629 586 djur användes 1994 i olika djurförsök. 1985 var
motsvarande siffra 518 832, enligt Centrala
djurförsöksnämndens statistik. Detta visar tyvärr med all
önskvärd tydlighet att alla politiska uttalanden under senare
år om att antalet djurförsök bör minska, inte haft någon
effekt.
Riksdagen har under en lång följd av år uttalat att antalet djurförsök skall
minska. Trots detta har inte särskilt mycket hänt i verkligheten. Riksdagen
måste nu sätta kraft bakom orden och kräva att regeringen tar dessa
uppmaningar på allvar.
Det finns också anledning att ifrågasätta centrala försöksdjursnämndens
verksamhet.
Avvecklingsplan för
djurförsöken
Konkreta och mätbara mål måste nu sättas upp för att nå
resultatet om en kraftig minskning av antalet djurförsök. En
avvecklingsplan för djurförsöken måste upprättas där målet
bör sättas till att antalet djurförsök och antalet djur som
används vid dessa försök skall minska med minst 75 % under
en 10-årsperiod.
För att uppnå målet måste avvecklingsplanen vara konkret och innehålla
bl.a. följande åtgärder:
Statliga forskningsorgan som Medicinska forskningsrådet och
Naturvetenskapliga forskningsrådet måste ges i uppdrag att prioritera
forskning som inte medför djurförsök och projekt där alternativa
forsknings- eller testmetoder utvärderas och utvecklas.
Statliga myndigheter som själva utför djurförsök eller ställer krav som
innebär att djurförsök används skall upprätta en avvecklingsplan inom sitt
myndighetsområde. Detta gäller t.ex. Läkemedelsverket, Naturvårds-
verket, Arbetarskyddsstyrelsen, Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, Smitt-
skyddsinstitutet, Statens veterinärmedicinska anstalt m.fl.
En oberoende utvärdering av djurförsökens verkliga betydelse som
modell för att behandla olika sjukdomar och som testmetod för
kemikalier, bekämpningsmedel, kosmetika, läkemedel osv. måste
genomföras.
Resultat som uppnås när det gäller alternativa metoder måste ges bättre
spridning så att de kan tillämpas på andra institutioner.
För att riksdagen regelbundet skall kunna följa utvecklingen
på området bör regeringen en gång per år redovisa vilka
åtgärder som vidtagits och hur långt på vägen mot
uppfyllandet av den ovan angivna målsättningen man nått.
Utvärdera Centrala
försöksdjursnämnden
Centrala försöksdjursnämnden (CFN) inrättades 1978 för att
verkställa riksdagens beslut om att begränsa djurförsök i
Sverige. En av nämndens viktigaste uppgifter är att stödja
forskning och utveckling av alternativa metoder till
djurförsök. Samtidigt inrättades på lokal nivå de
djurförsöksetiska nämnderna för att pröva ansökningar om
att få utföra djurförsök.
Trots att denna organisation funnits i snart tjugo år kan man ur statistiken
inte utläsa att verksamheten haft avsett resultat - nämligen att minska antalet
djurförsök i vårt land.
CFN har från olika håll kritiserats för att vara alltför passiv i förhållande
till sin uppgift. Nämnden har haft en styrelsesammansättning som försvårat
ett enhetligt agerande, med ett antal representanter för olika
djurförsöksintressen.
När det gäller huvuduppgiften att stödja forskning och utveckling av
alternativa metoder till djurförsök, har nämnden fördelat, i vissa fall i
samarbete med läkemedelsindustrin, närmare 40 milj. kr. Flera utvärderingar,
dels av projektens vetenskapliga kvalitet, dels om forskningen lett till
försöksdjursbesparing, har gjorts under senare år. Något närmare studium av
verklig begränsning av användandet av försöksdjur har dock inte skett.
Det räcker inte att vara en förvaltande myndighet utan konkreta åtgärder
måste vidtas och följas upp, som verkligen leder till de förändringar som
lagstiftaren uttalat sig för. Detta kräver ett målmedvetet arbete i alla led där
djurförsök förekommer och ställer krav på kontinuerlig utvärdering och
analys av resultaten. CFN har inte i tillräcklig grad tillämpat ett sådant
arbetssätt.
En oberoende utvärdering av CFN:s hittillsvarande verksamhet och
arbetssätt bör därför genomföras. Utvärderingen bör också resultera i förslag
till förändringar i CFN:s organisation och verksamhet i syfte att CFN bättre
skall leva upp till riksdagens uttalade mål om minskning av antalet
djurförsök.
Uppföljning av de
djurförsöksetiska
nämndernas beslut
De djurförsöksetiska nämnderna har till uppgift att bedöma
djurförsöken ur etisk synpunkt.
I föreskrifterna för hur nämnderna skall arbeta står bl.a. att djurförsök inte
skall accepteras om alternativ finns.
Det uttrycks på följande sätt i djurskyddsförordningen 49 § andra stycket:
- Nämnden skall avstyrka att djur används för vetenskapliga ändamål om
det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt.
-
- Nämnden skall också avstyrka sådan användning av djur om det är möjligt
att få likvärdig kunskap genom andra metoder.
-
Sverige har också undertecknat en europeisk
överenskommelse på djurförsöksområdet. Den heter
Europeisk konvention om skydd för ryggradsdjur som
används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål. Där
stadgas i artikel 6, punkt 1:
- Ett djurförsök får inte utföras för något av de ändamål som avses i artikel
2 om annan metod som är tillfredsställande från vetenskaplig synpunkt,
och inte innebär användning av djur, finns att tillgå.
-
Trots dessa stadganden är det tyvärr vanligt att de djurförsöksetiska
nämnderna tillåter djurförsök trots att alternativ finns.
Exempel på detta är produktion av monoklona antikroppar. Sådana
antikroppar kan framställas genom djurförsök som kan innebära stort lidande
för djuren. Dock finns det alternativ utan djuranvändning, nämligen genom
framställning i olika typer av cellodling.
Ett skäl till att nämnderna godkänner djurförsök trots att alternativ finns
kan bero på att den sökande hävdar att det är för dyrt att använda alternativa
metoder. I nämndernas föreskrifter finns dock inga undantag för att använda
djurförsök om det finns alternativ. Ett annat skäl kan vara att nämnden inte
känner till att det finns alternativa metoder utan användande av djur.
Det är djupt otillfredsställande att tillstånd till djurförsök ges trots att
alternativa metoder finns.
Det är därför nödvändigt att göra en utvärdering om huruvida de
djurförsöksetiska nämnderna verkligen följer föreskrifterna på detta område.
De djurförsöksetiska nämnderna har också möjlighet att föreslå
modifieringar av ansökningar för att kunna tillstyrka dem. Det kan röra sig
om avlivningsmetoder, val av smärtstillande medel, behandling vid
uppvaknande osv. Denna typ av modifieringar innebär att större
hänsynstagande ska tas till djurens situation under eller efter experimentet än
vad som angetts i ansökan.
Dock är de djurförsöksetiska nämnderna bara rådgivande i dessa fall, men
det förutsätts att rådet skall följas.
Ett problem i sammanhanget är att ingen regelbunden uppföljning sker av
huruvida nämndens råd följs av försöksledaren. Detta gäller både avslagna
experiment och det stora antal ansökningar som godkänns med någon form av
förbehåll. En undersökning som genomfördes av Göteborgs miljö- och
hälsoskyddsnämnd i mitten av 80-talet, avslöjade brister i över hälften av
fallen gentemot gällande lagstiftning.
Det är angeläget att regeringen tar initiativ till en utvärdering av huruvida
de modifieringar och rekommendationer som de djurförsöksetiska nämnderna
fattar beslut om efterlevs. På grundval av en sådan utvärdering kan beslut
fattas om vilka åtgärder som skulle behöva vidtas för att säkerställa djurens
rättsskydd.
Ändringar av
djurskyddslagen
I några uppmärksammade fall i slutet av 80-talet ingrep
lokala miljö- och hälsoskyddsnämnder och förbjöd
experiment som godkänts av en majoritet i den djurförsöks-
etiska nämnden. Detta gjorde man med stöd av den
dåvarande lydelsen i 2 § djurskyddslagen, som löd: "Djur ska
behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och
sjukdom."
Detta ledde till att den dåvarande regeringen föreslog riksdagen ett tillägg
till den aktuella paragrafen med följande lydelse: "Djur som används för
ändamål som avses i 19 § första stycket, ska inte anses vara utsatta för
onödigt lidande eller sjukdom vid användningen om denna tillstyrkts av
djurförsöksetisk nämnd." Riksdagen godkände sedermera regeringens förslag.
Denna ändring innebar en klar försämring för försöksdjurens rättssäkerhet, 2
§ djurskyddslagen bör därför snarast ändras till sin ursprungliga lydelse,
genom att tillägget från 1990 tas bort.
En central paragraf i gällande djurskyddslag omfattar inte försöksdjur.
Detta är en allvarlig brist som snarast bör rättas till. Alla djur bör omfattas
av
samma skydd. 4 § djurskyddslagen bör därför ändras på följande sätt:
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Djur som föds upp eller hålls
för produktion av livsmedel,
ull, skinn eller pälsar eller för
att användas i tävling skall
hållas och skötas i en god
djurmiljö och på ett sådant
sätt att det främjar deras hälsa
och ger dem möjlighet att
bete sig naturligt.
Djur skall hållas och skötas
Djur skall hållas och skötas
på ett sådant sätt att det
främjar deras hälsa och ger
dem möjlighet att bete sig
naturligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan för
djurförsök, i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om årlig redovisning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en oberoende utvärdering av Centrala
djurförsöksnämnden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av de djurförsöksetiska nämndernas beslut och
rekommendationer,
5. att riksdagen beslutar om ändring av 2 och 4 §§ djurskyddslagen på det
sätt som redovisats i motionen.