Det finns flera skäl till att köttkonsumtionen bör minska i
Sverige och i världen. Vi kommer att belysa tre aspekter i
denna motion:
1. Solidaritet och resursförbrukning.
2. Miljöhänsyn.
3. Hälsoaspekter
Inledning
Spannmålstillgången per capita på jorden minskar sedan
1984. Skälet är att världens spannmålsproducenter inte
längre kan hålla jämna steg med befolkningsökningen. Om
svälten ska utrotas räcker det således inte längre med att
kräva att maten distribueras rättvist, eftersom vi nu är på väg
in i livsmedelsbrist. Denna livsmedelsbrist fördjupas
dessutom av att fiskefångsterna per capita också fallit sedan
1989. Fisket idag är inte uthålligt.
Tidigare har jordens bönder kunnat öka produktionen snabbare än
befolkningstillväxten dels genom att bruka outnyttjad mark, dels genom att
använda nya jordbruksmetoder. Idag finns inte mycket jungfrulig mark kvar
att plöja upp, och några nya revolutionerande jordbruksmetoder (som t.ex.
när konstgödsel togs i bruk) finns inte inom synhåll. Markerosion och
urbanisering bidrar dessutom till att stora mängder matjord går förlorad för
gott. Extensivt jordbruk ersätts av intensiv djuruppfödning med svåra
miljöproblem som konsekvens.
De globala livsmedelslagren
minskar
För att möta den hotande livsmedelskrisen måste
spannmålsförbrukningen i de industrialiserade länderna
minska. Exempelvis förbrukar Italien ca 400 kg säd per
capita och år. USA:s siffror är ungefär 800 kg.
Spannmålsproduktionen per capita i världen idag är kring
300 kg/år. Vi västerlänningar tar m.a.o. för oss mer än vad
oss tillkommer. Skälet till vår höga spannmålskonsumtion är
att säden används för att föda upp djur, som mycket
ineffektivt omvandlar vegetabiliskt protein till animaliskt.
Boskap kräver 7 kg spannmål för att öka 1 kg i vikt. Det
finns tendenser till ökad köttkonsumtiom i flera länder t.ex.
Kina. Det finns också en tendens till minskande
livsmedelslager.
År 1992 användes 37 % av jordens spannmål till foder. I takt med
befolkningsökningen kommer situationen att förvärras. Skörden år 2030,
som enligt World Watch Institute förutspås bli 2,2 miljarder ton spannmål,
ger ett genomsnitt på 224 kilo per person till de 8,9 miljarder människor som
då förväntas leva på jorden. Den genomsnittliga spannmålskonsumtionen
kommer då att vara lägre än Kinas nuvarande och närma sig Indiens nivå,
som i dag är runt 200 kg per capita. Genom att se på indiernas kost, som inte
innehåller mer än ett kilo kött (lamm) per person och år, får vi en föraning
om hur vår kosthållning måste förändras, om vi inte skall ta för oss mer än
vår beskärda del. Den holländska grenen av miljö- och solidaritetsrörelsen
Jordens vänner drar samma slutsats i sin miljöutrymmesstudie. Enligt den
måste köttkonsumtionen minska med 60-80 % i Holland om spannmålen
ska räcka till alla.
Miljöhänsyn
Djurhållning i stor skala innebär en omfattande
miljöförstöring. Det mest kända exemplet är den tropiska
regnskogen som, för att tillfredsställa våra matvanor, bränns
och skövlas för att bereda plats åt boskap. Jordens samlade
boskapshjord, som uppgår till ca 1,3 miljarder djur, orsakar
dessutom jorderosion och ökenspridning då deras betande
och hovar ödelägger jorden. Världens idisslare (nötkreatur,
lamm m.fl.) bidrar också till växthuseffekten genom den
metangas som bildas då de bryter ned föda.
Djurhållningen bidrar också till försurningen. Ammoniak avdunstar i
betydande mängder från gödselbrunnar och gödselstackar, för att sedan falla
tillbaka i form av sura regn. Ammoniak bidrar även till övergödningen
eftersom det också är ett gödningsämne. Även urin och exkrementer är ett
stort miljöproblem som den intensiva djurhållningen förorsakar när de bidrar
till en omfattande förorening av vattendrag. Detta är ett mycket stort problem
i länder som England och Holland. Också i delar av Sverige med intensiv
djurproduktion finns problem.
Den globala vattenbristen blir ett alltmer akut problem och betecknas av
vissa forskare som en tidsinställd bomb (Rädda Jorden, Porrit m.fl.). Idag
används 70 % av allt vatten i jordbruket till att producera mat och foder till
boskap. Enligt David Pimentel krävs det ofta 15 gånger så mycket vatten att
producera ett kilo protein från nötkött som motsvarande vegetabiliskt
protein. Vattnet går åt bl.a. för att odla djurfodret, i form av djurens
dricksvatten och i slakterierna. För att hushålla med jordens knappa
vattenresurser vore en minskad djurhållning önskvärd.
Slutsatsen blir att ett samhälle, globalt eller nationellt, med avsikt att leva
i
samklang med naturen har goda skäl att övergå till en mer extensiv
djurhållning, som är långsiktigt hållbar och inte utarmar naturresurserna.
Ett sätt att göra det är att öka det ekologiska lantbruket. Huvudmålet för
det ekologiska lantbruket är att utforma resurseffektiva, kretsloppsbaserade
produktionssystem som ger minimal miljöpåverkan och producerar livsmedel
med hög kvalitet i ordets vidaste bemärkelse. Andra viktiga mål är att ge
husdjuren livsbetingelser som tillgodoser deras naturliga behov, samt att
bevara och utveckla ett kulturlandskap med artrikedom och genetisk
mångfald.
Ekologiskt lantbruk eftersträvar därför en produktion som bygger på lokala
och förnyelsebara resurser, på ett optimalt utnyttjande av solenergin och av
jordens biologiska produktionsförmåga samt på en hög recirkulationsgrad.
Växtnäringsförsörjning och växtskydd baseras på en varierad växtföljd där
vallen, med sin blandning av gräs och kvävefixerande baljväxter, spelar den
avgörande rollen. Den ekologiska djurhållningen fungerar som en integrerad
del i produktionssystemet. Djurtätheten anpassas till gårdens foderproduk-
tionsförmåga. De stora djurkoncentrationerna som är en huvudorsak till
problemen med växtnäringsläckage blir därför omöjliga vid ekologisk
produktion.
Hälsoaspekter på
köttkonsumtion
Många människor väljer att skära ned på eller helt utesluta
kött och andra animaliska livsmedel ur sin kost. Detta ur
miljö- och resursförbrukningshänseende positiva beslut stöds
inte nämnvärt av statsmakten. Vår förhoppning är att
regeringen mer aktivt ska främja denna livsstil. Det skulle
kunna ske exempelvis genom att man främjar utbudet av
vegetarisk mat vid offentliga inrättningar, att man med hjälp
av skatter och subventioner bidrar till en omställning av
jordbruket från djurhållning till mer produktion av spannmål,
frukt och grönsaker, att man med hjälp av gröna skatter låter
den miljöförstöring som köttproduktionen innebär avspeglas
i priset, att man informerar allmänheten om konsek-venserna
av vår köttkonsumtion.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program för hur
konsumtion av kött i Sverige kan minska,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige kraftfullt agerar för att EU
skall anta ett program för hur konsumtion av kött inom EU kan minska,
3. att riksdagen begär att regeringen i internationella fora driver kravet på
en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion.