Enligt 2 § i djurskyddslagen ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Enligt ett tillägg till paragrafen, som trädde i kraft den 1 juli 1990, gäller att djur som utnyttjas i djurförsök inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom om försöken har tillstyrkts av en djurförsöksetisk nämnd. Denna skrivning innebär att tillsynsmyndighetens möjligheter att utföra tillsyn av djurförsöken, och att vid behov kunna ingripa, avsevärt har försvårats och i vissa fall till och med omöjliggjorts. Tillägget innebär att de djurförsöksetiska nämnderna med sin behandling av ansökningar om att utnyttja djur i försök ska garantera att djuren inte utsätts för onödigt lidande eller sjukdom, men prövningen är inte sådan att de kan göra det.
Den djurförsöksetiska nämnden utför enbart en pappersbedömning av djurförsöken. De har inte något uppföljnings- och tillsynsansvar. De är rådgivande och saknar sanktionsmöjligheter. Besluten kan inte överklagas. Däremot kan en djurförsökare alltid lämna in en ny ansökan i det fall att nämnden eventuellt inte tillstyrker någon detalj i försöksuppläggningen. Därmed har forskarna i praktiken en omprövningsmöjlighet, vilken de också använder sig av och då som regel får gehör för sina önskemål. Det finns däremot inte några som helst möjligheter för någon annan, t ex en nämndledamot, tillsynsmyndigheten eller andra, att begära omprövningar av försök om det t ex visar sig att det finns alternativa metoder till de tillstyrkta djurförsöken eller att försöken kan göras på ett för de utnyttjade djuren mer skonsamt sätt. Enbart djurförsökaren har möjlighet att begära omprövning.
Den djurförsöksetiska nämnden har inte kompetens för att, utifrån en pappersbedömning, kunna fatta beslut som garanterar att försöksdjuren inte utsätts för onödigt lidande eller sjukdom. Det saknas objektiv veterinär- och djurvårdskunskap. I de enstaka fall då veterinärkompetens finns i en nämnd är det fråga om verksamma forskare. Den djurpersonal som är representerad i nämnderna består även den av enbart djurförsökare, vilka inte kan betraktas som objektiva i förhållande till djurförsöksverksamheten.
Ansökningarna är som regel inte kompletta vad gäller djurens situation, inte heller efter nämndbehandlingen. Ofta saknas väsentliga detaljuppgifter som t ex antal doser och deras storlek samt förväntade effekter av dem, vid vilka sjukdomstecken som försök eventuellt avbryts, effekter av operationer, hur allvarligt sjuka djur förväntas bli av framkallad sjukdom, om djurpersonalen får ingripa vid lidande m m.
Ansökningarna är ofta vaga i formuleringarna, vilket gör det svårt eller omöjligt för den djurförsöksetiska nämnden att på papperet se alla risker för onödigt lidande och sjukdom. Med den nuvarande skrivningen i 2 § djurskyddslagen förutsätts den djurförsöksetiska nämnden, utifrån en pappersbedömning, kunna förutsäga allt vad som kan komma att hända med de djur som utnyttjas i försök vad gäller lidande och sjukdom. Det kan nämnden inte.
Uppföljning och tillsyn av djurförsöken ska utföras av den lokala tillsynsmyndigheten. Deras beslut kan överklagas. De har möjlighet att vidta sanktioner. Tillsynsmyndigheten har rätt att komma in i alla lokaler där det utförs djurförsök och att ta del av alla handlingar om försöken. Trots detta är tillsynsmyndighetens möjligheter att utföra en ordentlig tillsyn av djurförsöken kraftigt begränsade. P.g.a. tillägget i 2 § djurskyddslagen har tillsynsmyndigheten fråntagits möjligheten att ingripa mot lidande eller sjukdom som den djurförsöksetiska nämnden inte förutsåg vid behandling av ansökan om att utföra djurförsök, eftersom nämnden ju med sin tillstyrkan garanterar att djuren inte utsätts för onödigt lidande eller sjukdom.
Tillsynsmyndigheten kan enbart kontrollera att försöken utförs i enlighet med den av den djurförsöksetiska nämnden tillstyrkta ansökan, men eftersom ansökningarna ofta är så vaga och oklara är tillsynsmyndighetens uppgift i det närmaste omöjlig att genomföra. Det kan vara mycket svårt för tillsynsmyndigheten att avgöra vad som faller inom eller utanför ramen för 2 § djurskyddslagen.
Den djurförsöksetiska nämnden ska i sin bedömning även ta med djurens vård och förvaring, men nämnderna utför även i det här avseendet enbart en pappersbedömning, medan tillsynsmyndigheten ser vilka förhållanden som djuren i verkligheten har. Eftersom ansökningarna i det här avseendet som regel inte ger några detaljer om djurens förhållanden och då bestämmelserna om hållning av försöksdjur är gamla och förlegade, är tillsynsmyndighetens möjligheter att agera mycket begränsade.
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök har i en skrivelse till regeringen begärt att 2 § djurskyddslagen ska ändras. Begäran skickades på remiss till bl a tillsynsmyndigheterna. Flera av tillsynsmyndigheterna på universitetsorterna (där de flesta djurförsöken utförs) är mycket kritiska till den nuvarande skrivningen.
Göteborgs kommun skriver bl a: "Erfarenheten har tydligt visat att den förhandsprövning som den djurförsöksetiska nämnden utför inte innebär någon garanti mot onödigt lidande för försöksdjuren. Vi har i vår verksamhet ofta i det enskilda fallet frågat oss om djurets lidande verkligen kunnat förutses av den etiska nämnden. Våra möjligheter att såsom tillsynsmyndighet ingripa är ytterst begränsade med den utformning som paragrafen nu har."
Stockholms stad skriver bl a: "Vid prövning av djurförsök skall hänsyn tas till graden av lidande i relation till värdet av försöket. Att i förväg förutse graden av lidande är svårt samtidigt som tillsynsmyndigheten, i detta fall miljö- och hälsoskyddsnämnden, saknar möjlighet att i efterhand ingripa om djuren utsätts för ett lidande som etiska nämnden vid sin prövning inte kunnat förutse."
Solna kommun skriver bl a: "Den lokala tillsynsmyndigheten har för närvarande ingen möjlighet att ingripa om tillstånd till försöket givits. Även om djurskyddsinspektören vid inspektion observerar lidande eller vanvård, som inte kunnat förutses vid prövningen i etiska nämnden, kan miljönämnden inte ingripa då lagstöd och påföljd saknas."
Lunds kommun skriver bl a: "Detta tillägg i en av de grundläggande paragraferna i djurskyddslagen innebär att miljönämnden fråntas möjligheten att ingripa mot lidande som inte förutsågs av etiska nämnden" och vidare att "Miljönämnden vill i detta sammanhang framföra att flertalet av ansökningarna till etiska nämnden idag tillstyrks utan kommentarer och att eventuellt lidande för djuren är mycket svårt att utläsa av ansökan eller av etiska nämndens beslut. Då ledamöter av etiska nämnden inte har rätt att inspektera försöken eller djurstallarna är deras underlag för beslut endast forskarens ansökan samt eventuella kontakter med den sökande. Dessa eventuella råd och forskarens ansökan skall sedan ligga till grund för myndighetens tillsynsverksamhet."
Södertälje kommun skriver bl a: "Förvaltningen anser att 1990 års tillägg (lag 1990:628) till 2 § skapar osäkerhet hos tillsynsmyndigheten (miljö- förvaltningen) om hur man ska agera vid ex vis anmälan om missför- hållanden. Tolkningen att allt är tillåtet, bara det sker inom ett av etiska nämnden tillstyrkt försök, torde vara vanlig. Följden av detta blir att tillsynsansvaret enligt miljöförvaltningen har övergått till etiska nämnden eller ?faller mellan stolarna´ vilket sannolikt inte var lagstiftarens mening i samband med lagändringen."
Länsstyrelsen i Malmöhus län skriver bl a: "Den nämnd som utför den etiska prövningen har ingen skyldighet att följa upp godkända försök. Nämnden får därmed ingen kännedom om djuren i försöket utsätts för ett icke acceptabelt lidande, som vid nämndens handläggning ej kunde förutses. Några krav på kunskaper angående djurskyddsfrågor/djurskyddslagen ställs ej på ledamöterna i de etiska nämnderna." "Därest försöket får icke godtagbara djurskyddsmässiga effekter, som etiska nämnden ej kunde förutse vid sin handläggning av ärendet, kan således den lokala tillsynsmyndigheten ej ingripa."
Det är nödvändigt att 2 § i djurskyddslagen ändras tillbaka till sin ursprungliga formulering och att den lokala tillsynsmyndigheten därmed ges befogenhet att vidta åtgärder vid behov.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 2 § djurskyddslagen skall ändras till den lydelse den fick i riksdagens beslut om ny djurskyddslag år 1988.
Stockholm den 2 oktober 1996
Marie Wilén (c)
Gudrun Lindvall (mp) Siw Persson (fp)