Inledning
"För ca 10 000 år sedan tvingades människan, som tidigare livnärt sig på jakt, fiske och samlande, på många håll på jorden att övergå till en mera aktiv livsmedelsproduktion i samband med en förändrad ekologisk situation efter istidens slut. Denna process ägde rum samtidigt på många platser utan inbördes samband, vilket understryker den klimatologiska bakgrunden."
Så beskriver ett svenskt uppslagsverk uppkomsten av jordbruk. Om detta skedde av ett ekologiskt tvång eller för att det blev bekvämare att vara bofast kan man spekulera i. Resultatet blev i varje fall att människan började bearbeta jordens organiska substans för att frigöra växtnäring som skulle komma den odlade kulturväxten tillgodo.
Större delen av dessa tio tusen år har människan varit tvungen att rätta sig efter vad marken kunnat leverera i form av växtnäring och följaktligen fått lämna jorden i träda efter några års brukande. På så sätt har marken kunnat fylla på sitt förråd av organisk substans, eftersom andra växter tillåtits växa under trädesperioden, och sedan tagits i bruk igen. Under de senaste århundradena har ökad kunskap om växtföljd, stallgödsel, baljväxter m.m. lett till en rationell jordbruksdrift och avkastningen per hektar har hela tiden ökat. Människan har under alla dessa år till synes haft en förståelse för att jorden behöver återhämta sig med jämna mellanrum, att den helt enkelt består av till viss del levande material.
Vår framgång blev också vår förlust
Idag är kunskapen om markens fauna och flora enorm. Människan har namnsatt alla organismgrupper i matjorden från svampar och bakterier till maskar och insekter. Vi vet mycket om åkermarkens ekologi men har tyvärr också tappat respekten för dess funktion.
De senaste femtio årens utveckling inom jordbruket kännetecknas av att handelsgödseln försett jorden med växtnäringsämnen. Detta tillsammans med växtförädling, mekanisering samt användning av kemiska bekämpningsmedel har lett till säkra och höga skördar på allt mindre areal. Bevisligen kan en allt mindre jordbrukarkår försörja en allt större befolkning med livsmedel genom alltmer rationella metoder. Men - det finns en hake!
Vi glömde nämligen bort kolets kretslopp. Grunden för hela den organiska kemin. Länken mellan atmosfär och mark går via växternas fotosyntes där koldioxid och vatten med hjälp av solljusets energi blir till kolhydrater. När dessa kolhydrater lagras i markens mineraljord blir de till organisk substans, dvs mull, som ger liv åt matjorden. I grova drag räknar man att ett hektar matjord innehåller 40 ton levande organismer. Alltifrån daggmaskar till mikroorganismer.
Dessutom finns alla mer eller mindre stabila humusföreningar i jorden, som också har sitt ursprung ur växternas fotosyntes. Under de årmiljoner som växterna funnits så har dessa vissnat ned och tillförts markytan, och framförallt via maskarnas vertikala grävande och rotrester blandats in i matjorden. Det var också växternas fotosyntes som bildade de stora förråd av energi som människan nu eldar upp i form av olja och kol.
Detta medför att koldioxid som lagrats under årtusenden nu släpps ut igen i atmosfären. För hundra år sedan låg atmosfärens koldioxidhalt på ca 300 ppm (dvs miljondelar). Beräkningar visar att halten kommer att ligga på ca 600 ppm om femtio år om inget drastiskt görs för att minska utsläppen. Följderna av en hög koldioxidhalt och även andra växthusgaser i atmosfären har diskuterats livligt av forskarna och man har nu enats om att den s k växthuseffekten finns och att motåtgärder måste sättas in omedelbart.
Jordbruket kan motverka växthuseffekten
Jordbruket är alltså en mycket intressant aktör i arbetet med att binda koldioxid. Med mer varsamma metoder vid brukandet av jorden så kan den organiska substansen tillåtas att öka och på så sätt binda kolet igen genom växternas fotosyntes. De metoder för jordbearbetning som används idag av flertalet jordbrukare i Sverige motverkar uppbyggnad av organisk substans i jorden. Plöjning medför att mikroorganismerna kan bryta ned mull istället för att bevara den.
Följden blir att mycket kväve som är bundet i mullen frigörs och riskerar att hamna i vattendrag och hav. Här kan förklaringen ligga till den stora ökning av kväveläckage till havet från åkermark som skett de senaste fyrtio åren. Detta givetvis i kombination med den ökade kvävegödslingen som också skett under samma period. Den relativt aggressiva jordbearbetningen har medgivit stora skördar och att mindre areal behövts för livsmedelsproduktionen, men har således skapat ett mycket stort miljöproblem i form av nedbrytning av mull som i sin tur betyder frigörande av såväl koldioxid som kväve och fosfor. Att vända denna process skulle kunna ha en mycket stor betydelse, inte bara lokalt i Sverige utan också globalt.
En vision för ett framtida jordbruk
Idag finns exempel på ekologiska odlingssystem som ökar jordens mullhalt. Bl a visar ett tioårigt storskaligt försök med plöjningsfri odling, där gröngödsling och spannmål varvats, att kolhalten i matjorden ökat med 3000 kg C per ha och år i jämförelse med ett konventionellt odlingssystem där plöjning tillämpas och handelsgödsel tillförts under samma period.
Skulle detta system tillämpas på hela Sveriges åkerareal, ca 2,8 miljoner hektar, skulle mer än hälften av utsläppen av koldioxid från förbränningen av fossila bränslen årligen kunna bindas i jordens organiska substans och dessutom binda ca 300 kg kväve per hektar och år till följd av att " kol binder kväve". Eftersom spannmålen givetvis behöver kväve för att kunna växa och detta varit bundet i den organiska substansen så har lösningen i det nämnda exemplet varit att tillföra gödsel i form av humanurin vid den tidpunkt grödan bäst behöver det.
På detta sätt kan man med ett ekologiskt odlingssystem uppnå flera för samhället viktiga miljöfördelar:
öka mullhalten i jorden och samtidigt minska koldioxidhalten i atmosfären,
binda kvävet i mullen så att det inte läcker ut och övergöder havet,
kräva kretslopp av växtnäring i form av humanurin från staden för att ge bra skördar,
producera ekologiskt odlad spannmål.
För att denna teoretiska harmoni ska kunna realiseras krävs en stark integrering mellan stad och land där samverkan mellan dessa är grundpelaren. Staden bidrar med humanurin och efterfrågar ekologiska livsmedel. Landet producerar ekologiska livsmedel och binder koldioxid. Det är helt nödvändigt med en ordentlig forskningssatsning på denna kretsloppstanke mellan stad och land. Med en genomtänkt strategi och målmedveten planering finns goda förutsättningar att vi får en "vinna-vinna"-situation. Alla skulle tjäna mycket på samverkan i arbetet med de stora miljöproblemen: växthuseffekten, övergödningen av havet, kretsloppet av växtnäring samt ekologisk produktion av livsmedel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade forskningssatsningar kring kretsloppet stad och land,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en strategi för att binda samman stad och land i ett kretslopp enligt i motionen beskrivet mönster.
Stockholm den 30 september 1996
Dan Ericsson (kd)
Ulf Björklund (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Michael Stjernström (kd)