Den 1 januari 1989 infördes generellt förbud i Sverige att
kupera svansar på hundvalpar. Förbudets följder för olika
hundraser var helt omöjliga att förutsäga. Under de sju år
som gått har flera undersökningar gjorts som visar att just
vorsteh-hundarna har hög skadefrekvens. Efter att ha tagit
del av svenska undersökningar och rapporter medger
Danmark undantag från kuperingsförbudet för vorsteh, vilket
visar att ytterligare undersökningar inte behövs och att de
som gjort har tillräcklig vetenskaplig grund.
Blödande och sönderslagna svansar orsakar både smärta och problem.
Hundarna besväras av sina svansskador vid jakt, och om svansen måste
amputeras får hunden problem med balansen och även hundar kan få
fantomsmärtor. Jakthundar är inte hundgårdshundar i samma utsträckning
som förr i tiden, utan familjehundar. Att hemmet blir nedblodat är ingenting
mot den psykiska påfrestningen för ägarna som tycker om sina djur och inte
vill se dem sönderslagna, såriga och blödande.
I djurskyddslagen anges att operativa ingrepp på djur inte får utföras annat
än på medicinska grunder. Undantag från detta stadgande är t.ex. svans-
kupering av lamm, avhorning av nötkreatur, kastrering, slipning och
borttagande av tänder på svin och avlägsnande av sporrar på hundar. Dessa
åtgärder får ske för att inte djurskyddsproblem skall uppstå.
När det gäller vorsteh, handlar svanskupering om djurskydd och
skadeförebyggande ingrepp för att förhindra djurplågeri. Sverige bör liksom
Danmark medge undantag från svanskuperingsförbudet för vorsteh.
Kuperingen bör utföras under valparnas första fyra levnadsdagar och av
veterinär, eller möjligen också av en person som genomgått särskild
utbildning i svanskupering.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upphävande av svanskuperingsförbudet på vorsteh-hundar i
skadeförebyggande syfte och att djurskyddslagen i denna del blir föremål för
översyn.