Riksdagen beslöt 1978 att inrätta Centrala
försöksdjursnämnden och djurförsöksetiska nämnder i syfte
att begränsa och kontrollera djurförsöken. Alternativa
metoder till djurförsök har utvecklats inom en rad områden
sedan dess. Vissa har tagits i bruk, andra har inte tagits i bruk
därför att de inte utvärderats tillräckligt eller för att dess
potential inte utretts. Djurförsöken i Sverige genomgår
djurförsöksetisk prövning sedan 1979. Någon regelrätt
genomgång av djurförsöksverksamheten under 80-talet fram
till i dag för att analysera tendenser och bedöma förändringar
i försöksdjursanvändningen, som kan ligga till grund för
vidare åtgärder i syfte att uppfylla riksdagens uttalade mål,
har bara gjorts i liten omfattning. Centrala
försöksdjursnämnden för statistik över
försöksdjursanvändningen och har kunnat identifiera vissa
förändringar, t ex att användning av vissa djurslag (hund,
katt, apor) har minskat, medan andra har ökat (råttor, möss).
Det går också att knyta dessa förändringar till den utveckling
som skett inom olika områden, t ex används inte levande
apor för poliovaccinframställning i Sverige. Centrala
försöksdjursnämnden har genomfört två utvärderingar av de
forskningsprojekt med alternativa metoder till djurförsök
som erhållit anslag, och dragit vissa slutsatser om
utvecklingen, men utvärderingarna har inte varit så
långtgående att den verkliga försöksdjursbesparingen kunnat
fastställas.
Ett problem med arbetet i Sverige för att begränsa djurförsöken är att
ambitionsnivån inte varit tillräckligt hög. Därför har till exempel ingen
handlingsplan utarbetats av Centrala försöksdjursnämnden, även om nämnden
liksom andra myndigheter är skyldig att utvärdera sin egen verksamhet sedan
några år tillbaka. Erfarenheten av arbetet under de år som gått sedan
riksdagen beslöt att införa en ny djurförsökspolitik, är att djurförsöken
försiggår i ganska orubbat bo, även om förbättringar har skett i ett antal
avseenden; vissa experimenttyper har försvunnit, och förhållandena för
försöksdjuren på institutionerna har också genomgått förändringar till det
bättre. Men något samlat grepp för att bedriva en aktiv politik i syfte att
begränsa djurförsöksverksamheten har inte tagits. Många av förändringarna
mot det bättre har visserligen varit inspirerade av djurförsöksdebatten, men
har skett inom områden eller varit av sådan karaktär att inga vitala djurför-
söksintressen hotats. Eller så har förändringarna varit en effekt av ändrade
forsknings- eller testprioriteringar; alltså inte av åtgärder från den ansvariga
myndigheten eller de djurförsöksetiska nämnderna utifrån vilken djurförsöks-
verksamhet som kan accepteras från etisk synpunkt. Det var dock riksdagens
mening att större förändringar av djurförsöksverksamheten borde
åtstadkommas, eftersom djurförsöken identifierades som ett etiskt problem i
1978 års riksdagsbeslut.
En uppstramning behöver ske och en handlingsplan utarbetas för hur
djurförsöken inom olika verksamheter ska kunna begränsas. Djurförsök som
innebär lidande för djuren bör prioriteras. Uppföljning av projekt som får
anslag för att metoder ska kunna utvecklas som kan ersätta djurförsök, måste
följas upp mycket bättre än idag, och åtgärder vidtas för att de ska tas i bruk.
Alla statliga forskningsråd som fördelar medel till forskning där djurförsök
kan förekomma, bör få i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtas för att
uppfylla målet att begränsa djurförsöken. Djurförsök i högskoleundervisning
är av särskild betydelse, eftersom studenterna formar sina attityder inför sitt
kommande yrkesliv. Därför är det viktigt att verka för att djurförsöks-
användningen minimeras, och att alternativa metoder görs tillgängliga i
undervisningen för alla studenter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en handlingsplan för hur djurförsöken skall minska upprättas
av berörda organ.