Efterbehandling av förorenade mark- och vattenområden
Inledning
Den som utövar eller tänker utöva miljöfarlig verksamhet har
alltsedan miljöskyddslagens tillkomst varit skyldig att
avhjälpa olägenheter även efter det att verksamheten
upphört. Under arbetet på prop. 1987/88:85 framkom dock
att det i rättstillämpningen förelåg viss osäkerhet om vad
som gällde i fråga om ansvaret för efterbehandlingsåtgärder
(prop. s. 214).
På grund av det oklara läget bestämde man sig för att 5 § miljöskyddslagen,
genom ett tillägg i första stycket, skulle förtydligas så att det klart framgick
att åtgärder för att avhjälpa en olägenhet kan åläggas även om den
miljöfarliga verksamheten inte längre pågår.
Trots ändringen i 5 § miljöskyddslagen är det i vissa situationer oklart vad
som gäller om ansvaret för efterbehandling. Detta gäller främst vid
överlåtelser av verksamheter och fastigheter samt när verksamheter har
upphört.
Klippans Finpappersbruk
och Regeringsrättens dom
Klippans Finpappersbruk släppte mellan år 1965 och 1975 ut
stora mängder PCB till Emån i Småland. Bruket övertogs
1975 av Modo som 1989 sålde det vidare till ett finskt
företag. På grund av Klippans och Modos verksamhet
bildades fiberbankar i Järnsjön, en del av Emån som är
välkänd för sina höga naturvärden. Saneringsarbetet inleddes
i mitten av 1980-talet. I ett avtal med Naturvårdsverket åtog
sig Modo att betala för sin del, 12-14 miljoner kronor. Ingen
frivillig uppgörelse kunde emellertid uppnås med Klippan.
Därför tvingades Naturvårdsverket dra ärendet inför
Koncessionsnämnden för miljöskydd för att företagets ansvar
för saneringen skulle fastställas med stöd av
miljöskyddslagen.
Koncessionsnämnden ansåg dock att inget ansvar kunde utkrävas av
Klippan, eftersom verksamheten och tillståndet hade överlåtits till Modo.
Naturvårdsverket överklagade då till regeringen, som hade motsatt uppfatt-
ning: ansvar enligt miljöskyddslagen kunde utkrävas även av Klippan.
Företaget begärde då rättsprövning av regeringsbeslutet hos Regeringsrätten.
Regeringsrättens beslut blev att Klippan slipper ansvar, eftersom företaget
upphört med verksamheten före 1989. Miljöskyddslagen fick då ett tillägg
som innebar att företagen var skyldiga att sanera även efter det att
verksamheten upphört. Lagstiftaren ansåg att detta var ett förtydligande av
vad som redan gällde.
Men Regeringsrätten ansåg inte att det var fråga om ett förtydligande utan
en ny regel, som inte utan vidare kunde gälla retroaktivt.
Naturvårdsverket har nu skickat ut information om Regeringsrättens dom
till länsstyrelser och kommunala miljönämnder, där nuvarande rättsläge
analyseras. Man tvingas bland annat konstatera att det nu inte går att ställa
krav på sanering, om företaget slutade sin verksamhet för den 1 juli 1989.
Det nuvarande rättsläget
måste ändras
Miljöpartiet de gröna anser att regeringen i den kommande
behandlingen av Miljöbalksutredningens förslag om
saneringsansvaret måste återställa det rättsläge som allmänt
ansetts gälla. Det enklaste sättet att göra detta är att införa en
övergångsregel som klargör att skyldigheten att avhjälpa
olägenheter gäller för alla verksamheter oavsett när de
upphörde. Men eftersom det kan komma att ta mycket lång
tid med lagstiftningen i Miljöbalken kräver vi att regeringen
ändrar miljöskyddslagen tidigare. Det får ankomma på
utskottet att utforma förslag till lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöskyddslagen som klargör
att skyldigheten att avhjälpa olägenheter gäller för alla verksamheter oavsett
när de upphörde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i den kommande behandlingen av miljöbalkens
förslag om saneringsansvaret måste återställa det rättsläge som ansetts gälla.