenskommelser växer sig hoten mot den marina miljön i
Västerhavet allt starkare. Döda havsbottnar, giftiga
algblomningar, övergödning, miljögifter i sedimentprov och
låga syrehalter är exempel på detta.
Varje år dumpas 200 000 ton giftiga kemikalier i Nordsjön. 300-400 olika
ämnen varav flera som är svartlistade hamnar i havet. En del är tungmetaller,
andra är cancerframkallande. Dessa ämnen förs med strömmarna mot
Skagerrak och den danska och svenska kusten, från hela Nordsjöområdet.
Nya hot mot Västerhavets marina ekosystem uppträder allt som oftast. På
senare tid märks bl.a. de norska planerna på oljeprospektering i Skagerrak
och ökade radioaktiva utsläpp vid Dounreay vid den skotska nordkusten.
Åtgärder måste vidtas både nationellt och internationellt. Ansvaret för
haven är en internationell angelägenhet som berör många länder. Överens-
kommelser mellan länderna är därför nödvändiga. Detta får dock inte vara ett
alibi för att vi själva i Sverige inte påbörjar detta arbete redan innan sådana
överenskommelser finns.
Miljökostnader måste alltid betalas - det går inte att smita undan notan.
Frågan är bara vem som skall betala och när det skall betalas. Enligt vår
uppfattning måste varje generation ta sitt ansvar. Vi skall inte skjuta över
problemet till våra barn och barnbarn.
Internationellt problem
Skagerrak är nettomottagare av föroreningar från Nordsjön. I
Norska rännan, med ett djup på över 700 meter, sedimenteras
stora mängder material från södra och centrala Nordsjön.
Haven har länge betraktats som gigantiska soptippar. Inte minst gäller detta
Nordsjön.
Föroreningarna i Nordsjön kommer från många olika håll. Föroreningar
från Östersjön förs norrut med strömmarna. Andra föroreningskällor är de
kraftigt förorenade floderna Elbe och Rhen i Tyskland. Därtill kommer
oljespill och andra utsläpp från oljefälten i Nordsjön. Tungmetaller och
kemikalier släpps ut i stora mängder från industrier i bl.a. England.
Radioaktiva utsläpp från den stora nukleära anläggningen Sellafield vid
Irländska sjön har lett till att forskare kunnat påvisa förhöjda radioaktiva
värden i både vatten och fisk utanför den svenska västkusten. Till detta
kommer urlakning av kväve från jordbruksmark och skogsmark.
Luftföroreningarna påverkar också havet. I vissa områden kommer den
övervägande delen av föroreningarna via luften. Här är det främst biltrafiken
som svarar för de största utsläppen. Dessutom förekommer dumpning av
avfall och sopförbränning till havs. Som dessa fakta visar är det nödvändigt
med samordnade internationella åtgärder för att kunna lösa problemen.
Arbetet med Nordsjöns miljö förekommer i ett antal olika internationella
fora. De viktigaste är Paris- och Olsokommissionerna samt
Helsingforskommissionen liksom Nordsjökonferensen. Därutöver arbetar
både FN- och EU-organ med miljöövervakning.
Regeringen och riksdagsmajoriteten har uttalat att det internationella
samarbetet därför fungerar tillfredsställande. Vi delar dock inte den
uppfattningen. En väsentligt bättre samordning av mål och insatser behövs
om inte situationen skall förvärras ytterligare.
Nordsjökonferensen fattar beslut om inriktningen och ambitionsnivån för
miljöarbetet i Nordsjöns olika havsområden. Under Nordsjökonferensens
relativt korta historia (den första konferensen ägde rum 1984) har besluten
varit relativt långtgående och förväntningarna högt ställda. Däremot har de
konkreta resultaten varit alltför magra.
Efter tio år kan konstateras att nationerna inte förmått leva upp till sina
löften. När den ekonomiska tillväxten avmattades försvagades den politiska
viljan att förbättra havsmiljön.
Mot den bakgrunden är det knappast förvånande att fjolårets konferens
försköt tidtabellen för de halveringar och i vissa fall 75-procentiga
minskningar av närsalter och miljögifter, som man skulle ha åstadkommit till
1995. I dag är målet ställt till år 2000.
För att effektivisera arbetet behövs bättre samordning av de insatser som
görs liksom av de ytterligare insatser som behöver göras. Därför bör en
Nordsjökommission inrättas som tar ett samlat grepp över miljösituationen i
Nordsjön, inklusive Skagerrak och Kattegatt, och där samtliga berörda
nationer deltar. Genom en sådan Nordsjökommission kan nödvändiga
helhetsgrepp tas för att förbättra miljösituationen i Västerhavet. Riksdagen
bör därför uppdra åt regeringen att ta initiativ till bildandet av en
Nordsjökommission.
Radioaktivt avfall från
Dourneay, Storbritannien
UK Atomic Energy Authorities (UKAEA) har planer på
utökad behandling av radioaktivt avfall med ökade
radioaktiva utsläpp som följd vid Dounreay.
Det finns anledning att mycket kraftfullt kritisera UKAEA:s planer. I en tid
då man på de flesta områden försöker minska avfallsmängderna är det
speciellt oroande att UKAEA vill öka sina radioaktiva utsläpp. Utsläppen
innebär mycket allvarliga hälsorisker och är ett hot mot hela det ekologiska
systemet i Västerhavet.
Utsläppen vid Dounreay, som ligger vid den skotska nordkusten, sker till
vatten i direkt anslutning till Nordsjön. Genom havsströmmar passerar i
princip allt vatten från Nordsjön genom Skagerrak. De radioaktiva utsläppen
kommer genom havsströmmarna att föras till den svenska västkusten med
negativa konsekvenser för hälsa, miljö, turism, fiske osv som följd.
Den planerade utökningen av bearbetningen av radioaktivt avfall kan
komma att ske med avfall från Ryssland. Transporterna av detta avfall måste
ske med fartyg antingen via Östersjön eller Murmansk. Riskerna med
fartygstransporter är uppenbara. En olycka i Östersjön eller Kattegatt/
Skagerrak/Nordsjön kan innebära svåröverskådliga hot mot hälsa och miljö.
Sverige måste kraftfullt agera mot UKAEA:s planer. Frågan är av
internationellt intresse eftersom den utsätter andra länder för miljö- och
hälsorisker och radioaktiva föroreningar. Sverige måste därför agera både i
aktuella internationella fora och direkt mot den brittiska regeringen.
Oljeutvinning i Skagerrak
Norges planer på oljeutvinning i Skagerrak är ett allvarligt
hot mot hela Västerhavets marina miljö och de känsliga
ekosystemen. Särskilt utsatt blir Bohuslän och hela den
svenska västkusten.
Oljeutvinning i stor skala stör den marina miljön. Även vid s.k. normal
drift sker utsläpp av mindre mängder olja och dessutom finns naturligtvis
risken för stora utsläpp genom olyckshändelser. Skagerrak kan dessutom, till
skillnad från Nordsjön och Norska havet, vara istäckt och någon fungerande
metod för oljebekämpning i istäckt hav existerar inte.
Ett större utsläpp i denna känsliga miljö får oöverskådliga ekologiska och
ekonomiska konsekvenser för den ekologiska balansen. Fisket blir för lång
tid utslaget.
Genom ett kraftfullt agerande från den förra regeringen har det tänkta
området för undersökningsverksamhet begränsats. Dessutom skall den norska
regeringen genomföra en utredning om miljöeffekter av kemikalieutsläpp
innan slutligt beslut fattas. Ett sådant beslut kommer att fattas under 1997.
De åtgärder som vidtagits från norsk sida är dock klart otillräckliga. Hela
Skagerrak måste undantas från exploateringsverksamhet. Riksdagen bör
därför uppdra åt regeringen att i internationella fora och i direktkontakter med
den norska regeringen verka för ett förbud mot oljeprospektering och
oljeutvinning i hela Skagerrak. Sverige bör också begära att en internationell
kommitté tillsätts i enlighet med Helsingforskonventionen.
De svensk-norska
gränsvattnen
Vattenkvaliteten i norra Bohusläns kustområde är fortsatt
dålig. Detta är till stor del beroende på utsläpp från norska
sidan.
Den största föroreningskällan är Glomma, som är Norges längsta och mest
vattenförande älv. Glomma kan liknas vid en jättelik kloak. Träförädlings-
industri, kemisk industri, livsmedelsindustri och andra verksamheter svarar
för stora utsläpp av tungmetaller, syror, oljor, organiskt material och
närsalter. Till detta kommer kloakutsläpp från tiotusentals människor som går
i stort sett orenat ut i älven. Undersökningar av Norsk Institut for
vannforskning har klarlagt att ett ca 30 kvadratkilometer stort område i och
utanför Glommas mynning är starkt förorenat och ett ännu större område är
klart påverkat.
Regeringen bör ta upp denna problematik i överläggningar med den norska
regeringen i syfte att minska de norska föroreningarna i de svensk-norska
gränsvattnen.
Tidsinställda miljöbomber
Utanför den svenska västkusten och den norska sydkusten
finns mängder av gamla vrak, i första hand från andra
världskriget, som innehåller stora mängder olja, stridsgas och
andra kemikalier.
I Oslofjorden och områdena utanför ligger minst 28 rostande fartygsvrak
från andra världskriget. Efter hand som vraken rostar sönder kommer olja att
läcka ut i vattnet. Dessa oljeutsläpp kommer att ställa till mycket stor skada
för bl.a. fisket. Beträffande den tyska kryssaren Blücher, som innehöll ca
1 500 ton olja, har man från norsk sida genomfört en framgångsrik insats för
att tömma den på bunkerolja.
Dumpning var ett sätt att göra sig av med olika typer av kemiska
stridsmedel efter krigsslutet. Utanför Arendal i Oslofjordens mynning ligger
10 sänkta fartyg lastade med senapsgas. Rakt väster om Gullholmen utanför
Bohuskusten ligger nio rostande fartyg lastade med minst 18 000 ton gas-
bomber. Dessa fartyg sänktes efter andra världskriget, av de allierade, sedan
de fyllts med granater innehållande bl a senapsgas, tabun, fosgen och sarin.
Stridsgasen har således legat i havet i snart 50 år. Fartygsplåten rostar och
skroven kan brytas sönder av strömmar. Inte minst för yrkesfiskarna innebär
detta ett allvarligt hot.
Dessa omkring femtio år gamla vrak utgör tidsinställda miljöbomber som
kan hota hela det ekologiska systemet i Skagerrak och ställa till stor skada på
den svenska västkusten och den norska sydkusten.
Den hittillsvarande strategin beträffande dessa hot är att avvakta och se vad
som händer. Vi menar att detta är en alltför passiv och dessutom mycket
riskfylld strategi. Offensiva insatser måste till i stället.
Det brådskar med insatser för att inte katastrofen skall bli ett faktum. En
arbetsgrupp inom HELICOM har kartlagt dumpade stridsmedel i Östersjön
och Kattegatt samt i Måseskärsområdet i Skagerrak. Sverige måste agera
pådrivande i detta arbete för att få till stånd en beredskapsplan i syfte att
motverka risken för att dessa giftgaser kommer i kontakt med det känsliga
ekologiska systemet i området. Bunkerolja som finns i vraken måste också
bärgas innan den läcker ut i vattnet.
Minska kvävetillförseln
Kvävetillförseln till havet är den största orsaken till
övergödning. En stor del av kvävet kommer via luften från
bl.a. bilavgaser och sjöfarten. Jordbruks- och skogsmark
läcker också kväve, liksom kommunala reningsverk.
Utsläppen av kväve till luften måste minska. Det gäller dels från stationära
industri- och förbränningsanläggningar, dels från vägtrafiken. Genom att
ställa långtgående krav på bättre reningsutrustning och miljövänliga bränslen
samt genom en kraftfull satsning på järnvägstrafiken kan trafikens
kväveutsläpp minskas. En snabb upprustning av de västsvenska järnvägs-
förbindelserna till Norge är nödvändig för att bl.a. kunna minska den
omfattande godstrafiken på landsvägen.
Den intensiva sjöfarten i Skagerrak-Kattegatt-området ger också stora
kväveutsläpp som ställer krav på gemensamma nordiska insatser. Det behövs
samordning och överenskommelser mellan de berörda länderna för att minska
utsläppen av kväveoxider från färjorna, bl.a. att de bör förses med katalytisk
avgasrening.
Våtmarker är utmärkta reningsanläggningar som förhindrar kvävet att nå
havet. Befintliga våtmarker måste därför bibehållas och nya, konstgjorda
våtmarker tillskapas. Statsbidrag för skapande av våtmarker bör införas.
Jordbrukets avgifter på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel kan
användas för detta ändamål.
Sopor
Nedskräpningen av stränderna på västkusten ökar på ett
oroväckande sätt. Kustområdet i Göteborgs och Bohus län
och i Halland har mycket stora natur- och friluftsvärden och
är mycket viktigt för bl a turism och rörligt friluftsliv.
Genom strömmar och stormar samlas skräp från hela Nordsjön på
västkusten.
Genom den strömsättning som finns i Skagerrak och Kattegatt är problemet
mest akut i norra och mellersta Bohuslän, men även övriga delar av
västkusten drabbas hårt. Den absoluta merparten av skräpet kommer från
andra länder, från fartyg och från oljeutvinningsverksamheten i Nordsjön.
Detta framgår tydligt av undersökningar som gjorts på flera platser.
Vid varje storm fylls vikarna med plast, avfall från sjöfarten, oljefat och
vrakved.
Ett stort arbete läggs ned från kommunerna och frivilliga för att hålla
stränderna rena. Även om en stor del av arbetet utförs på ideell basis, av t.ex.
skolklasser, drabbas berörda kommuner av stora kostnader. Totalt rör det sig
om många miljoner kronor som skattebetalarna i kustkommunerna får skjuta
till för att hålla stränder och vikar nödtorftigt rena från skräp så att
turisterna
skall kunna njuta av västkustens stora rekreationstillgångar - sol och bad.
Under senare år har genomförts strandstädning i Bohuslän med hjälp av
arbetsmarknadsresurser. Dessa insatser har varit mycket värdefulla och stora
mängder skräp har samlats in. Tyvärr är dock en sådan aktivitet inte av
bestående värde. Vikarna fylls snart med skräp igen. Strandstädning måste
därför vara en kontinuerligt pågående verksamhet.
De drabbade områdena är i stor utsträckning klassade som riksintressanta
för naturvård och friluftsliv. Därför bör det vara självklart att staten tar sin
del
av kostnaderna för att hålla dessa områden rena, så att de kan utnyttjas för
just turism och friluftsliv.
Det internationella arbete som bedrivs inom detta område inom ramen för
Oslo- och Pariskonventionerna (Osparcom) är vällovligt och kan förhopp-
ningsvis medverka till att mängden sopor i havet minskar på sikt.
Detta är dock inte tillfyllest utan ett särskilt statsbidrag för strandstädning
i
Bohuslän och Halland bör därför införas. Stödets administration bör
handläggas av de berörda länsstyrelserna och finansieras inom aktuellt
utgiftsområde.
Musselodlingar -
reningsverk
För att minska övergödningen i kustvattnen kan
musselodlingar i stor skala utnyttjas. När musslorna filtrerar
vatten tar de upp olika slag av närsalter.
Genom att odla musslor från flottar får man en sorts tredimensionellt
reningsverk som sträcker sig från ytan ned till 8-10 meters djup.
När musslorna filtrerar vatten tar de upp mikroskopiska alger och även de
näringsämnen som finns i algerna, d.v.s. kväve och fosfor, utan att musslorna
på något sätt tar skada. Under musslorna samlas avfall som också innehåller
kväve och fosfor. Genom att pumpa upp detta slam finns ytterligare en
möjlighet att komma åt övergödningen.
Försöksverksamhet i stor skala bör omgående inledas tillsammans med
näringens intressenter i ett par lämpliga fjordar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt initiativ för bildande av en Nordsjökommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om UKAEA:s planer på hantering av radioaktivt avfall vid Dounreay,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om oljeutvinning i Skagerrak,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de svensk-norska gränsvattnen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dumpade stridsmedel och sänkta fartyg från andra världskriget,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskad kvävetillförsel till Västerhavet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidrag till strandstädning i Göteborgs och Bohus och
Hallands län,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om våtmarker,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskade kväveoxidutsläpp från färjetrafiken,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om musselodlingar för att minska övergödningen i kustvattnen.