"För ca 10 000 år sedan tvingades människan, som tidigare
livnärt sig på jakt, fiske och samlande, på många håll på
jorden att övergå till en mera aktiv livsmedelsproduktion i
samband med en förändrad ekologisk situation efter istidens
slut. Denna process ägde rum samtidigt på många platser
utan inbördes samband, vilket understryker den
klimatologiska bakgrunden."
Så beskriver ett svenskt uppslagsverk uppkomsten av jordbruk. Om detta
skedde av ett ekologiskt tvång eller för att det blev bekvämare att vara bofast
kan man spekulera i. Resultatet blev i varje fall att människan började
bearbeta jordens organiska substans för att frigöra växtnäring som skulle
komma den odlade kulturväxten tillgodo.
Större delen av dessa tio tusen år har människan varit tvungen att rätta sig
efter vad marken kunnat leverera i form av växtnäring och följaktligen fått
lämna jorden i träda efter några års brukande. På så sätt har marken kunnat
fylla på sitt förråd av organisk substans, eftersom andra växter tillåtits växa
under trädesperioden, och sedan tagits i bruk igen. Under de senaste
århundradena har ökad kunskap om växtföljd, stallgödsel, baljväxter m.m. lett
till en rationell jordbruksdrift och avkastningen per hektar har hela tiden
ökat.
Människan har under alla dessa år till synes haft en förståelse för att jorden
behöver återhämta sig med jämna mellanrum, att den helt enkelt består av till
viss del levande material.
Vår framgång blev också
vår förlust
Idag är kunskapen om markens fauna och flora enorm.
Människan har namnsatt alla organismgrupper i matjorden
från svampar och bakterier till maskar och insekter. Vi vet
mycket om åkermarkens ekologi men har tyvärr också tappat
respekten för dess funktion.
De senaste femtio årens utveckling inom jordbruket kännetecknas av att
handelsgödseln försett jorden med växtnäringsämnen. Detta tillsammans med
växtförädling, mekanisering samt användning av kemiska bekämpningsmedel
har lett till säkra och höga skördar på allt mindre areal. Bevisligen kan en
allt
mindre jordbrukarkår försörja en allt större befolkning med livsmedel genom
alltmer rationella metoder. Men - det finns en hake!
Vi glömde nämligen bort kolets kretslopp. Grunden för hela den organiska
kemin. Länken mellan atmosfär och mark går via växternas fotosyntes där
koldioxid och vatten med hjälp av solljusets energi blir till kolhydrater. När
dessa kolhydrater lagras i markens mineraljord blir de till organisk substans,
dvs mull, som ger liv åt matjorden. I grova drag räknar man att ett hektar
matjord innehåller 40 ton levande organismer. Alltifrån daggmaskar till
mikroorganismer.
Dessutom finns alla mer eller mindre stabila humusföreningar i jorden, som
också har sitt ursprung ur växternas fotosyntes. Under de årmiljoner som
växterna funnits så har dessa vissnat ned och tillförts markytan, och
framförallt via maskarnas vertikala grävande och rotrester blandats in i
matjorden. Det var också växternas fotosyntes som bildade de stora förråd av
energi som människan nu eldar upp i form av olja och kol.
Detta medför att koldioxid som lagrats under årtusenden nu släpps ut igen i
atmosfären. För hundra år sedan låg atmosfärens koldioxidhalt på ca 300 ppm
(dvs miljondelar). Beräkningar visar att halten kommer att ligga på ca 600
ppm om femtio år om inget drastiskt görs för att minska utsläppen. Följderna
av en hög koldioxidhalt och även andra växthusgaser i atmosfären har
diskuterats livligt av forskarna och man har nu enats om att den s k
växthuseffekten finns och att motåtgärder måste sättas in omedelbart.
Jordbruket kan motverka
växthuseffekten
Jordbruket är alltså en mycket intressant aktör i arbetet med
att binda koldioxid. Med mer varsamma metoder vid
brukandet av jorden så kan den organiska substansen tillåtas
att öka och på så sätt binda kolet igen genom växternas
fotosyntes. De metoder för jordbearbetning som används
idag av flertalet jordbrukare i Sverige motverkar uppbyggnad
av organisk substans i jorden. Plöjning medför att
mikroorganismerna kan bryta ned mull istället för att bevara
den.
Följden blir att mycket kväve som är bundet i mullen frigörs och riskerar
att hamna i vattendrag och hav. Här kan förklaringen ligga till den stora
ökning av kväveläckage till havet från åkermark som skett de senaste fyrtio
åren. Detta givetvis i kombination med den ökade kvävegödslingen som
också skett under samma period. Den relativt aggressiva jordbearbetningen
har medgivit stora skördar och att mindre areal behövts för
livsmedelsproduktionen, men har således skapat ett mycket stort
miljöproblem i form av nedbrytning av mull som i sin tur betyder frigörande
av såväl koldioxid som kväve och fosfor. Att vända denna process skulle
kunna ha en mycket stor betydelse, inte bara lokalt i Sverige utan också
globalt.
En vision för ett framtida
jordbruk
Idag finns exempel på ekologiska odlingssystem som ökar
jordens mullhalt. Bl a visar ett tioårigt storskaligt försök med
plöjningsfri odling, där gröngödsling och spannmål varvats,
att kolhalten i matjorden ökat med 3000 kg C per ha och år i
jämförelse med ett konventionellt odlingssystem där plöjning
tillämpas och handelsgödsel tillförts under samma period.
Skulle detta system tillämpas på hela Sveriges åkerareal, ca 2,8 miljoner
hektar, skulle mer än hälften av utsläppen av koldioxid från förbränningen av
fossila bränslen årligen kunna bindas i jordens organiska substans och
dessutom binda ca 300 kg kväve per hektar och år till följd av att " kol binder
kväve". Eftersom spannmålen givetvis behöver kväve för att kunna växa och
detta varit bundet i den organiska substansen så har lösningen i det nämnda
exemplet varit att tillföra gödsel i form av humanurin vid den tidpunkt grödan
bäst behöver det.
På detta sätt kan man med ett ekologiskt odlingssystem uppnå flera för
samhället viktiga miljöfördelar:
öka mullhalten i jorden och samtidigt minska koldioxidhalten i
atmosfären,
binda kvävet i mullen så att det inte läcker ut och övergöder havet,
kräva kretslopp av växtnäring i form av humanurin från staden för att ge
bra skördar,
producera ekologiskt odlad spannmål.
För att denna teoretiska harmoni ska kunna realiseras krävs
en stark integrering mellan stad och land där samverkan
mellan dessa är grundpelaren. Staden bidrar med humanurin
och efterfrågar ekologiska livsmedel. Landet producerar
ekologiska livsmedel och binder koldioxid. Det är helt
nödvändigt med en ordentlig forskningssatsning på denna
kretsloppstanke mellan stad och land. Med en genomtänkt
strategi och målmedveten planering finns goda
förutsättningar att vi får en "vinna-vinna"-situation. Alla
skulle tjäna mycket på samverkan i arbetet med de stora
miljöproblemen: växthuseffekten, övergödningen av havet,
kretsloppet av växtnäring samt ekologisk produktion av
livsmedel.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade forskningssatsningar kring kretsloppet stad och
land,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en strategi för att binda
samman stad och land i ett kretslopp enligt i motionen beskrivet mönster.