Genteknik och kristdemokratisk ideologi
Det är få områden som är inne i en så intensiv utveckling som gentekniken. Gentekniken är ett område som har en oerhörd dynamik och potential att påverka människors liv och öden i framtiden. Samtidigt är det en fråga som i mycket ringa utsträckning debatteras offentligt, bland annat beroende på ämnets komplexitet. Detta är otillfredsställande.
Genteknik på växter och djur kommer att få allt större betydelse i framtiden. Det är därför viktigt att vi noga tänker igenom de etiska aspekter som finns inom detta område. Vi baserar vår grundsyn på den kristdemo- kratiska förvaltarskapstanken. Vi menar att människan är förvaltare, och inte herrar i skapelsen. Detta ger oss ett speciellt ansvar, vi ska agera med en långsiktig helhetssyn med respekt för vår omgivning och kommande generationer. Samtidigt ger vår syn på förvaltandet drivkraft till förändring. Att förvalta innebär något mer än att bara passivt slå vakt om något. Vi menar att det är förenligt med ett gott förvaltarskap att förändra, utveckla och skapa nytt. Det måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt.
De etiska utgångspunkterna är grundläggande för den kristdemokratiska idéutvecklingen och för formulerandet av konkreta sakpolitiska ställnings- taganden. Vi bygger vår grund på fyra pelare: människovärdet, ofullkomlig- hetstanken, behovet av små och nära gemenskaper och förvaltarskapstanken.
Det är speciellt den sistnämnda av dessa, förvaltarskapstanken, som i första hand är relevant för vår syn på skapelsen och hur vi ska förhålla oss till den. Med denna grundsyn har vi därmed dragit upp en gräns mot dem som hävdar att människan är sin egen herre och kan styra och ställa helt efter eget val.
Kungstanken bakom förvaltarskapet är "ansvar". Ansvarighetsfrågan har följt mänskligheten som en levande tanke så långt vi kan blicka tillbaka i historien. Förvaltarskapet - ansvarigheten - gäller både de egna personliga resurserna och de yttre materiella värdena, miljö och resurser. Vi ska agera på ett sådant sätt att vi med stolthet kan överlämna frukterna av vårt arbete. Förvaltarskapet innebär inte något passivt förhållningssätt utan är utvecklande och förnyande till sin karaktär. Vi ska därför inte skämmas för att vi ingriper och påverkar naturen, men vi ska göra det utifrån ett perspektiv som är långsiktigt och varsamt. Det är skillnad på en skönhetssträvande trädgårdsmästare och en vinstmaximerande regnskogsexploatör för att ta ett något övertydligt exempel.
I förvaltarskapstanken ligger naturligt också ett effektivitetstänkande som baseras på den totala människosynen. Vem gör vad med vilken kompetens? Det handlar om makt- och kompetensfördelningen. Den kristdemokratiska idétraditionen utgår ifrån subsidiaritetsprincipen. Den innebär starkt förenklat att beslut ska fattas och genomföras på lägsta möjliga effektiva nivå. Högre och överordnade nivåer är till för att hjälpa och komplettera de lägre, inte ersätta dem.
Förvaltarskap har att göra med ekonomi. Ursprunget till ordet "ekonomi" kommer från grekiskan, och betydde just det som vi idag lägger i begreppet förvaltarskap. Genom århundraden har ordet ekonomi dessvärre kommit att betyda mer av krass materialism och kortsiktigt tänkande. Men vi vill lyfta fram denna ursprungliga betydelse. Att förvalta något väl innebär att man ekonomiserar sina resurser, det vill säga utnyttjar dem väl och inte satsar på en mer resurskrävande lösning än nödvändigt. Detta hänger ihop med effektivitetstänkandet som nämns ovan.
Människan är en del av skapelsen. Lite grovt förenklat kan man säga att på cellnivå ser vi i stort sett likadana ut - oavsett om vi är människor, grodor, alger eller svampar. Det är mer som förenar än som skiljer levande organismer åt.
Men vi är samtidigt något mer. Vår förmåga att fatta medvetna val ger oss en särskild position, men positionen medför ansvar och inte oinskränkt makt efter eget tycke. Mark Twain har sagt att "människan är det enda djur som har förmågan att kunna rodna, och också har en anledning att göra det". Det ligger en del sanning i det påståendet.
Människans särställning får till konsekvens att vi har en speciell uppgift, nämligen att bruka och förvalta världen. Vem eller vilken vi ser som ägare och för vilken vi ska avlägga revision är en personlig fråga som kan besvaras olika av olika människor "av god vilja", men vår position är unik.
Vad kan gentekniken användas till?
Människan har påverkat naturen länge och konsten att flytta gener är gammal. Att avla fram nya hundraser är ett uttryck för detta. Den moderna gentekniken är bara mer specialiserad och finkalibrig skulle man kunna säga. Helt enkelt mer sofistikerad, enligt teknikoptimisternas sätt att se på frågan. Med hjälp av modern genteknik fortsätter vi egentligen bara att göra det vi alltid har gjort, men sparar värdefull tid, pengar och andra resurser.
Behovet att offentligt diskutera och reflektera över gentekniken är stort. Eftersom allt liv har samma byggstenar öppnar sig enorma potentialer med hjälp av gentekniken. En sak måste vi komma ihåg: traditionell avel kan ge upphov till lidande och etiskt tveksamma resultat. Det har funnits etiska problem långt innan den moderna gentekniken kom in på scenen. Den stora skillnaden är hastigheten och styrkan hos de instrument vi har tillgång till nu, eventuella misstag och oförutsedda effekter får därför mycket större konsekvenser än tidigare.
Områden som är intressanta för industrin att dra nytta av genom modern genteknik är främst läkemedel, diagnostik, växtförädling och miljövård. Det finns både förhoppningar och farhågor om vad denna teknik kan bidra med. Egentligen handlar en del av kritiken kanske inte så mycket om själva tekniken som sådan utan mer om människans (o)förmåga att hantera den.
Varför tveka inför en satsning på genteknik?
Historien är full av exempel på brustna förhoppningar och felslagna prognoser. Erfarenheterna från den så kallade gröna revolutionen inom jordbruket visar tydligt på problemen med att ny teknik inte alltid ger de resultat som man hade tänkt sig.
Den gröna revolutionen hade sin grund i ett nytt "mirakelvete" som kunde ge fler och större skördar än vanligt vete, och dessutom var mindre känsligt för klimatstörningar. Men istället för att bli en succé i kampen mot världssvälten, vilket alla trodde att det skulle bli, så bidrog detta nya vete istället till att skapa stort behov av konstbevattning, konstgödsling, bekämp- ningsmedel och kraftigt skuldsatta småbönder som tvingades från sina gårdar.
Ytterligare en negativ utveckling som delvis hänger samman med den misslyckade gröna revolutionen är utarmningen av den genetiska basen, eller det genetiska kapitalet som är ett annat namn.
Före den gröna revolutionen fanns drygt 80 000 olika varianter av ris. Bara i Indien odlades över 30 000 olika rissorter. Idag odlas det bara cirka 50 olika sorter, och risken finns att detta antal minskar ännu mer. Den genetiska erosionen är kanske den allvarligaste effekten av gentekniken. Utarmningen av gener ger mindre variation att bygga vidare på. Vi vet inte idag exakt vilka betingelser som kommer att gälla i framtiden, därför är en så bred genetisk bas som möjligt en form av försäkring inför en osäker framtid. Problemen med alltför ensidig genetisk profil gäller inte bara inom växtriket, utan är också giltigt för boskapssektorn.
Dessa problem har blivit alltmer uppmärksammade. 1974 bildades International Board for Plant Genetic Resources (IBPGR). Initiativet togs vid FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 då man fattade beslut om att börja samla in, torka och frysa viktigt genmaterial från växter. Fröerna förvaras i så kallade genbanker.
På detta sätt kan man bevara fröerna i tiotals år, sedan får man odla dem och få nya frön som man sedan kan spara en period till. Man måste med andra ord hålla genbanken i ett aktivt förvaltande.
Ett annat sätt att slå vakt om den genetiska arvsmassan är naturligtvis att odla det reguljärt i sin ursprungliga miljö. I flera länder i tredje världen har man därför bildat så kallade fältgenbanker med syftet att hålla den genetiska variationen intakt. Detta är ett oerhört viktigt arbete, som dock kan vara svårt för ett fattigt land att avsätta resurser till. Vinsterna är långsiktiga, men kostnaderna omedelbara.
Ett annat hot som inte är lika påtagligt men som bör beaktas är riskerna med vad som kan hända när man placerar ut GMO (Genetiskt Manipulerade Organismer), dvs växter, djur eller mikroorganismer som blivit genetiskt manipulerade, i naturen.
De ekologiska systemen är komplexa och det är inte alltid självklart att vi kan förutse alla effekter. Till exempel kan jordbruksväxter manipuleras för att få egenskaper som kvävefixering, ökad ihärdighet mot torka, frost eller hög salthalt i marken, motståndskraft mot sjukdomar och bekämpningsmedel. Vi har även många erfarenheter av att det kan dröja lång tid från det att en händelse inträffar till den tidpunkt då man ser de fulla konsekvenserna av händelsen. Det tog ungefär 50 år efter att den kemiska revolutionen startat innan samhället på allvar insåg miljö- och hälsokonsekvenserna med föroreningar, giftigt avfall, allergier och andra sjukdomar.
Kan man ta patent på liv?
En fråga som har följt gentekniken i spåren och orsakat mycket kritik är huruvida det ska vara möjligt för ett företag att ta patent på levande organismer. Frågan är komplicerad och innehåller många bottnar - juridiska, ekonomiska och etiska.
Allt eftersom tiden har gått har tolkningarna av vad som kan patenteras utvidgats, och idag ges patent på läkemedel och numera även genmanipu- lerade växter.
Genom att manipulera generna är det idag möjligt att skapa nya modifierade livsformer. Från genteknikföretagens sida finns det naturligtvis ett stort intresse av att kunna skydda sina produkter, det har kostat mycket resurser att framställa och man vill inte bli bestulen på sitt arbete och dess frukter.
Det har funnits motstånd mot att bevilja patent på livsformer, men hela tiden har gränserna flyttats steg för steg. I Sverige har man tänjt på patentlagarna, och 1992 frångick myndigheterna i all tysthet den tidigare praxisen och gav ett företag patenträtt på två genmodifierade potatissorter.
I USA finns det en större öppenhet för möjligheten att ta patent, och redan 1988 fick ett företag patent på den så kallade onkomusen som är skräddarsydd för att användas inom cancerforskningen. Det blev det första patentet på ett genmanipulerat levande däggdjur.
Patent på onkomusen har sökts även hos den europeiska patentorgani- sationen EPO (Sverige är anslutet), ansökan beviljades 1992. Beslutet över- klagades och efter det följde en lång och intensiv diskussion. Prövningen av beslutet pågår fortfarande.
En absolut majoritet av världens samlade gentillgångar kommer från tredje världen. Där finns inte bara de vilda släktingarna till våra dagars sädesslag kvar, utan också ett gigantiskt, och till stora delar ännu outforskat, gen- bibliotek. Biotekniken gör det möjligt för de stora transnationella företagen i branschen att utnyttja denna "gen-pool" för växtförädling och för medicinskt eller annat industriellt bruk. Frågan om patent blir därför också en fråga om makt mellan Nord och Syd.
Problemet, förutom den etiska aspekten, är att växt- och djuruppfödare som hittills kunnat använda genetiskt material från grödor och djur inte längre kommer att ha fri tillgång till det. Förädlaren eller uppfödaren måste skaffa tillstånd från och betala avgifter till den som äger patentet. Även efterföljande generationer omfattas av patentet, bönderna skulle därmed inte ha rätt att ta utsäde från den egna skörden utan att betala en avgift för det. Bönderna blir mer beroende av den biotekniska industrin. Den biologiska mångfalden kan komma att minska genom att patenten uppmuntrar till att ta fram och sprida ett fåtal nya, lönsamma och homogena växtsorter och djurraser som ersätter mer varierande lantsorter och lokala grödor.
Att kunna ta patent på djur innebär också att man öppnar dörren för att genetiskt ändra dem för kommersiella ändamål. Kommersiell bioteknik på djur har till syfte att producera djur som går att marknadsföra och göra vinst på. Risken finns att denna utveckling leder till ökad stress och onaturliga betingelser. Det speglar en syn på djur som om de vore levande fabriker.
Det finns alternativ till det traditionella patentsystemet. Inom växtområdet finns den så kallade växtförädlarrätten. Växtförädlarrätten innebär att den som tagit fram en ny växtsort får rätt till ersättning, royalty, för varje frö som säljs. I de länder som ingår i UPOV finns en kontrollmyndighet. För att en sort ska bli godkänd krävs att den är distinkt, enhetlig och stabil. Förädlaren ska också kunna visa att sorten verkligen är framförädlad. UPOV är främst spridd i den rikare delen av världen. För att tredje världen ska kunna få sina intressen godkända på något sätt finns några olika alternativ. Ett exempel är USA som betalar en summa till Indien, och sedan samlar indiska och amerikanska forskare tillsammans in växter vars arvsmassa är gratis tillgänglig också för amerikanska växtförädlingsinstitut och företag.
Ett annat exempel är det läkemedelsföretag som har betalat en avgift till Costa Rica för att under en begränsad tid få använda deras växtliv. Dessa två modeller har den fördelen att de ser länderna i tredje världen som en part att göra avtal med. Om avtalen sedan blir rimliga för bägge parter är en annan sak, sådant avgörs av bland annat styrkerelationen mellan inblandade aktörer.
I USA har man som tidigare nämnts gått långt och öppnat för patent på både växter och djur. Inom EU har frågan diskuterats länge. Europa- kommissionen arbetade med ett direktiv som gick ut på att stärka patent- skyddet för livsformer samt att harmonisera nationella lagar i det avseendet. I förslaget kunde det juridiskt inte uteslutas att även mänskliga gener skulle kunna omfattas av patenträtten. Efter mycket diskussion blev förslaget till slut förkastat av Europaparlamentet 1995 och blev den gången avfört från dagordningen. Frågan är dock inte slutligt löst.
Lagstiftning och genteknik
I Sverige har den rättsliga regleringen av genteknik länge varit blygsam trots att tekniken utövats under flera decennier. Det var först i och med att EG i början av 90-talet utfärdade två direktiv på området som det egentliga lagstiftningsarbetet kom igång.
I förhållande till EG-direktiven innehåller dock den svenska lagen några svagheter, främst på grund av dess karaktär av ramlag och dess avsaknad av regler om offentlighet och sekretess. Verkställandet av direktiven i lagen och dess förordning har skett på ett sådant sätt att det förefaller bli upp till berörda myndigheter att avgöra i vad mån direktiven ska tillämpas eller inte, och detta torde vara otillräckligt sett från EG-rättslig synpunkt.
Kristdemokratiska ståndpunkter
Utifrån vår förvaltarskapssyn kan vi inte hävda att det är fel att vi människor på olika sätt försöker påverka och förändra naturen och vår livsmiljö. För att kunna försörja de människor som lever idag förlitar vi oss inte till de grödor och de produktionsmedel som fanns för 200 år sedan, när jordens befolkning bara var en bråkdel så stor som idag.
Sett ur befolkningsökningsperspektiv kan det därför synas logiskt att fortsätta på den inslagna vägen - att göra jordbruket ännu mer industrialise- rat, förfina grödorna och fördjupa forskningen.
Samtidigt finns det en annan väg att gå. Om man tänker sig att vi skulle byta ut våra hamburgare, stekar, fläskfiléer och annat kött vi äter mot gröt, bröd och ärtsoppa, så skulle industriländernas bönder kunna föda omkring 3 000 människor på en kvadratkilometer odlad yta. När vi låter växtenergi gå omvägen via köttdjur så förlorar vi 90 procent av energivärdet.
Nu menar vi inte att alla ska tvingas bli vegetarianer. Men om man kunde få livsmedelskonsumtionen att gå mot en större andel vegetabilier och mindre andel kött, så har vi minskat trycket på att ständigt höja produktiviteten. Sett ur ett förvaltarskapsperspektiv innebär detta att vi ekonomiserar våra resurser bättre.
Det är viktigt att vi som konsumenter har möjlighet att via varans förpackning få information om dels vad den innehåller, dels hur den har producerats. Vi har sedan länge olika slags miljömärkningar, en rättvisemärk- ning som anknyter till nord-sydperspektivet är på väg. Det är viktigt att varor som på ett eller annat sätt har producerats med hjälp av genmodifierade organismer tydligt märks, så att konsumentens fria val är underbyggt av tillräcklig kunskap om varan.
Utarmningen av världens samlade genetiska kapital är ett stort och allvar- ligt problem. Att satsa mer resurser på att samla in genmaterial och säkerställa att genbankerna verkligen klarar av sina åtaganden är en högt prioriterad uppgift. Vidare måste länderna i tredje världen få ekonomisk hjälp med att utveckla sina fältgenbanker.
Eftersom det ligger ett globalt intresse i att bevara så mycket som möjligt av det genetiska kapitalet bör Sverige agera inom FAO för att stödja u- länderna att inrätta ett formellt nät av genbanker och fältgenbanker under FAO:s kontroll. Kostnaderna för detta bör bekostas av i-länderna via de traditionella biståndsanslagen. Det är också rimligt att de stora bioteknik- företagen som är direkt inkopplade i växtförädling får avsätta medel till en genbanksfond. Detta är en viktig fråga för Sverige att driva internationellt.
Genmanipulation på djur måste kunna underställas en etisk granskning. Även om syftet kan vara gott, till exempel högre avkastning av kött eller mjölk, är det aldrig försvarbart att tillverka livsmedel på ett sådant sätt att det innebär ett lidande eller onaturligt beteende hos djuren. Denna fråga är naturligtvis mycket bredare än frågan om gentekniken. Att hålla värphöns i minimala burar är ett exempel på oetiskt handlande, utan att det handlar om genmanipulation.
Exempel på genmanipulation på djur som kan försvaras är vissa typer av så kallad "genetic farming". Det innebär att specifika ingrepp görs i djurens arvsmassa, till exempel på får som producerar ett för människan viktigt medicinskt ämne i sina mjölkkörtlar. Förändringen innebär inget lidande för fåret, och ger överhuvudtaget ingen förändring av dess välbefinnande. Det finns ingen anledning att ta avstånd från denna typ av genteknik.
Frågan om genteknik på djur hänger också samman med djurförsöksetik. Vi menar att man ska sträva efter att minimera användningen av försöksdjur inom forskningen och att det måste finnas rimliga villkor för djuren under den tid som försöken pågår. Att medvetet orsaka ett djur lidande i syfte att göra något gott för människor är ett svårt dilemma. Vi måste väga från fall till fall om lidandet för djuret är rimligt satt i relation till möjligheten att minska lidandet för människor.
Gentekniken är på detta vis inget principiellt nytt. Vi har sedan länge experimenterat med djur för att få fram till exempel läkemedel, och detta har skett med samhällets öppna godkännande. Det är viktigt att varje projekt underställs en etisk prövning, där man inte bara ställer frågan om hur man ska minimera lidande och risker utan regelmässigt också ställer frågan om relevans och nödvändighet. För att säkerställa att gentekniken inte medverkar till att fler djurförsök än absolut nödvändigt utförs bör det upprättas en plan som i enlighet med det miljöprogram som EU:s ministerråd godkände 1992 tydligt anvisar hur vi ska halvera antalet djurförsök i Sverige fram till år 2000.
Ur ett kristdemokratiskt perspektiv finns det inget principiellt som hindrar att forskningen fördjupar sig inom detta område. Den svenska lagstiftningen som innehåller ett etiskt moment är på denna punkt ett internationellt föredöme, och Sverige bör agera inom EU och andra internationella sammanhang för att en motsvarande paragraf skrivs in i de direktiv och konventioner som är relevanta.
Vi tror inte att man löser alla problem för att denna etiska paragraf finns, men det öppnar i alla fall möjligheten för aktörerna att kunna reflektera och tänka efter före. Det är vår uppfattning att det etiska övervägandet inte bara ska handla om hur man kan utföra en process med så små risker som möjligt, utan också att man seriöst prövar alla alternativ och ifrågasätter om all verksamhet är nödvändig, att myndigheten faktiskt kan ifrågasätta syftet med verksamheten och inte bara hur verksamheten bedrivs. Vi menar att allt som är möjligt att göra, inte nödvändigtvis ska göras.
Frågan om patent är en komplicerad fråga med många bottnar. Vi menar att möjligheten att kunna ta patent på ett mikrobiologiskt förfarande, själva processen som sådan, är tillräcklig för att företag ska kunna få möjlighet att slå vakt om sina produkter. Att däremot ta patent på en gen eller en organism som är genmodifierad ska inte vara möjligt. Vi menar att det inte är rimligt att man ska kunna ta patent på livet, på biologiskt material. Sverige ska aktivt arbeta inom EPO för att hävda denna ståndpunkt, i konsekvens med denna ståndpunkt bör det utredas om det är möjligt att återkalla de patent som redan har getts på GMO. Vi grundar vårt ställningstagande på etiska argument, men också på rättviseskäl - rättviseförhållandet mellan Nord och Syd gynnas inte av att patent på liv blir möjligt.
Risken för att genmanipulerade organismer ska uppträda på ett annat sätt än vad man trott finns alltid, liksom risken att modifierade gener kan sprida sig på ett oförutsett sätt. Det måste finnas en mycket hög säkerhet och förmåga att hantera oförväntade händelser hos företag som får tillstånd att sätta ut GMO i naturen.
Den nuvarande svenska lagstiftningen vad gäller offentlighet och sekretess är inte fulländad. Dess nuvarande skrivning gör att det inte är garanterat att vissa uppgifter blir offentliga som borde vara det. Exempel på uppgifter som enligt EG-direktiv aldrig får hemligstämplas är: beskrivning av aktuella GMO, anmälarens namn och adress, syftet, platsen för utsättningen, metoder för övervakning av GMO och analys av förutsebara ekologiska effekter. Lagen borde förtydligas på denna punkt.
Eftersom det är förknippat med stora svårigheter för en lekman att kontrollera de verksamheter som sysslar med avsiktlig utsättning av GMO vilar ett stort ansvar på den tillståndsgivande myndigheten. Det finns ett antal frågor man kan ställa sig: har prövningen av tillstånd varit tillfredsställande, har eventuella skadeverkningar blivit tillräckligt utredda, hur har sekretesskyddet fungerat och har relevant uppföljning huruvida omgivningen har påverkats av de verksamheter som hittills utförts blivit tillfredsställande utförda?
Dessa frågor gör att vi, i likhet med det beslut som Österrikes hälsominister nyligen tagit, anser att Sverige bör utlysa ett tvåårigt moratorium mot utsättning av GMO. Då får vi tid att i lugn och ro analysera våra erfarenheter och vi kan sedan med större säkerhet välja hur vi ska gå vidare. Nyligen gick alla EU:s miljöministrar, utom den franska, emot ett förslag om att godkänna genmanipulerad majs. Det ansågs inte klarlagt huruvida den kan förorsaka allergier och att det inte kan uteslutas att genen kan överföras till människans tarmar. Detta är ett tydligt exempel som visar behovet av mer säker kunskap.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att öka andelen vegetabilier i vår kost, 2. 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet att det på förpackningar skall märkas om varan är genetiskt modifierad, 4. 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till uppbyggandet av genbanker och fältgenbanker, 6. 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en halveringsplan för djurförsök, 8. 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet att den etiska paragrafen i den svenska gentekniklagstiftningen får en internationell spridning, 10. 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att patent på liv ej skall vara möjligt,1 12. 13. att riksdagen beslutar om sådan ändring av patentlagen att de patent som redan beviljats på genetiskt modifierade organismer återkallas,1 14. 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett förtydligande av den svenska gentekniklagen relaterat till EG-direktiven, 16. 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tvåårigt moratorium för avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer.. 11F Stockholm den 27 september 1996
Rose-Marie Frebran (kd)
Ulf Björklund (kd) Dan Ericsson (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Michael Stjernström (kd)
1 Yrkandena 6 och 7 hänvisade till LU.