Människor har alltid sökt sig till vattnet och strandens
betydelse är stor. Betydelsen ökar när exploateringstrycket i
det övriga samhället växer. För miljöns och kommande
generationers skull är det viktigt att det finns ett starkt skydd
av våra stränder. I naturvårdslagens femtonde paragraf finns
strandskyddet beskrivet. Det råder vid havet, insjöar och
vattendrag och ska trygga våra möjligheter till friluftsliv och
bevara goda livsvillkor på land och i vatten. I klartext
innebär det att det från 1975 är förbjudet att bygga nya hus,
eller bygga om de gamla för mycket, närmare än 100 meter
från strandkanten. I särskilt skyddsvärda områden gäller 300
meter.
1994 utvidgades strandskyddet från att tidigare bara ha gällt friluftsliv till
att nu också gälla "att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för växt
och djurlivet. Men växt- och djurlivet har inte fått något bättre skydd annat än
på papperet. Det utvidgade strandskyddet följdes nämligen aldrig upp med
ändringar i 16 §. Den bestämmer vad som får göras och inte göras i ett
strandskyddsområde. Där står inte att det även för att skydda växt- och
djurlivet är förbjudet att bygga nära strandkanten.
Strandskyddet är för svagt
I reglerna om strandskydd finns det också möjligheter att ge
dispens. Länsstyrelsen kan ge dispens om det finns
"särskilda skäl". Länsstyrelsen kan också låta kommunerna
själva avgöra om det finns "särskilda skäl". Sverige är
uppenbarligen fullt av "särskilda skäl". Enligt
Naturvårdsverkets statistik, refererat av Miljömagasinet
Alternativet, ansökte 2 548 om dispens 1995.
6 % av dessa bedömdes inte vara särskilda skäl, dvs 94 %
eller 2 390 av ansökningarna om dispens bifölls.
Regeringsrätten har gett strandskyddet vad som kan vara nära nog
nådastöten. I sin dom gällande Trosa i Södermanland slog rätten fast att
markägaren fick bygga ett hus på upp till 70 kvadratmeter bara trettio meter
från stranden. Detta trots att regeringen och Naturvårdsverket sagt nej.
Regeringsrätten menade att Sverige efter EU-inträdet måste ta större hänsyn
till markägarens intressen. I klartext väger det tyngre att en enskild vill
bygga
nära stranden än att många vill vistas i strandkanten, såväl
friluftsintresserade
människor som exempelvis häckande fåglar.
Miljöministern kommenterade domen med att "vi skall analysera
Regeringsrättens dom och om det visar sig att strandskyddet är i fara så får vi
se över lagstiftningen, för ett generellt förbud skall gälla för strandskydd,
det
är oerhört viktigt". Den givna slutsatsen efter Regeringsrättens dom är att
strandskyddet är i fara, och därmed viktiga naturvårds- och friluftsintressen.
Något agerande från miljöministern har vi dock ännu inte sett.
Stärk strandskyddet
Det borde vara självklart att syftet med en lag också följs upp
i de kravregler som är kopplade till lagen. Det är märkligt att
en åtgärd inom strandskyddsområde i dag inte kan hindras
med hänsyn till växt- och djurlivet. Så länge detta inte är
möjligt är det biologiska innehållet i strandskyddet blott
vackra ord utan innebörd.
I Miljöbalksutredningens förslag till miljöbalk är detta problem åtgärdat.
Miljöpartiet anser dock att lagändringen är så pass enkel att riksdagen inte
behöver vänta på miljöbalken för att rätta till detta problem. Vi föreslår
därför
att 16 § 1 st naturskyddslagen (1964:822) kompletteras av riksdagen så att
den breddade grunden för strandskyddet (växt- och djurliv) uttrycks enligt
följande: Förbud gäller även att inom strandskyddsområde utföra anläggning
eller åtgärd som kan skada goda livsvillkor för växt- och djurlivet.
Vi anser det orimligt att över 90 % av antalet inlämnade dispensansök-
ningar beviljats. Visserligen har också Naturvårdsverket insett detta och ger
nu råd till länsstyrelser och kommuner om dispensgivning från strandskyddet.
Där sägs bland annat att länsstyrelser och kommuner bör skaffa sig en
biologisk kompetens innan de avgör dispensärenden. Vi ser detta som
lovvärt, men knappast tillräckligt. Speciellt efter Regeringsrättens dom (se
ovan) är det viktigt att tydligare från Naturvårdsverk och Miljödepartement
uttrycka att dispensgivning skall vara undantag, inte regel. Eventuellt bör
också systemet med dispensgivning både från landsting och kommuner ses
över.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om följande tillägg i 16 § första stycket
naturskyddslagen (1964:822): Förbud gäller även att inom
strandskyddsområde utföra anläggning eller åtgärd som kan skada goda
livsvillkor för växt- och djurlivet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tydligare restriktivitet i dispensgivning från
strandskyddsreglerna.