Riksdagen fastslog 1978 att djurförsök är ett etiskt problem
och att djurförsöken bör begränsas. Centrala
försöksdjursnämnden och djurförsöksetiska nämnder
inrättades i syfte att begränsa och kontrollera djurförsöken.
Alternativa metoder till djurförsök har utvecklats inom en
rad områden sedan dess. Alla har inte tagits i bruk därför att
de inte utvärderats tillräckligt eller för att deras potential inte
utretts.
Djurförsöken i Sverige genomgår djurförsöksetisk prövning sedan 1979.
De djurförsöksetiska nämnderna har uttryckliga instruktioner att avstyrka
planerade försök som saknar allmänintresse eller där alternativa metoder kan
ersätta djurförsöken. Trots detta kan de djurförsöksetiska nämnderna
godkänna djurförsök även om alternativ finns. Försöksledare väljer också
djurförsök istället för alternativa metoder. Detta är allvarligt men kan delvis
förklaras med brist på tillgänglig information. Nämnderna eller enskilda
försöksledare har ingenstans att vända sig för att få assistans med sökning
efter information om möjliga alternativa metoder. I många andra länder finns
alternativforskningsinstitut för att möta behovet av forskning, metodut-
veckling, validering, praktisk tillämpning och information.
Regelrätta genomgångar av djurförsöksverksamheten under 1980-talet fram
till i dag för att analysera tendenser och bedöma förändringar i
försöksdjursanvändningen, som kan ligga till grund för vidare åtgärder i syfte
att uppfylla riksdagens uttalade mål, har bara gjorts i liten omfattning.
Centrala försöksdjursnämnden för statistik över försöksdjursanvändningen
och har kunnat identifiera vissa förändringar, t ex att användning av vissa
djurslag (hund, katt, apor) har minskat medan andra har ökat (råttor, möss).
Det går också att knyta dessa förändringar till den utveckling som skett på
olika områden, t ex används inte levande apor för poliovaccinframställning i
Sverige. Centrala försöksdjursnämnden har genomfört två utvärderingar av de
forskningsprojekt med alternativa metoder till djurförsök som erhållit anslag,
och dragit vissa slutsatser om utvecklingen, men utvärderingarna har inte
varit så långtgående att den verkliga försöksdjursbesparingen kunnat
fastställas.
Ett problem med arbetet i Sverige för att begränsa djurförsöken är att
ambitionsnivån inte varit tillräckligt hög. Därför har till exempel ingen
handlingsplan utarbetats av Centrala försöksdjursnämnden, även om nämnden
liksom andra myndigheter är skyldig att utvärdera sin egen verksamhet sedan
några år tillbaka. Erfarenheten av arbetet under de år som gått sedan
riksdagen beslutade att införa en ny djurförsökspolitik är att djurförsöken
försiggår i ganska orubbat bo, även om förbättringar har skett i ett antal
avseenden; vissa experimenttyper har försvunnit och förhållandena för
försöksdjuren på institutionerna har också genomgått förändringar till det
bättre. Men något samlat grepp för att bedriva en aktiv politik i syfte att
begränsa djurförsöksverksamheten har inte tagits. Många av förändringarna
till det bättre har visserligen varit inspirerade av djurförsöksdebatten, men
har
skett inom områden eller varit av sådan karaktär att inga vitala
djurförsöksintressen hotats. Eller så har förändringarna varit en effekt av
ändrade forsknings- eller testprioriteringar; alltså inte av åtgärder från den
ansvariga myndigheten eller de djurförsöksetiska nämnderna om vilken
djurförsöksverksamhet som kan accepteras från etisk synpunkt.
Det var dock riksdagens mening att större förändringar av djurförsöks-
verksamheten borde åstadkommas, eftersom djurförsöken identifierades som
ett etiskt problem i 1978 års riksdagsbeslut.
En uppstramning behöver ske och en handlingsplan utarbetas för hur
djurförsöken inom olika verksamheter ska kunna begränsas. Djurförsök som
innebär lidande för djuren bör inte prioriteras. Uppföljning av projekt som får
anslag för att metoder ska kunna utvecklas som kan ersätta djurförsök måste
följas upp mycket bättre än i dag och åtgärder vidtas för att de skall tas i
bruk.
Alla statliga forskningsråd som fördelar medel till forskning där djurförsök
kan förekomma bör få i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtas för att
uppfylla målet att begränsa djurförsöken. Djurförsök i högskoleundervisning
är av särskild betydelse, eftersom studenterna formar sina attityder inför sitt
kommande yrkesliv. Därför är det viktigt att verka för att
djurförsöksanvändningen minimeras och att alternativa metoder görs
tillgängliga i undervisningen för alla studenter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en handlingsplan för djurförsök.