De djurförsöksetiska nämndernas uppgift är att göra en
allsidig bedömning av nödvändigheten av olika djurförsök
och att diskutera etiska frågeställningar kring djurförsöken.
Djurförsök som används för vetenskapliga ändamål som inte
anses vara angelägna från allmän synpunkt ska avstyrkas.
Nämnden har till uppgift att väga försökets ändamål mot
lidandet för djuren. I detta arbete kan vi skönja tre olika
problemområden; avsaknad av etisk diskussion i nämnderna,
ingen möjlighet att överklaga ett beslut samt att EU:s beslut
att halvera antalet djurförsök inte följs upp.
Idag består de djurförsöksetiska nämnderna av tolv ledamöter, sex lekmän
och sex representanter för forskarkåren. Som forskare är det lätt att hamna i
en situation där kollegialiteten med andra forskare är väldigt stark och det
blir då svårt att döma ut en annan forskares forskning. Detta har bl.a. lett
till
att den etiska diskussionen helt har utelämnats i nämnderna. Alla försök
anses där gynna allmänheten.
Politikerna som representerar allmänheten får ofta själva ta upp en etisk
diskussion. För att få in den etiska diskussionen i de djurförsöksetiska
nämnderna yrkar vi på att allmäninflytandet stärks genom att andelen
politiker i nämnderna ökar. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett annat problem är att nämndernas beslut enbart är rådgivande. Det gör
att forskarna kan välja att inte följa nämndens beslut, att samordningen
mellan de olika etiska nämnderna är svårhanterlig och att det inte är möjligt
att överklaga. I dag ger centrala försöksdjursnämnden ut allmänna råd om
hur nämnderna bör agera i vissa typer av försök. Dessa råd följs dock olika
frekvent i olika nämnder. Samma försök kan avstyrkas på en ort i landet men
tillstyrkas någon annanstans. Vi föreslår att de djurförsöksetiska nämnderna
ska bli beslutande. Detta bör ges regeringen till känna.
Det faktum att det inte är möjligt att överklaga nämndernas beslut gör att
besluten aldrig prövas av en rättslig instans, vilket också medför att inga
prejudicerande domar finns på området. En av demokratins huvudregler är
just maktdelningen och möjligheten att kunna överklaga ett beslut. Här har
man satt denna möjlighet ur spel. Även här försvåras samordningen
nämnderna emellan.
I EU:s femte miljöhandlingsprogram, antaget 1992, har man som ett mål
att minska antalet djurförsök med ryggradsdjur med 50 % inför år 2000.
Trots detta ökar antalet djurförsök i Sverige.
Idag styr vi mycken verksamhet genom skatter. Vi har relativt hög skatt på
det vi vill att människor ska använda mindre, t.ex. tobak och alkohol,
samtidigt som vi har relativt låg skatt på det vi anser som nyttigt, t.ex.
basmat. Som ett led i detta resonemang anser vi att en punktskatt på
försöksdjur bör införas. Vi föreslår att riksdagen hos regeringen begär
förslag till skatt på försöksdjur.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att allmäninflytandet i de djurförsöksetiska nämnderna bör
stärkas genom att öka andelen politiker i nämnderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de djurförsöksetiska nämnderna bör bli beslutande,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till punktskatt för användande
av försöksdjur.1
Stockholm den 2 oktober 1996
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Kia Andreasson (mp)
Gunnar Goude (mp)
Barbro Johansson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Birger Schlaug (mp)