Motion till riksdagen
1996/97:Jo501
av Nils Fredrik Aurelius (m)

Konkurrensneutralitet mellan statliga och privata veterinärorganisationer


Den nya distriktsveterinärorganisationen trädde i kraft den 1
juli 1995. Då infördes bland annat en ny taxa som
inkluderade sociala avgifter även på arvodesdelen av
veterinärkostnaderna. Taxan styrs av tillgången på statliga
medel och avtalet mellan Jordbruksverket och Sveriges
veterinärförbund. Taxeomläggningen syftade bland annat till
att grundavgifterna skulle sjunka och flexibiliteten öka
genom att veterinären fick möjlighet att själv välja vad som
skall ingå i grundavgiften. Den nya organisationen har tagits
emot positivt av lantbrukets organisationer och de enskilda
lantbrukarna. Nyordningen ger utrymme för privata initiativ
som alla kommer att vinna på i längden.
Sedan den nya distriktsveterinärorganisationen infördes har ungefär en
tredjedel av distriktsveterinärerna gått över till privat verksamhet. Det
innebär
att det idag finns helt statliga, blandade och helt privata områden.
Jordbruksverket har deklarerat att man avser att fullfölja riksdagsbeslutet att
genomföra en helt statlig veterinärorganisation. Samtidigt pågår en utveckling
där privata initiativ tagit över uppdrag som tidigare ombesörjdes av statligt
anställda kolleger. Privata veterinärer lyder under samma veterinärförordning,
utför samma uppgifter och har samma juridiska och etiska förpliktelser mot
samhället, konsumenterna och djuren som de statliga kollegerna.
Den privata veterinärverksamheten - enskilda veterinärer och privata
bolag/föreningar - omfattar idag ungefär hälften av lantbrukets djur. Det är
därför mycket rimligt att de privatpraktiserande veterinärerna ges samma
förutsättningar att verka i glesbygd och uppehålla en adekvat jourverksamhet
som de statliga kollegerna.
Ett av kraven på den nya veterinärorganisationen var att lantbrukarna skulle
tillförsäkras en heltäckande veterinärservice över hela landet. Jordbruksverket
ansvarar för att de medel, för närvarande 70 miljoner kronor per år, som
staten bidrar med till distriktsverksamheten fördelas.
I södra Kalmar län har samtliga tidigare praktiserande distriktsveterinärer i
statlig tjänst tillsammans med Kalmar Husdjurstjänst bildat en ekonomisk
förening. Merparten av djuren i länet omfattas av privata veterinärtjänster.
Samarbetet med husdjursföreningen har skapat en stabil organisation som
bland annat effektivt kan svara för  förebyggande djurhälsa. Ett utvecklat
samarbete mellan veterinärer och lantbrukare har långsiktigt större
möjligheter att uppfylla samhällets krav på en fungerande djurvård än en
traditionell statlig organisationsmodell. Den privata Kalmarmodellen har i
praktiken redan visat på dessa möjligheter. Samarbetet med länsveterinären
fungerar utmärkt och ingenting tyder på att det privata alternativet skulle vara
underlägset det motsvarande statliga.
Trots att jourverksamhet och annat borde berättiga veterinärområdet i södra
Kalmar län till medel från Jordbruksverket utgår inte några sådana.
Länet borde egentligen  tilldelas cirka 10 procent av de 5 miljoner kronor
som staten utger till veterinärverksamhet i glesbygd (s.k. avlägset boende).
Kalmar län är animalieproducerande och närmare 8 procent av landets
mjölkkor finns i länet. Nuvarande inställning från den ansvariga myndigheten
innebär ett beräknat inkomstbortfall på 200 000-300 000 kronor per år till
länets privata veterinärområde som kompensation för glesbygdsförhållanden.
Vidare beräknas regionen förlora cirka 2 miljoner kronor av de statliga
medel som för närvarande endast fördelas till de statligt anställda
veterinärerna. Detta motsvarar ungefär kostnaderna för att upprätthålla en
sådan jourverksamhet som idag bedrivs av det ovannämnda veterinär-
företaget. Det är inte rimligt att staten ensidigt subventionerar den statligt
bedrivna verksamheten och därmed diskriminerar till exempel en sådan
organisationsform som utvecklats i Kalmar län.
Regeringen bör göra en översyn av de nuvarande bestämmelserna för
fördelning av medel till distriktsveterinärorganisationerna och uppdrag åt
Statens jordbruksverk att utforma sådana regler att konkurrensneutralitet
uppnås.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fördelningen av medel till distriktsveterinärorganisationerna
bör vara sådan att konkurrensneutralitet uppnås mellan privatpraktiserande
veterinärer och statliga.

Stockholm den 23 september 1996
Nils Fredrik Aurelius (m)