Det är få områden som är inne i en så intensiv utveckling
som gentekniken. Gentekniken är ett område som har en
oerhörd dynamik och potential att påverka människors liv
och öden i framtiden. Samtidigt är det en fråga som i mycket
ringa utsträckning debatteras offentligt, bland annat beroende
på ämnets komplexitet. Detta är otillfredsställande.
Genteknik på växter och djur kommer att få allt större betydelse i
framtiden. Det är därför viktigt att vi noga tänker igenom de etiska aspekter
som finns inom detta område. Vi baserar vår grundsyn på den kristdemo-
kratiska förvaltarskapstanken. Vi menar att människan är förvaltare, och inte
herrar i skapelsen. Detta ger oss ett speciellt ansvar, vi ska agera med en
långsiktig helhetssyn med respekt för vår omgivning och kommande
generationer. Samtidigt ger vår syn på förvaltandet drivkraft till förändring.
Att förvalta innebär något mer än att bara passivt slå vakt om något. Vi menar
att det är förenligt med ett gott förvaltarskap att förändra, utveckla och skapa
nytt. Det måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt.
De etiska utgångspunkterna är grundläggande för den kristdemokratiska
idéutvecklingen och för formulerandet av konkreta sakpolitiska ställnings-
taganden. Vi bygger vår grund på fyra pelare: människovärdet, ofullkomlig-
hetstanken, behovet av små och nära gemenskaper och förvaltarskapstanken.
Det är speciellt den sistnämnda av dessa, förvaltarskapstanken, som i första
hand är relevant för vår syn på skapelsen och hur vi ska förhålla oss till den.
Med denna grundsyn har vi därmed dragit upp en gräns mot dem som hävdar
att människan är sin egen herre och kan styra och ställa helt efter eget val.
Kungstanken bakom förvaltarskapet är "ansvar". Ansvarighetsfrågan har
följt mänskligheten som en levande tanke så långt vi kan blicka tillbaka i
historien. Förvaltarskapet - ansvarigheten - gäller både de egna personliga
resurserna och de yttre materiella värdena, miljö och resurser. Vi ska agera på
ett sådant sätt att vi med stolthet kan överlämna frukterna av vårt arbete.
Förvaltarskapet innebär inte något passivt förhållningssätt utan är
utvecklande och förnyande till sin karaktär. Vi ska därför inte skämmas för
att vi ingriper och påverkar naturen, men vi ska göra det utifrån ett perspektiv
som är långsiktigt och varsamt. Det är skillnad på en skönhetssträvande
trädgårdsmästare och en vinstmaximerande regnskogsexploatör för att ta ett
något övertydligt exempel.
I förvaltarskapstanken ligger naturligt också ett effektivitetstänkande som
baseras på den totala människosynen. Vem gör vad med vilken kompetens?
Det handlar om makt- och kompetensfördelningen. Den kristdemokratiska
idétraditionen utgår ifrån subsidiaritetsprincipen. Den innebär starkt förenklat
att beslut ska fattas och genomföras på lägsta möjliga effektiva nivå. Högre
och överordnade nivåer är till för att hjälpa och komplettera de lägre, inte
ersätta dem.
Förvaltarskap har att göra med ekonomi. Ursprunget till ordet "ekonomi"
kommer från grekiskan, och betydde just det som vi idag lägger i begreppet
förvaltarskap. Genom århundraden har ordet ekonomi dessvärre kommit att
betyda mer av krass materialism och kortsiktigt tänkande. Men vi vill lyfta
fram denna ursprungliga betydelse. Att förvalta något väl innebär att man
ekonomiserar sina resurser, det vill säga utnyttjar dem väl och inte satsar på
en mer resurskrävande lösning än nödvändigt. Detta hänger ihop med
effektivitetstänkandet som nämns ovan.
Människan är en del av skapelsen. Lite grovt förenklat kan man säga att på
cellnivå ser vi i stort sett likadana ut - oavsett om vi är människor, grodor,
alger eller svampar. Det är mer som förenar än som skiljer levande
organismer åt.
Men vi är samtidigt något mer. Vår förmåga att fatta medvetna val ger oss
en särskild position, men positionen medför ansvar och inte oinskränkt makt
efter eget tycke. Mark Twain har sagt att "människan är det enda djur som
har förmågan att kunna rodna, och också har en anledning att göra det". Det
ligger en del sanning i det påståendet.
Människans särställning får till konsekvens att vi har en speciell uppgift,
nämligen att bruka och förvalta världen. Vem eller vilken vi ser som ägare
och för vilken vi ska avlägga revision är en personlig fråga som kan besvaras
olika av olika människor "av god vilja", men vår position är unik.
Vad kan gentekniken
användas till?
Människan har påverkat naturen länge och konsten att flytta
gener är gammal. Att avla fram nya hundraser är ett uttryck
för detta. Den moderna gentekniken är bara mer specialiserad
och finkalibrig skulle man kunna säga. Helt enkelt mer
sofistikerad, enligt teknikoptimisternas sätt att se på frågan.
Med hjälp av modern genteknik fortsätter vi egentligen bara
att göra det vi alltid har gjort, men sparar värdefull tid,
pengar och andra resurser.
Behovet att offentligt diskutera och reflektera över gentekniken är stort.
Eftersom allt liv har samma byggstenar öppnar sig enorma potentialer med
hjälp av gentekniken. En sak måste vi komma ihåg: traditionell avel kan ge
upphov till lidande och etiskt tveksamma resultat. Det har funnits etiska
problem långt innan den moderna gentekniken kom in på scenen. Den stora
skillnaden är hastigheten och styrkan hos de instrument vi har tillgång till nu,
eventuella misstag och oförutsedda effekter får därför mycket större
konsekvenser än tidigare.
Områden som är intressanta för industrin att dra nytta av genom modern
genteknik är främst läkemedel, diagnostik, växtförädling och miljövård. Det
finns både förhoppningar och farhågor om vad denna teknik kan bidra med.
Egentligen handlar en del av kritiken kanske inte så mycket om själva
tekniken som sådan utan mer om människans (o)förmåga att hantera den.
Varför tveka inför en
satsning på genteknik?
Historien är full av exempel på brustna förhoppningar och
felslagna prognoser. Erfarenheterna från den så kallade gröna
revolutionen inom jordbruket visar tydligt på problemen med
att ny teknik inte alltid ger de resultat som man hade tänkt
sig.
Den gröna revolutionen hade sin grund i ett nytt "mirakelvete" som kunde
ge fler och större skördar än vanligt vete, och dessutom var mindre känsligt
för klimatstörningar. Men istället för att bli en succé i kampen mot
världssvälten, vilket alla trodde att det skulle bli, så bidrog detta nya vete
istället till att skapa stort behov av konstbevattning, konstgödsling, bekämp-
ningsmedel och kraftigt skuldsatta småbönder som tvingades från sina gårdar.
Ytterligare en negativ utveckling som delvis hänger samman med den
misslyckade gröna revolutionen är utarmningen av den genetiska basen, eller
det genetiska kapitalet som är ett annat namn.
Före den gröna revolutionen fanns drygt 80 000 olika varianter av ris. Bara
i Indien odlades över 30 000 olika rissorter. Idag odlas det bara cirka 50 olika
sorter, och risken finns att detta antal minskar ännu mer. Den genetiska
erosionen är kanske den allvarligaste effekten av gentekniken. Utarmningen
av gener ger mindre variation att bygga vidare på. Vi vet inte idag exakt vilka
betingelser som kommer att gälla i framtiden, därför är en så bred genetisk
bas som möjligt en form av försäkring inför en osäker framtid. Problemen
med alltför ensidig genetisk profil gäller inte bara inom växtriket, utan är
också giltigt för boskapssektorn.
Dessa problem har blivit alltmer uppmärksammade. 1974 bildades
International Board for Plant Genetic Resources (IBPGR). Initiativet togs vid
FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 då man fattade beslut om att
börja samla in, torka och frysa viktigt genmaterial från växter. Fröerna
förvaras i så kallade genbanker.
På detta sätt kan man bevara fröerna i tiotals år, sedan får man odla dem
och få nya frön som man sedan kan spara en period till. Man måste med
andra ord hålla genbanken i ett aktivt förvaltande.
Ett annat sätt att slå vakt om den genetiska arvsmassan är naturligtvis att
odla det reguljärt i sin ursprungliga miljö. I flera länder i tredje världen har
man därför bildat så kallade fältgenbanker med syftet att hålla den genetiska
variationen intakt. Detta är ett oerhört viktigt arbete, som dock kan vara svårt
för ett fattigt land att avsätta resurser till. Vinsterna är långsiktiga, men
kostnaderna omedelbara.
Ett annat hot som inte är lika påtagligt men som bör beaktas är riskerna
med vad som kan hända när man placerar ut GMO (Genetiskt Manipulerade
Organismer), dvs växter, djur eller mikroorganismer som blivit genetiskt
manipulerade, i naturen.
De ekologiska systemen är komplexa och det är inte alltid självklart att vi
kan förutse alla effekter. Till exempel kan jordbruksväxter manipuleras för att
få egenskaper som kvävefixering, ökad ihärdighet mot torka, frost eller hög
salthalt i marken, motståndskraft mot sjukdomar och bekämpningsmedel. Vi
har även många erfarenheter av att det kan dröja lång tid från det att en
händelse inträffar till den tidpunkt då man ser de fulla konsekvenserna av
händelsen. Det tog ungefär 50 år efter att den kemiska revolutionen startat
innan samhället på allvar insåg miljö- och hälsokonsekvenserna med
föroreningar, giftigt avfall, allergier och andra sjukdomar.
Kan man ta patent på liv?
En fråga som har följt gentekniken i spåren och orsakat
mycket kritik är huruvida det ska vara möjligt för ett företag
att ta patent på levande organismer. Frågan är komplicerad
och innehåller många bottnar - juridiska, ekonomiska och
etiska.
Allt eftersom tiden har gått har tolkningarna av vad som kan patenteras
utvidgats, och idag ges patent på läkemedel och numera även genmanipu-
lerade växter.
Genom att manipulera generna är det idag möjligt att skapa nya
modifierade livsformer. Från genteknikföretagens sida finns det naturligtvis
ett stort intresse av att kunna skydda sina produkter, det har kostat mycket
resurser att framställa och man vill inte bli bestulen på sitt arbete och dess
frukter.
Det har funnits motstånd mot att bevilja patent på livsformer, men hela
tiden har gränserna flyttats steg för steg. I Sverige har man tänjt på
patentlagarna, och 1992 frångick myndigheterna i all tysthet den tidigare
praxisen och gav ett företag patenträtt på två genmodifierade potatissorter.
I USA finns det en större öppenhet för möjligheten att ta patent, och redan
1988 fick ett företag patent på den så kallade onkomusen som är
skräddarsydd för att användas inom cancerforskningen. Det blev det första
patentet på ett genmanipulerat levande däggdjur.
Patent på onkomusen har sökts även hos den europeiska patentorgani-
sationen EPO (Sverige är anslutet), ansökan beviljades 1992. Beslutet över-
klagades och efter det följde en lång och intensiv diskussion. Prövningen av
beslutet pågår fortfarande.
En absolut majoritet av världens samlade gentillgångar kommer från tredje
världen. Där finns inte bara de vilda släktingarna till våra dagars sädesslag
kvar, utan också ett gigantiskt, och till stora delar ännu outforskat, gen-
bibliotek. Biotekniken gör det möjligt för de stora transnationella företagen i
branschen att utnyttja denna "gen-pool" för växtförädling och för medicinskt
eller annat industriellt bruk. Frågan om patent blir därför också en fråga om
makt mellan Nord och Syd.
Problemet, förutom den etiska aspekten, är att växt- och djuruppfödare som
hittills kunnat använda genetiskt material från grödor och djur inte längre
kommer att ha fri tillgång till det. Förädlaren eller uppfödaren måste skaffa
tillstånd från och betala avgifter till den som äger patentet. Även
efterföljande
generationer omfattas av patentet, bönderna skulle därmed inte ha rätt att ta
utsäde från den egna skörden utan att betala en avgift för det. Bönderna blir
mer beroende av den biotekniska industrin. Den biologiska mångfalden kan
komma att minska genom att patenten uppmuntrar till att ta fram och sprida
ett fåtal nya, lönsamma och homogena växtsorter och djurraser som ersätter
mer varierande lantsorter och lokala grödor.
Att kunna ta patent på djur innebär också att man öppnar dörren för att
genetiskt ändra dem för kommersiella ändamål. Kommersiell bioteknik på
djur har till syfte att producera djur som går att marknadsföra och göra vinst
på. Risken finns att denna utveckling leder till ökad stress och onaturliga
betingelser. Det speglar en syn på djur som om de vore levande fabriker.
Det finns alternativ till det traditionella patentsystemet. Inom växtområdet
finns den så kallade växtförädlarrätten. Växtförädlarrätten innebär att den
som tagit fram en ny växtsort får rätt till ersättning, royalty, för varje frö
som
säljs. I de länder som ingår i UPOV finns en kontrollmyndighet. För att en
sort ska bli godkänd krävs att den är distinkt, enhetlig och stabil. Förädlaren
ska också kunna visa att sorten verkligen är framförädlad. UPOV är främst
spridd i den rikare delen av världen. För att tredje världen ska kunna få sina
intressen godkända på något sätt finns några olika alternativ. Ett exempel är
USA som betalar en summa till Indien, och sedan samlar indiska och
amerikanska forskare tillsammans in växter vars arvsmassa är gratis
tillgänglig också för amerikanska växtförädlingsinstitut och företag.
Ett annat exempel är det läkemedelsföretag som har betalat en avgift till
Costa Rica för att under en begränsad tid få använda deras växtliv. Dessa två
modeller har den fördelen att de ser länderna i tredje världen som en part att
göra avtal med. Om avtalen sedan blir rimliga för bägge parter är en annan
sak, sådant avgörs av bland annat styrkerelationen mellan inblandade aktörer.
I USA har man som tidigare nämnts gått långt och öppnat för patent på
både växter och djur. Inom EU har frågan diskuterats länge. Europa-
kommissionen arbetade med ett direktiv som gick ut på att stärka patent-
skyddet för livsformer samt att harmonisera nationella lagar i det avseendet. I
förslaget kunde det juridiskt inte uteslutas att även mänskliga gener skulle
kunna omfattas av patenträtten. Efter mycket diskussion blev förslaget till
slut förkastat av Europaparlamentet 1995 och blev den gången avfört från
dagordningen. Frågan är dock inte slutligt löst.
Lagstiftning och genteknik
I Sverige har den rättsliga regleringen av genteknik länge
varit blygsam trots att tekniken utövats under flera decennier.
Det var först i och med att EG i början av 90-talet utfärdade
två direktiv på området som det egentliga lagstiftningsarbetet
kom igång.
I förhållande till EG-direktiven innehåller dock den svenska lagen några
svagheter, främst på grund av dess karaktär av ramlag och dess avsaknad av
regler om offentlighet och sekretess. Verkställandet av direktiven i lagen och
dess förordning har skett på ett sådant sätt att det förefaller bli upp till
berörda
myndigheter att avgöra i vad mån direktiven ska tillämpas eller inte, och detta
torde vara otillräckligt sett från EG-rättslig synpunkt.
Kristdemokratiska
ståndpunkter
Utifrån vår förvaltarskapssyn kan vi inte hävda att det är fel
att vi människor på olika sätt försöker påverka och förändra
naturen och vår livsmiljö. För att kunna försörja de
människor som lever idag förlitar vi oss inte till de grödor
och de produktionsmedel som fanns för 200 år sedan, när
jordens befolkning bara var en bråkdel så stor som idag.
Sett ur befolkningsökningsperspektiv kan det därför synas logiskt att
fortsätta på den inslagna vägen - att göra jordbruket ännu mer industrialise-
rat, förfina grödorna och fördjupa forskningen.
Samtidigt finns det en annan väg att gå. Om man tänker sig att vi skulle
byta ut våra hamburgare, stekar, fläskfiléer och annat kött vi äter mot gröt,
bröd och ärtsoppa, så skulle industriländernas bönder kunna föda omkring
3 000 människor på en kvadratkilometer odlad yta. När vi låter växtenergi gå
omvägen via köttdjur så förlorar vi 90 procent av energivärdet.
Nu menar vi inte att alla ska tvingas bli vegetarianer. Men om man kunde
få livsmedelskonsumtionen att gå mot en större andel vegetabilier och mindre
andel kött, så har vi minskat trycket på att ständigt höja produktiviteten. Sett
ur ett förvaltarskapsperspektiv innebär detta att vi ekonomiserar våra resurser
bättre.
Det är viktigt att vi som konsumenter har möjlighet att via varans
förpackning få information om dels vad den innehåller, dels hur den har
producerats. Vi har sedan länge olika slags miljömärkningar, en rättvisemärk-
ning som anknyter till nord-sydperspektivet är på väg. Det är viktigt att varor
som på ett eller annat sätt har producerats med hjälp av genmodifierade
organismer tydligt märks, så att konsumentens fria val är underbyggt av
tillräcklig kunskap om varan.
Utarmningen av världens samlade genetiska kapital är ett stort och allvar-
ligt problem. Att satsa mer resurser på att samla in genmaterial och
säkerställa att genbankerna verkligen klarar av sina åtaganden är en högt
prioriterad uppgift. Vidare måste länderna i tredje världen få ekonomisk hjälp
med att utveckla sina fältgenbanker.
Eftersom det ligger ett globalt intresse i att bevara så mycket som möjligt
av det genetiska kapitalet bör Sverige agera inom FAO för att stödja u-
länderna att inrätta ett formellt nät av genbanker och fältgenbanker under
FAO:s kontroll. Kostnaderna för detta bör bekostas av i-länderna via de
traditionella biståndsanslagen. Det är också rimligt att de stora bioteknik-
företagen som är direkt inkopplade i växtförädling får avsätta medel till en
genbanksfond. Detta är en viktig fråga för Sverige att driva internationellt.
Genmanipulation på djur måste kunna underställas en etisk granskning.
Även om syftet kan vara gott, till exempel högre avkastning av kött eller
mjölk, är det aldrig försvarbart att tillverka livsmedel på ett sådant sätt att
det
innebär ett lidande eller onaturligt beteende hos djuren. Denna fråga är
naturligtvis mycket bredare än frågan om gentekniken. Att hålla värphöns i
minimala burar är ett exempel på oetiskt handlande, utan att det handlar om
genmanipulation.
Exempel på genmanipulation på djur som kan försvaras är vissa typer av så
kallad "genetic farming". Det innebär att specifika ingrepp görs i djurens
arvsmassa, till exempel på får som producerar ett för människan viktigt
medicinskt ämne i sina mjölkkörtlar. Förändringen innebär inget lidande för
fåret, och ger överhuvudtaget ingen förändring av dess välbefinnande. Det
finns ingen anledning att ta avstånd från denna typ av genteknik.
Frågan om genteknik på djur hänger också samman med djurförsöksetik.
Vi menar att man ska sträva efter att minimera användningen av försöksdjur
inom forskningen och att det måste finnas rimliga villkor för djuren under den
tid som försöken pågår. Att medvetet orsaka ett djur lidande i syfte att göra
något gott för människor är ett svårt dilemma. Vi måste väga från fall till fall
om lidandet för djuret är rimligt satt i relation till möjligheten att minska
lidandet för människor.
Gentekniken är på detta vis inget principiellt nytt. Vi har sedan länge
experimenterat med djur för att få fram till exempel läkemedel, och detta har
skett med samhällets öppna godkännande. Det är viktigt att varje projekt
underställs en etisk prövning, där man inte bara ställer frågan om hur man ska
minimera lidande och risker utan regelmässigt också ställer frågan om
relevans och nödvändighet. För att säkerställa att gentekniken inte medverkar
till att fler djurförsök än absolut nödvändigt utförs bör det upprättas en plan
som i enlighet med det miljöprogram som EU:s ministerråd godkände 1992
tydligt anvisar hur vi ska halvera antalet djurförsök i Sverige fram till år
2000.
Ur ett kristdemokratiskt perspektiv finns det inget principiellt som hindrar
att forskningen fördjupar sig inom detta område. Den svenska lagstiftningen
som innehåller ett etiskt moment är på denna punkt ett internationellt
föredöme, och Sverige bör agera inom EU och andra internationella
sammanhang för att en motsvarande paragraf skrivs in i de direktiv och
konventioner som är relevanta.
Vi tror inte att man löser alla problem för att denna etiska paragraf finns,
men det öppnar i alla fall möjligheten för aktörerna att kunna reflektera och
tänka efter före. Det är vår uppfattning att det etiska övervägandet inte bara
ska handla om hur man kan utföra en process med så små risker som möjligt,
utan också att man seriöst prövar alla alternativ och ifrågasätter om all
verksamhet är nödvändig, att myndigheten faktiskt kan ifrågasätta syftet med
verksamheten och inte bara hur verksamheten bedrivs. Vi menar att allt som
är möjligt att göra, inte nödvändigtvis ska göras.
Frågan om patent är en komplicerad fråga med många bottnar. Vi menar att
möjligheten att kunna ta patent på ett mikrobiologiskt förfarande, själva
processen som sådan, är tillräcklig för att företag ska kunna få möjlighet att
slå vakt om sina produkter. Att däremot ta patent på en gen eller en organism
som är genmodifierad ska inte vara möjligt. Vi menar att det inte är rimligt att
man ska kunna ta patent på livet, på biologiskt material. Sverige ska aktivt
arbeta inom EPO för att hävda denna ståndpunkt, i konsekvens med denna
ståndpunkt bör det utredas om det är möjligt att återkalla de patent som redan
har getts på GMO. Vi grundar vårt ställningstagande på etiska argument, men
också på rättviseskäl - rättviseförhållandet mellan Nord och Syd gynnas inte
av att patent på liv blir möjligt.
Risken för att genmanipulerade organismer ska uppträda på ett annat sätt
än vad man trott finns alltid, liksom risken att modifierade gener kan sprida
sig på ett oförutsett sätt. Det måste finnas en mycket hög säkerhet och
förmåga att hantera oförväntade händelser hos företag som får tillstånd att
sätta ut GMO i naturen.
Den nuvarande svenska lagstiftningen vad gäller offentlighet och sekretess
är inte fulländad. Dess nuvarande skrivning gör att det inte är garanterat att
vissa uppgifter blir offentliga som borde vara det. Exempel på uppgifter som
enligt EG-direktiv aldrig får hemligstämplas är: beskrivning av aktuella
GMO, anmälarens namn och adress, syftet, platsen för utsättningen, metoder
för övervakning av GMO och analys av förutsebara ekologiska effekter.
Lagen borde förtydligas på denna punkt.
Eftersom det är förknippat med stora svårigheter för en lekman att
kontrollera de verksamheter som sysslar med avsiktlig utsättning av GMO
vilar ett stort ansvar på den tillståndsgivande myndigheten. Det finns ett antal
frågor man kan ställa sig: har prövningen av tillstånd varit tillfredsställande,
har eventuella skadeverkningar blivit tillräckligt utredda, hur har
sekretesskyddet fungerat och har relevant uppföljning huruvida omgivningen
har påverkats av de verksamheter som hittills utförts blivit tillfredsställande
utförda?
Dessa frågor gör att vi, i likhet med det beslut som Österrikes hälsominister
nyligen tagit, anser att Sverige bör utlysa ett tvåårigt moratorium mot
utsättning av GMO. Då får vi tid att i lugn och ro analysera våra erfarenheter
och vi kan sedan med större säkerhet välja hur vi ska gå vidare. Nyligen gick
alla EU:s miljöministrar, utom den franska, emot ett förslag om att godkänna
genmanipulerad majs. Det ansågs inte klarlagt huruvida den kan förorsaka
allergier och att det inte kan uteslutas att genen kan överföras till människans
tarmar. Detta är ett tydligt exempel som visar behovet av mer säker
kunskap.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att
öka andelen vegetabilier i vår kost,
2.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kravet att det på förpackningar skall märkas om
varan är genetiskt modifierad,
4.
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till uppbyggandet av genbanker och
fältgenbanker,
6.
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en halveringsplan
för djurförsök,
8.
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kravet att den etiska paragrafen i den svenska
gentekniklagstiftningen får en internationell spridning,
10.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att patent på liv ej skall vara möjligt,1
12.
13. att riksdagen beslutar om sådan ändring av patentlagen att de
patent som redan beviljats på genetiskt modifierade organismer
återkallas,1
14.
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett förtydligande
av den svenska gentekniklagen relaterat till EG-direktiven,
16.
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett tvåårigt moratorium för avsiktlig utsättning av
genetiskt modifierade organismer..
11F
Stockholm den 27 september 1996
Rose-Marie Frebran (kd)
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)
Michael Stjernström (kd)