Enligt 2 § i djurskyddslagen ska djur behandlas väl och
skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Enligt ett tillägg
till paragrafen, som trädde i kraft den 1 juli 1990, gäller att
djur som utnyttjas i djurförsök inte anses vara utsatta för
onödigt lidande eller sjukdom om försöken har tillstyrkts av
en djurförsöksetisk nämnd. Denna skrivning innebär att
tillsynsmyndighetens möjligheter att utföra tillsyn av
djurförsöken, och att vid behov kunna ingripa, avsevärt har
försvårats och i vissa fall till och med omöjliggjorts.
Tillägget innebär att de djurförsöksetiska nämnderna med sin
behandling av ansökningar om att utnyttja djur i försök ska
garantera att djuren inte utsätts för onödigt lidande eller
sjukdom, men prövningen är inte sådan att de kan göra det.
Den djurförsöksetiska nämnden utför enbart en pappersbedömning av
djurförsöken. De har inte något uppföljnings- och tillsynsansvar. De är
rådgivande och saknar sanktionsmöjligheter. Besluten kan inte överklagas.
Däremot kan en djurförsökare alltid lämna in en ny ansökan i det fall att
nämnden eventuellt inte tillstyrker någon detalj i försöksuppläggningen.
Därmed har forskarna i praktiken en omprövningsmöjlighet, vilken de också
använder sig av och då som regel får gehör för sina önskemål. Det finns
däremot inte några som helst möjligheter för någon annan, t ex en
nämndledamot, tillsynsmyndigheten eller andra, att begära omprövningar av
försök om det t ex visar sig att det finns alternativa metoder till de
tillstyrkta
djurförsöken eller att försöken kan göras på ett för de utnyttjade djuren mer
skonsamt sätt. Enbart djurförsökaren har möjlighet att begära omprövning.
Den djurförsöksetiska nämnden har inte kompetens för att, utifrån en
pappersbedömning, kunna fatta beslut som garanterar att försöksdjuren inte
utsätts för onödigt lidande eller sjukdom. Det saknas objektiv veterinär- och
djurvårdskunskap. I de enstaka fall då veterinärkompetens finns i en nämnd
är det fråga om verksamma forskare. Den djurpersonal som är representerad i
nämnderna består även den av enbart djurförsökare, vilka inte kan betraktas
som objektiva i förhållande till djurförsöksverksamheten.
Ansökningarna är som regel inte kompletta vad gäller djurens situation,
inte heller efter nämndbehandlingen. Ofta saknas väsentliga detaljuppgifter
som t ex antal doser och deras storlek samt förväntade effekter av dem, vid
vilka sjukdomstecken som försök eventuellt avbryts, effekter av operationer,
hur allvarligt sjuka djur förväntas bli av framkallad sjukdom, om
djurpersonalen får ingripa vid lidande m m.
Ansökningarna är ofta vaga i formuleringarna, vilket gör det svårt eller
omöjligt för den djurförsöksetiska nämnden att på papperet se alla risker för
onödigt lidande och sjukdom. Med den nuvarande skrivningen i 2 §
djurskyddslagen förutsätts den djurförsöksetiska nämnden, utifrån en
pappersbedömning, kunna förutsäga allt vad som kan komma att hända med
de djur som utnyttjas i försök vad gäller lidande och sjukdom. Det kan
nämnden inte.
Uppföljning och tillsyn av djurförsöken ska utföras av den lokala
tillsynsmyndigheten. Deras beslut kan överklagas. De har möjlighet att vidta
sanktioner. Tillsynsmyndigheten har rätt att komma in i alla lokaler där det
utförs djurförsök och att ta del av alla handlingar om försöken. Trots detta är
tillsynsmyndighetens möjligheter att utföra en ordentlig tillsyn av
djurförsöken kraftigt begränsade. P.g.a. tillägget i 2 § djurskyddslagen har
tillsynsmyndigheten fråntagits möjligheten att ingripa mot lidande eller
sjukdom som den djurförsöksetiska nämnden inte förutsåg vid behandling av
ansökan om att utföra djurförsök, eftersom nämnden ju med sin tillstyrkan
garanterar att djuren inte utsätts för onödigt lidande eller sjukdom.
Tillsynsmyndigheten kan enbart kontrollera att försöken utförs i enlighet
med den av den djurförsöksetiska nämnden tillstyrkta ansökan, men eftersom
ansökningarna ofta är så vaga och oklara är tillsynsmyndighetens uppgift i det
närmaste omöjlig att genomföra. Det kan vara mycket svårt för
tillsynsmyndigheten att avgöra vad som faller inom eller utanför ramen för
2 § djurskyddslagen.
Den djurförsöksetiska nämnden ska i sin bedömning även ta med djurens
vård och förvaring, men nämnderna utför även i det här avseendet enbart en
pappersbedömning, medan tillsynsmyndigheten ser vilka förhållanden som
djuren i verkligheten har. Eftersom ansökningarna i det här avseendet som
regel inte ger några detaljer om djurens förhållanden och då bestämmelserna
om hållning av försöksdjur är gamla och förlegade, är tillsynsmyndighetens
möjligheter att agera mycket begränsade.
Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök har i en skrivelse till
regeringen begärt att 2 § djurskyddslagen ska ändras. Begäran skickades på
remiss till bl a tillsynsmyndigheterna. Flera av tillsynsmyndigheterna på
universitetsorterna (där de flesta djurförsöken utförs) är mycket kritiska till
den nuvarande skrivningen.
Göteborgs kommun skriver bl a: "Erfarenheten har tydligt visat att den
förhandsprövning som den djurförsöksetiska nämnden utför inte innebär
någon garanti mot onödigt lidande för försöksdjuren. Vi har i vår verksamhet
ofta i det enskilda fallet frågat oss om djurets lidande verkligen kunnat
förutses av den etiska nämnden. Våra möjligheter att såsom
tillsynsmyndighet ingripa är ytterst begränsade med den utformning som
paragrafen nu har."
Stockholms stad skriver bl a: "Vid prövning av djurförsök skall hänsyn tas
till graden av lidande i relation till värdet av försöket. Att i förväg förutse
graden av lidande är svårt samtidigt som tillsynsmyndigheten, i detta fall
miljö- och hälsoskyddsnämnden, saknar möjlighet att i efterhand ingripa om
djuren utsätts för ett lidande som etiska nämnden vid sin prövning inte kunnat
förutse."
Solna kommun skriver bl a: "Den lokala tillsynsmyndigheten har för
närvarande ingen möjlighet att ingripa om tillstånd till försöket givits. Även
om djurskyddsinspektören vid inspektion observerar lidande eller vanvård,
som inte kunnat förutses vid prövningen i etiska nämnden, kan miljönämnden
inte ingripa då lagstöd och påföljd saknas."
Lunds kommun skriver bl a: "Detta tillägg i en av de grundläggande
paragraferna i djurskyddslagen innebär att miljönämnden fråntas möjligheten
att ingripa mot lidande som inte förutsågs av etiska nämnden" och vidare att
"Miljönämnden vill i detta sammanhang framföra att flertalet av
ansökningarna till etiska nämnden idag tillstyrks utan kommentarer och att
eventuellt lidande för djuren är mycket svårt att utläsa av ansökan eller av
etiska nämndens beslut. Då ledamöter av etiska nämnden inte har rätt att
inspektera försöken eller djurstallarna är deras underlag för beslut endast
forskarens ansökan samt eventuella kontakter med den sökande. Dessa
eventuella råd och forskarens ansökan skall sedan ligga till grund för
myndighetens tillsynsverksamhet."
Södertälje kommun skriver bl a: "Förvaltningen anser att 1990 års tillägg
(lag 1990:628) till 2 § skapar osäkerhet hos tillsynsmyndigheten (miljö-
förvaltningen) om hur man ska agera vid ex vis anmälan om missför-
hållanden. Tolkningen att allt är tillåtet, bara det sker inom ett av etiska
nämnden tillstyrkt försök, torde vara vanlig. Följden av detta blir att
tillsynsansvaret enligt miljöförvaltningen har övergått till etiska nämnden
eller ?faller mellan stolarna´ vilket sannolikt inte var lagstiftarens mening i
samband med lagändringen."
Länsstyrelsen i Malmöhus län skriver bl a: "Den nämnd som utför den
etiska prövningen har ingen skyldighet att följa upp godkända försök.
Nämnden får därmed ingen kännedom om djuren i försöket utsätts för ett icke
acceptabelt lidande, som vid nämndens handläggning ej kunde förutses.
Några krav på kunskaper angående djurskyddsfrågor/djurskyddslagen ställs ej
på ledamöterna i de etiska nämnderna." "Därest försöket får icke godtagbara
djurskyddsmässiga effekter, som etiska nämnden ej kunde förutse vid sin
handläggning av ärendet, kan således den lokala tillsynsmyndigheten ej
ingripa."
Det är nödvändigt att 2 § i djurskyddslagen ändras tillbaka till sin
ursprungliga formulering och att den lokala tillsynsmyndigheten därmed ges
befogenhet att vidta åtgärder vid behov.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 2 § djurskyddslagen skall ändras till den lydelse den fick i
riksdagens beslut om ny djurskyddslag år 1988.