Utsläpp av koldioxid till följd av förbränning bidrar till den s
k växthuseffekten. Förändringar av atmosfärens halt av
koldioxid och andra s k växthusgaser påverkar jordens
klimat, på ett sätt vars konsekvenser kan bli synnerligen
ödesdigra för hela mänskligheten. Detta under en relativt kort
tid, 100 år. FN:s klimatpanel räknar med en möjlig ökning
av atmosfärens medeltemperatur på mellan 1 grad och 3,5
grader till nästa sekelskifte. Jordens temperaturförändringar
som blir en följd av temperaturförändringarna i atmosfären
kommer att innebära klimatförändringar.
Sannolikt förändras fördelningen av nederbörden. Risken för torka ökar i
subtropiska områden där det redan idag råder vattenbrist. Även norra
halvklotet skulle sannolikt drabbas av torka, d v s de områden som är
viktigast från livsmedelsförsörjningssynpunkt. Havets nivå väntas stiga med
mellan 20-80 cm under nästa sekel. Detta kommer att leda till katastrofala
följder för lågt liggande ö-länder. Vidare kommer stora landytor i t.ex.
Nederländerna och Bangladesh att läggas under vatten. Enligt svenska
instanser som Klimatdelegationen och Naturvårdsverket skulle en global
uppvärmning också kunna leda till förändringar av cirkulationen i
världshaven och en dramatisk avkylning och i ett längre perspektiv en möjlig
nedisning av norra Europa. De möjliga effekterna av växthuseffekten är
många, bara en bråkdel beskrivs här.
Behov av samordning
För politiska beslutsfattare gäller det nu att förstå allvaret i
situationen och agera därefter. Det räcker definitivt inte med
en klimatkonvention och att sätta upp mål. Riksdagens
klimatpolitiska beslut 1993 är klart otillräckligt. Att
stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000 för att därefter få
en minskning till stånd utan att ange medel för att nå dessa
mål och i vilken takt och styrka minskningen ska gå till är
ofullständigt. En närmare analys av vad samarbete kring
Östersjön kan leda till i denna fråga saknas också. Ett tydligt
handlingsprogram som omfattar alla de sektorer som kan
komma att beröras av kampen mot klockan som klimatfrågan
är, bör utarbetas. Det handlar då om såväl nationella
frågeställningar som regionala och globala. Det är hög tid att
denna fråga flyttas mycket högt upp på den politiska
dagordningen såväl i Sverige som internationellt.
Ett nytt klimatpolitiskt handlingsprogam som ger en övergripande syn på
denna framtidsfråga måste innehålla följande områden:
Utfasning av fossilbränslen i
energiproduktionen
Just nu pågår partiöverläggningar om energipolitiken. Det är
väsentligt att de leder fram till förslag och beslut som
långsiktigt fasar ut såväl kol som olja ur det svenska
energiproduktionssystemet. Att introducera storskalig
användning av naturgas måste också motverkas.
Uppbyggnaden av ett energisystem som baseras på förnybara
bränslen måste vara den enda rimliga vägen att gå.
Energifrågorna ska också ses i såväl regionalt som globalt sammanhang.
Den svenska strävan måste vara att bidra till regionala energipolitiska
lösningar som underlättar utfasningen av fossilbränslen. Globalt måste man
finna lösningar för de länder som idag är starkt beroende av export av
fossilbränslen och givetvis måste ansträngningarna öka för att USA som står
för 25 % av koldioxidutsläppen minskar sina utsläpp.
Utfasning av fossilbränslen i
transportsektorn
Tydliga beslut med lagstiftning måste till för att klargöra för
bilindustrin att man måste finna andra drivmedel än
fossilbränsle. Inom några år måste bilindustrin redovisa hur
bidraget till växthuseffekten genom koldioxidutsläpp från
nyproducerade bilar skall upphöra. Transportsystemen måste
utformas så att utsläppen från denna sektor drastiskt minskar.
Också detta måste ses i ett globalt perspektiv och de
internationella handelsöverenskommelserna av typ GATT m
m bör kompletteras med avtal gällande att få hejd och stopp
på koldioxidutsläppen inom transportsektorn.
Begränsning av
metanavgång
Växthusgasen metan är fyra gånger så stark som den mer
allmänt fruktade koldioxiden. Det är framför allt ett globalt
problem som har sina källor i bland annat alla de
sumpområden som finns, t ex risfälten i Kina. Nötboskap är
ett annat stort problem; de stora boskapshjordarna i t ex
Sydamerika är stora avgivare av metan. Också i Sverige finns
det problem med metanavgång även om de är relativt sett
mindre än i många andra länder. I ett globalt sammanhang
utgör de dock en del av problemet och måste beaktas i ett
nationellt handlingsprogram. Det är komplicerat att hitta
lösningar på dessa utsläpp, vilket är en desto större anledning
att fokusera på problemet.
Åtgärder för att öka
kolbindningen
Med mer varsamma metoder vid brukandet av jorden så kan
den organiska substansen tillåtas öka och på så sätt binda
kolet igen genom växternas fotosyntes. Idag finns exempel
på ekologiska odlingssystem som ökar jordens mullhalt. Bl a
visar ett tioårigt storskaligt försök med plöjningsfri odling,
där gröngödsling och spannmål varvats, att kolhalten i
matjorden ökat med 3 000 kg C per hektar och år i
jämförelse med ett konventionellt odlingssystem där plöjning
tillämpas och handelsgödsel tillförts under samma period.
Skulle detta system tillämpas på hela Sveriges åkerareal, ca 2,8 miljoner
hektar, skulle mer än hälften av utsläppen av koldioxid från förbränningen av
fossila bränslen årligen kunna bindas i jordens organiska substans och
dessutom binda ca 300 kg kväve per hektar. Lösningen för att ge spannmålen
kväve när de bäst behöver det har varit att tillföra humanurin. För att detta
ska kunna bli ett realistiskt alternativ i större skala måste samverkan mellan
stad och land vara stark.
Återvinning och lagring av
koldioxid
På senare tid har tankar vuxit fram om återvinning och inte
minst lagring av koldioxid under jord och under hav.
Kortsiktigt kan det vara nödvändigt att utveckla system för
detta för att på så sätt under det kommande århundradet
också på detta sätt hejda koldioxidtillväxten i atmosfären.
Särskilda forskningsinsatser och utvecklingsprogram för
detta bör därför initieras.
Som framgår av ovanstående är det nu nödvändigt att ta sig an klimat-
frågan i ett brett perspektiv. Ett nationellt handlingsprogram som omfattar de
sektorer som berörs av denna fråga bör snarast utarbetas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett brett nationellt
klimatpolitiskt handlingsprogram.